Quake 1 avklarat
Året var 1996 när nästa steg i spelhistorien skulle skrivas. ID Software som totalt ägde FPS-genren under ett tag här hade skrivit en ny motor, Id tech 2. Detta var det första steget mot äkta 3D som vi någonsin hade sett. Nu snackar vi inte bara en 2D-kuliss som vände rätt sida åt spelare oavsett var du stod, så som både Id tech 1 samt Build-motorn(Duke nukem 3D) fungerade. Nä, här snackar vi äkta 3D. Inte nog med det, vi hade fått funktionen att kunna hoppa, titta upp och ned samt bygga nivåer som gick ovanför en annan. En helt ny värld öppnades upp framför våra skärmar.
Tack vare att ID Software släppte koden på motorn fri så har det under åren dykt upp mängder av källkodsportningar som gör att du kan spela Quake på i princip vad som helst idag. Men som den retronörd jag är så försöker jag givetvis efterlikna hur spelet kändes och såg ut på den gamla goda tiden. Detta gjorde jag med porten Quakespasm som jag fick ställa ned alla grafiska inställningar till minimun, minska upplösningen till 640×480 och därefter var det perfekt! Jag vet att det finns mängder av HD-texturer och annat bös som får spelet att se mjukare och häftigare ut med snygga ljuseffekter osv. Men snyggare? Nä, mer plastigt om du frågar mig.
Så hur är spelet att spela nu såhär 23 år efter dess släpp. Om jag tyckte att Doom var hur spelbart som helst, så tar här Quake ytterligare ett par steg åt rätt håll. Jag upplever att här har vi ett spel som verkligen har stått emot tidens gång. Jag hade ärligt talat mycket roligare när jag spelade Quake 1 än när jag ganska nyligen drog igenom Far Cry 5, eller för den delen när jag strider i Battlefield 5 både i singleplayer samt multiplayer. Spelglädjen är mycket större i Quake 1 än dessa två storspel.
Men hur kommer det sig då att detta gamla spel står upp så väl mot de nya spelen? Eller vi kanske ska formulera om frågan rätt. Hur kommer det sig att nya spel misslyckas att uppnå det vi hade redan 1996? Kan det bero på att vi nu snackar om en spelindustri. En industri som spottar ut spel på löpande band för att göra en så stor vinst som möjligt? Kan det ha med de begränsade resurserna på 90-talet gjorde att speltillverkarna fick lägga ner mer tid på smarta lösningar än att ha det smörgåsbord av verktyg dom nu har? Var det kanske så att det fanns mer tekniskt kunnande rent generellt på den här tiden då inte vem som helst kunde utveckla sina egna spel samt att visionärerna var färre men större? Jag vet inte, men något var det ju som gjorde den stora skillnaden.
Jag stannade dock inte med att bara spela Quake 1, utan jag drog även igenom de bägge expansionerna Scourge of Armagon och Dissolution of Eternity. På den här tiden var expansioner lika stora som ett helt spel. Alltså inget DLC med ett nytt uppdrag och en ny grön hatt. Den största skillnaden mellan originalet och expansionerna tycker jag är svårighetsgraden. Det finns några nya monster som är en riktigt svåra att ta ned. Samtidigt är bandesignen lite annorlunda med flera mycket trevliga lösningar. Jag kommer absolut att spela igenom Quake och dess expansioner fler gånger. Har du inte nappat på Doom 1 och 2, men vill ändå testa något sjukt bra retrospel? Då är det bara att hoppa på tåget här!
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Doom 2 avklarat
Efter Doom 1 kommer naturligtvis Doom 2. Spelet använder fortfarande samma underbara motor. Den absolut största skillnaden är här att vi fått ett dubbelpipigt hagelgevär att leka runt med. Detta hålls än i dag av väldigt många som ett av de bästa spel-vapnen någonsin. Och jag kan inte annat än hålla med. Allt från ljudet till tajmingen mellan fienderna och tiden det tar att ladda om. Allt är perfektion.
Nivådesignen känns även den lite mer utsvävande. Vi har större ytor, högre byggnader och mer crazy ideér om vad som är möjligt att skapa. Doom-motorn, eller Id tech 1 som den heter hade ett gäng begränsningar i dess originalutförande. Du kunde inte hoppa, du kunde inte titta upp eller ned samt att du aldrig kunde bygga en nivå ovanför en annan. Detta gjorde att när man tex åker hiss så kunde man vara säker på att utgången aldrig var från samma håll som man gick in i hissen.
I övrigt har jag egentligen inte mycket att tillägga från min recension av Doom 1. Allt är precis lika bra fast bara lite mer finputsat. Har du inte lirat något av dessa mästerverk så gör det någon gång. Detta är verkligen en del av spelhistorien. Det finns Mario, och det finns Doomguy.
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Doom 1 avklarat
Då var det dags att stryka det första spelet på spellistan 2019. Det var förvisso innan jag skrev inlägget om spelåret 2019 som jag klarade Doom. Men det var lite senare efter att jag spelat det och Quake 1 som idén uppkom, så därför skriver jag om de första spelen någon vecka efter att jag har spelat dem.
Doom 1 är som det låter mycket riktigt det första spelet i Doomserien. Det släpptes redan 1993. Alltså för för mer än 25 år sedan. När en av spelets skapare(John Romero) bestämde sig för att släppa en ny expansion för det gamla spelet bestämde jag mig för att dra igenom de gamla ID Software-spelen från 90-talet för att vara i fas när det släpps gratis i februari.
