I morgon är det höst igen!
I morgon är det alltså september igen och höstens första dag. Det är också skolans första dag. Det skall bli spännande att återigen få sätta foten i Trollhättan. Fast egentligen var det ju inte så längesedan jag var här. Fast senast lyfte jag jordsäckar och det skall jag inte göra den här gången. Nu skall det bläddras i matte och engelskaböcker den första tiden. Har redan köpt 4 böcker för matematiken men skall köpa åtminstone en till som hade fått väldigt bra kritik, synd att den kostade 550 kronor bara.
Kategorier: Skola
Mafia 2 säljer dåligt ;) Dags att fira!
Det är med ett litet småleende på läpparna jag konstaterar att Mafia 2 säljer uselt. Nu hoppas jag att 2K Czech förstår att de valde fel målgrupp när de vände sig till pubertala tonårspojkar i de lägre åldrarna utan förmåga att tänka själva. Den målgruppen är inte direkt köpstark och det borde de redan ha förstått. Spelkonsumenter vill inte år 2010 ha en produkt där man letar efter Playboytidningar. Som när IGN skriver om spellängden på spelet efter att de konstaterat att den är kort, “but there are the Playboy centerfolds … to double back for.” Mycket att gå tillbaka till, eller hur?
På listan över bäst säljande TV-spel borta hos Amazon ligger spelet just nu på 44:de plats. Spel som ligger bättre till är bland annat titlar som Just Dance och Gold’s Gym Dance Workout. Och det tycker jag säger en hel del om uppföljaren till ett av de bästa spelen jag någonsin har spelat. Att spelet skulle vara buggigt när det släpptes och att det är därför det säljer dåligt tror jag inte ett dugg på.
Jack Scalici, Director of Creative Production (2K Games) säger så här i en intervju borta på UGO. “-Anyone who plays this game better have seen boobs by age 18 or whatever. And you know, for those that haven’t, here you go.” Sedan fortsätter han att förklara att han känner massor av bögar som inte alls tar illa upp av nakna kvinnor utan tvärtemot uppskattar det. Kvinnorna verkar han dock inte känna (kors i taket?) men hänvisar till att det är mer nakenhet på MTV Spring Break eller vilket annat TV-program som helst.
Jag tror faktiskt att 2K Czech enbart består av ett gäng pubertala 25 åriga pojkar (män är en titel de knappast är värda) som fick för lite kärlek när de växte upp (tragiskt när det är taget ur dess kontext men med deras kvinnosyn är de knappast värda någon kärlek). De tror nu helt enkelt att det vore coolt att stoppa in lite Playboytidningar i deras spel så det kan sälja bättre. Då kanske dessa pojkar utan någon som helst verklighetsförankring till och med kan få träffa en riktig playboytjej när de hyr in henne till fotografering av sitt spel. Kanske de till och med kan få skymta ett par “riktiga” tuttar och inte bara de som de dagligen glor på vid datorskärmen.
I bland när man för diskussioner mot män (för det är oftast män) angående att det vore bra att ha in mer kvinnor i olika företag så får man ofta kommentaren “-Det spelar väl ingen roll vilket kön de som jobbar har, det viktigaste är väl att de är duktiga?”. Problemet är att det spelar en väldigt stor roll. Jag tvivlar inte på att 2K Czech består av ett gäng duktiga grafiker, programmerare etc, men hade det funnits kvinnor ombord på företaget så hade ett sådant här pubertalt spel aldrig gått igenom till slutkonsumenten. Och det är enbart i egenskapen att de hade varit kvinnor, inget annat. Så visst tusan är det viktigt att det finns kvinnor i alla branscher av enbart den egenskapen att de är kvinnor. Lika viktigt är det att det finns män i branscher där kvinnor är överrepresenterade, och det också enbart av egenskapen att de är män.
Kategorier: Åsikt, PC
Dator och speltidningar jag saknar
Det är något speciellt med att läsa en riktigt bra tidning. Än så länge har ingen teknisk pryl riktigt kunnat ersätta en riktigt bra papperstidning. Hur framtiden ser ut låter jag dock vara osagt då det antagligen blir mer och mer vanligt med läsplattor. Och visst är det både väldigt praktiskt och sparsamt för miljön. Men nu glömmer vi det som kommer och gottar ner oss i ett par tidningar jag har i min samling och som jag saknar.
