Hemsedal
En vecka kan gå snabbt när man har roligt. När man är sjuk och ligger inne och tittar ut på alla som åker skidor utanför så går tiden inte speciellt snabbt. För roligt är det inte. Och det är väl ganska typiskt att man skulle bli sjuk inför just den här resan. När jag lite kommer hem igen. För det är i Hemsedal som jag har åkt mest skidor. Det är här vi åkte oftast när jag var liten för att åka skidor. Så det känns lite som att komma hem. Men nu har jag inte varit här på vintern på 21 år. Och det är lång tid att vara ifrån sitt favoritställe.
För det har hänt en hel del i backarna sedan dess. Det har försvunnit liftar, vissa har flyttats och vissa är nya. Backarna har förbättrats på många sätt, dragningen av backarna känns smartare än tidigare. Ett par nya backar har tillkommit, och det är kul att få testa lite nya backar bland alla gamla välkända som man kan åka med mössan nedragen över sina ögon.
Något som slår mig varje gång jag är här uppe, så är det hur galet vackert det är oavsett vilket håll man än tittar. Att det är riktigt kallt, och ganska blåsigt gör det ännu mer magiskt. Naturen är kraftfull och man känner sig mycket liten när man står och tittar ut över fjällvärlden. Nu längtar jag tillbaka hit och en full vecka där jag får vara frisk.
Och eftersom barnen inte har några nationella prov nästa år så hoppas jag att kunna åka hit redan nästa år, och då under en vanlig vecka och inte sportlovet som typ är dubbelt så dyrt. Jag var även rädd att det skulle vara fullt med folk här denna vecka, men det har det inte varit. Eller ja, det har varit mycket folk, men eftersom det är ett så otroligt stort liftsystem här så har folket spridits ut väldigt bra, och det var aldrig att man riktigt stod i kö för länge. Avslutar med en bild från i går, det var vackert, blåsigt och alldeles underbart kallt!
Kategorier: Bilder, Resa
Bara en cool bild
Den tjugotredje december tog jag och min familj en liten promenad såsom vi brukar under julledigheten. Min fru är betydligt mer våghalsigare än jag, då jag inte vågar gå upp på berg när det regnat osv. Jag håller mig på säker mark helt enkelt.
Denna bilden tog jag av min fru när hon vågat sig upp på ett livsfarligt berg vid Skeppsviken. Ja, den är rejält inzoomad, men jag skulle vilja kalla den ”Det sista ögonblicket” då just då så var jag övertygad om att jag aldrig skulle få återse min fru. Att hon skulle ramla ner för stupet några meter framför henne och dö. Jag och Alve hade redan börjat fundera på vart vi skulle bo nu när vi antagligen inte skulle kunna bo kvar där vi nu bor, pga kostnaden och emotionella känslor över det här stället.
Som tur kom min fru, och mina barns mamma ner säkert från det farliga berget och vi kan nu skjuta på dessa tankar tills nästa berg ska bestigas. Kanske i Hemsedal under vecka 8? Hoppas inte, men jag lägger den tanken här för framtiden att återse och fundera på.
Kategorier: Bilder, Personligt
Gott nytt år, 2 veckor försent
Nu var det ganska exakt 27 år sedan jag startade den här bloggen. Jag har sagt det förut, men ordet blogg myntades först år 2004. Så vad var min blogg för något de första 5 åren kanske ni undrar nu? Ja, jag vet inte riktigt, själv så kallade jag det bara min hemsida. Detta var givetvis innan alla smarta funktioner med WordPress och liknande för att få det att uppdatera sig.
På den tiden så var det en HTML-fil, som jag laddade ner från servern, uppdaterade med mitt nya inlägg, och sen laddade upp på servern igen. Och det fungerade ju faktiskt riktigt bra! Ja, nej man kunde inte ha en massa fina effekter. Klicka på bilder och dom liksom automatiskt blev stora etc. Nej, det fick man givetvis hårdkoda in i html-filen. Men det gick, det funkade!