Så hur stor sig då ett 25 år gammalt spel idag? Faktiskt bättre än en kan tro. Idag finns det mängder av portar till detta spel som uppgraderar spelet till höga upplösningar, snygga effekter, mouselook, hoppfunktion osv. Men som den retronörd jag är kände jag att jag vill spela det så likt det bara går att spela det idag. Med porten Retro Doom inställd för att köra originalgrafiken med enda skillnaden att jag använder musen att titta vänster och höger (inte upp och/eller ned). Med en gammal hederlig CRT-skärm så var jag redo att återvända till 1993.
Tro det eller ej, det håller förvånansvärt bra! Det kanske inte har den fantastiska historien med 753 val som påverkar handlingen. Det kanske inte har en pil som berättar exakt var du ska gå. Men det som spelet har är äkta spelglädje med en exakt spelkontroll som är svårt att hitta idag. Känslan när du springer runt i de pixliga, mörka korridorerna är fantastisk. När du väl dör så är det inte för att kontrollen är dålig, det är för att du inte är tillräckligt bra ännu. Och det är helt okej. Bara att köra om banan från början eller om du sparat på vägen därifrån.
För att springa igenom spelet på lägsta svårighetsgraden är inte speciellt svårt, men ändå tillfredsställande. Vill du ha en rejäl utmaning finns det givetvis ett läge även för detta. Här finns Inga ”gömma-sig-bakom-lådor-till-hälsan-är-återställd”-fusk, utan får du ett bakslag på hälsan så är det så. I alla fall fram till du hittar en hälsolåda som kan ligga lite överallt på kartorna. Lite senare på de större banorna så intar en lite metrovania-känsla när du backtrackar nivån efter just den nyckeln du behöver för sista dörren. För är det något som knappast existerar i dagens spel så är det att behöva leta efter nycklar. Detta är dock något jag saknar, och jag älskar komma fram till en låst dörr utan nyckel med vetskapen att jag måste någon annanstans för att hitta den. Det är spelglädje för mig. Hoppas det är det för dig också.
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Spelåret 2019
Jag har tack vare ett inköp av en gammal CRT-skärm(tjockskärm) fått upp ögonen för lite äldre speltitlar. Spel som jag tidigare har spelat givetvis, men även titlar som jag missat av en eller annan anledning. Jag tänkte därför skapa en liten lista på de spelen jag tänker att ta mig igenom under året. Listan kommer givetvis att vara levande beroende på att jag kommer på nya(läs: gamla) titlar, eller helt enkelt bara inte vill spela detta.
Så inte bara att jag kommer att tjäna pengar på att spela gamla spel som jag redan äger, jag kommer också att få en garanterad upplevelse av spelglädje som bara äldre spel kan ge. Ja, vissa nya lyckas med detta också, men det är verkligen inte fler än någon gång då och då. Så, listan ser ut som följande just nu!
Så, utan att kommentera varje spel just nu så kommer listan här. När jag klarar ett spel så kommer jag kanske att skriva ett inlägg om det. Men det är bara om jag orkar och/eller vill 🙂
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Nyårskarameller
Ännu ett år har passerat. Ännu ett fullt av upplevelser och givetvis bilder som har dokumenterat detta. Tänkte även att jag detta år skulle bjuda er på en bild för varje månad som gått med en liten kommentar om just den bilden. Någon bild kanske har varit uppe på bloggen tidigare, eller i något annat sammanhang. Men så är det.
Här har vi My som har klättrat upp i ett träd uppe på Emaus. Jag vet att det var en mycket vacker dag denna januaridag. Om inte annat skvallrar de 700 bilderna jag tog under dagen för det.
I februari var vi i väg upp till Branäs för att åka lite skidor. Bilden är tagen med min mobiltelefon från liften när jag var själv i den med My.
I mars var jag iväg på en jobbresa till södra Tyskland. Tyvärr fick jag egentligen inga bra bilder alls denna resa, men detta huset får representera resan som jag trodde skulle ge mig tidigt vårväder men istället gav mig snö och 5 grader kallare än Sverige.
Ute på gården övar Alve för fullt för att lära sig balansera på sin ”springcykel”.
I början av maj trodde vi nog inte att det här varma vädret var här för att stanna. Men helt underbart var det när jag och Alve var ute en sväng i stugan ensamma och fick blåsa bubblor.
Efter att haft det en del kämpigt med att komma igång med löpningen så gjorde jag denna dagen ett försök. På väg till jobbet från stugan var jag bara tvungen att stanna och njuta av det vackra vid vägen. Där borta ser ni bron över till Orust.
I juli åkte vi åter igen in i vårt vackra grannland Norge. Att bara välja en bild av alla dessa tusen är egentligen en omöjlighet. Men den här gillade jag mycket. En solnedgång när jag gick en sväng runt på campingen medan Anna såg till att barnen skulle få mat.
Tillbaka i Sverige och stugan. En vacker dag när vattnet låg alldeles stilla.
Ett får som äter löv på andra sidan stängslet när jag en dag i september promenerade hem med My från skolan.
I oktober begav vi oss söder ut till Rhodos för att få lite till värme om vi inte hade fått nog av den i somras. Det blev väl kanske inte jättevarmt utan regnade ett par dagar istället, men det var riktigt skönt att bara komma bort från vardagen.
Av diverse olika anledningar så har jag knappt tagit några bilder i november. Så det här biobesöket med My var antagligen höjdpunkten. Filmen vi såg var Halvdan Viking.
Med denna bild på årets absolut sista dag avslutar jag det här inlägget. Jag kommer att titta tillbaka på 2018 som en vändpunkt. Mitt wake-up call.
Kategorier: Bilder
