Gamla tidningar – PC Attack 1995
Jag och My stod framför alla mina tidningar igår och funderade på hur många tidningar jag egentligen hade. Som den pedagog jag är så räknade vi överslagsräkning och multiplikation för att komma fram till att jag har lite över 1000 tidningar. När vi sedan räknade att varje tidning i snitt kanske kostade 50 kronor blev det genast stora siffror att hålla koll på. Men jag tänkte i alla fall att börja med den första tidningen jag någonsin köpte som innehöll en CD-ROM-skiva! Detta var den brittiska tidningen PC Attack. Att på den här tiden(1995) få med en cd-skiva fanns inte ens på kartan för de svenska tidningsjättarna. Här var det på sin höjd en diskett som följde med. Sedan att cd-skivan som följde med här var 200 mb större än vad min dåvarande hårddisk var gjorde bara det hela ännu mer svindlande.
Jag tänkte också att det skulle vara kul att göra några sådana här inlägg lite då och då. Det är ju oftast så att jag tycker att det är roligare att läsa om gamla spel än att spela nya. Jag får mycket mer nöje av det samt att jag inte behöver lägga 20 timmar på att följa en pil som visar mig exakt var jag skall gå. Här behöver jag i alla fall kunna läsa för att förstå vad som står i tidningarna samt att minnas spelens guldålder som börjar sakta komma tillbaka med allt vad indiespel heter.
Jag kom ganska nyligen från Amigans värld och hade länge saknat ett spel att ersätta Sensible Soccer med. Här på skivan fick jag äntligen det som nästan nådde upp till Senible soccers nivåer, nämligen Football Glory. Bara det att det kallas football och inte soccer gav ju pluspoäng redan då. Två versioner fick det till och med plats med, en med ljud och en utan. Otroligt! Den största skillnaden på detta och Sensible Soccer minns jag var att alla glidspår liksom låg kvar. Så efter en halvlek glidande så var gräsmattan inte jättegrön längre. För glidtacklades var ju det mesta man gjorde i detta spel 😉
Lost Eden från det franska utvecklarteamet Cryo! Jag hade bara sett deras logga på en kompis Compaq Presario och det var nog bland det snyggaste jag hade sett då(efter Doom). Så att jag både spelade demot och köpte det kompletta spelet sedan var inte någon högoddsare. Spelet i sig var väl aldrig så där bra egentligen, men grafiken var det som fick mig att spela i timmar.
Jag spelade typ hur mycket Lemmings som helst på min gamla Amiga 500+ och min Commodore 1084S-skärm! Så när jag hade bytt till PC och fick se att det nu skulle komma i 3D så blev jag ju så glad att jag sålde min Amiga och skärm. Något som jag ångrat bedrövligt mycket senare, men som jag åtgärdat med att köpt in 3 nygamla Amigor.
Lemmings 3D tycker jag har fått oförtjänt mycket kritik genom åren. Jag tyckte riktigt mycket om det. Men kanske lite som med Lost Eden så var det antagligen mest för grafiken. För när jag har testat det på senare år så är ju kontrollen över kameran helt bedrövlig.
Vi bläddrar vidare i tidningen. Z står det. Detta var alltså innan Z hade släppts. Helt sjukt vad historiens vingslag slår emot mig för här är ett spel jag lagt många hundra timmar på. Och det håller faktiskt riktigt bra även idag. Har ju släppts några uppföljare också som är helt ok. Har ni inte spelat det så är det bara att sätta igång 😉
Tänk att dom hade rätt redan då! Att Doom är världens bästa spel behöver vi väl inte orda om längre? Det är ju fortfarande sant menar jag. Och idén här i tidningen att ha med ett gäng banor varje månad är ju helt fantastisk. Jag minns trixandet när man skulle få igång spelet med banorna och vilken hacker man kände sig som när man lyckades.
