Har börjat på Eurogamer
Förutom att bloggen fyller 2 år på lördag tänkte jag bara med det här inlägget berätta att jag har börjat skriva lite nyheter och recensioner borta hos Eurogamer.se. I skrivande stund är det dock bara 3 små nyhetsinlägg som är publicerade. Givetvis har de stor PC-anknytning! Förhoppningsvis kommer en recension skriven av mig att publiceras inom nån vecka. Jag kommer antagligen att hojta till rejält då detta är stort för mig att kunna publicera mina alster på en stor spelsida.
Vad kommer då att hända med min blogg? Jag kommer absolut inte att överge den. Min kamp för PCn måste få fortgå på så många platser som möjligt. Jag kommer fortsätta att skriva om mina älskade retrospel både till PCn men även till Amigan. Jag kommer fortfarande skriva vidare om intryck från nya spel. Så egentligen är det enda som kommer att hända att bloggen inte kommer att uppdateras lika ofta som förut. I dag har jag även uppdaterat Om mig-sidan så att den är mer aktuell. Med det sagt så hoppas jag att ni kommer att fortsätta läsa min blogg, men även mina inlägg borta hos Eurogamer. Tack för de här 2 åren!
Kategorier: Åsikt
Commodore 64 som laptop?
Jag är lite av en nostalgiker som älskar att götta ner mig i gamla spel, men även i gamla tidningar. I mitt sökande efter gamla Datormagazin kommer jag över en hel del annat kul på vägen. Och här är en av de här gamla guldklimparna som jag inte vet om alla har sett någon gång. Det hela handlar alltså om en “bärbar” commodore 64, komplett med skärm, tangentbord och diskettstation. Och som med så mycket annat var Commodore med den här fantastiska datorn först med att ha en bärbar dator med färgskärm! 1984 kom skönheten ut och den vägde 10,5 kg och kostade 995 dollar.
Kategorier: Retro, Tidningar
PCn tystas på svenska spelsiter
De som läser mig blogg vet att jag har en liten förkärlek till att spela spel på min PC. Jag skall inte gå in på varför jag föredrar det utan alla har sina argument för vilken spelplattform de gillar allra mest. Men vi kan konstatera att bland de stora spelformaten så finns PC, 360, Ps3, Wii, Ds och Psp. Vi kunde läsa i går att PC växer som spelplattform på en del sidor. Dock inte på speciellt många svenska spelsidor. Jag har sökt igenom och jämfört de stora svenska spelsidorna Fz.se, Eurogamer.se, Skillpoint.se, Gameplayer.se, Loading.se och Gamereactor.se. Endast Fz.se hade med den här nyheten som får anses ganska stor inom PC-spelvärlden. Noterbart är att den brittiska huvudsiten för Eurogamer hade med den här nyheten men någonstans ansåg den svenska delen av Eurogamer att det inte var en tillräckligt stor nyhet. Men det är dom som sagt inte ensamma om.
På Skillpoint släppte de en lista på kommande spel i mars. Trevligt tänkte jag och begav mig in och såg att inte ett enda PC-exklusivt spel var listat. Visst, de ursäktar sig med att listan inte är komplett men åtminstone tycker man att de kunde ha klämt in Darkspore som ändå är “efterföljaren” på Spore som var ett av de stora snackisarna för något år sedan.
Och min högst personliga åsikt är att många av de här siterna glömmer bort PCn som spelplattform trots att den bevisligen är en plattform att räkna med. Vi snackar 3 titlar på de 10 bästsäljande spelen som går till PCn varav PCn innehar de två översta placeringarna.
Med det här vill jag dock reservera mig för att jag eventuellt kan ha missat någon notis på någon av de nämnda sidorna. I så fall ber jag om ursäkt. I annat fall hoppas jag på att nämnda spelsiter kommer att bli mer Pc-vänliga så att vi som föredrar PCn inte enbart har nytta av Fz.se samt vissa engelska siter. Givetvis finns det övriga pcspelnyheter på många av dessa siter men min upplevda uppfattning är att PCn inte är speciellt prioriterad. Och den känslan får jag av inlägg som Skillpoints lista över kommande spel eller Eurogamers inlägg här som de dock verkar ha tagit bort men som kommentarerna finns kvar på.