Så, det är nu 2026, det är alltså närmare till 2050 än det är till år 2000. Och 2000 som var typ i förrgår. Det är lite småsjukt. Minns det som i förra veckan när jag firade in millenniumskiftet 1999-2000 i Malaysia. Jag var livrädd för terrorister som skulle spränga hela världen. Nu blev det ju inte så. Eller ja? Och år 2000-buggen som skulle spotta ut kontanter i alla bankomater höll sig även den borta. Dock blev de som kunde koda Cobol och lösa dessa buggar miljonärer på köpet. Jag försökte lära mig Cobol under denna tid. Det gick åt skogen. Så otroligt tråkigt programmeringsspråk det var!
Så vad har då 2026 för något positivt att föra med sig. Min dotter börjar gymnasiet på min gamla skola antagligen. Min son tar sig upp till högstadiet. Och jag ska iväg med min första högstadieklass på en Europaresa! Det är galet! Jag som bara för några år sedan undervisade 10-kompisarna på lågstadiet, ska nu med mina första nior till Amsterdam! Så stolt, och så glad över att få uppleva detta.
När denna bloggen startade så var jag 19 år. Då hade jag precis tagit studenten och fick frågan av min gymnasielärare om jag inte ville vikariera för henne under 3-4 veckor då hon var sjukskriven. Detta tackade jag givetvis nej till utan att ens tänka på det. Att vikariera som lärare var nog det sista jag skulle kunna tänka mig att göra. Stå framför andra personer, prata om något, och få dom att lyssna. Totalt främmande. Jag som är så otroligt introvert skulle aldrig ens komma på tanken att vicka som lärare, nej nej. Jag trivs bättre i min kyl där jag får plocka fram mjölk åt mina kunder på Willys. Helt klart mycket bättre!
Men jag är ändå otroligt glad för att jag vågade testa på läraryrket. Vem skulle jag annars vara idag? Högst oklart. Men absolut inte den jag är idag. Så, vad vill jag då säga med detta inlägget? Typ precis det som jag skrivit, plus att jag är ganska nöjd med mina fyrverkeribilder som jag tog på Kungstorget den 31 december 2025 när vi firade in det nya året. Så, gott nytt år i efterskott eller nått! 😛
Kategorier: Bilder, Övrigt
Nya bilder från Visingsö
I går kom vi då hem från vår lilla minisemester på Visingsö. Det var en regnig sådan. Men det blandades upp med riktigt gott väder emellanåt. Barnen var glada att få träffa sina kompisar som också var med på resan. Bilder på dem hittar ni dock som vanligt inte här, utan här lägger jag upp bilderna som inte har några barn på sig.
De nya bilderna har fått en helt egen sida som ni hittar till höger under kategorin Bilder. Sidans namn är givetvis Visingsö. Och trots att vissa bilder är tagna strax utanför Gränna så räknar jag dom ändå till Visingsö. Ja, så galen är jag 😛
Kategorier: Bilder
Nyårskarameller
Ännu ett år har passerat. Ännu ett fullt av upplevelser och givetvis bilder som har dokumenterat detta. Tänkte även att jag detta år skulle bjuda er på en bild för varje månad som gått med en liten kommentar om just den bilden. Någon bild kanske har varit uppe på bloggen tidigare, eller i något annat sammanhang. Men så är det.
Här har vi My som har klättrat upp i ett träd uppe på Emaus. Jag vet att det var en mycket vacker dag denna januaridag. Om inte annat skvallrar de 700 bilderna jag tog under dagen för det.
I februari var vi i väg upp till Branäs för att åka lite skidor. Bilden är tagen med min mobiltelefon från liften när jag var själv i den med My.
I mars var jag iväg på en jobbresa till södra Tyskland. Tyvärr fick jag egentligen inga bra bilder alls denna resa, men detta huset får representera resan som jag trodde skulle ge mig tidigt vårväder men istället gav mig snö och 5 grader kallare än Sverige.
Ute på gården övar Alve för fullt för att lära sig balansera på sin ”springcykel”.
I början av maj trodde vi nog inte att det här varma vädret var här för att stanna. Men helt underbart var det när jag och Alve var ute en sväng i stugan ensamma och fick blåsa bubblor.
Efter att haft det en del kämpigt med att komma igång med löpningen så gjorde jag denna dagen ett försök. På väg till jobbet från stugan var jag bara tvungen att stanna och njuta av det vackra vid vägen. Där borta ser ni bron över till Orust.