Fler ikoniska spel recenseras i tidningen. Tänk att man inte visste vad c&c var innan det här året. Det fick 93% i betyg och dom skrev om hur våldsamt det var. Jag minns att jag tyckte det var häftigt att i spelet så kunde man se rörliga filmer med riktigt ljud där folk pratade. Nu får man tänka på att det var bara något år sedan jag skaffade min 486a utan varken cd-läsare eller ljudkort. Så utveckligen var rasande snabb från blippandet i Doom till ljudmattan i c&c.
Nu tänkte jag avsluta det här inlägget här i soffan för att gå ut lite i solen och vila upp mig lite.
Kategorier: Retro, Tidningar
Dåligt betyg för Monkey Island
Ännu en helg har passerat och ännu en helg där jag varit sjuk. Jag har då passat på att gå igenom lite gamla Datormagazintidningar som är mina absoluta favoriter. Den här helgen fastnade jag lite extra på recensionen av det första Monkey Island. Betyget det fick var nämligen bara 79%! Jag funderar på om spelet har växt medan det blivit retro och att det inte var speciellt bra när det begav sig? Fast faktum var ju att jag spelade det när det begav sig och älskade det redan då. 
Jag tyckte bara det var lite anmärkningsvärt att en sådan klassiker någonsin kunde få ett såpass mediokert betyg, vilket 79% ändå får anses vara för det här spelet. Utan att veta det så gissar jag att uppföljaren fick ett betydligt varmare välkomnande och att kanske till och med någon annan som uppskattar ”tramshumorn” i ett av världens roligaste spel någonsin fick recensera det!
Kategorier: Amiga, Åsikt, PC, Retro, Tidningar
Datorspel för tjejer
De orden inleder en rubrik för en artikel som jag läste häromdagen. Artikeln är skriven av min före detta husgud Christer Rindeblad. Det här var ungefär samtidigt som hans tidning High Score valde att bli en porrtidning istället för den fantastiska speltidning det en gång var. Den här artikeln är dock hämtad från marsnumret av PC Hemma 1996. Men det känns verkligen som att rubriken är tagen från sent 1800-tal. Men vi som var med när det begav sig vet att det inte stod bättre till bland våra tidningsskribenter (över lag) på den här tiden. Det är alltså bara 17 år sedan det här skrevs. I artikeln kan vi läsa om ”världens första renodlade tjejspel”.
Man kan i spelet dejta män, handla kläder på köpcentrum och sminka sin tjejkaraktär. Man kan även skaffa extrajobb så att man har råd att köpa ännu snyggare kläder så man har större chans att gå hem bland männen i spelet. Som det står i ingressen testades spelet av ”fyra svenska tjejer mellan 17 och 25 år” och att ”de blev helförtjusta!”.
Jag vill även citera hela avslutningsklämmen då den är ganska talande:
”Inte karlgöra: Sammanfattningsvis kan man konstatera att det här med tjejspel är en riktig höjdare. Det är inte alls otroligt att tjejer och kvinnor i alla åldrar tycker att McKenzie & Co är kul. Det handlar om sådant som män inte fattar ett skvatt av. De flesta män har väl varit med när hustrun eller flickvännen handlat kläder och vet vilken evig tid det kan ta. McKenzie & Co innehåller många av de saker som kvinnor helt enkelt tycker om att pyssla med. Och så är det förstås ett sätt att göra datorn lite roligare, även för tjejerna där hemma.”
Det finns mycket att fundera efter man har läst det här sista citatet. Vad sjutton tänkte Christer med? Vad är det vi män inte förstår ett skvatt av? Förstår jag inte hur man handlar kläder eller vad är han ute efter? Alltså, det är så sjukt fullproppat med fördomar i det här lilla stycket åt alla håll så jag vet inte vad jag ska ta vägen. Dels förminskar han alla kvinnor till ett par shoppingtokiga saker som inte vill annat än att göra sig fin för män. Dels fördummar han alla män till ett gäng våp som inte fattar ett skvatt av hur man går i en affär och handlar kläder för att sedan betala för dem. Tror han vi män bara går rakt in i affären och snubblar på tröskeln och sen blir liggandes där gråtande som en sköldpadda som hamnat på rygg och inte kan ta sig upp?
