Spelens Återspelningsvärde
I helgen så var det då dags för Retrospelsmässan igen. Jag hade bestämt mig att åka dit i år eftersom jag missade det förra året. Men att ta ledigt från jobbet en dag är mer kostsamt än man kan tro medans man pluggar. Så istället fick jag ha en liten retrokväll i hemmets lugna vrå. En sak som jag tycker är retrospelens absolut starkaste sida är deras fantastiska återspelningsvärde.
Denna dagen fick gå i Diablo 2s tecken som jag säkerligen redan har spelat igenom ett tiotal gånger. Men det är faktiskt lika roligt fortfarande. När jag tänker lite på hur många gånger jag spelar om ett nytt spel och jämför lite lätt med gårdagens spel är det stora skillnader. Jag tror inte att det har med att det finns mycket mer spel nu. För långa perioder kan jag sitta och inte ha något spel alls att spela. Istället sitter jag med min gamla amigaskada och drar rektanglar med vänster musknapp på skrivbordet.
Det är svårt att säga var gränsen går där spelen förlorade sitt återspelningsvärde. Men för min del tror jag att Half-Life 2 var det sista spelet jag spelade igenom mer än en gång. Jag kan tänka mig att det kommer att finnas undantag någon gång i framtiden. Men oavsett hur bra ett spel än har varit sedan Valves mästerverk, har det aldrig lockat mig att spela det igen.
Jag håller dock mina förhoppningar uppe för Doom 4 som bör släppas någon gång nästa år. För jag tycker att det är något speciellt med ID Softwares titlar. Deras spel har något som man kan kalla “det”. Pricken över i’t för de som vill. Det är perfektion på ett retromässigt sätt. För trots att deras spel ser nya och snygga ut, så känns de inte nya. När jag spelade igenom Doom 3, fanns känslan där som infanns sig när jag första gången drog igång Quake 1.
Sedan kan man orda i åratal om spel som Civilization skall räknas med bland de här spelen eller inte. Givetvis spelar man mer än en omgång i de spelen. Men där fungerar det eftersom det är som ett helt nytt spel varje gång man startar upp det. I fallet med tex Quake 2 så är det precis samma banor, samma vapen, samma monster ännu en gång.
Med det sagt så hoppas jag att utvecklingen rent grafiskt fortsätter att gå framåt, men att spelkänslan i spelen tar ett par steg tillbaka i tiden. Jag bryr mig inte de fortsätter att fördumma spelen, köra på med en massa ointressant story osv, bara det är roligt att spela. Så, Bioware, jag pratar med dig, skärp dig!
Kategorier: Åsikt
Sämsta spelet någonsin
Titlen är ganska talande. Spelet som är det absolut sämsta jag någonsin spelat är (givetvis) ett konsolspel till Nintendo som heter The Goonies 2. Jag minns fortfarande när jag köpte det som en tioårig grabb som hade sparat sin veckopeng i flera månader. Gått ner till spelbutiken och stått och valt bland spelen där. Ja, på den tiden visste man inget om spelen alls förutom det som stod på baksidan på dem. Speltidningar hade jag förstås, men i dem stod det ju inte om alla spel som fanns i spelbutiken.
Grafiken var helt ok för den tiden, men det som var så uselt var den bedrövliga kontrollen. Karaktären som jag inte vet namnet på hoppade ju som att det inte fanns något luftmotstånd alls. Hans fjantiga jojo lät inte riktigt som en jojo borde låta. Nä, det här var spelet jag ville skulle bli nästa Super Mario Bros, men blev någonting helt annat.
På den här tiden spelade jag även fotboll, och vi anordnade loppisar för att få in pengar till vårt lag. Det här spelet var mitt bidrag till den loppisen. Jag minns att jag skrev en prislapp på 190 kronor som jag ville ha för spelet. Det var ju ändå ganska dyrt att köpa (typ 400:-) så jag ville åtminstone ha hälften tillbaka. Men nu när jag tittar i spelhyllan så står det fortfarande där och äcklar mig. Prislappen sitter kvar och jag förstår att det aldrig blev sålt på någon av alla de loppisar det var med på. Antagligen hade de som kom på loppisarna bra smak och lät bli det. E.T kan gå och lägga sig någonstans om ni frågar mig…
Kategorier: Åsikt, Nintendo
Dåligt betyg för Monkey Island
Ännu en helg har passerat och ännu en helg där jag varit sjuk. Jag har då passat på att gå igenom lite gamla Datormagazintidningar som är mina absoluta favoriter. Den här helgen fastnade jag lite extra på recensionen av det första Monkey Island. Betyget det fick var nämligen bara 79%! Jag funderar på om spelet har växt medan det blivit retro och att det inte var speciellt bra när det begav sig? Fast faktum var ju att jag spelade det när det begav sig och älskade det redan då. 