Nintendomagasinet
Jag som prenumererade på Nintendomagasinet fick den “riktiga” utgåvan med Powerplayerbilagan medskickad. Det var i den man kunde läsa recensioner om alla tuffa kassetter som var på gång. Man kunde läsa om månadens powerplayer som oftast var en kille i 12-årsåldern som räknade upp en lång lista på vilka spel han hade klarat. Recensionerna av spelen var ibland i form av totala genomgångar på alla nivåer i spelet. Jag minns väldigt väl recensionen av Duck Tales där dom hade screenshots över hela banan och jag satt med pappas “lupp” (lupp är ett förstorningsglas som man använder när man väljer ut negativ för framkallning) och gick igenom skärmbild för skärmbild, drömmandes bort att jag spelade genom hela banan själv. Så när man väl fick spelet så kunde man redan banorna utantill. Jag kommer inte ihåg att jag blev upprörd över den här totala spoilern som det faktiskt var. Jag tycker bara det var häftigt att man kunde få en förspel av spelet. Den tidens demo kanske?
DMZ
Datormagazin av den generationen som inte är äldst och inte är nyast utan den i mitten. Den allra äldsta utgåvan borde vara med här också men i ett svagt tillfälle i mitt liv sålde jag av samtliga sådana för 100 kronor till min kusin. Något jag ångrar nästan mer än när jag sålde min Amiga 500+ med skärm i samma omgång. De här tidningarna är de enda jag har kvar som handlar om Amiga. Och då handlar bara halva tidningen om Amiga medans andra halvan handlar om PC. En väldigt spännande följetång var den på insändarsidorna om kriget mellan Amigan och PCn. Det var orda hård från bägge lägren som tillslut inte kunde enas om att läsa bara halva tidningen så den fick läggas ned på grund av det. Själv hade jag stor behållning av både Amigadelarna och PC-delarna då jag under den här tidsperioden bytte från Amiga till PC.
Tekno
Ett riktigt guldkorn i samlingen är Tekno. Den här tidningen var totalt annorlunda alla andra. Det var en sådan tidning man läste från “pärm” till “pärm”. Och än i dag finns det ingen tidning som slår den här. Den kändes väldigt underground och jag kände mig väldigt cool när jag läste den. Den var tidigt med att tipsa om det här nya internet och vad man kunde göra med det förutom mainstreamsurfa som alla andra gjorde. Även CD-skivan som medföljde kändes väldigt underground med många småprogram som man kunde tweaka allt i sin dator med. Det här var ingen typisk CD som följde med de andra tidningarna som hade WinZip och liknande program på sig. Dom hade även musiktävlingar där vinsten blev att man fick komma med på en tryckt CD som följde med tidningen. Min personliga mod-idol Jogeir Liljedahl (Banana Boat och Guitar Slinger) hade med låtar på skivan men även ett känt namn som Bjørn Lynne var med. Jag vet egentligen inte hur jag skall kunna beskriva den så att de som inte läst den förstår. Ni får helt enkelt lita på mig eller försöka få tag i den via Tradera/Blocket. Den är läsvärd än i dag.
PCG Special
En tidning från gänget bakom PC Gamer. Enligt mig var den här bättre än vad huvudtidningen någonsin varit eller kom att bli. Den hade samma härliga retrodoftande morgontidningsformat och papper som den tidiga Datormagazintidningen hade. Det fanns inget bättre än att lägga upp tidningen och se hur den svalde större delen av bordet. Jag läste allt i den, och det stod mycket. Det kändes som att det som inte fick plats i PC Gamer hamnade här. Egentligen borde det varit en ganska dålig tidning under de premisserna, men så var alltså inte fallet. Det kändes mer som en fördjupning och lite annorlunda artiklar. En av de mest lästa artiklarna från min sida var den om hur man gjorde banor till Counter-Strike. Kan ju faktiskt försöka gräva fram den banan jag är mest nöjd med och skriva ett inlägg om den. Vet ju inte om det är någon som bryr sig att testa den och så, men ska jag skriva ett inlägg måste jag ändå leta fram den så jag kan ta lite screenshots inifrån den. Lovar inget, så vi får se 😉
High Score
Nu snackar vi riktig speltidning här. Och då menar jag inte den High Score som på ålderns höst blev en porrtidning. Här snackar vi om ren och skär kärlek. Jag minns att de första High Score som kom ut var som en bilaga i Datormagazin men att den senare stod på egna ben. Jag blev däremot lite upprörd nu när jag ser att betyget på Syndicate “bara” var 4 av 5. Skandal Marcus Dahlberg! Sedan kan vi faktiskt också slå död på myten att spelen är dyra nu. Det här numret är från 1994 och Syndicate kostar alltså 490 kronor. Tänk vad en Kalle Anka-tidning kostade då och nu och fundera lite 😉 Det var längesedan jag köpte ett PC-spel som kostade över 500 kronor. Tror det var Links LS 97, och det var ett tag sedan som sagt.