Jag tar mig för pannan och känner att jag fått en aning huvudvärk. Samtidigt tänker jag hur sjukt det är att det bara var 17 år sedan det här publicerades i en av Sveriges då största PC-tidningar. Men när jag tänker efter är det många som än idag lever kvar i det här trångsynta sättet att se på kvinnor och spel. Sedan mina inlägg om flickspel och pojkspel på bland annat Cdon så är just ordet ”flickspel” det absolut vanligaste sökordet ni besökare använder för att komma till min blogg. Jag hoppas på bättring de nästkommande 17 åren!
Kategorier: Åsikt, Tidningar
Commodore 64 som laptop?
Jag är lite av en nostalgiker som älskar att götta ner mig i gamla spel, men även i gamla tidningar. I mitt sökande efter gamla Datormagazin kommer jag över en hel del annat kul på vägen. Och här är en av de här gamla guldklimparna som jag inte vet om alla har sett någon gång. Det hela handlar alltså om en “bärbar” commodore 64, komplett med skärm, tangentbord och diskettstation. Och som med så mycket annat var Commodore med den här fantastiska datorn först med att ha en bärbar dator med färgskärm! 1984 kom skönheten ut och den vägde 10,5 kg och kostade 995 dollar.
Kategorier: Retro, Tidningar
Släng dig i väggen Kinect!
Var bara tvungen att visa den här “artikeln” från tidningen Joystick nummer 5 från 1984. Ett sätt att spela datorspel utan joystick! Även om jag alltid har varit lite av en Amigafanboy så måste jag ge lite cred till Atari för att de lyckades komma över den här teknologin 26 år före Microsoft!
Jag har lagt in ett par härligt gamla datortidningar på min iPad som jag tänkte plöja igenom vid tillfällen där jag inte har något bättre för mig. Så det kan hända att jag klipper in någon mer gammal godbit som jag hittar.
Kategorier: Tidningar
Dator och speltidningar jag saknar
Det är något speciellt med att läsa en riktigt bra tidning. Än så länge har ingen teknisk pryl riktigt kunnat ersätta en riktigt bra papperstidning. Hur framtiden ser ut låter jag dock vara osagt då det antagligen blir mer och mer vanligt med läsplattor. Och visst är det både väldigt praktiskt och sparsamt för miljön. Men nu glömmer vi det som kommer och gottar ner oss i ett par tidningar jag har i min samling och som jag saknar.
Nintendomagasinet
Jag som prenumererade på Nintendomagasinet fick den “riktiga” utgåvan med Powerplayerbilagan medskickad. Det var i den man kunde läsa recensioner om alla tuffa kassetter som var på gång. Man kunde läsa om månadens powerplayer som oftast var en kille i 12-årsåldern som räknade upp en lång lista på vilka spel han hade klarat. Recensionerna av spelen var ibland i form av totala genomgångar på alla nivåer i spelet. Jag minns väldigt väl recensionen av Duck Tales där dom hade screenshots över hela banan och jag satt med pappas “lupp” (lupp är ett förstorningsglas som man använder när man väljer ut negativ för framkallning) och gick igenom skärmbild för skärmbild, drömmandes bort att jag spelade genom hela banan själv. Så när man väl fick spelet så kunde man redan banorna utantill. Jag kommer inte ihåg att jag blev upprörd över den här totala spoilern som det faktiskt var. Jag tycker bara det var häftigt att man kunde få en förspel av spelet. Den tidens demo kanske?