Jag tyckte bara det var lite anmärkningsvärt att en sådan klassiker någonsin kunde få ett såpass mediokert betyg, vilket 79% ändå får anses vara för det här spelet. Utan att veta det så gissar jag att uppföljaren fick ett betydligt varmare välkomnande och att kanske till och med någon annan som uppskattar ”tramshumorn” i ett av världens roligaste spel någonsin fick recensera det!
Kategorier: Amiga, Åsikt, PC, Retro, Tidningar
Världens mest överskattade
Tänkte lista upp fyra spel här utan inbördes ordning vilka jag anser inte är så bra som den stora massan säger. Det är fyra spel som jag givetvis själv har spelat när det begav sig. Men så här i efterhand kan jag bara acceptera att det var väldigt bortslösad tid.
Golden Eye 007 (N64)
Mina kompisar skrek att världens bästa spel hade kommit. Det skulle vara revolutionerande och slå alla andra Doomkloner med hästlängder. Själv satt jag och spelade Quake som släpptes året innan och hade kanske börjat bli lite mätt på det, så det här var en god nyhet i väntan på nästa Quake.
Men när jag satte igång och spelade Golden Eye 007 så förstod jag verkligen ingenting. Vad var det för bra med det här? Ingen känsla, ful grafik (även på den här tiden) och hur stelt som helst. Det enda positiva med spelet var att det utspelade sig i Bonds värld. Jag har försökt spela om det på senare år också för att se om det kanske håller bättre i dag. Men jag står inte ut mer än ett par minuter innan jag drar i gång det 4 år äldre spelet Doom och njuter istället.
Zelda – Ocarina of time (N64)
Ännu ett Nintendo 64-spel som jag går på. Jag hade spelat A Link To The Past med stor inlevelse ett antal år innan. Jag älskade verkligen allt med det spelet och nu när det skulle komma en uppföljare i full 3D var jag eld och lågor. Att det sedan hyllades som världens bästa spel någonsin gjorde inte saken direkt sämre.
Men när man väl stod där i spelet så kände man ingenting. Man var låst i små korridorer som man såg på kartan. Jag tyckte det var fruktansvärt att illusionen av frihet var bruten. Jag var inklämd! Ville jag ha förutbestämda banor kunde jag ju spela Super Mario Bros istället. Nu ville jag ut på upptäcktsfärd, något Ocarina of Time aldrig erbjöd. Även detta har jag spelat på senare år men heller aldrig älskat igen. Hellre Zelda 2 än detta, varje dag i veckan!
Halo (Xbox, Xbox 360)
Här är nog ett av de allra värsta spelen någonsin. Spelet utan någon som helst verklighetsanknytning till god smal över huvudtaget. Spelet som en gång var en demonstration i underbar grafik till PC, blev istället ett antal år senare ett av Xboxens storsäljare. Den grafiken som jag en gång såg när det var till PC var som bortblåst. Kvar var endast kantig grafik och en bedrövligt ointressant story och spelkontroll från N64ans tid.
Spelet har hyllats oförtjänt mycket. Jag har spelat väldigt många FPS genom mina år som spelare. Det var en tid då jag spelade FPS-spel bara för att det var FPS och jag inte brydde mig om det var bra eller inte. Jag åt verkligen allt. Det här höll på i ganska många år. Men när Halo släpptes och jag gav mig på det så stoppade mitt FPS-sug helt och hållet. Det var sämre än vilket random dussin-FPS som helst som släpptes 94-01. Och inte har det blivit bättre med tiden. Halo 2 och 3 är likt föregångaren bara upprepningar med om möjligt än fulare tidsenlig grafik.
Mass Effect (Xbox, PS3, PC)
Efter Star Wars Knights of the Old Republic kändes den här titeln som en klockren vidareutveckling av temat. Jag ska inte säga att jag höjde Kotor över alla skyar som rollspelens bästa inkarnation någonsin. Men det var ändå ett bra spel som jag gillade att spela.
