Uncharted och Last of us
Låg i förra veckan helt utslagen och sjuk under ett par dagar. Tror inte jag rörde mig ur sängen på 4-5 dagar förutom när jag var tvungen av diverse anledningar. En av anledningarna var att gräva fram den gamla trotjänaren Playstation 4 och koppla in den i TVn som vi har i sovrummet. Det är nämligen så att det är två gamla spel som legat (digitalt) här hemma som jag aldrig riktigt körde igenom. Kom väl något emellan och så spelade jag aldrig klart dom. Men nu hade jag all tid i världen och orkade inte göra något annat än att ligga i sängen. Mina tankar om spelen är helt spoilerfria btw.
Först ut var The Last of Us: Part II. Och vilken åktur det blev! Jag fullkomligt älskade första spelet i serien, så varför det dröjde flera år innan jag körde klart detta förstår jag inte riktigt. Eftersom minnet är som det är så kommer jag inte ihåg hur första spelet slutade, men det kände jag inte spelade någon större roll. Jag kom in i spelet direkt. Älskar verkligen känslan i kontrollen. Ja, visst kan man alltid diskutera hur mycket spel det egentligen är. Men så är det ju även i vissa Metal Gear-spel. Och för mig som lägger story som det minst viktiga i ett spel är det kanske konstigt att jag gillar detta så mycket. Det är ju storyn som den är mest känd för. Men på något sätt har gränserna för vad ett spel är och en långfilm suddats ut här. För filmer gillar jag ju. Dom berättar historian på rätt sätt för mig. Jag bryr mig om karaktärerna. Kan inte annat än att rekommendera det här spelet.
Nästa spel ut är också från Naughty Dog, nämligen Uncharted: The lost legacy. Det första jag störde mig på här var att dom hade ändrat lite knapparna från Last of us-spelet. Jag var ju så van vid vad som händer när man klickar på den och den knappen. Och helt plötsligt funkade det inte utan den funktionen ligger på en annan knapp. Det här är givetvis bara något som stör de som spelar dessa spelen direkt efter varandra. För visst finns det likheter, men också en hel del skillnader. När det gäller storyn så bryr jag mig inte alls här. Jag klickar förbi det mesta för att komma tillbaka till spelet. Men ojojoj vilken grafik det är. Jag bara njuter av hur snyggt det är. Och detta trots att jag spelar det på en gammal konsol från tiden innan min son var född. Riktigt grymt var det dock.
Så dessa var det två första spelen under 2022. Efter detta fick jag lite blodad tand på att spela på konsol. Detta trots att jag nyss köpt en ny speldator. Men det var något med att sitta, eller ja, ligga och spela utan att behöva gå ner till kontoret i källaren. Av den anledningen åkte jag ut till Elgiganten när jag blivit friskförklarad och inhandlade en Xbox series X. Så det kommer nog att bli fler konsolspel som jag kommer att spela år 2022.
Kategorier: Playstation, Xbox
Aftonstjaernas Tankar är nedlagd
Precis som titeln antyder så är det nu en epok(för mig) som går i graven. En webbsida/blogg som följt mig sedan det första inlägget en kall marsdag 2009. Men den dog egentligen inte i år utan började få sig en rejäl törn när jag började skriva för Eurogamer och inte längre skrev för att det var kul, utan för att jag var tvungen. För jag tycker ju egentligen att det är kul att både skriva och spela. Men när man inte får spela det man vill på sin dyrbara tid och inte skriva som man vill utan att få korrar på allt man gör så att man nästan undrar var min personliga stil tog vägen. Ja, då är det varken kul att spela eller skriva längre.
Mina starkaste minnen har jag från decembermånaderna när det i bloggosfären var dags att skapa en GOTY för året som varit i en mängd olika kategorier. Tack Malmer för detta! Men det var även stort att två år i rad bli nominerad till årets bästa spelblogg i Sverige. Så dessa minnen är inget som försvinner även om bloggen i sig försvinner. Eller?
