Läckström

Retroåret 2015

sshot002Ungefär ett halvår kvarstår nu av min föräldraledighet. Men jag kommer även att hinna med ett sommarlov innan jag börjar jobba riktigt på riktigt, om man nu kan säga så. Det innebär att jag, i alla fall på kvällarna, kommer att hinna med lite spelande. Och eftersom jag har totalt dömt ut spelutbudet 2015 förutom vissa få undantag, så har jag bestämt att spela igenom ett antal gamla godingar. Vissa av dem, helt nya för mig, men de flesta välkomna återigenomspelningar. Tänkte kort och gott stapla upp spelen jag har tänkt att gå igenom under 2015 och en liten kort genomgång. Samtliga spel kommer att vara på PC och med hjälp av moddar uppsnyggat så att det håller kvaliten för ett spelsläpp idag.

Jag har faktiskt redan tjuvstartat lite med att börja spela Doom 64. Jag kommer att gå igenom varje spel mer ingående i separata inlägg där jag förklarar vad det är för moddar jag använder osv. Övriga spel jag har tänkt gå igenom är:

  • Unreal 1 - När det kom var det inget som kom inärheten av dess grafiska skönhet, vi får se hur det står sig i år.
  • Doom - Master levels, 20 nivåer som jag tidigare aldrig spelat. Släpptes bland annat på psx-utgåvan.
  • Doom 1 och 2 - Givetvis måste även originalen gås igenom.
  • Quake 1 - Möjligen med de två expansionspaketen också. Detta är höjdpunkten under året!
  • Quake 2 - Även detta finns det en chans till att jag tar expansionspaketen till också.
  • Heretic - Har jag aldrig klarat samtliga episoder, så det vore väl något att fixa till i år.
  • Hexen - Fastnar alltid på typ samma ställe, men vi får väl se i år.

Det var väl de jag hade tänkt gå igenom. Som ni ser är det enbart FPS som gäller när det kommer till retro för min del. En av anledningarna som jag tror att det beror på är att dagens FPS inte är lika bra som gårdagens, kort och gott. Ta spel i andra genrer, tex strategi såsom Civilization. Där är dagens Civilization 5 minst lika bra som Civilization 1, vilket innebär att det inte finns någon direkt mening med att spela ettan längre. Pratar vi Fifa-spelen så är Fifa 15 bättre än Fifa 97 för att ta ett exempel. Jag kan nog hålla på här ett bra tag till och visa på att de flesta andra genrer är, i alla fall, lika bra som de var för 20 år sedan. Givetvis finns det undantag, men de är få, och då enstaka spel, inte en hel genre.

 

Dag 25 av 25–Det är över nu

Men jag kommer ihåg alla stunder jag jobbat, men det är över nu, helt över. Jag är ledig i morgon, och jag är ledig i övermorgon. Smaka på den karamellen! Helt sjukt, jag är inte alls så död nu som jag var i morse och som jag varit de senaste 11 dagarna. Kan det vara av glädje och lättnad? Inte omöjligt alls, det är en underbar känsla i alla fall. Jag hade trott att jag i det här sista inlägget i bloggserien skulle skriva väldigt knapphändigt och flummigt, men nä, det gör jag inte. Det känns bra, i morgon skall jag till Kungshamn och dricka öl så då får vi väl den slutgiltliga beskedet på hur kroppen egentligen mår. Jag längtar efter att få springa igen, det kommer jag nog vänta med tills skolan har börjat dock då jobbet inte är slut än.

Nothing more to say, uppdaterar säkert vidare i morgon om vad som händer eller vad som hänt. Det är en stor dag. Fifa Session Summer 2010. Nu skall Uddevalla FF försvara titeln vi ärorikt vann i Uddevalla tidigare i vår på hemmaplan. På söndag skall vi gå på offshore VM och känna stämningen.

Nu kommer vidare inlägg handla mindre om jobb och mer om mitt liv i allmänhet, så som den brukar vara. Sp ni som hatar jobb, kan öppna ögonen nu igen!

Inför dag 25

Sitter i morgonrocken nu lite drygt 1 timme före jag skall åka till jobbet för den tjugofemte gången i rad. Alltså, känslan att känna att när den här dagen är slut så har jag en ledig dag efteråt är helt fantastisk. Eftersom jag inte känt den känslan på nästan en månad nu så är den antagligen starkare än vad den brukar vara på en fredag. Jag vet inte, jag minns inte. Har en del huvudvärk dock så fullständig njutning uteblir tyvärr, får lösa det med en alvedon.

Dag 24 av 25–Jag snurrar 360 grader runt

I natt somnade jag först 02.30 och vaknade klarvaken 05.00 vilket gav mig hela 2.5 timmars sömn. Dagen kunde inte bli annorlunda än vad den blev. Gäspande, huvudvärk och ett allmänt sletet intryck började jag bygga om en avdelning. Det gick bra den rena arbetsmässiga insatsen, men jag rörde mig i ett moln. Jag sitter och äter men blandar ihop kniv och gaffel för att jag inte vet vad som är vad. Jag gör många andra liknande sådana små misstag under hela dagen. Jag känner mig som en senil gubbe på 85 år som glömmer saker som hur man snörar på sig skosnörerna. Jag byggde upp två väggsektioner spegelvänt för att jag inte kan skilja på vänster och höger. Ja och så vidare egentligen utan att jag behöver skriva det mer här.