Mass Effect tog bort allt som var bra med Kotor och ersatte det med allt som var sämre. Det enda som kvarstår är väl egentligen grafiken som trots åren emellan rimligtvis borde bli snyggare, men icke. Det intressanta Star Wars-universumet ersattes med någon banal historia som någon skrev i hop på ett antal toalettbesök i brist på annat. Musiken och spelkänslan försvann någonstans i stressen att ta fram spelet. All hype runt den här serien gör den heller inget gott. Det sägs att tvåan var årets spel bla bla bla, men historien upprepar sig när jag tänker på Halo. Vad för RPGn kommer vi spela om tio år? Inte är det Mass Effect i alla fall, men däremot ligger fortfarande spel som Baldurs Gate, Planescape Torment, Diablo väldigt bra till. Mass Effect kommer dock glömmas bort ganska snart.
Kategorier: Åsikt, Nintendo, Playstation, Xbox
Datorspel för tjejer
De orden inleder en rubrik för en artikel som jag läste häromdagen. Artikeln är skriven av min före detta husgud Christer Rindeblad. Det här var ungefär samtidigt som hans tidning High Score valde att bli en porrtidning istället för den fantastiska speltidning det en gång var. Den här artikeln är dock hämtad från marsnumret av PC Hemma 1996. Men det känns verkligen som att rubriken är tagen från sent 1800-tal. Men vi som var med när det begav sig vet att det inte stod bättre till bland våra tidningsskribenter (över lag) på den här tiden. Det är alltså bara 17 år sedan det här skrevs. I artikeln kan vi läsa om ”världens första renodlade tjejspel”.
Man kan i spelet dejta män, handla kläder på köpcentrum och sminka sin tjejkaraktär. Man kan även skaffa extrajobb så att man har råd att köpa ännu snyggare kläder så man har större chans att gå hem bland männen i spelet. Som det står i ingressen testades spelet av ”fyra svenska tjejer mellan 17 och 25 år” och att ”de blev helförtjusta!”.
Jag vill även citera hela avslutningsklämmen då den är ganska talande:
”Inte karlgöra: Sammanfattningsvis kan man konstatera att det här med tjejspel är en riktig höjdare. Det är inte alls otroligt att tjejer och kvinnor i alla åldrar tycker att McKenzie & Co är kul. Det handlar om sådant som män inte fattar ett skvatt av. De flesta män har väl varit med när hustrun eller flickvännen handlat kläder och vet vilken evig tid det kan ta. McKenzie & Co innehåller många av de saker som kvinnor helt enkelt tycker om att pyssla med. Och så är det förstås ett sätt att göra datorn lite roligare, även för tjejerna där hemma.”
Det finns mycket att fundera efter man har läst det här sista citatet. Vad sjutton tänkte Christer med? Vad är det vi män inte förstår ett skvatt av? Förstår jag inte hur man handlar kläder eller vad är han ute efter? Alltså, det är så sjukt fullproppat med fördomar i det här lilla stycket åt alla håll så jag vet inte vad jag ska ta vägen. Dels förminskar han alla kvinnor till ett par shoppingtokiga saker som inte vill annat än att göra sig fin för män. Dels fördummar han alla män till ett gäng våp som inte fattar ett skvatt av hur man går i en affär och handlar kläder för att sedan betala för dem. Tror han vi män bara går rakt in i affären och snubblar på tröskeln och sen blir liggandes där gråtande som en sköldpadda som hamnat på rygg och inte kan ta sig upp?
Jag tar mig för pannan och känner att jag fått en aning huvudvärk. Samtidigt tänker jag hur sjukt det är att det bara var 17 år sedan det här publicerades i en av Sveriges då största PC-tidningar. Men när jag tänker efter är det många som än idag lever kvar i det här trångsynta sättet att se på kvinnor och spel. Sedan mina inlägg om flickspel och pojkspel på bland annat Cdon så är just ordet ”flickspel” det absolut vanligaste sökordet ni besökare använder för att komma till min blogg. Jag hoppas på bättring de nästkommande 17 åren!
Kategorier: Åsikt, Tidningar
Har börjat på Eurogamer
Förutom att bloggen fyller 2 år på lördag tänkte jag bara med det här inlägget berätta att jag har börjat skriva lite nyheter och recensioner borta hos Eurogamer.se. I skrivande stund är det dock bara 3 små nyhetsinlägg som är publicerade. Givetvis har de stor PC-anknytning! Förhoppningsvis kommer en recension skriven av mig att publiceras inom nån vecka. Jag kommer antagligen att hojta till rejält då detta är stort för mig att kunna publicera mina alster på en stor spelsida.