Och tänk om det vore din favoritplattform som blev tystad? Om du går in på en sida och läser om ett spel som kommer till samtliga plattformar men just din nämns inte. Och inte bara en gång, utan om och om igen. Ja, visst det är ett I-landsproblem enligt definitionen, men det här är en spelblogg som är min personliga och jag skriver vad jag tycker är viktigt inom spelbranschen, inte om övriga nyheter i världen.
Läs även gärna min hyllning till Gone Gaming här med motiveringen att de tar PCn på allvar samt min kärleksförklaring till Pcn här.
Kategorier: Åsikt, PC
Dungeons avklarat
Då var så Kalypsos Dungeon Keeperliknande spel Dungeons avklarat. Jag tänkte nu bara ge ett par reflektioner av spelet när jag nu spelat det till sista bossen. Uppskattningsvis så tog det 25 timmar att köra igenom det på normal svårighetsgrad. Jag testade även på easy en kort sväng men det blev alldeles för enkelt. Och när jag säger att något är för enkelt, då är det verkligen så. För de flesta spelen kör jag faktiskt igenom på easy nu för tiden, eftersom tid och tålamod är något som är stor bristvara hos mig.
Men vad tyckte jag då om Dungeons? Jag tyckte att det var bra, men något repetitivt. Visserligen är det många strategisspel som blir på det viset eftersom de alla går ut på att börja från noll och bygga upp sin bas/grotta, bana efter bana. Men jag körde på med en bana om dagen och det visade sig vara ganska lagom. I korta drag så börjar du med ditt grotthjärta som du skall skydda till varje pris. Om det förstörs så är det game over. Genom att bygga upp prydnader i din grotta så får du så kallade prestigepoäng som du använder för att bygga finare och dyrbarare rum. Desto finare och dyrbarare rum man bygger desto mer fascinerade blir de hjältarna som kommer och besöker din grotta. Varje hjälte har just en stapel för hur imponerade(souls) de blir av din grotta. Så precis i rätt stund när de är som mest imponerade så skall du sätta kniven i ryggen på dem för att kunna få så mycket av deras “soul” som möjlig. För souls är något som du använder för att bygga vidare på din grotta.
Man är begränsad i antal rum man kan bygga. Det finns fängelse, tortyrredskap, bibliotek och vapenrum. Det är ungefär allt som finns att bygga. Men eftersom spelet inte är något Dungeon Keeper så är det inte i själva byggandet som spelets premiss ligger. Det hela handlar om att levla din egna gubbe för att förstöra andra dungeonlords som också har sina grottor i samma grottsystem. Vissa nivåer går ut på traditionella eskortuppdrag som fungerar som vilken liknande quest som helst i random MMORPG. Så även om spelet är ganska repetitivt så försöker det verkligen att variera uppdragen så gott som det går. Det är verkligen inget Starcraft 2 på något sätt, vilket i sin tur skötte variationen av uppdrag på ett fenomenalt sätt. Men det är heller inte något totalt bottennapp. Det placerar sig någonstans mittemellan.
Funderar du på att köpa spelet efter att ha läst det här? Jag kan rekommendera det, men enbart om du inte har några som helst förväntningar att det skall vara ens snudden likt Dungeon Keeper. För det är det verkligen inte. Jag beskrev det i min förtitt för någon vecka sedan som ett Theme Park/Theme Hospital med inslag av Overlord i Dungeon Keeper miljö. För utöver miljöerna så har det inget direkt gemensamt med Dungeon Keeper alls. Nu är de miljöerna dock inte fy skam ändå. Men ha inga Bullfrogförväntningar på spelet.
Kategorier: PC
Jag hejar på Emmy!
De två mycket trevliga bloggerskorna Emmy och Angelica har inlett en liten tävling mellan dem. Det hela handlar i korta drag om vem som orkar träna mest under en begränsad tid. Och genom det här inlägget så visar jag att jag hejar på Emmy som vinnare och deltager på så vis även i utlottningen om mycket fina priser.
Jag tror på Emmy som vinnare eftersom hon känns som en riktig vinnare. Emmy representerar även folket utanför Stockholm. Jag känner att det här är en tävling mellan Sverige och Stockholm! Må Sverige stå som segrare! Ok, nu kanske jag tog i så att jag nästan storknade. Men i vilket fall som helst så ligger min röst på Gotlands stolthet!
Kategorier: Åsikt
Det här är Dragon Age!