I juli åkte vi åter igen in i vårt vackra grannland Norge. Att bara välja en bild av alla dessa tusen är egentligen en omöjlighet. Men den här gillade jag mycket. En solnedgång när jag gick en sväng runt på campingen medan Anna såg till att barnen skulle få mat.
Tillbaka i Sverige och stugan. En vacker dag när vattnet låg alldeles stilla.
Ett får som äter löv på andra sidan stängslet när jag en dag i september promenerade hem med My från skolan.
I oktober begav vi oss söder ut till Rhodos för att få lite till värme om vi inte hade fått nog av den i somras. Det blev väl kanske inte jättevarmt utan regnade ett par dagar istället, men det var riktigt skönt att bara komma bort från vardagen.
Av diverse olika anledningar så har jag knappt tagit några bilder i november. Så det här biobesöket med My var antagligen höjdpunkten. Filmen vi såg var Halvdan Viking.
Med denna bild på årets absolut sista dag avslutar jag det här inlägget. Jag kommer att titta tillbaka på 2018 som en vändpunkt. Mitt wake-up call.
Kategorier: Bilder
Massa Norgebilder
Jag vet inte riktigt hur jag skall kunna sammanfatta årets Norgebesök i ett litet blogginlägg. Visst kunde jag dela upp det i ett gäng baserat på vilken plats de är tagna på, men jag tänkte att det kanske är lika bra att dra av dem direkt. Ovan ser vi en del av Aurlandsfjorden som likt Geirangerfjorden är så sjukt svårfångad att den bara måste upplevas. Detta var mitt bästa försök till det hela. Vad som inte framkommer av bilden är dock att bakom mig håller Alve på att springa ut i vägen med Anna i full fart efter honom knuffande på tyska turister för att nå fram. Hisnande på två plan.
Här har vi nyss lämnat ett mycket vacker fjäll och är på väg ner igen.
Ibland överaskar mobilkameran mig rejält med dess klarhet och snabbhet att fånga tex vattensplash.
Uppe på Strynfjället möttes vi av en otroligt tät dimma. När vi minuterna senare körde igenom den så såg vi inte mer än någon meter framför bilen. Det innebar att vi totalt missade Strynbackarna denna gången. Vi såg någon pistmaskin som stod metern bredvid vägen, men det var det ända spåret av backarna som jag för många år sedan åkte nedför mitt i sommaren när det fortfarande var 2-3 meter snö här under den varmare delen av året.
På väg ner från Strynfjället fick vi se en fantastisk grön dal uppenbara sig bakom dimman som legat över hela fjället. Det var en sjukt vacker syn som även den är riktigt svår att fånga på bild.
När vi kommit ner från Strynfjället så vände vi våra blickar uppåt igen och fick se ett otroligt vackert fjäll breda ut sig precis överallt.
Utsikten från vår camping i Skjåk var inte så pjåkig alls. Här stannade vi i två dagar.
När jag vände mig åt andra hållet såg campingen ut såhär. Poolen vid forsen uppskattades av ungefär 50% av familjen. Vi andra fick dock följa med in ändå som support.
I Jølster precis innan en lång lång tunnel blickade vi ut över otroligt höga berg. Vilket givetvis inte riktigt syns här men dessa var ett par riktiga giganter.
Jag blandar snart ihop alla ställen vi stannade på för att fota. Detta var ytterligare en i högen av ställen som är så sjukt vackert i Norge.
Kvällsutsikten från en av våra stugor som vi sov i när vi var lite trötta på tältet. Denna gången gick jag dock enbart på priset ovh högg på det billigaste jag kunde hitta. Det visade sig senare att det var det ställe med bäst utsikt.
My sitter på ett par stenar och begrundar det otroligt klara vattnet. Mycket tjat från hennes sida om att bada här och där. Jag var inte lika intresserad av bad så än så länge medans hon är relativt liten så vann jag den striden.
En dag fick vi för oss att bara åka iväg mot en av de där skyltarna som det står att det finns något intressant på. Helt ovetandes åkte vi upp på ett fint och i princip orört fjäll. Vi mötte nästan inga andra människor alls. Här fanns bara vi, några kor och ett gäng elbilsladdstolpar förstås.