Vid sidan av Aftonstjaernas tankar har jag även drivit min personliga blogg som mestadels har handlat om fotografier, men även en del träning och annat personligt. Båda dessa två bloggarna fick en törn av ”Eurogamergate”, ursäkta uttrycket. Så då tänkte jag i min stilla föräldraledighet att jag kanske skulle slå samman dessa två till en. Fortsätta pusha samma inlägg till de två olika kanalerna men att båda kanalerna, om de vill, kan nå bägge sortens inlägg. Och det är ju faktiskt så att jag även på Aftonstjaernas tankar blev mer och mer personlig ju mer min person kom fram bakom den i början dolda Aftonstjaerna. Så kanske är detta ett naturligt steg att ta. Att det blev min personliga blogg som tog över och inte tvärtom beror kort och gott på att den är betydligt äldre och det ligger mer arbete bakom den. Redan 1999 skrev jag mitt första inlägg här. Då var det dock via statisk html, för att sedan gå över till SSI, för att sedan köra en Accessdatabas för att sedan gå över till mySQL och en egen lösning. Därefter kom jag in i WordPress och det som du ser nu. Sidan kommer att anpassas ju längre tiden går. Alla inlägg från Aftonstjaernas tankar finns här för de som vill återgå och få några gamla tips om retrospel eller liknande 😉
Kategorier: Amiga, Mobilspel, PC, Playstation, Retro, Xbox
Världens mest överskattade
Tänkte lista upp fyra spel här utan inbördes ordning vilka jag anser inte är så bra som den stora massan säger. Det är fyra spel som jag givetvis själv har spelat när det begav sig. Men så här i efterhand kan jag bara acceptera att det var väldigt bortslösad tid.
Golden Eye 007 (N64)
Mina kompisar skrek att världens bästa spel hade kommit. Det skulle vara revolutionerande och slå alla andra Doomkloner med hästlängder. Själv satt jag och spelade Quake som släpptes året innan och hade kanske börjat bli lite mätt på det, så det här var en god nyhet i väntan på nästa Quake.
Men när jag satte igång och spelade Golden Eye 007 så förstod jag verkligen ingenting. Vad var det för bra med det här? Ingen känsla, ful grafik (även på den här tiden) och hur stelt som helst. Det enda positiva med spelet var att det utspelade sig i Bonds värld. Jag har försökt spela om det på senare år också för att se om det kanske håller bättre i dag. Men jag står inte ut mer än ett par minuter innan jag drar i gång det 4 år äldre spelet Doom och njuter istället.
Zelda – Ocarina of time (N64)
Ännu ett Nintendo 64-spel som jag går på. Jag hade spelat A Link To The Past med stor inlevelse ett antal år innan. Jag älskade verkligen allt med det spelet och nu när det skulle komma en uppföljare i full 3D var jag eld och lågor. Att det sedan hyllades som världens bästa spel någonsin gjorde inte saken direkt sämre.
Men när man väl stod där i spelet så kände man ingenting. Man var låst i små korridorer som man såg på kartan. Jag tyckte det var fruktansvärt att illusionen av frihet var bruten. Jag var inklämd! Ville jag ha förutbestämda banor kunde jag ju spela Super Mario Bros istället. Nu ville jag ut på upptäcktsfärd, något Ocarina of Time aldrig erbjöd. Även detta har jag spelat på senare år men heller aldrig älskat igen. Hellre Zelda 2 än detta, varje dag i veckan!
Halo (Xbox, Xbox 360)
Här är nog ett av de allra värsta spelen någonsin. Spelet utan någon som helst verklighetsanknytning till god smal över huvudtaget. Spelet som en gång var en demonstration i underbar grafik till PC, blev istället ett antal år senare ett av Xboxens storsäljare. Den grafiken som jag en gång såg när det var till PC var som bortblåst. Kvar var endast kantig grafik och en bedrövligt ointressant story och spelkontroll från N64ans tid.
Spelet har hyllats oförtjänt mycket. Jag har spelat väldigt många FPS genom mina år som spelare. Det var en tid då jag spelade FPS-spel bara för att det var FPS och jag inte brydde mig om det var bra eller inte. Jag åt verkligen allt. Det här höll på i ganska många år. Men när Halo släpptes och jag gav mig på det så stoppade mitt FPS-sug helt och hållet. Det var sämre än vilket random dussin-FPS som helst som släpptes 94-01. Och inte har det blivit bättre med tiden. Halo 2 och 3 är likt föregångaren bara upprepningar med om möjligt än fulare tidsenlig grafik.