När Dragon Age 1 utannonserades så var jag väldigt glad över att äntligen få en värdig uppföljare på Baldurs Gate 2. Efter att ha blivit ganska besviken på Neverwinter Nights så hade jag dock en liten reservation om att det här kunde bli en lika stor besvikelse. Dragon Age utlovade dock att vara en andlig uppföljare till Baldurs Gate så jag köpte det tillsvidare. När det väl släpptes så var det ändå inte helt 100. Jag gillade det taktiska översiktsläget som jag missat på många andra RPG-spel jag spelat under åren från Baldurs Gates storhetsdagar. Men jag fastnade aldrig riktigt i spelet, det hade inte det där välkända det för att hålla kvar mig.
I går släpptes demot på Dragon Age 2 och nu hade Bioware varnat oss om att det här inte skulle bli något Dragon Age alls. Först tänkte jag att de kanske hade fixat de saker som gjorde spelet lite smått ointressant. Men det som de verkar ha gjort är att tagit samma Dragon Age och gjort om det till random action-rpg i tredjeperson. Det kändes som om jag spelade ett fult God of War med musen. För speciellt snyggt är det inte ens på PC så jag vågar inte ens tänka på de stackars konsolägarna som får stå ut med ett fult lågupplöst Dragon Age 2. Nu kommer vissa av er skrika er hesa om att det endast är ett demo. Men då säger jag bara det att ett demo är en reklampelare som skall sälja spelet. Det är som ett smakprov man får ta på ICA. Smakar den nya osten dåligt då så kan man inte bara säga att det bara var ett smakprov och att den riktiga osten smakar underbart när du väl köpt den.
Nä, skall man sälja ett spel med ett demo så måste demot vara det bästa de har att erbjuda. Tycker man demot är fult och med tråkig gameplay så lär inte det ändras till den fulla versionen, oavsett vad alla Biowarefans säger. Det släpps så många andra bra spel i mars så det här kan få svårt att kvalificera sig in på min lista över spel som måste köpas. Tyvärr Bioware, det har nu gått 10 år utan att Ni släppt något riktigt bra så det verkar som om Ni ännu en gång drar en nitlott hos mig.
Kategorier: PC
Omnämd i Level 7s omröstning ;)
Jag fick mig en rejäl chock i dag när jag på lunchen i skolan skulle gå in och rösta på årets spelblogg/speltidning/spelpodcast/spelskribent. Där under spelbloggar så ser jag min blogg! Jag höll på att tappa ut vattenglaset över min lilla netbook. Jag blev faktiskt riktigt rörd av att det finns någon där ute som tycker om att läsa min blogg och tyckte det var värt att lägga en nominering på den. Men i fall det skulle ha blivit något fel så var jag tvungen att ta ett screenshot på sidan så det finns bevarat någonstans att jag blivit nominerat.
Att bara få nämnas i samma lista som Oskar Skog och Xboxflickan & Nikke är en stor vinst för mig. Jag tycker att Ni ska bege Er över till Level 7 genast och rösta på just Er favoritspelblogg/speltidning/spelpodcast/spelskribent. Det gör Ni genom att klicka på länken här. Fina vinster finns att vinna för alla de som deltar.
Kategorier: Övrigt
Moonstone – En gammal klassiker?
När jag tänker tillbaka på Amigan och dess spel så är det många oförglömliga klassiker man minns. Spelet Moonstone från Mindscape är ett av de som lyser allra klarast. Därför var det extra kul när jag hittade en gammal recension från Datormagazin och började läsa i den för att se om man kände på sig redan 1992 vilken odödlig klassiker det skulle bli. Döm av min förvåning då jag läste den och slutsatsen var, jag citerar ”Att betyget ändå blivit något sånär beror ENDAST på grafik och ljud – övrigt är det trist.”
Spelet fick 69% av Göran Fröjdh med de positiva sakerna att manualen var tjusig, att spelet laddar snabbt och att man kan spela fyra spelare samtidigt. Ja, som avslutning rekommenderar han ett annat spel som heter Narco Police. Jag är lite nyfiken på hur många i dag som minns Narco Police i jämförelse med Moonstone?
Jag spelade ju Moonstone så sent som i höstas och håller givietvis med Göran om att spelet är sjukt svårt. Men vilka spel var inte svåra på den här tiden? Kanske var Göran i samma situation i livet som jag är nu när jag inte hinner nöta spelen på samma sätt som jag gjorde då? Oavsett vilket så tror jag inte att Göran kunde förutspå att spelet han bara gav 69%, och det på grund av dess grafik och ljud, skulle bli en sådan odödlig klassiker. Kul läsning var det i vilket fall som helst.