Vad kommer då att hända med min blogg? Jag kommer absolut inte att överge den. Min kamp för PCn måste få fortgå på så många platser som möjligt. Jag kommer fortsätta att skriva om mina älskade retrospel både till PCn men även till Amigan. Jag kommer fortfarande skriva vidare om intryck från nya spel. Så egentligen är det enda som kommer att hända att bloggen inte kommer att uppdateras lika ofta som förut. I dag har jag även uppdaterat Om mig-sidan så att den är mer aktuell. Med det sagt så hoppas jag att ni kommer att fortsätta läsa min blogg, men även mina inlägg borta hos Eurogamer. Tack för de här 2 åren!
Kategorier: Åsikt
PCn tystas på svenska spelsiter
De som läser mig blogg vet att jag har en liten förkärlek till att spela spel på min PC. Jag skall inte gå in på varför jag föredrar det utan alla har sina argument för vilken spelplattform de gillar allra mest. Men vi kan konstatera att bland de stora spelformaten så finns PC, 360, Ps3, Wii, Ds och Psp. Vi kunde läsa i går att PC växer som spelplattform på en del sidor. Dock inte på speciellt många svenska spelsidor. Jag har sökt igenom och jämfört de stora svenska spelsidorna Fz.se, Eurogamer.se, Skillpoint.se, Gameplayer.se, Loading.se och Gamereactor.se. Endast Fz.se hade med den här nyheten som får anses ganska stor inom PC-spelvärlden. Noterbart är att den brittiska huvudsiten för Eurogamer hade med den här nyheten men någonstans ansåg den svenska delen av Eurogamer att det inte var en tillräckligt stor nyhet. Men det är dom som sagt inte ensamma om.
På Skillpoint släppte de en lista på kommande spel i mars. Trevligt tänkte jag och begav mig in och såg att inte ett enda PC-exklusivt spel var listat. Visst, de ursäktar sig med att listan inte är komplett men åtminstone tycker man att de kunde ha klämt in Darkspore som ändå är “efterföljaren” på Spore som var ett av de stora snackisarna för något år sedan.
Och min högst personliga åsikt är att många av de här siterna glömmer bort PCn som spelplattform trots att den bevisligen är en plattform att räkna med. Vi snackar 3 titlar på de 10 bästsäljande spelen som går till PCn varav PCn innehar de två översta placeringarna.
Med det här vill jag dock reservera mig för att jag eventuellt kan ha missat någon notis på någon av de nämnda sidorna. I så fall ber jag om ursäkt. I annat fall hoppas jag på att nämnda spelsiter kommer att bli mer Pc-vänliga så att vi som föredrar PCn inte enbart har nytta av Fz.se samt vissa engelska siter. Givetvis finns det övriga pcspelnyheter på många av dessa siter men min upplevda uppfattning är att PCn inte är speciellt prioriterad. Och den känslan får jag av inlägg som Skillpoints lista över kommande spel eller Eurogamers inlägg här som de dock verkar ha tagit bort men som kommentarerna finns kvar på.
Och tänk om det vore din favoritplattform som blev tystad? Om du går in på en sida och läser om ett spel som kommer till samtliga plattformar men just din nämns inte. Och inte bara en gång, utan om och om igen. Ja, visst det är ett I-landsproblem enligt definitionen, men det här är en spelblogg som är min personliga och jag skriver vad jag tycker är viktigt inom spelbranschen, inte om övriga nyheter i världen.
Läs även gärna min hyllning till Gone Gaming här med motiveringen att de tar PCn på allvar samt min kärleksförklaring till Pcn här.
Kategorier: Åsikt, PC
Jag hejar på Emmy!
De två mycket trevliga bloggerskorna Emmy och Angelica har inlett en liten tävling mellan dem. Det hela handlar i korta drag om vem som orkar träna mest under en begränsad tid. Och genom det här inlägget så visar jag att jag hejar på Emmy som vinnare och deltager på så vis även i utlottningen om mycket fina priser.
Jag tror på Emmy som vinnare eftersom hon känns som en riktig vinnare. Emmy representerar även folket utanför Stockholm. Jag känner att det här är en tävling mellan Sverige och Stockholm! Må Sverige stå som segrare! Ok, nu kanske jag tog i så att jag nästan storknade. Men i vilket fall som helst så ligger min röst på Gotlands stolthet!