Mass Effect (Xbox, PS3, PC)
Efter Star Wars Knights of the Old Republic kändes den här titeln som en klockren vidareutveckling av temat. Jag ska inte säga att jag höjde Kotor över alla skyar som rollspelens bästa inkarnation någonsin. Men det var ändå ett bra spel som jag gillade att spela.
Mass Effect tog bort allt som var bra med Kotor och ersatte det med allt som var sämre. Det enda som kvarstår är väl egentligen grafiken som trots åren emellan rimligtvis borde bli snyggare, men icke. Det intressanta Star Wars-universumet ersattes med någon banal historia som någon skrev i hop på ett antal toalettbesök i brist på annat. Musiken och spelkänslan försvann någonstans i stressen att ta fram spelet. All hype runt den här serien gör den heller inget gott. Det sägs att tvåan var årets spel bla bla bla, men historien upprepar sig när jag tänker på Halo. Vad för RPGn kommer vi spela om tio år? Inte är det Mass Effect i alla fall, men däremot ligger fortfarande spel som Baldurs Gate, Planescape Torment, Diablo väldigt bra till. Mass Effect kommer dock glömmas bort ganska snart.
Kategorier: Åsikt, Nintendo, Playstation, Xbox
Årets BIL/sportspel
Årets sportspel är en uppdatering av vad som var förra årets sportspel för mig. Och det är tydligt att det inte är något annat sportspel som klarar av att slå ner den här mastodonttiteln från tronen. I den här kategorin ingår dock även bilspel, även om man som mig anser att innehåller sporten ingen boll/puck/fjäder eller liknande så är det ingen sport utan en idrott alternativt miljöförstörning. Men det är en annan diskussion och den hade jag inte tänkt ta upp här nu.
Årets sportspel är enligt mig Fifa 11. Det som EA Sports gör med den här serien varje år är ren magi. Det känns som ett helt nytt spel varenda uppdatering och de som säger att man lätt kan hoppa över något år och bara köpa vartannat Fifaspel vet inte vad de pratar om. Det är precis samma sak som att man kan hoppa över vartannat CoDspel eller vartannat Halospel och så vidare.
Den största nyheten det här året är att passningssystemet är helt omdesignat. Man har i princip 100% kontroll på sina passningar nu. Att ha kontroll innebär dock här inte att fler passningar går till rätt mottagare. Nä, innan man lär sig så kommer fler passningar än någonsin att slås fel. Det som jag menar med kontroll är att du kan slå passningarna precis så hårt eller löst som du vill. Det finns ingen färdig hastighet på bollen som uppnås enbart genom att trycka på passningsknappen. Nu måste du avgöra hur hårt du vill slå passningen också genom att hålla inne knappen eller släppa den snabbt.
Det innebär att spelet känns mer riktigt och att det inte längre går att träna in ett anfall som ser exakt likadant ut varenda gång. Misstagen är fler men även de olika sätten att göra mål på är fler. Ett steg närmare verkligheten men med fingertoppskänslan att ha kvar en hel del action så att det inte blir för mycket en simulator utav det. Nä, då är det roligare själv att ta med sig bollen ut på gräsplätten utanför och kicka själv 
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets bil/sportspel’: Aftonstjaerna, BitGarden, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Pixelviking, Savepunkt, Spelgubben, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, Playstation
Årets ögonblick
Årets ögonblick är något som är väldigt personligt. Det är något som är svårt att uppleva igen och det är svårt att överföra ögonblicket till någon annan. Jag kan bara försöka förklara känslan som jag fick den här kalla höstdagen i november.
Ögonblicket utspelade sig i spelet Fifa 11 till Playstation 3. En del har hört mig tala om den här turneringen jag och några kompisar har men för att bygga upp stämningen lite så drar jag den en gång till. Det är nämligen så att jag och 7 kompisar 4 gånger om året går samman och spelar en turnering i Fifa. Vi är 2 federationer med 4 lag i varje från 2 olika små städer någonstans i Sverige. Vi köper och säljer riktiga spelare mellan lagen som vi byggt upp under ett par år nu. Alla spelare som ingen äger i sitt lag finns som free transfer och öppen för vem som helst att köpa in till sitt lag. Dock får ett lag innehålla max 25 spelare. Så det gäller att ha stenkoll på vilka nya unga spelare som gör bra ifrån sig under ett år så att man kan lägga beslag på dem inför nästa upplaga av Fifa då de antagligen har fått ny bättre stats. Därför var det extra roligt att jag fått tag på både Özil och Affeley efter sommarens VM.