Kategorier: Tidningar
Alan Wake avklarat
Eftersom jag spelat merparten av spelet i dag under dagtid så har jag omvandlat vårt vardagsrum till “Mörkergrottan”. Ett ställe där det är så mörkt det bara går med alla persienner neddragna. Högtalarna är uppställda på hög ljudnivå runt omkring mig. Soffan har jag dragit fram och ställt upp en liten dryg meter framför den 46” stora bildskärmen. Mörkergrottan skrämde livet ur mig ett par gånger när jag helt oförberett fick bussar och annat kastat på mig.
Jag påbörjade att spela i går. Det tog kanske 10 timmar att ta mig igenom det. Fast “ta mig igenom” klingar kanske lite dåligt. För här snackar vi om ett sjukt bra spel från första början till slutet. Det är ett psykologisk skräckspel från början till slut. Det är ungefär vad man får om man mixtrar med Doom 3, American McGees Alice och Twin Peaks.
Det är antagligen ingen idé att jag beskriver spelet mer ingående än så eftersom det antagligen inte är så många som inte vet vad det handlar om. Det jag däremot måste få slå ett litet slag för är det grafiska. Det är helt sjukt stämningsfullt när man springer i mörkret och man ser vinden blåsa över träden och de mystiska Stephen Kingmonstrerna lurar bakom träden. Skall ge mig på den första DLC’n i morgon tänkte jag, sedan får vi se om den andra och sista DLC’n släpps snart och hur jag ställer mig inför den.
Passade även på att uppdatera Avklarade spelsektionen med Quake 2 som jag klarade i våras men eftersom bloggandet tog sig en ofrivillig semester då så tänkte jag att det är bättre nu än aldrig 😉
Kategorier: Xbox
Försökte spela Moonstone
Det är söndagsmorgon och vad är bättre att börja en söndagsmorgon än en runda Moonstone på Amigan? Ja, i dag skulle jag säga typ att det mesta vore bättre. Efter att ha tittat igenom det sjukt vackra introt så stod jag där i världen med min röde riddare. Jag försökte hålla mig undan de andra riddarna eftersom jag hade för mig att jag bara åkte på stryk när jag mötte dem. Så jag tog mig upp till vänster på kartan där det är ett vanligt bondeland med åkrar och fina slott. Tänkte att där kan ju inget farligt hända.
När jag väl kom fram dit så envis som jag är körde jag samma “bana” om och om igen. Jag mötte här ett par blåklädda orcer? Dom hade stora farliga vapen med en räckvidd som jag inte kunde matcha. Men jag var ju morgonpigg och rapp i tanken trodde jag. Det här skulle bli en lätt match.
Och som så många andra gånger man har spelat Moonstone slutar varje “bana” på samma vi som bilden här ovan så brutalt illustrerar. Min röde riddare får sitt stackars huvud avhugget igen, igen och igen. Tillslut ger jag upp och stänger av Amigan snabbare än kvickt. Det här var inget roligt spel tänkte jag. Men efter jag satt mig ner och börjat skriva på det här inlägget minns jag mig tillbaka till den tiden då man satt och nötte det här spelet till döddagar. Spelet är egentligen fantastiskt bra och upplägget lika så. Jag hade dock nu på lite äldre dagar föredragit ett svårighetsgradsval så att man ändå kunde få uppleva spelet som man gjorde på den tiden då man hade all tid i världen.