Kategorier: Åsikt
Min hyllning till Gone Gaming
Det finns många olika aspekter till att hylla podcasten Gone Gaming. För mig är den det enda vettiga alternativet som inte bara tjatar hål i huvudet på en med konsolspel. Utan tvärtom så är det många av de medverkande som har spelat mängder av datorspel tidigare eller som spelar de aktivt än i dag. Det är för mig väldigt befriande att höra när tex Linda Barna pratar om Counter-Strike i vårt Halo och CoD-dominerande land. Och jag tycker verkligen inte att hon behöver be om ursäkt för att hon spelat/spelar det!
När man lyssnar på Gone Gaming så får man ett helt annat perspektiv på allt som har med spel att göra. Pratas det upp ett multiplattformspel så är det inte “bestämt” att det är konsolversionen som det diskuteras runt. Det finns en medvetenhet hos de medverkande att PC också är en spelplattform. Även om jag personligen tycker att de flesta multiplattformsspelen är bättre till PC så förstår jag att alla andra inte tycker så. Men att just vara medveten och inte ignorera det andra är väldigt viktigt om man vill nå ut till alla lyssnare. För i bland när man lyssnar när podcasts, både svenska och utländska, går igenom releaselistor så nämner de vilka format de kommer ut till och sen kommer de på sig själva och slänger in att det visst kom till PC också. En hel del PC-exklusiva releaser missas även helt och hållet.
Så som avslutning vill jag bara tacka hela gänget för att Ni lyckats få med en sådan perfekt blandning mellan alla som medverkar i Gone Gaming. Ni kompletterar verkligen varandra på ett suveränt sätt. Fortsätt så!
Kategorier: Åsikt
Att förbeställa produkter
Jag har handlat på nätet nu i säkert 12-13 år och som alla andra som gör det så letar jag ofta efter bästa pris från företag som får höga betyg. En slags gyllene medelväg kan man säga. Jag har dock aldrig förbeställt någon produkt digitalt någonsin. För varför skall man göra det? En digital produkt kan väl aldrig ta slut? Faktum är att den visst kan det då serienumren oftast är begränsade. Men faktum är att om man förbeställer digitalt så kan man oftast få något extra och det är ju det som lockar. Jag förbeställde därför spelet Dungeons på Impulse Driven. Det är ett amerikanskt företag så releasedatumen man får där är de amerikanska. Så även med Dungeons där releasedatumet var den 10 februari(4 feb i Europa). Men jag förbeställde ändå därifrån för de var ungefär en hundralapp billigare än både Steam och Gamersgate.
I går så såg jag mot min stora förfasan att de hade skjutit upp releasedatumet till den 15 februari. Det står att man inte kan få tillbaka pengarna på samma sida, och det kunde jag köpa om det var så att det andra som stod på raden efter när jag beställde stämde, nämligen att releasen skulle vara den 10 februari. Att de ändrar datumen bara sådär utan att skriva varför eller meddela oss som förbokat är riktigt dålig stil. Och om inte det som står när man beställer gäller så borde inte heller “no refunds” gälla heller. Jag har mailat dem och krävt pengarna tillbaka. Jag tror dock att chansen är väldigt liten för det finns säkert någon liten klausul som jag inte hittat där det står något fint. Det är ju ändå ett företag från stämningarnas förlovade land vi snackar om här. Jag återkommer i ärendet om jag hör något mer.
Men ytterligare en sak som jag hade förbeställt som skulle komma i dag är Roxettes nya album. Det här beställde jag i från Ginza eftersom de hade gratis frakt. I dag fick jag ett mail från Ginza där det stod att skivan var leveransklar nu. Seriöst, är det release i dag så skall skivan vara leveransklar så att den skickades i går och var framme i dag. Jag har verkligen inget gott alls att säga om Ginza. När jag förbeställde senast därifrån så var det Mass Effect 2. Det kom 10 arbetsdagar efter releasen. Helt oacceptabelt.
Så vad har jag egentligen lärt mig av det här? Jo, dels kommer jag aldrig mer att förbeställa något från en digital distributör. Jag köper det på releasedagen istället när det verkligen är releasat och inga ändringar i datum kan göras. Jag har även lärt mig att aldrig mer beställa något ifrån Ginza. Ja, det var ett ganska stort klagoinlägg, men när 2 bra saker som jag sett framemot länge nu skiter sig på samma dag så blir det så. Tur är väl att den tredje bra saken, att min dotter fyller 5 månader i dag fortfarande finns kvar. Tack och grattis min lilla älskling!
Kategorier: Åsikt
« Föregående sida — Nästa sida »
