Nyårskarameller

Ännu ett år har passerat. Ännu ett fullt av upplevelser och givetvis bilder som har dokumenterat detta. Tänkte även att jag detta år skulle bjuda er på en bild för varje månad som gått med en liten kommentar om just den bilden. Någon bild kanske har varit uppe på bloggen tidigare, eller i något annat sammanhang. Men så är det.

Här har vi My som har klättrat upp i ett träd uppe på Emaus. Jag vet att det var en mycket vacker dag denna januaridag. Om inte annat skvallrar de 700 bilderna jag tog under dagen för det.

I februari var vi i väg upp till Branäs för att åka lite skidor. Bilden är tagen med min mobiltelefon från liften när jag var själv i den med My.

I mars var jag iväg på en jobbresa till södra Tyskland. Tyvärr fick jag egentligen inga bra bilder alls denna resa, men detta huset får representera resan som jag trodde skulle ge mig tidigt vårväder men istället gav mig snö och 5 grader kallare än Sverige.

Ute på gården övar Alve för fullt för att lära sig balansera på sin ”springcykel”.

I början av maj trodde vi nog inte att det här varma vädret var här för att stanna. Men helt underbart var det när jag och Alve var ute en sväng i stugan ensamma och fick blåsa bubblor.

Efter att haft det en del kämpigt med att komma igång med löpningen så gjorde jag denna dagen ett försök. På väg till jobbet från stugan var jag bara tvungen att stanna och njuta av det vackra vid vägen. Där borta ser ni bron över till Orust.

I juli åkte vi åter igen in i vårt vackra grannland Norge. Att bara välja en bild av alla dessa tusen är egentligen en omöjlighet. Men den här gillade jag mycket. En solnedgång när jag gick en sväng runt på campingen medan Anna såg till att barnen skulle få mat.

Tillbaka i Sverige och stugan. En vacker dag när vattnet låg alldeles stilla.

Ett får som äter löv på andra sidan stängslet när jag en dag i september promenerade hem med My från skolan.

I oktober begav vi oss söder ut till Rhodos för att få lite till värme om vi inte hade fått nog av den i somras. Det blev väl kanske inte jättevarmt utan regnade ett par dagar istället, men det var riktigt skönt att bara komma bort från vardagen.

Av diverse olika anledningar så har jag knappt tagit några bilder i november. Så det här biobesöket med My var antagligen höjdpunkten. Filmen vi såg var Halvdan Viking.

Med denna bild på årets absolut sista dag avslutar jag det här inlägget. Jag kommer att titta tillbaka på 2018 som en vändpunkt. Mitt wake-up call.


  Kategorier:
Bilder


  Massa Norgebilder


Jag vet inte riktigt hur jag skall kunna sammanfatta årets Norgebesök i ett litet blogginlägg. Visst kunde jag dela upp det i ett gäng baserat på vilken plats de är tagna på, men jag tänkte att det kanske är lika bra att dra av dem direkt. Ovan ser vi en del av Aurlandsfjorden som likt Geirangerfjorden är så sjukt svårfångad att den bara måste upplevas. Detta var mitt bästa försök till det hela. Vad som inte framkommer av bilden är dock att bakom mig håller Alve på att springa ut i vägen med Anna i full fart efter honom knuffande på tyska turister för att nå fram. Hisnande på två plan.


Här har vi nyss lämnat ett mycket vacker fjäll och är på väg ner igen.


Ibland överaskar mobilkameran mig rejält med dess klarhet och snabbhet att fånga tex vattensplash.


Uppe på Strynfjället möttes vi av en otroligt tät dimma. När vi minuterna senare körde igenom den så såg vi inte mer än någon meter framför bilen. Det innebar att vi totalt missade Strynbackarna denna gången. Vi såg någon pistmaskin som stod metern bredvid vägen, men det var det ända spåret av backarna som jag för många år sedan åkte nedför mitt i sommaren när det fortfarande var 2-3 meter snö här under den varmare delen av året.


På väg ner från Strynfjället fick vi se en fantastisk grön dal uppenbara sig bakom dimman som legat över hela fjället. Det var en sjukt vacker syn som även den är riktigt svår att fånga på bild.


När vi kommit ner från Strynfjället så vände vi våra blickar uppåt igen och fick se ett otroligt vackert fjäll breda ut sig precis överallt.


Utsikten från vår camping i Skjåk var inte så pjåkig alls. Här stannade vi i två dagar.


