Datorspel för tjejer
De orden inleder en rubrik för en artikel som jag läste häromdagen. Artikeln är skriven av min före detta husgud Christer Rindeblad. Det här var ungefär samtidigt som hans tidning High Score valde att bli en porrtidning istället för den fantastiska speltidning det en gång var. Den här artikeln är dock hämtad från marsnumret av PC Hemma 1996. Men det känns verkligen som att rubriken är tagen från sent 1800-tal. Men vi som var med när det begav sig vet att det inte stod bättre till bland våra tidningsskribenter (över lag) på den här tiden. Det är alltså bara 17 år sedan det här skrevs. I artikeln kan vi läsa om ”världens första renodlade tjejspel”.
Man kan i spelet dejta män, handla kläder på köpcentrum och sminka sin tjejkaraktär. Man kan även skaffa extrajobb så att man har råd att köpa ännu snyggare kläder så man har större chans att gå hem bland männen i spelet. Som det står i ingressen testades spelet av ”fyra svenska tjejer mellan 17 och 25 år” och att ”de blev helförtjusta!”.
Jag vill även citera hela avslutningsklämmen då den är ganska talande:
”Inte karlgöra: Sammanfattningsvis kan man konstatera att det här med tjejspel är en riktig höjdare. Det är inte alls otroligt att tjejer och kvinnor i alla åldrar tycker att McKenzie & Co är kul. Det handlar om sådant som män inte fattar ett skvatt av. De flesta män har väl varit med när hustrun eller flickvännen handlat kläder och vet vilken evig tid det kan ta. McKenzie & Co innehåller många av de saker som kvinnor helt enkelt tycker om att pyssla med. Och så är det förstås ett sätt att göra datorn lite roligare, även för tjejerna där hemma.”
Det finns mycket att fundera efter man har läst det här sista citatet. Vad sjutton tänkte Christer med? Vad är det vi män inte förstår ett skvatt av? Förstår jag inte hur man handlar kläder eller vad är han ute efter? Alltså, det är så sjukt fullproppat med fördomar i det här lilla stycket åt alla håll så jag vet inte vad jag ska ta vägen. Dels förminskar han alla kvinnor till ett par shoppingtokiga saker som inte vill annat än att göra sig fin för män. Dels fördummar han alla män till ett gäng våp som inte fattar ett skvatt av hur man går i en affär och handlar kläder för att sedan betala för dem. Tror han vi män bara går rakt in i affären och snubblar på tröskeln och sen blir liggandes där gråtande som en sköldpadda som hamnat på rygg och inte kan ta sig upp?
Jag tar mig för pannan och känner att jag fått en aning huvudvärk. Samtidigt tänker jag hur sjukt det är att det bara var 17 år sedan det här publicerades i en av Sveriges då största PC-tidningar. Men när jag tänker efter är det många som än idag lever kvar i det här trångsynta sättet att se på kvinnor och spel. Sedan mina inlägg om flickspel och pojkspel på bland annat Cdon så är just ordet ”flickspel” det absolut vanligaste sökordet ni besökare använder för att komma till min blogg. Jag hoppas på bättring de nästkommande 17 åren!
Kategorier: Åsikt, TidningarKommentarer
4 kommentarer to “Datorspel för tjejer”
Det intressanta är att jag tror att den här typen av spel verkligen kan leda spelbranschen framåt. Ja, de marknadsförs konstigt och det är fel, men de skapas ändå med den uttryckta viljan att vilja göra ett spel som är kul även utanför den vedertagna "skjuta ondingar med FETA HAGELBÖSSOR"-mallen som dominerar i (vad som antars vara) pojkarnas ringhörna av marknaden. Det är *väldigt* ovanligt, och förekommer nästan bara när utvecklare riktar sig till folk som de tror befinner sig utanför spelmarknaden. Sådana spel blir lätt lite fördomsfulla, eftersom de tenderar att anta att det inte finns särskilt mycket gemensam grund för manliga och kvinnliga (eller svarta och vita; eller homo- och heterosexuella) spelare.
MEN eftersom de därför letar efter nya sätt att göra intressanta spel på, utforskar de mark som annars troligen inte skulle ha utforskats. Sedan gäller det för resten av spelindustrin att göra någonting av landvinningarna där, vilket tyvärr fortfarande är ganska ovanligt. Det är väl The Sims som gjort det. Där ser vi en överlappning mellan vad som ansågs vara typiska kill- respektive tjejspel: en blandning Maxis tidigare Sim-spel och ett mamma-pappa-barn-spel. Resultatet när man blandade dessa saker var ju en fenomenal succé, och jag tror att det finns potential att nå liknande framgångar. Kanske inte kommersiellt – The Sims är nog lika ohotat där som Call of Duty är på FPS-tronen – men rent allmänt.
Det som jag reagerade mest på var väl egentligen hur artikeln var skriven. Så sjukt många generaliseringar och stereotypt tänkande att man undrade vilket århundrade det var skrivet på. Att det sedan endast går att dejta killar säger ju bara det en del.
Nä, jag personligen spyr över sådana här saker och det är sådan jag är. Enda ursäkten jag ser är att det var skrivet för 15 år sedan, idag skulle det absolut inte gått igenom någonstans. Och hade det gjort det, hade de fått en läsarstorm. Tänk denna artikeln i Level tex 😛 Det hade sett ut! 😉
Kanske. Jag kan inte säga någonting om artikeln som sådan (och det var inte det jag försökte göra med förra kommentaren), eftersom jag bara kan läsa ingressen. Men jag tror att du har rätt, och det skulle självklart inte fungera idag. Det intressanta är ju att det inte hindrat utvecklarna för att utveckla den typen av spel än idag.
Det är som sagt sjutton år sedan den här artikeln skrevs men mycket är ju sig likt. Personligen anser jag att spel skapas åt människor med specifika intressen, inte åt ett speciellt kön.