Åter till själva ögonblicket. Jag har under våra turneringar inte kommit speciellt bra till rent placeringsmässigt utan brukar åka ut direkt i kvartsfinalen och hamna antingen sjua eller åtta. Men den här gången var det annorlunda. Jag vann min kvartsfinal för att senare i semifinalen slå ut våra motståndares absolut bästa spelare. Genom den vinsten så vann hela min stad den turneringen eftersom en av min egens stads spelare väntade på mig i finalen. Jag förlorade finalen med 1-2 men det gjorde absolut ingenting. Mina värvningar hade slått väl och lyckan var gjord.
Det är tillfällen som det här som får en att uppskatta TV-spel över många andra sysselsättningar. Resterande månader vi inte träffas och spelas använder vi för att köpa och sälja spelare. Vi förfinar vår uppställning och kör träningsmatcher mot varandra. Vi eggar varandra på vårt egna forum och triggar en liten låtsashatstämning inför varje ny turnering. Att få drömma sig bort så här och verkligen tro att man är tränare för ett av världens bästa fotbollslag med spelare som Villa och Torres i sin uppställning är helt underbart. Jag älskar TV-spel!
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets ögonblick’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, Playstation
Årets rollfigur
Det här är egentligen en ganska svår kategori för mig att bedöma eftersom jag i princip sätter berättandet i spel längst ner på listan av viktiga aspekter för ett bra spel. Men jag har verkligen grävt mig ner och försökt komma ihåg den person som jag tyckte var minst ointressant i en hel kavalkad av ointressanta personer i totalt ointressanta berättelser. Men tillslut hittade jag en stark kvinna som jag valde till årets rollfigur.
Hon bär namnet Lightning och återfinns i PS3-spelet Final Fantasy 13. Jag har valt henne eftersom hon är en förebild för alla kvinnliga spelkaraktärer eftersom hon framställs just som en stark fristående kvinna. Inte en kvinna som är där för att behaga männen. Inte en kvinna som är totalt hjälplös och måste räddas av en stark man. Hon är tuff, smart, stark, snygg, självständig och hon vet vad hon vill ha.
Så Lightning är mitt självklara val för årets rollfigur. Jag tror inte att jag kommer vara ensam i det valet då det inte känns som att någon annan har kommit i närheten av henne. Men det är ju det som är så roligt med spelbloggar. Alla har olika åsikter och alla är lika rätt som någon annans åsikt. Så fortsätt att läs om årets rollfigur i de andra bloggarna som är med i det här projektet mot Årets spel 2010.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets rollfigur’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gamingmama, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, Playstation
Pc generationer före konsolerna
Cevat Yerli har sagt i en intervju att PC ligger en generation före konsolerna och att utvecklarnas fokus på just konsoler håller tillbaka den grafiska kvaliteten på PC. Cevat Yerli är för den som inte vet, en av grundarna av Crytek som har gett oss grafiska mästerverk som Far Cry och Crysis. Det här handlar givetvis om multiplattformsspel där den svagaste maskinen rent grafiskt sätter standarden. Jag är inte så insatt i just speltillverkning men känner att det låter vettigt det Cevat säger.
Nu tycker jag i och för sig att spelen ser redan ruskigt bra ut så jag kan bara drömma om vad som kommer hända när nästa konsolgeneration släpps. För även om jag mer än gärna spelar retrospel som inte har någon tekniskt vacker grafik att komma med i dagens mått mätt så gillar jag självklart även grafiska fester så som Crysis var när det kom.