När jag vände mig åt andra hållet såg campingen ut såhär. Poolen vid forsen uppskattades av ungefär 50% av familjen. Vi andra fick dock följa med in ändå som support.


I Jølster precis innan en lång lång tunnel blickade vi ut över otroligt höga berg. Vilket givetvis inte riktigt syns här men dessa var ett par riktiga giganter.


Jag blandar snart ihop alla ställen vi stannade på för att fota. Detta var ytterligare en i högen av ställen som är så sjukt vackert i Norge.


Kvällsutsikten från en av våra stugor som vi sov i när vi var lite trötta på tältet. Denna gången gick jag dock enbart på priset ovh högg på det billigaste jag kunde hitta. Det visade sig senare att det var det ställe med bäst utsikt.


My sitter på ett par stenar och begrundar det otroligt klara vattnet. Mycket tjat från hennes sida om att bada här och där. Jag var inte lika intresserad av bad så än så länge medans hon är relativt liten så vann jag den striden.


En dag fick vi för oss att bara åka iväg mot en av de där skyltarna som det står att det finns något intressant på. Helt ovetandes åkte vi upp på ett fint och i princip orört fjäll. Vi mötte nästan inga andra människor alls. Här fanns bara vi, några kor och ett gäng elbilsladdstolpar förstås.


Otroligt vackert igen. Precis bakom mig höll ett gäng husbyggare på att bygga upp sina hus. Tänk att vakna upp till den här tavlan varenda morgon. Det skulle funka för mig!


En av de allra sista bilderna under sista riktiga dagen i Norge. Fortfarande höga berg och djupa dalar. Lite synd på elstolparna bara. Tänker att om ett gäng år så har tekniken löst detta trådlöst eller nått så då kan jag åka tillbaka och ta om bilden.


  Kategorier:
Bilder, Resa


  Östersund

Mycket i Östersund kom att kretsa kring regnbågen som kom fram under kvällen. Varenda campare på campingen drog fram sin systemkamera och bokstavligt talat sprang ur sina tält och husvagnar som om dom aldrig tidigare i sitt liv hade sett en regnbåge eller i sin stämningsberusning hade misstagit ljusfenomenet med ett norrsken. Vad vet jag? Allt detta bara för att föreviga det vackra som helt plötsligt hade uppenbarat sig på himlen. Stämningen på campingen blev otroligt familjär under dessa fåtal minuter. Alla med sina kameror i högsta hugg började prata med varandra. Ja, prata. Vi hälsade på varandra likt båtägare gör när dom möts i fjordarna, bussförarna i de trånga gränderna samt de röda byxmännen under 80-talet på deras yachter. Alla på campingen kändes som en enda stor och härlig familj under ett fåtal euforiska minuter.

Jag var inte sämre jag dock. På med systemkameran på ryggen, ut i regnet och fotade på som om det inte fanns någon morgondag. Men som så ofta på sistone var det ändå mobilbilderna som jag tyckte blev bäst och systemkamerabilderna får ligga på någon server i Amerika någonstans tills jag kommer på vad jag kan använda dem till.  En otroligt underskattad funktion på mobiltelefoner nuförtiden är ju just att dom mer än ofta är vattentäta. Därför behöver jag inte behöva vara rädd för att vatten skall tränga sig in i kameran och eventuellt förstöra den. Så precis som dom gamla grekerna sade, att kameran du har med dig är den bästa kameran i världen, så följer jag detta visdomsord slaviskt. Det är nog dags att pensionera min gamla trotjänare.
I kväll har vi, tro det eller ej, tagit in på ett hotell. Eller ja, campingstuga iaf, men i jämförelse med ett tält är det värsta lyxhotellet. Egen vattenkran, elektricitet så att jag kan ladda mobil/dator/switch osv samt mycket annat. Detta hör dock till ovanligheterna och det som ligger till grund för detta är ett gammalt löfte en gammal man för många år sedan gav sin fru, att om det regnar på våra framtida semestrar lovar jag högt och heligt att du ska slippa sova i tält. Så, inte mycket diskussion kvar där. Gäller att njuta nu och svälja sin stolthet. I morgon räknar jag med tält med nya liggunderlag.


  Kategorier:
Bilder, Resa


  Känslan av total ensamhet


I dag har varit en sådan där sjukt underbar dag där jag bara rått om mig själv och Alve. Vi har egentligen inte gjort så mycket annat än att busat, spelat fotboll, gungat, vilat, skrattat och bara varit tillsammans i ren kvalitetstid. Och jag känner att denna tiden är så otroligt viktigt för Alve. Att bara få all uppmärksamhet själv när My är i Finland känns väldigt viktigt för honom. Känns som att han är en helt annan person nästan när han inte behöver hävda sig och konkurrera om uppmärksamhet med någon annan.