Kategorier: Amiga, Retro
red dead redemption, första intrycket
I går fick jag då äntligen hem Red dead redemption. Jag hade tänkt vänta ut det på PC så att jag kunde avnjuta det med överlägsen grafik men framför allt överlägsen kontroll. Men jag vet ju inte ens om det kommer att komma till PC. GTA4 tog väl lite drygt ett år för att släppas på PC har jag för mig? I alla fall, nu efter Alan Wake hade jag fått blodad tand på tredjepersonsspel på konsol. Och spelet utspelar sig i västern vilket mycket få spel gör.
Mina första intryck efter ungefär 2 timmars spelande är att det är som GTA4 fast i en annan miljö. Men tack vare miljön är det mycket friare att springa runt vart man vill i världen. Jag behöver inte ta mig runt det där stora huset för att komma dit jag vill. Nä, det är bara att rida över gräset så är jag framme.
Det fanns en inställning för casual på siktet där den automatiskt siktar åt en. Jag testade det lite först eftersom jag hatar sikta med en kontrollspak. Det var bara löjligt, man kunde inte missa gubbarna och då kändes det lika gärna som man kunde låta bli att spela det och titta på spelade sessioner på Youtube. Nä, så det fick bli normal eller vad den normala inställningen nu heter och så får jag finna mig i att siktet blir lidande likt de där maskinerna på nöjesfält där man skall styra en arm till en docka eller leksak för att sedan plocka upp den. Höger, vänster, höger, upp, nä nu flyttade gubben sig, tillbaka från ruta 1.
Nu vill jag dock inte låta det här gå ut över spelet som i sig är väldigt bra. Men det får gärna gå ut över Rockstar som inte valt att släppa det på PC samtidigt som på Xbox. Eller det kanske till och med är Microsofts fel? Trist bara att dom inte ser sitt eget Windows som en maskin dom vill satsa på för spel.
Kategorier: Xbox
Bullfrog, jag saknar dig!
Det fanns en gång i tiden ett spelföretag som skapade spel som de själva ville spela och som ingen annan tidigare hade skapat. Det kanske låter otroligt för nytillkomna spelare på den här sidan av millenniumskiftet där allt mer eller mindre handlar om uppföljare till storsäljande FPS. Eftersom jag redan avslöjat i titeln att det är Bullfrog jag snackar om så skall jag inte hålla er längre på sträckbänken. Jag tänkte här göra ett nedslag i de spelen som jag själv rankar högst av deras kreationer. Och det gör jag bara för att jag blev sugen på det efter mitt inlägg i går om det nya Dungeons.
Syndicate (1993)
Ett spännande actionspel där man efter att ha fått sett en sjukt vacker introscen som man kunde se om och om igen fick olika uppdrag som man skulle genomföra. Det kunde handla om att ha ihjäl vissa karaktärer till att rädda andra från deras öden. Mellan uppdragen kunde man skaffa nya vapen för att kunna genomföra sina uppdrag på ett mer effektivare sätt. Det här är det enda av de Bullfrogspel som jag listar som jag aldrig har återvänt till efter att jag spelade det då det begav sig. Varför det har blivit så vet jag inte, men det kan bero på att uppföljaren Syndicate Wars aldrig blev så bra som jag hade förväntat mig.
Theme Park (1994)
Nu börjar vi snacka om besatthet för spel. Spelet släpptes på 6 disketter eller en CD-skiva. På den här tiden satt jag med en 486 SX2 50mhz med 4MB RAM och inget ljudkort eller cd-rom som då var rena lyxprylarna. En kompis hade dock både CD-läsare och ljudkort samt cd-versionen av det här spelet. Den enda skillnaden egentligen var att man kunde gå in i attraktionerna och åka dem. Fast nu så här efteråt så tänker man att det egentligen inte var så häftigt. Det enda som hände var att spelet startade i gång en renderad sekvens med mig i första personsvy åkandes en attraktion som såg lika dan ut oavsett hur jag byggt den.
Men det tänkte jag inte på den tiden. Då var de här sekvenserna de häftigaste som hade hänt i spelvärlden. Jag byggde min nöjespark och på sant affärsmässigt sätt så lät jag pommes fritesbodarna sälja sina pommes frites med extra salt för att sedan sälja cola med extra is i. Allt för att ekonomin skulle blomma än mer.