Kategorier: Amiga, Retro
Dungeons – 15 timmar in
Efter mycket om och men så fick jag då äntligen Dungeons från Impulse. För att göra en lång historia kort så kommer jag aldrig mer handla från Impulse utan håller mig till Gamersgate och Steam i fortsättningen. Men nu till själva spelet. Dungeons har skapat en hype runt om i världen för att vara en klon på det gamla Bullfrogspelet Dungeon Keeper. Jag skall nu med en gång säga att det här inte är något Dungeon Keeper. Det här är närmare ett Theme Hospital/Park i Dungeon Keepermiljö med inslag av Overlord.
Spelet går ut, precis som i Theme Hospital/Park, att bygga en inbjudande grotta så att man lockar så många människor som möjligt att komma och besöka den. Man sätter ut dyrbara skatter, bygger bibliotek för att locka de så kallade hjältarna från jorden ner i sin grotta. När de väl är där så låter man de gå och njuta av grottan och insamla intryck. Det är här som Overlord sätter in, för precis när de är som nöjdast och skall återgå till jordens skorpa så hugger vi dem i ryggen och sätter dem i ens fängelse. Där sitter de och ruttnar och lämnar av sig ett av spelets resurser som man kan använda för att bygga vidare på sin grotta.
Liksom i Dungeon Keeper så kan man bygga nya rum genom att låta sina goblins gräva ut dem. Däremot finns det inte alls lika många rum som i Dungeon Keeper. Men det är inte riktigt det som spelets mening heller. Man styr liksom i Overlord en gubbe som man på traditionellt rpgsätt sätter ut talents på genom 3 olika träd med skills som förbättrar olika saker som man kan utföra.
Som sagts i rubriken har jag spelat ungefär 15 timmar av Dungeons och känner att jag har ganska bra koll på vad det är som erbjuds. Spelet är som sagt en blandning av en massa olika spel, men det är inte bäst på något av det. Det är ingen byggarglädje såsom i Dungeon Keeper eller Theme Hospital/Park. Det är heller inte den härliga känslan i Overlord som man får av att vara elak. Men det är dock ett ganska småmysigt spel om man inte har för stora förväntningar på det. Jag skulle inte köpa det för fullpris men kan rekommendera det om Ni hittar det för runt 100-lappen. För att sätta ett betyg på det så skulle jag sätta 6 av 10 Ben E Factorer. Jag kan rekommendera att ladda ner demot och köra igenom det för att själv få en uppfattning av det. Demot ger ett par timmars speltid och när du spelat det så vet du vad du har att vänta dig. Det tillkommer lite fler byggnadsverk och svårare fiender under redan genom alla banorna, men till stor del så vet du vad det handlar om efter demot.
Kategorier: PC
Min hyllning till Gone Gaming
Det finns många olika aspekter till att hylla podcasten Gone Gaming. För mig är den det enda vettiga alternativet som inte bara tjatar hål i huvudet på en med konsolspel. Utan tvärtom så är det många av de medverkande som har spelat mängder av datorspel tidigare eller som spelar de aktivt än i dag. Det är för mig väldigt befriande att höra när tex Linda Barna pratar om Counter-Strike i vårt Halo och CoD-dominerande land. Och jag tycker verkligen inte att hon behöver be om ursäkt för att hon spelat/spelar det!
När man lyssnar på Gone Gaming så får man ett helt annat perspektiv på allt som har med spel att göra. Pratas det upp ett multiplattformspel så är det inte “bestämt” att det är konsolversionen som det diskuteras runt. Det finns en medvetenhet hos de medverkande att PC också är en spelplattform. Även om jag personligen tycker att de flesta multiplattformsspelen är bättre till PC så förstår jag att alla andra inte tycker så. Men att just vara medveten och inte ignorera det andra är väldigt viktigt om man vill nå ut till alla lyssnare. För i bland när man lyssnar när podcasts, både svenska och utländska, går igenom releaselistor så nämner de vilka format de kommer ut till och sen kommer de på sig själva och slänger in att det visst kom till PC också. En hel del PC-exklusiva releaser missas även helt och hållet.
Så som avslutning vill jag bara tacka hela gänget för att Ni lyckats få med en sådan perfekt blandning mellan alla som medverkar i Gone Gaming. Ni kompletterar verkligen varandra på ett suveränt sätt. Fortsätt så!
Kategorier: Åsikt
« Föregående sida — Nästa sida »