Kategorier: Åsikt, Nintendo, PC, Playstation, Xbox
Sony fäller krokben på sig själv
Jag tänkte att jag i morse skulle gå in och köpa God of War Collection som släpptes i går på den amerikanska marknaden och i dag på den svenska. Men eftersom spelet är ett uppskalat ps2-spel så var jag givetvis ännu mer nyfiken på hur det verkligen såg ut och hur kontrollerna i det kändes. Såg att det fanns ett demo och tänkte tanka ner det innan det annars givna köpet. Men där tog det stopp! För detta var man tvungen att vara så kallad plusmedlem och alltså betala för sig. Jag tänker då såhär, vad är det Sony försöker dölja? Är spelet uselt så att icke plusmedlemmar skall chansa? Varför plustjänsten finns förstår jag när det kommer till gratisspel och rabatterade spel. Men aldrig när det gäller demos. Vill man inte sälja spel till folk oavsett om de har ett plusabonnemang eller inte? Alltså det är ju totalt idiotiskt att lägga demos på spel under ett betalabonnemang. Förstår man inte själv att man kommer att sälja mindre av varan då? Hur tänker man? Tänker man överhuvudtaget? Kontentan av det här blev i alla fall att jag inte kommer köpa spelet då jag vägrar betala för ett demo. Idiotiskt av Sony för Sonys egna del! Jag skäms å deras marknadsföringsavdelnings vägnar, pinsamt!
Kategorier: Åsikt, Playstation
Varför PCn är bättre än konsol
Tidigare i dag blossade det upp ett storskaligt krig på twitter där ena ringhörnan bestod av glada PC-ägare och i andra ringhörnan glada konsolägare. Nu kunde det här ha slutat riktigt sliskigt med pajkastning och rejäla glåpord. Men Ni förstår, tjusningen med Twitter är att man själv väljer de man vill argumentera mot och de är oftast mycket schysta personer. På forum kan ju vilka anonyma troll som helst blanda sig in i diskussionerna. Säger jag kanske Ni nu tänker som själv inte öppet sprider vem jag är. Men skillnaden här är att det gör jag för att jag vill att mina åsikter är de som skall räknas och inte vilket kön, hudfärg, ögonfärg, hårfärg, tjocklek och andra fysiska attribut jag blivit skapad med.
Men nu åter till huvudtanken här. Med ett par korta väl valda ord berätta för världen det de egentligen redan vet. Att PC är på alla sätt bättre än vilken konsol som helst. Jag radar här upp fördelarna.
Fördelarna med PC som spelmaskin
- Snyggare grafik
- Bättre spelkontroll
- Alltid minst 60 FPS i full HD
- Billigare spel
- Steam och andra onlinetjänster är bättre än Live/PSN
- Diablo 3
Nackdelarna med PC som spelmaskin
- Inga?
Den här uppställningen är givetvis min egna och vad jag personligen anser. Det finns inga absoluta sanningar men jag anser att jag i alla fall får lov att utrycka mig då jag har samtliga stationära konsoler den här generationen.
Tänkte att jag skulle kommentera de olika punkterna när jag ändå håller på. Att det är snyggare grafik på PC är väl kanske ingen punkt direkt att debattera. När hårdvaran hela tiden uppdateras så är det inte konstigt att det blir snyggare spel, punkt slut.
Med bättre spelkontroll menar jag givetvis tangentbord och mus framför gamepads. De enda spel jag kan komma på just nu som spelas bättre med gamepads är sportspel såsom NHL och Fifa. Alla FPS och 3personsskjutare spelas allra bäst med mus och tangentbord. Men eftersom PCn inte är lika inlåst som konsoler kan man givetvis stoppa in en gamepad i den också för de som vill. Då kan man givetvis även passa på att flytta den till TVn för att de som har det som argument skall bli nöjda.
Eftersom spelen till PCn är skalbara i grafikinställningar så kan man alltid (oftast) se till att man får minst 60fps vilket är den magiska gränsen för ett flytande mjukt spel. Att sätta ner grafiken innebär dock inte alltid att punkt nummer ett med snyggare grafik går förlorad. Nej, eftersom nedsatt grafik på en PC fortfarande är bättre än på en 4-5 års gammal konsol så har man sitt på det torra även där.
Billigare spel är heller ingen punkt direkt som är öppen för diskussion. Det är billigare spel på PC eftersom det inte finns någon ägare till plattformen som tar in pengar för att utgivare skall få lov att sälja sina spel på deras plattform.