I går så hade Alve riktigt svårt att somna. Första efter 23.30 så kom det små snarkljud från hans bädd. I dag efter att jag i morse väckt honom brutalt vid 08.10 så var han lite tröttare och ögonlocken ramlade ned redan vid 22.00. Det tror jag både han och jag behövde. När jag kikade ut i fönstret såg jag en otroligt vacker himmel som jag bara var tvungen att gå ut och föreviga med min kamera. Eller kamera och kamera. Jag använder ju aldrig min systemkamera längre nu när mobilen har blivit tillräckligt bra för att fånga de bilder som jag önskar.


Så när jag snart drar norrut på semester funderar jag starkt på om det verkligen är nödvändigt att dra med sig systemkameran och dess objektiv. Den väger ju något mer än mobilen som jag ändå alltid har med mig. Och så länge den tar sådana här bilder så vet jag inte om jag orkar. Det kommer säkert sluta med att jag ändå tar med den, men det kanske blir för sista gången på en semesterresa den åker med?


  Kategorier:
Bilder


  En ensam vecka


I morse gick Anna och My upp tidigt. Jag hade som vanligt sovit ganska dåligt så jag var vaken. Men jag orkade inte gå ut och säga hej då till dem. Till Finland gick planet. Flygrädd som jag var satt jag under hela förmiddagen och uppdaterade aftonbladets sida för att se om något plan hade störtat. Det hade det som tur inte utan jag fick ett sms med härliga bilder på bland annat My. Sedan kunde jag slappna av. Skönt.

Jag och Alve ska klara oss helt själva hela veckan. Jag är lite osäker på hur detta ska gå. Men än så länge har det gått riktigt bra tycker jag. Först besökte vi Torps köpcentrum för att inhandla en 12v -> 220 som vi ska använda för att ladda mobiler, datorer, plattor, kameror osv på vår bilresa norrut om ett par veckor. Därefter käkade vi middag i nästan tre timmar. Alve älskar middagar.

Det blev inte någon övernattning i sommarstugan i natt, men både jag och Alve är lite sugna på att åka ut imorgon. Men det är inget som vi bestämmer i dag, utan vi tar dagen som den kommer.


  Kategorier:
Bilder


  I golfens tecken


I dag var det då dags igen. Det var dags för årets första golfrunda. Jag hoppas att det inte blir den sista golfrundan. Vi tog oss ut till Näreby golfbana som ligger vid infarten till Grundsund. Här spelade jag för exakt 3 år sedan senast. Därefter hade jag inte rört en golfklubba. Ja mer än när jag flyttar runt den lite på vinden ibland. Vi hittade även ett gammalt poängkort från den här tiden. Trettiosex slag hade jag behövt för att gå runt den rundan då. Kändes ju ändå inte helt ouppnåeligt tänkte jag innan jag slog ut första slaget. Därefter tänkte jag att jag ska nog vara nöjd om jag lyckas komma runt på under 50 slag. 48 slag senare var jag helt slut och trött och sleten, men ändå lycklig att ha kommit ut på golfbanan igen. Ändå nöjd av att bara ha slagit bort en boll. Men det finns en stor utvecklingspotential här känner jag för att komma tillbaka i gammal god storform.


I övrigt så kändes det som att ljuset ute aldrig ville gå ner. Barnen verkade inte heller förstå att det kan vara ljust när det är kväll. Alve var vid 21.00-tiden helt inne på att det var morgon och att han skulle gå upp till farmor för att käka frukost. Jag försökte i vanlig god pedagogisk stil förklara att under sommarhalvåret så är det ljusare längre på kvällarna. Jag försökte även visa med två fotbollar som skulle representera solen och jorden och hur då solen lyser extra på jordens norra halvklot när jordaxeln lutar på ett visst sätt. Jag är dock lite osäker på om Alve köpte förklaringen. Till slut kom vi överens om att han skulle gå och kvällskissa istället för att käka frukost. Bilden ovan är tagen typ 23.00 så jag förstår hans förvirring.


När barnen väl hade somnat så gick jag ut med kameran i högsta hugg för att försöka få tag på några vackra solnedgångsbilder. Så som tidigare i veckan hade dock solen redan gått ned och jag fick nöja mig med lite mörka bilder över vattnet.

