Hexen avklarat

Det har gått ett par veckor sedan jag klarade Heretic. Direkt efter sista bossen har lagt sig och somnat så startade jag upp Hexen. Det här är också, likt Heretic, som väcker starka minnen från tiden då det begav sig. Vi spelade det på gymnasiet likt Heretic men jag klarade det aldrig då. Jag klarade inte ens första delen av fem. Så när jag körde igenom det nu så var det som ett helt nytt spel. Fast bättre än ett nytt, eftersom de flesta nya suger 😛

Hexens motsvarighet till till Super Mario Bros första Goomba.

Hela spelet är ungefär som Heretic var fast med en ganska stor skillnad. Det är uppbyggt som ett metrovania. Med andra ord så är det en hel del backtracking i spelet. Detta är för mig som ogillar metrovania det absolut värsta med spelet. För hade det bara varit att jag kunde få spela spelet från bana 1 till 40 så hade jag varit jättenöjd.

Även Hexen har en isbana.

Men nu måste jag från en central bana(hubb) utforska en gäng banor, vanligvis 3-5 olika för att lösa det pussel som finns i hubbanan. Det kan vara att du måste hitta två nycklar i varje undernivå för att låsa upp bossen på just den här hubben. Och lite sådär håller det på i de 5 hubbar som finns genom spelet.

Tuff boss.

Nu låter jag kanske ganska negativ. Men det här förtar lite av tjusningen med Hexen tyvärr. Men samtidigt förstår jag att de som älskar metrovania antagligen kommer att älska det här momentet. Själv längtar jag bara tillbaka till Heretic där banorna var raka, hade en naturlig start och slut.

Stillbilden gör sig icke här. Bron rörs sig alltså hur coolt som helst här.

Men om vi bortser från metrovaniadelen i spelet så är det ett helt sjukt bra spel. Spelkänslan sitter givetvis där precis som den skall i ett ID Software(Raven)-spel. Grafiken är sjukt vacker som den också bör när motorn är signerad Carmack. Du har likt som i Heretic tre olika karaktärer att välja mellan. Alla med olika styrkor och svagheter samt olika vapen. Gemensamt är att du genom banorna samlar vapendelar till det ultimata vapnet. Hexens BFG10k om du så vill. Och detta är faktiskt riktigt roligt och belönande när du väl hittar en av de tre delarna till vapnet.

Slutbossen psykar en inför varje hubb.

Så som slutkläm här så får jag väl ändå rekommendera att man spelar igenom Hexen. Det är ändå ett av de där spelen som hela spelvärlden kan tacka för att den ser ut som den gör.

Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.

  • Doom 1
  • Doom 2
  • Doom 3
  • Heretic
  • Hexen
  • Hexen 2
  • Quake 1
  • Quake 1 – Scourge of Armagon
  • Quake 1 – Dissolution of Eternity
  • Quake 2
  • Quake 2 – Ground Zero
  • Quake 2 – The Reckoning
  • Quake 4
  • F.E.A.R.
  • F.E.A.R. 2
  • F.E.A.R. 3
  • Dark Forces
  • Dark Forces 2
  • Jedi Knight – Jedi Academy
  • Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
  • Unreal Gold
  • Daikatana
  • Project I.G.I.
  • Project I.G.I. 2
  • Thief Gold
  • Thief 2 – The Metal Age
  • Thief 3 – Deadly Shadows

  Kategorier:
PC, Retro, Spelåret 2019


  Heretic avklarat

Heretic är ett spel som jag får gåshud av att tänka på. Inte för att det var mitt favoritspel på 90-talet. Inte heller för att jag någonsin tidigare har kör igenom det. Utan för att det var min första multiplayerupplevelse någonsin. Det hela utspelade sig någongång 96-97 när jag och några klasskompisar hade råkat kännt på en dörr till en datasal på min gymnasieskola och döm av vår förvåning att dörren var olåst. Inte heller kunde vi ana vad för spel som låg installerat på ett gäng av skoldatorerna. Givetvis var det sharewareversionen av Heretic.

Ett av de mest kraftfulla vapnena i Heretic.

Och det var med förtjusning när jag kom till E1M5 och fick återuppleva banan som jag först ”fraggade” någon i. Upplevelsen att jag kunde skjuta någon som satt några meter i från mig och se dennes förtvivlan var obetalbar. En ny era hade uppenbarat sig för mig. Men faktum är att min historia med Heretic slutade ungefär där i datasalen denna dagen. Jag har lite småsporadiskt på senare år försökt ta mig igenom spelet men gett upp efter 2-3 nivåer. Så det var inte något givet val att jag skulle försöka mig på det igen.

Likt Dooms kartor får man en liten överblick om var man befinner sig i världen.

Men vilken tur att jag ändå gav mig den på att köra igenom det. För vilket spel det verkligen är. Och här måste jag ju verkligen få säga att jag inte har några som helst rosaskimrande retroglasögon på mig eftersom jag aldrig tidigare kört igenom det. För visst håller det än idag?