Otroligt vackert igen. Precis bakom mig höll ett gäng husbyggare på att bygga upp sina hus. Tänk att vakna upp till den här tavlan varenda morgon. Det skulle funka för mig!
En av de allra sista bilderna under sista riktiga dagen i Norge. Fortfarande höga berg och djupa dalar. Lite synd på elstolparna bara. Tänker att om ett gäng år så har tekniken löst detta trådlöst eller nått så då kan jag åka tillbaka och ta om bilden.
Kategorier: Bilder, Resa
Östersund
Mycket i Östersund kom att kretsa kring regnbågen som kom fram under kvällen. Varenda campare på campingen drog fram sin systemkamera och bokstavligt talat sprang ur sina tält och husvagnar som om dom aldrig tidigare i sitt liv hade sett en regnbåge eller i sin stämningsberusning hade misstagit ljusfenomenet med ett norrsken. Vad vet jag? Allt detta bara för att föreviga det vackra som helt plötsligt hade uppenbarat sig på himlen. Stämningen på campingen blev otroligt familjär under dessa fåtal minuter. Alla med sina kameror i högsta hugg började prata med varandra. Ja, prata. Vi hälsade på varandra likt båtägare gör när dom möts i fjordarna, bussförarna i de trånga gränderna samt de röda byxmännen under 80-talet på deras yachter. Alla på campingen kändes som en enda stor och härlig familj under ett fåtal euforiska minuter.
Jag var inte sämre jag dock. På med systemkameran på ryggen, ut i regnet och fotade på som om det inte fanns någon morgondag. Men som så ofta på sistone var det ändå mobilbilderna som jag tyckte blev bäst och systemkamerabilderna får ligga på någon server i Amerika någonstans tills jag kommer på vad jag kan använda dem till. 
En otroligt underskattad funktion på mobiltelefoner nuförtiden är ju just att dom mer än ofta är vattentäta. Därför behöver jag inte behöva vara rädd för att vatten skall tränga sig in i kameran och eventuellt förstöra den. Så precis som dom gamla grekerna sade, att kameran du har med dig är den bästa kameran i världen, så följer jag detta visdomsord slaviskt. Det är nog dags att pensionera min gamla trotjänare.
I kväll har vi, tro det eller ej, tagit in på ett hotell. Eller ja, campingstuga iaf, men i jämförelse med ett tält är det värsta lyxhotellet. Egen vattenkran, elektricitet så att jag kan ladda mobil/dator/switch osv samt mycket annat. Detta hör dock till ovanligheterna och det som ligger till grund för detta är ett gammalt löfte en gammal man för många år sedan gav sin fru, att om det regnar på våra framtida semestrar lovar jag högt och heligt att du ska slippa sova i tält. Så, inte mycket diskussion kvar där. Gäller att njuta nu och svälja sin stolthet. I morgon räknar jag med tält med nya liggunderlag.
Kategorier: Bilder, Resa
Känslan av total ensamhet
I dag har varit en sådan där sjukt underbar dag där jag bara rått om mig själv och Alve. Vi har egentligen inte gjort så mycket annat än att busat, spelat fotboll, gungat, vilat, skrattat och bara varit tillsammans i ren kvalitetstid. Och jag känner att denna tiden är så otroligt viktigt för Alve. Att bara få all uppmärksamhet själv när My är i Finland känns väldigt viktigt för honom. Känns som att han är en helt annan person nästan när han inte behöver hävda sig och konkurrera om uppmärksamhet med någon annan.
I går så hade Alve riktigt svårt att somna. Första efter 23.30 så kom det små snarkljud från hans bädd. I dag efter att jag i morse väckt honom brutalt vid 08.10 så var han lite tröttare och ögonlocken ramlade ned redan vid 22.00. Det tror jag både han och jag behövde. När jag kikade ut i fönstret såg jag en otroligt vacker himmel som jag bara var tvungen att gå ut och föreviga med min kamera. Eller kamera och kamera. Jag använder ju aldrig min systemkamera längre nu när mobilen har blivit tillräckligt bra för att fånga de bilder som jag önskar.