Tycker ändå att det är ganska häftigt att beroende på vilket håll man vänder sig med kameran så kan man få så otroligt olika färger på bilderna. På bilden ovan och bilden nedan så står jag i princip på samma plats på bryggan men tittar åt två olika håll. Månen var också otroligt stor i kväll. Tyvärr hade jag inte med mig något direkt zoomobjektiv att prata om så ni får helt enkelt jämföra de mörka trädens storlek med månens storlek här nedan för att få en liten insikt i hur stor den verkligen var.


  Kategorier:
Bilder


  En blöt dag

I dag tog vi vandring bort till stenen. Vi tog samma väg som jag och Anna nervösa tog ner till stenen där allihopa stod och väntade på oss för ungefär 11 år sedan. I dag var det inga nervösa steg ned för den lilla backen utan barnen sprang i full fart ner för att komma till vattnet. My först. Alve sedan. Det var otroligt varmt i dag så att svalka sig på ett eller annat sätt var ett måste.

My är inte lika rädd för vatten som jag är. Så hon slängde sig nästan i och började tokskvätta vatten runt omkring sig. Tanken var nog att det skulle träffa mig men jag höll mig på säkert avstånd med vattensäker kamera.

T-bryggan som en gång i tiden såg ut som ett T ovanifrån. Därefter såg det ut som ett uppochnedvänt L. Nu bara ett stort I. Frågan är om den ens heter T-bryggan längre?

My slängde av sig sin hatt, mot sin faders rekommendation, sprang i från sina foppatofflorkopior och ut i vattnet så snabbt som hon kunde. Till höger i bild ser ni stenen som vi gifte oss vid. Det är en av de vackraste platserna jag vet, och det får den här bilden av min älskade dotter representera.

Väl tillbaka vid stugan igen så hade vi satt upp vattenrutschkanan. My var den som var helt klarast sugen på att åka. Alve åkte bara ett par åk, varav detta var ett utav dem. Från en början så var det inte något direkt bra glid i kanan trots att lutningen på backen är ganska skarp. Men med lite diskmedel på kanan och det blev en rejäl fartökning i backen.

Något som också fortfarande är riktigt populärt bland barnen är trädgungan. Till den milda grad att vi här har det vanligaste stället här ute som konflikthantering sker. Det är här och vid en mjuk stol som den är som intensivast.

I slutet av dagen tog vi en båttur som jag hängde med på. Jag hoppade dock i land på Stegelholmen där jag tog mig en promenad från ena sidan till andre. Promenad och promenad, det var mer en terränglöpning bland snår och bergsväggar. Men det är alltid lika vackert att komma upp lite och kunna blicka ut över Koljöfjorden.

I morgon blir det ytterligare en varm och härlig dag. Då ska jag lämna barnen kvar här en liten stund då jag ska ge mig ut på golfbanan för första gången på 2-3 år. Det blir en tur ut till Skaftö. Jag tar med mig 4 stycken klubbor som vanligt. Det bli järn-7an, järn-9an, pitchen och puttern. Jag återkommer kanske om hur det gick.


  Kategorier:
Bilder


  När barnen sover

Nu ligger äntligen barnen och sover. Det är första dagen på riktigt som jag känner att sommarlovet verkligen är här. Temperaturen är rätt i luften, jag kommer inte riktigt ihåg hur måndagens schema i skolan såg ut, jag somnar och vaknar ute i sommarstugan. Men det var en tuff första nattning av bägge barnen. Jag försökte så pedagogiskt som jag bara förmådde att förklara om lämpligheten för fyraåringen att hålla sig vaken till 22.30. Jag tror aldrig att vi riktigt möttes vid en förståelse kring detta ämne. Men jag tänker att någon gång i framtiden så kanske han råkar snubbla in på den här gamla webbsidan och se vad hans pappa en gång i tiden tänkte och tyckte. Kanske sitter han just nu då och själv försöker natta sin fyraåring sent på kvällen.