Jag är en flitig användare av Steam men även andra onlinetjänster såsom Impulse, Direct2Drive, GoG.com och gamersgate. Fördelen med PC här är givetvis möjligheten att kunna välja butik själv. Det jag gillar med Steam är den enkelheten att man kan få hem kompletta spel och inte behöva tänka på att installera dem själva. Det bara fungerar. Sedan i jämförelse med PSN/Live så kan man faktiskt köpa kompletta spel här och inte bara enkla billiga “indie”-spel. Sedan skall vi inte snacka om alla de reor som alla dessa onlinebutiker har både på sommaren och vid jul. Då pressar de verkligen priserna rejält. Nyligen var tex Tales of Monkey Island nedsatt 86%! När hade Microsoft någon sådan rea? De brukar väl oftast kapa priset från 800 points till 560? Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har inte sett någon bättre rea.
Diablo 3 tog jag mest med som en riktig killerapp som inte har något motstycke på konsol. Några kanske ropar Halo andra God of War, men i samma klass som Diablo 3 kommer de aldrig att komma upp. Det baserar jag på det tidigare spelet Diablo 2. Och om så bara Diablo 3 blir hälften så bra så står mitt påstående sig fortfarande.
Nu blev kanske inte den här texten så liten som jag utlovade i rubriken men det är helt enkelt eftersom det finns så mycket att skriva om den här saken och jag har bara skrapat lite på ytan. Och diskussionen är inte slut med det här inlägget. Den kommer att fortsätta eftersom alla har sitt sätt att se på saken. Inget sätt är fel utan det handlar mycket om tycke och smak. Ja förutom vissa tekniska aspekter och prissättningen på spelen. Det är den enda faktan jag lagt fram, resten är bara mitt tyckande. Även om jag tycker att alla andra också borde tycka så 
Kategorier: Åsikt, Nintendo, PC, Playstation, Xbox
Höstens mest efterlängtade spel
Tänkte sätta samman en liten lista med de spelen som jag ser fram emot mest inför hösten. Jag gjorde som bekant en lista med vårens mest efterlängtade i vintras, och jag tänkte följa upp den med ett inlägg om vilka av de spelen som jag tillslut faktiskt köpte och gillade. Men det kommer lite senare, nu till den här listan istället.
Civilization 5 (PC)
Bara nämner det då det är det mest självklara köpet i höst, resten finns att läsa i mitt inlägg från förra veckan.
Gothic 4 – Arcania (PC)
Jag har aldrig spelat något av föregångarna men när jag spelade demoversionen av Risen så blev jag förälskad i miljöerna trots att själva spelkänslan inte var på topp. Så medans jag väntar på att det skall bli en rea på Risen så drömmer jag mig bort i miljöerna från Gothic 4. Så egentligen vet jag inte mer om det här spelet än att jag hoppas att det ger mig samma känsla som Morrowind en gång gav mig men som Oblivion totalt förstörde.
Fifa 11 (PS3)
Redan förbokat och betalt så att detta spel kommer att bli ett av höstens mest spelade finns ingen tvivel om. Eftersom jag och sju andra polare går in seriöst och håller i fyra Fifa-turneringar om året där vi utmanar varandra med massa annat skoj runtomkring så gäller det att vara med från början. Har mina spelare gått upp i stats eller ner? Var Özil en bra värvning eller inte?
Medal of Honor (PC)
Jag anser att Medal of Honor : Allied Assault är ett av de bästa FPS:en som någonsin skapats. Det är även ett av de få fps:en som jag har spelat igenom singleplayerdelen mer än en gång. Efter första spelet så dog dock serien och har ännu inte kommit igen. Det hoppas jag dock skall ändras i och med höstens spel.
Fable 3 (Xbox 360)
Jag älskar absolut allt som Peter Molineux skapar. Fable 3 ser jag framemot men är lite kluven om jag skall köpa det på Xboxen eller PC’n. Köper jag det till PC’n så får jag ju alla dess fördelar med bättre grafik, bättre spelkontroll och billigare pris men om jag förstått rätt så släpps inte PC-versionen förrän första kvartalet 2011. Och då är frågan om jag orkar vänta så länge 🙂
Ja, det var väl ungefär de spelen som jag ser framemot nu under hösten. Ser kanske inte lika bra ut som i våras men det är kvaliteten som räknas och den lär Sid Meier se till att hålla uppe så att det räcker och blir över för de andra spelen i fall de skulle misslyckas med att göra mig glad.
Jag skall försöka få tid att skriva ett inlägg i morgon om de spelen som jag strukit på den här listan och varför de inte är med längre.
Kategorier: PC, Playstation, Xbox