DMZ
Datormagazin av den generationen som inte är äldst och inte är nyast utan den i mitten. Den allra äldsta utgåvan borde vara med här också men i ett svagt tillfälle i mitt liv sålde jag av samtliga sådana för 100 kronor till min kusin. Något jag ångrar nästan mer än när jag sålde min Amiga 500+ med skärm i samma omgång. De här tidningarna är de enda jag har kvar som handlar om Amiga. Och då handlar bara halva tidningen om Amiga medans andra halvan handlar om PC. En väldigt spännande följetång var den på insändarsidorna om kriget mellan Amigan och PCn. Det var orda hård från bägge lägren som tillslut inte kunde enas om att läsa bara halva tidningen så den fick läggas ned på grund av det. Själv hade jag stor behållning av både Amigadelarna och PC-delarna då jag under den här tidsperioden bytte från Amiga till PC.
Tekno
Ett riktigt guldkorn i samlingen är Tekno. Den här tidningen var totalt annorlunda alla andra. Det var en sådan tidning man läste från “pärm” till “pärm”. Och än i dag finns det ingen tidning som slår den här. Den kändes väldigt underground och jag kände mig väldigt cool när jag läste den. Den var tidigt med att tipsa om det här nya internet och vad man kunde göra med det förutom mainstreamsurfa som alla andra gjorde. Även CD-skivan som medföljde kändes väldigt underground med många småprogram som man kunde tweaka allt i sin dator med. Det här var ingen typisk CD som följde med de andra tidningarna som hade WinZip och liknande program på sig. Dom hade även musiktävlingar där vinsten blev att man fick komma med på en tryckt CD som följde med tidningen. Min personliga mod-idol Jogeir Liljedahl (Banana Boat och Guitar Slinger) hade med låtar på skivan men även ett känt namn som Bjørn Lynne var med. Jag vet egentligen inte hur jag skall kunna beskriva den så att de som inte läst den förstår. Ni får helt enkelt lita på mig eller försöka få tag i den via Tradera/Blocket. Den är läsvärd än i dag.
PCG Special
En tidning från gänget bakom PC Gamer. Enligt mig var den här bättre än vad huvudtidningen någonsin varit eller kom att bli. Den hade samma härliga retrodoftande morgontidningsformat och papper som den tidiga Datormagazintidningen hade. Det fanns inget bättre än att lägga upp tidningen och se hur den svalde större delen av bordet. Jag läste allt i den, och det stod mycket. Det kändes som att det som inte fick plats i PC Gamer hamnade här. Egentligen borde det varit en ganska dålig tidning under de premisserna, men så var alltså inte fallet. Det kändes mer som en fördjupning och lite annorlunda artiklar. En av de mest lästa artiklarna från min sida var den om hur man gjorde banor till Counter-Strike. Kan ju faktiskt försöka gräva fram den banan jag är mest nöjd med och skriva ett inlägg om den. Vet ju inte om det är någon som bryr sig att testa den och så, men ska jag skriva ett inlägg måste jag ändå leta fram den så jag kan ta lite screenshots inifrån den. Lovar inget, så vi får se 😉
High Score
Nu snackar vi riktig speltidning här. Och då menar jag inte den High Score som på ålderns höst blev en porrtidning. Här snackar vi om ren och skär kärlek. Jag minns att de första High Score som kom ut var som en bilaga i Datormagazin men att den senare stod på egna ben. Jag blev däremot lite upprörd nu när jag ser att betyget på Syndicate “bara” var 4 av 5. Skandal Marcus Dahlberg! Sedan kan vi faktiskt också slå död på myten att spelen är dyra nu. Det här numret är från 1994 och Syndicate kostar alltså 490 kronor. Tänk vad en Kalle Anka-tidning kostade då och nu och fundera lite 😉 Det var längesedan jag köpte ett PC-spel som kostade över 500 kronor. Tror det var Links LS 97, och det var ett tag sedan som sagt.
Kategorier: Tidningar