Men med det sagt så kände jag mig tvungen att ta en liten promenad ner till vattnet när dom väl hade somnat. Om än för några få minuter få känna tystnaden, ensligheten och naturen så nära och vacker inpå. Jag funderade på om jag skulle ta de 100 metrarna bort till stenen där vi gifte oss för lite dryg 11 år sedan nu. Den är så skön att ha nära. Stenen. Minnena likaså. Jag kände dock att sömnen blev viktigare just där och just då. Jag får promenera till stenen en annan dag. Sommaren är lång.Nu sitter jag här lite snabbt i sängen bredvid min största lilla älskling och hör henne snarka. Det har hon inte ärvt utav mig. Den lille har jag sedan tidigare lyft ned i sin säng. Jag sover bäst så, med lite space för mig själv. Det var en vacker solnedgång i kväll. Jag missade den dock. Men himlen är ganska vacker även när solen har gått ned. I morgon ska vi ta fram vattenrutschkanan för att åka på. Jag ska inte åka, men jag hoppas att mina små hjärtan vill.


  Kategorier:
Bilder


  En måndag i Stockholm

Den allra sista arbetsdagen innan sommarlovet spenderade jag i Stockholm. Det var en underbar dag där jag anlände till hotellet precis i tid till Sverige-Sydkorea. Tänkte först att jag skulle se matchen på någon lokal krog men valde istället att bädda ned mig i sängen och njuta av matchen i all min ensamhet. Det var verkligen det bästa på hela dagen.

Därefter fick jag för mig att ta en promenad på stan. Jag bodde i Hammarby Sjöstad så promenaden till Djurgården var kanske inte helt given. Men då vädret var så sjukt underbart så sprang benen bara iväg under mig. Att bara helt ensam få strosa runt på Djurgården utan något mål eller mening var precis vad jag behövde den här dagen. Kändes lite som att jag hade all tid i världen. Precis som på den gamla tiden då jag bara kunde åka ut mitt i skogen med kameran och bara ta bilder på kottar. Helt utan någon djupare mening, men ack så underbart.

Tanken var senare att jag skulle ta tunnelbanan tillbaka till Hammarby Sjöstad. Men ekonomiska jag tänkte att det kanske inte var värt 44 kronor att få svettas tillsammans med andra stressade stockholmare. Så jag gick. Och jag gick inte närmaste vägen direkt. Någonstans efter Djurgårdsbron fick jag känning på mitt rekord på 44000 steg på en dag. Så jag gick en massa omvägar. Runt hus som jag egentligen inte behövde gå runt. Snurrade två varv i rondellen och så vidare.

Detta höll på att gå riktigt bra. Ändå tills jag passerade 28000 steg. Då tokdog mina begränsade, men ändå rejält kraftfulla benmuskler. Det var som att gå in i en vägg. En vägg med en vallgraven av tjära runt sig. Det tog bara totalt stopp. Men eftersom jag älskar siffror så plågade jag mig runt kvarteret vid hotellet så att jag i alla fall kom över 30000 steg. Så nära 44000, men ändå så sjukt långt borta.

Överlag så var det dock en underbar jobbresa. Jag hann även bli lite halvt starstrucked då jag fick åka hiss med Arrowhead-anställda. Iis har samma uppgång som Arrowhead, men det upptäckte jag först efteråt. Har ju sett bilder från terrassen högst upp i huset och det verkar verkligen vara en sjukt nice arbetsplats. Så med lite blodad tand lämnar jag nu Stockholm. I skrivande stund har jag precis passerat Katrineholm. Om några veckor ska vi ut på bilsemester i Sverige. Ska verkligen hem nu och försöka arbeta in tanken hos övriga familjemedlemmar att åter igen besöka Sveriges huvudstad.


  Kategorier:
Bilder


  En första tur till stugan

Den 11 maj så åkte vi hela familjen ut till stugan för första gången i år för att sova över. Detta var nästan över en månad sedan och då visste vi inte att högsommarvärmen som vi lånat för tillfället skulle vara hela maj ut. Men så blev det och visst har det varit skönt? Nu sitter jag här en bit in i juni och har inte varit i stugan sedan dess. Helgerna har varit fullproppade med saker att göra så det har liksom inte blivit av. Visst kan man önskat att det varit annorlunda, men samtidigt är det ganska olidligt varmt inne i vår stuga på sommaren. Och då snackar vi en precis helt vanlig sommar. Maj har inte varit en helt vanlig sommar så vi hade nog inte kunnat vara där ute ändå.


Det är ju alltid populärt att prata om väder när man ändå inte har något vettigt att säga, så jag ska försöka sluta med det. För jag tänker att något vettigt kanske jag ändå har att säga. Jag vann tex överlägset över My på Fia med knuff. Jag tror nästan att jag aldrig vunnit så överlägset någon gång. Varje gång som hon lyckades slå ut en av sina pjäser så var jag där och plockade in henne igen. Sådan underbar seger!


  Kategorier:
Bilder


Nästa sida »