Hi-Octane (1996)
Inget typiskt Bullfrogspel men jag tycker det är värt att nämna då det var mitt Wipeout. Under samma tid så så släpptes nämligen Wipeout till Playstation, men eftersom jag inte hade en sådan maskin just då hade jag aldrig möjlighet att uppleva snabb racing med urläcker grafik. Här kom dock Hi-Octane till räddningen eftersom jag nu äntligen haft råd att köpa en ny dator. En Pentium 150 mhz med både cd-romläsare och ljudkort i. Och jag skojar inte att mina kompisar med 486or då blev gröna i ansiktet av avund när jag drog igång det här grafikundret på min 14” Samtron.
Dungeon Keeper (1997)
Ett helt fantastiskt spel som jag inte kan beskriva utan att lägga till sjuhundra superlativ i samma mening. Men det tror jag skulle bli ganska tröttsamt att läsa så jag skall försöka hålla mig kort. Spelet går ut på att du som ond härskare i underjorden skall bygga upp ett grottsystem innehållandes mängder av olika hemska monster som du skall använda emot de fina vackra hjältarna som kommer från landet ovanför ytan och inte vill annat än ha bort dig från jordens “yta”.
Man gräver själv ut var rummen skall vara innan man bestämmer vad rummen skall innehålla. Det gäller att hålla isär vissa monster som annars äter upp varandra eller hamnar i bråk. Man skall se till att alla monster har tillräckligt med mat och att de tränar på daglig basis så att de inte är några n00bs när väl hjältarna tränger in i dina domäner. Nä, jag kan inte fortsätta skriva om det här utan att jag vill installera det igen och köra på. Så jag går vidare istället annars blir det inga mer Bullfrogspel 😉
Theme Hospital (1997)
Samma år som Dungeon Keeper släpptes kom även det här bokstavligt talat sjuka spelet. Du skulle bygga ett eget sjukhus med olika rum och olika doktorer. Här skulle sedan all världens mest konstiga och humoristiska sjukdomar släppas in genom dörren och du som överläkare fick ta beslut om hur sjukhuset skulle lösa de uppblåsta patiensernas problem. Eller var dom osynliga skulle vi då måla någon färg på dem? Med mycket speltekniskt gemensamt med Theme Hospital så var det här ett koncept som gick väl hem hos mig.
Dungeon Keeper 2 (1999)
Spelet släpptes efter att Peter Molyneux lämnat Bullfrog och förespåddes inte bli lika bra som det första spelet. Visst, magin med att spela det för första gången var borta men det är ju bara att titta på hur vacker grafiken är för att se att det spelar ingen roll. Det här var ett nytt Dungeon Keeper med en saftig grafikpatch. Och det var allt som jag någonsin kunde önska då. Jag skrev nog om detta förra året då jag faktiskt gjorde en komplett genomspelning av det men jag tycker det är värt att nämna igen. Spelets grafik håller än idag med lite tweakning. Det är inte jättemånga spel från 3Dns vagga som håller såpass väl. Så har Ni aldrig testat ett Dungeon Keeperspel eller ens något Bullfrogspel så finns det inga ursäkter längre. Skaffa!
Kategorier: PC, Retro
Förfinat temat igen :P
För andra gången på en vecka har jag velat runt med temat på bloggen. Den här gången har jag redigerat det redan färdiga temat eftersom det är enklare än att skapa ett tema från grunden. Jag har ändrat färgerna helt så att de skall gå bättre med logotypen. Ja och sedan har jag lagt till Ben E Factor på varje rubrik eftersom han är så fruktansvärd tjusig kille. En älskvärd karaktär helt enkelt. Lite småpill i övrigt, men jag hoppas att de största delarna skall vara klart nu. För tiden det har tagit har jag varit tvungen att ta i från ett nytt spel som kom idag. Nämligen Red dead redemption. Men nu blir det spalande av det! Ha överseende med eventuella buggar 😉
Kategorier: Uppdatering
Dungeon Keeper 3?
Dungeon Keeper 3 var spelet som aldrig blev även om det borde. Nu har några tyska utvecklare som heter Realmforge utannonserat spelet Dungeons som ser ut att vara en rak kopia av de tidigare Dungeon Keeper-spelen. Inte mig emot eftersom de båda spelen var mycket bra och fantasieggande på exakt det sättet ett spel ska vara.