Varierande färger är det gott om i Heretic.

Svaret på ovanstående fråga är ett rungande ja. Jag valde att köra spelet i källkodsporten GZDoom vilket gör att det är enklare att köra på moderna datorer. Jag körde det dock i mjukvaroläge så att det skulle se så riktigt ut som möjligt. Givetvis fick min nyinköpta 18.4″ CRT-skärm från Hyundai bekänna färg. Och vilka färger, och vilken grafik den här gamla skärmen återger. Ingen modern skärm återskapar något så fantastisk vacker grafik. Men grafiken är verkligen inte allt. Som vanligt i ID Softwares motorer så sitter spelkontrollen som en smäck.

Spåkula.

Heretic har ofta benämnts vara ett Doom i fantasymiljö. Och jag kan till viss del hålla med där. Det är samma härliga action som vi är vana med från Doom. Bandesignen är liknande. Nyckelletandet är samma. Men det är även så mycket mer. Och det handlar om alla items man kan plocka upp och spara i sitt inventory. Det finns allt från hälsoflaskor, till vapenboost, till items som låter dig flyga fritt på banan. Och med det här så ändras hela det taktiska upplägget när du tar dig an nivåerna.

Ett av spelets tidiga vapen.

Spelet tog mig ungefär 12 timmar att ta mig igenom. Och jag njöt verkligen av varenda sekund. Så ibland sitter jag och funderar på vad jag ska göra med min dyrbara fritid egentligen. Ska jag köpa det där senaste, jättehäftiga spelet som jag kanske också får ut 10-12 timmar av, eller ska jag köra ett spel från 90-talet som jag har minst, om inte större glädje av? Ibland undrar jag vad jag håller på med när jag tvingar mig igenom senaste Tomb Raider. Nä, bättre att titta tillbaka och se vad som en gång var toppspel än att hoppas att någon ska kunna topp det Raven och ID Software en gång i tiden gjorde.

En boss som var riktigt tuff att få ner.

Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.

  • Doom 1
  • Doom 2
  • Doom 3
  • Heretic
  • Hexen
  • Hexen 2
  • Quake 1
  • Quake 1 – Scourge of Armagon
  • Quake 1 – Dissolution of Eternity
  • Quake 2
  • Quake 2 – Ground Zero
  • Quake 2 – The Reckoning
  • Quake 4
  • F.E.A.R.
  • F.E.A.R. 2
  • F.E.A.R. 3
  • Dark Forces
  • Dark Forces 2
  • Jedi Knight – Jedi Academy
  • Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
  • Unreal Gold
  • Daikatana
  • Project I.G.I.
  • Project I.G.I. 2
  • Thief Gold
  • Thief 2 – The Metal Age
  • Thief 3 – Deadly Shadows

  Kategorier:
PC, Retro, Spelåret 2019


  Quake 2 avklarat

Det var egentligen ett tag sedan jag klarade av Quake 2. Det har bara inte blivit att jag har skrivit om det. Kan det ha varit i februari kanske. Men där efter så har det varit en rejäl paus på spelandet från min lista. Jag har lagt till några spel i listan sedan dess. Det gäller Heretic, Hexen och Hexen 2. Vad det gäller Heretic 2 får jag se om jag hittar den gamla skivan någonstans på vinden eftersom det spelet inte sälja längre.

Det är något speciellt med Quakes logotyper.

När det då gäller Quake 2 och dess 2 expansioner som jag kört igenom så tycker jag att det håller riktigt bra ännu. Det är något magiskt med just ID Softwares motorer som gör att spelkänslan alltid känns modern och uppdaterad.

Fullt ös

Eftersom det var ett gäng månader sedan jag spelade så har jag inte allt i direkt färskt minne. Men expansionerna håller även dom hög kvalitet. Några nya fiender och lite annat tänk på bandesignen gör att det inte blir upprepning om och om igen. Jag spelade originalspelet i softwareläge, alltså utan 3D-accelerering. Detta gjorde att spelet såg underbart vackert ut på min CRT-skärm. Detta trots att jag körde på mitt Creative Voodoo 2-kort när det begav sig.

En av de första nivåerna med 3D-grafiken påslagen.
  • Doom 1
  • Doom 2
  • Doom 3
  • Heretic
  • Hexen
  • Hexen 2
  • Quake 1
  • Quake 1 – Scourge of Armagon
  • Quake 1 – Dissolution of Eternity
  • Quake 2
  • Quake 2 – Ground Zero
  • Quake 2 – The Reckoning
  • Quake 4
  • F.E.A.R.
  • F.E.A.R. 2
  • F.E.A.R. 3
  • Dark Forces
  • Dark Forces 2
  • Jedi Knight – Jedi Academy
  • Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
  • Unreal Gold
  • Daikatana
  • Project I.G.I.
  • Project I.G.I. 2
  • Thief Gold
  • Thief 2 – The Metal Age
  • Thief 3 – Deadly Shadows

  Kategorier:
PC, Retro, Spelåret 2019