Hemsedal
En vecka kan gå snabbt när man har roligt. När man är sjuk och ligger inne och tittar ut på alla som åker skidor utanför så går tiden inte speciellt snabbt. För roligt är det inte. Och det är väl ganska typiskt att man skulle bli sjuk inför just den här resan. När jag lite kommer hem igen. För det är i Hemsedal som jag har åkt mest skidor. Det är här vi åkte oftast när jag var liten för att åka skidor. Så det känns lite som att komma hem. Men nu har jag inte varit här på vintern på 21 år. Och det är lång tid att vara ifrån sitt favoritställe.
För det har hänt en hel del i backarna sedan dess. Det har försvunnit liftar, vissa har flyttats och vissa är nya. Backarna har förbättrats på många sätt, dragningen av backarna känns smartare än tidigare. Ett par nya backar har tillkommit, och det är kul att få testa lite nya backar bland alla gamla välkända som man kan åka med mössan nedragen över sina ögon.
Något som slår mig varje gång jag är här uppe, så är det hur galet vackert det är oavsett vilket håll man än tittar. Att det är riktigt kallt, och ganska blåsigt gör det ännu mer magiskt. Naturen är kraftfull och man känner sig mycket liten när man står och tittar ut över fjällvärlden. Nu längtar jag tillbaka hit och en full vecka där jag får vara frisk.
Och eftersom barnen inte har några nationella prov nästa år så hoppas jag att kunna åka hit redan nästa år, och då under en vanlig vecka och inte sportlovet som typ är dubbelt så dyrt. Jag var även rädd att det skulle vara fullt med folk här denna vecka, men det har det inte varit. Eller ja, det har varit mycket folk, men eftersom det är ett så otroligt stort liftsystem här så har folket spridits ut väldigt bra, och det var aldrig att man riktigt stod i kö för länge. Avslutar med en bild från i går, det var vackert, blåsigt och alldeles underbart kallt!