I morgon är det den sista dagen i det här maratonet och även den sista dagen i den här bloggserien som har varit det jag sett fram emot att få skriva på kvällen. Det som hållit mig motiverad att inte ta ut en sjukdag även om jag vissa dagar lätt varit i kondition för att utan dåligt samvete göra det. Det är den här inbyggda tävligsmänniskan som sitter och triggar mig att köra hårdare, längre osv hela tiden. Den säger åt mig att jag är en mes om jag inte orkar 25 arbetsdagar i sträck och att det värsta som kunde hända var om jag tog en dag ledig mitt i. Jag skall nu försöka sova lite längre så jag orkar vara ledig i morgon kväll och helgen som kommer. Helgen är tyvärr ingen vilohelg utan det är fullt ös medvetlös redan från början på lördagen till slutet på söndagen. Men det är något kul att se framemot i alla fall, och då är det lättare att ta sig igenom det än de nästa 9 arbetsdagar jag gör i sträck efter helgen. Men 9 dagar är ju helt plötsligt ingenting, eller?

Dag 23 av 25 – Helt okey dag

I dag har det gått helt okey att jobba. Visst jag gäspade 3-4 timmar i början men efter det gick dagen riktigt snabbt.

Hörde på avvägar att M/S Göran tydligen blivit pappa idag och jag skall åka och titta på babyn här i morgon för att se om det är något vi kan ta hand om eller om vi måste, gud förbjude, lämna bort honom eller henne till något fosterhem eller dylikt. Det var ju inte längesedan jag hade blommor och bi-snacket med honom. Aja, återkommer i ärendet så snart jag vet utgången av det hela.

Dag 22 av 25–Svårt att hålla ögonen öppna

När jag körde hem i dag så var det seriöst svårt att hålla ögonen öppna. Jag drog på kylan på max och ökade ljudet av dunkande Scooter ur högtalarna. Det fick mig ända hem i alla fall. Nu är det tre dagar kvar, gäller att hålla ut. Orkar inte skriva mer i dag, skall vila/sova i sängen nu. God natt!

Dag 21 av 25–Dawn of the Dead

Om George Romero hade skapat sin kultrulle 32 år senare hade den handlat om mig i dag. Som en zombie drog jag fram på jobbet och arbetade flitigt men maniskt. Jag var likblekt och hade blodsprängda ögon som jag försökte gömma bakom mina solglasögon, eller vanliga glasögon är det iofs. Nu är det bara till att stappla i säng då det är tidig jobbdag i morgon. Lång sådan också, fyra dagar kvar, snart gråter jag…

Dag 20 av 25–Sen kväll med Läckström

Ännu ett jobbpass till efter 22 och jag är helt slut. Det var mer folk i affären i dag än det var i går. Men det berodde säkerligen på Fjordfestivalen som hade sin sista dag i dag. Men mina största funderingar går faktiskt till de föräldrarna som släpper loss barnen i affären som om det vore en betald barnpassningsfirma. De tar första fotbollarna och sparkar de över kläder och annat så att den andre kan ta emot den på volley och trycka till den ännu högre så att den går över bort till leksakerna igen. I bland kommer de glidandes efter en slängräddning rakt framför fötterna på en och bara gapar “-JAG RÄDDADE DEN!!!” utan att ens reagera på att jag kommer med varor på en pall.

Efter att barnen lekt klart och jag lärt mig deras namn eftersom de skrek till varandra oavbrytet så hör jag i högtalarna det ropas ut efter barnens mamma då barnen “kommit bort” och finns vid spelavdelningen för att hämtas upp. Jag förstår inte mig på föräldrar som låter barnen löpa fritt inne och dra ner ett blu-rayställ, ett läsboksställ, samt dra iväg ett välriktat skott på legoväggen så att en del av leksakerna där ramlar ner. Det är på de sena kvällarna det händer, det vill jag lova…

Dag 19 av 25–Det finns inte ord

Precis som rubriken säger så finns det inte ord för hur sjukt sliten jag är just nu. Att gå ut på fjordfestivalen i går var en trevlig sak att göra men med den sletna kroppen jag har för tillfället så hade det nog inte gjort något att hoppa den. Men nu är det bara 6 arbetsdagar kvar innan helgen! Orkar inte skriva mer ens, over and out!

Efter Fjordfestivalen

Ligger i sängen efter jag vart nere och lyssnat på Nordman. Det var bättre än jag väntat mig men träffade inte så många dom jag trodde skulle vara där. Tack till alla som kom dock. Men synd att ni inte var mer. I morgon jobbar jag sent till 22.15 så jag kommer nog vara ganska trött. Bara sju dagar kvar nu till ledig dag. Skall bli alldeles underbart!