Men när jag gräver lite djupare i vad Realmforge har förgyllt spelvärlden med så får jag fram titlar som M.U.D. TV och Ceville. Två spel som inte har gjort några större avtryck i världen men ändock har spelen fått några 8/10 i betyg, så helt dumt kan det ju kanske inte vara.
Visst det står sig ganska slätt om vi rabblar upp Bullfrogs fina spelkatalog med spel som Populous, Syndicate, Theme Park, Theme Hospital och ett gäng till. Men gamla meriter bygger inget bra spel, bara höga förväntningar. Frågan är bara om Realmforge får lite av Bullfrogs förväntningar på sig nu när spelen ser så snarlika ut. Det man kan undra är om det är till godo för dem eller inte.
Jag minns själv när jag hörde talas om Dungeon Keeper första gången. Jag läste något som Peter Molyneux hade skrivit och drömde mig ner i underjorden. Hans sätt att beskriva sina spel har alltid varit förföriskt och det spelar ingen roll om man vet att han inte kommer lyckas med hälften av allt han berättar om, den andra hälften använder man sin fantasi för att fylla i hålen. Det är det som är skillnaden på utvecklare och utvecklare. Jag tror personligen om det hade varit någon annan än just Molyneux som promotat det första Dungeon Keeper så hade jag inte blivit hälften så intresserad av det. Kan vi prata om den magiska Molyneuxhälften av ett spel? 😛
Kategorier: PC
Spelsiter visar inte nyheter rätt!
Alltså, det här kommer att vara ett något negativt inlägg för nu är jag så sjukt trött på att just spelsiter inte visar nyheter på ett “riktigt” sätt. Och det här är antaglien jag relativt ensam att tycka eftersom nästan inga spelsiter gör som jag vill 😛
Jag skall räkna upp spelsiter här som visar nyheter på “fel” sätt:
- FZ.se
- Eurogamer.se (Edit: Finns i bloggformat på http://www.eurogamer.se/blog.php)
- Loading.se
- Gameplayer.se
- Hype.se
Några ligger mittemellan
Vad menar jag då med att visa nyheter på “rätt” sätt? Jo genom att visa dem lite som ett blogginlägg. Alltså först en rubrik, sedan en liten text (alltså, längre än den dom har på gamereactor och gamecore) som gör att jag blir intresserad av att läsa mer. FZ.se gjorde i dagarna om sin design från bra till usel. Tidigare kunde man gå in på fz.se/nyheter för att få precis så som jag menar. Gör man det i dag får man toppnyheter presenterade på det sättet jag gillar, men de senaste nyheterna får man bara i en liten fjantig ruta med rubrik.
Loading.se skall vi inte ens prata om, finns det något mer oinspirerande än att läsa nyheter där? Ja, det kunde möjligen vara på Eurogamer.se då. Jag vill inte bara ha en rubrik och sedan måste man klicka sig in där för att läsa lite till. För att gnälla lite till på Eurogamer, vad är poängen när man är inne på en nyhet att därifrån behöva klicka ytterligare en gång för att läsa kommentarerna? Och på samma gång inte se nyheten längre så man kan jämföra om de i kommentarerna hänvisar till något som är skrivet där. Vilket man får anta att dom gör eftersom det är den texten dom kommenterar. Den skiten höll också fz.se på med innan den nya designen (något som blev bättre iaf).
En liten eloge skall Skillpoint.se få eftersom dom har lite text efter sin rubrik. Men jag tycker fortfarande att det är för lite. Och varför använder sig inte sidorna av ajax för att lägga till en smart liten “Läs mer” knapp som lätt lägger ut den resterande texten så att jag slipper swappa sidor som en idiot.
Nä, jag saknar gamla Fz.se och PS3Bloggen.se, där fick jag nyheter presenterade på ett tillfredställande sätt. Varför inte ge mig som konsument av de här sidorna alternativet att välja själv hur jag vill ha sidorna presenterade? Jag vill bara avslutningsvis på förhand ursäkta mig om jag har på någon sida missat den här inställningen och att det faktiskt fungerar. Jag har dock inte hittat den än så upplys mig genast så ber jag om ursäkt till den aktuella sidan.
Kategorier: Åsikt