Så när jag snart drar norrut på semester funderar jag starkt på om det verkligen är nödvändigt att dra med sig systemkameran och dess objektiv. Den väger ju något mer än mobilen som jag ändå alltid har med mig. Och så länge den tar sådana här bilder så vet jag inte om jag orkar. Det kommer säkert sluta med att jag ändå tar med den, men det kanske blir för sista gången på en semesterresa den åker med?
Kategorier: Bilder
En ensam vecka
I morse gick Anna och My upp tidigt. Jag hade som vanligt sovit ganska dåligt så jag var vaken. Men jag orkade inte gå ut och säga hej då till dem. Till Finland gick planet. Flygrädd som jag var satt jag under hela förmiddagen och uppdaterade aftonbladets sida för att se om något plan hade störtat. Det hade det som tur inte utan jag fick ett sms med härliga bilder på bland annat My. Sedan kunde jag slappna av. Skönt.
Jag och Alve ska klara oss helt själva hela veckan. Jag är lite osäker på hur detta ska gå. Men än så länge har det gått riktigt bra tycker jag. Först besökte vi Torps köpcentrum för att inhandla en 12v -> 220 som vi ska använda för att ladda mobiler, datorer, plattor, kameror osv på vår bilresa norrut om ett par veckor. Därefter käkade vi middag i nästan tre timmar. Alve älskar middagar.
Det blev inte någon övernattning i sommarstugan i natt, men både jag och Alve är lite sugna på att åka ut imorgon. Men det är inget som vi bestämmer i dag, utan vi tar dagen som den kommer.
Kategorier: Bilder
I golfens tecken
I dag var det då dags igen. Det var dags för årets första golfrunda. Jag hoppas att det inte blir den sista golfrundan. Vi tog oss ut till Näreby golfbana som ligger vid infarten till Grundsund. Här spelade jag för exakt 3 år sedan senast. Därefter hade jag inte rört en golfklubba. Ja mer än när jag flyttar runt den lite på vinden ibland. Vi hittade även ett gammalt poängkort från den här tiden. Trettiosex slag hade jag behövt för att gå runt den rundan då. Kändes ju ändå inte helt ouppnåeligt tänkte jag innan jag slog ut första slaget. Därefter tänkte jag att jag ska nog vara nöjd om jag lyckas komma runt på under 50 slag. 48 slag senare var jag helt slut och trött och sleten, men ändå lycklig att ha kommit ut på golfbanan igen. Ändå nöjd av att bara ha slagit bort en boll. Men det finns en stor utvecklingspotential här känner jag för att komma tillbaka i gammal god storform.
I övrigt så kändes det som att ljuset ute aldrig ville gå ner. Barnen verkade inte heller förstå att det kan vara ljust när det är kväll. Alve var vid 21.00-tiden helt inne på att det var morgon och att han skulle gå upp till farmor för att käka frukost. Jag försökte i vanlig god pedagogisk stil förklara att under sommarhalvåret så är det ljusare längre på kvällarna. Jag försökte även visa med två fotbollar som skulle representera solen och jorden och hur då solen lyser extra på jordens norra halvklot när jordaxeln lutar på ett visst sätt. Jag är dock lite osäker på om Alve köpte förklaringen. Till slut kom vi överens om att han skulle gå och kvällskissa istället för att käka frukost. Bilden ovan är tagen typ 23.00 så jag förstår hans förvirring.
När barnen väl hade somnat så gick jag ut med kameran i högsta hugg för att försöka få tag på några vackra solnedgångsbilder. Så som tidigare i veckan hade dock solen redan gått ned och jag fick nöja mig med lite mörka bilder över vattnet.
Tycker ändå att det är ganska häftigt att beroende på vilket håll man vänder sig med kameran så kan man få så otroligt olika färger på bilderna. På bilden ovan och bilden nedan så står jag i princip på samma plats på bryggan men tittar åt två olika håll. Månen var också otroligt stor i kväll. Tyvärr hade jag inte med mig något direkt zoomobjektiv att prata om så ni får helt enkelt jämföra de mörka trädens storlek med månens storlek här nedan för att få en liten insikt i hur stor den verkligen var.
Kategorier: Bilder
