Aftonstjaernas Tankar är nedlagd
Precis som titeln antyder så är det nu en epok(för mig) som går i graven. En webbsida/blogg som följt mig sedan det första inlägget en kall marsdag 2009. Men den dog egentligen inte i år utan började få sig en rejäl törn när jag började skriva för Eurogamer och inte längre skrev för att det var kul, utan för att jag var tvungen. För jag tycker ju egentligen att det är kul att både skriva och spela. Men när man inte får spela det man vill på sin dyrbara tid och inte skriva som man vill utan att få korrar på allt man gör så att man nästan undrar var min personliga stil tog vägen. Ja, då är det varken kul att spela eller skriva längre.
Mina starkaste minnen har jag från decembermånaderna när det i bloggosfären var dags att skapa en GOTY för året som varit i en mängd olika kategorier. Tack Malmer för detta! Men det var även stort att två år i rad bli nominerad till årets bästa spelblogg i Sverige. Så dessa minnen är inget som försvinner även om bloggen i sig försvinner. Eller?
Vid sidan av Aftonstjaernas tankar har jag även drivit min personliga blogg som mestadels har handlat om fotografier, men även en del träning och annat personligt. Båda dessa två bloggarna fick en törn av ”Eurogamergate”, ursäkta uttrycket. Så då tänkte jag i min stilla föräldraledighet att jag kanske skulle slå samman dessa två till en. Fortsätta pusha samma inlägg till de två olika kanalerna men att båda kanalerna, om de vill, kan nå bägge sortens inlägg. Och det är ju faktiskt så att jag även på Aftonstjaernas tankar blev mer och mer personlig ju mer min person kom fram bakom den i början dolda Aftonstjaerna. Så kanske är detta ett naturligt steg att ta. Att det blev min personliga blogg som tog över och inte tvärtom beror kort och gott på att den är betydligt äldre och det ligger mer arbete bakom den. Redan 1999 skrev jag mitt första inlägg här. Då var det dock via statisk html, för att sedan gå över till SSI, för att sedan köra en Accessdatabas för att sedan gå över till mySQL och en egen lösning. Därefter kom jag in i WordPress och det som du ser nu. Sidan kommer att anpassas ju längre tiden går. Alla inlägg från Aftonstjaernas tankar finns här för de som vill återgå och få några gamla tips om retrospel eller liknande 😉
Kategorier: Amiga, Mobilspel, PC, Playstation, Retro, Xbox
Dungeon Keeper är här igen!
Och som vi har väntat på att få lägga labbarna på ett nytt spel i Dungeon Keeper-världen. I går när nyheten damp ner som en atombomb på Twitter kunde jag inte längre hålla mig. Trots jag var mitt i en Fifa-match så låtsades jag byta spelare medan jag trixade med mobilen för att ladda ner spelet. I halvtid var spelet nedladdat och jag startade upp det bara för att få vänta ytterligare på en uppdatering. När sedan Fifa-matchen var vunnen och slutkörd satte jag mig skönt i soffan för att kunna få avnjuta Dungeon Keeper, ett av de bästa spelen någonsin när det släpptes på PC.
Det första jag möts av är en otroligt tjötig Horny som babblar en massa skit om hur spelet fungerar. Ok, bra tänker jag för dem som aldrig har spelat Dungeon Keeper. Men han slutar ju aldrig… Jo, tillslut slutar han, när jag inte rör spelet. Direkt när jag byggt något eller rört något är han där igen och berättar hur man ska gå vidare, hur man använder det jag nyss har byggt osv. Ok, jag försöker att ignorera detta och se om det ändå är ett härligt gammalt Dungeon Keeper.
Man kan starta olika uppdrag genom att klicka på en lista vad som kommer att hända. Tex att nu vill jag att någon ska attackera min grotta. Ok, kul tänker jag, men borde inte den som attackerar mig få bestämma det istället för jag?
Droppen är dock när Horny annonserar ut att det kanske vore bra att jag betalade lite för att det skulle gå snabbare att bygga upp rummen då. Det här är inget annat än ett ruskigt dåligt pay2win-spel som jag inte tror kommer fungera. För vem är det spelet vänder sig till egentligen? Jag tror inte att de är Candy Crush-spelarna som är vana med att betala hela tiden. Jag tror att namnet Dungeon Keeper vänder sig till de som var med på den gamla goda tiden och bara vill ha ett bra spel, fritt från DLC, pengatransaktioner, achivements och annan skit som på senare år har förstört spelen.
Personligen anser jag det här spelet vara det sämsta jag spelat på år och dar. Och då recenserade jag ändå några 1/10-spel på Eurogamer som var bedrövligt dåliga. Ge mig ett riktigt Dungeon Keeper istället och låt mig betala 400 spänn för det, på PC! Alternativt 100 spänn på mobil/tablet. Men att ge mig detta är bara ren och skär elakhet! Jag fortsätter att sätta mitt hopp till det kickstartade projektet War for the Overworld.
Kategorier: Mobilspel
Mina tankar om Rymdkapsel
När det skrivs mycket positivt om ett spel på bland annat (oftast) Twitter så får jag ett otroligt habegär av spelet i fråga. Självklart beror det ju på vem det är som skriver det också. Vissa har man ju med tiden lärt sig att de har totalt motsatt spelsmak. Men det är ju lite det som är charmen med Twitter. Man lär sig känna folk och vad folk tycker, på gott och ont.
Ett spel som Rymdkapsel hade jag nog aldrig införskaffat om det vore så att jag bara sett det på Play Market. Jag som älskar grafiska spel, även på mobila enheter ser inte riktigt charmen i ett spel med Windows Metro-liknande grafisk stil. Men så fel jag kunde ha.
Spelet går ut på att bygga en bas som du ska skydda från utomjordingar som kommer i sina attackskepp och attackerar dig med jämna mellanrum. Jag har läst liknelser med bland annat Tetris, och det är väl en ganska vag liknelse. Det enda som är lånat därifrån är just att rummen man kan bygga har den formen. Jag ser ingen större strategisk fördel i övrigt. Vad är förlusten av att sätta två rum med ett litet mellanrum mellan dem bara för att bitarna inte passade? Med andra ord, det får inte så ödesdigra konsekvenser som i Tetris om du misslyckas att matcha bitarna.
Något som jag dock har väldigt svårt att köpa är den urusla AI’n i spelet. När jag vill bygga ett visst rum så kanske jag behöver 3 stycken lila resurser. Problemet är att de här karaktärerna som bär runt resurserna har absolut inte någon dialog whatsoever mellan varandra utan kör bara på sitt eget race. Det innebär att mina 10 byggare kan bära var sin resurs till ett rum som bara behöver 3 resurser och när de kommer fram till rummet och upptäcker att någon annan redan varit där och lämnat den lila resursen så släpper figuren bara resursen på marken och den ploppar tillbaka därifrån den kom. Och detta är ett otroligt slöseri med viktig tid.
För om det är något som är extremt viktigt i det här spelet så är det tid och tajming. Dina karaktärer är inte bara IQ-fiskmåsarbetare utan tjänstgör även som dina soldater som försvarar din bas. Du måste här ta beslutet när du ska föra över de här karaktärerna från bärarjobbet till soldatjobbet. Missar du med några sekunder kan din bas vara förstörd.
Och här skulle jag som skrivbordsgeneral vilja ha lite mer att säga till om. De två soldater som har en utpost längst ut på min bas tycker jag gott kan tjänstgöra där hela tiden istället för att springa in i basen för att bära lite mat. Det känns mer logiskt att de soldater som har sin utpost precis bredvid matlagret bär runt lite mat. Men nej, här ska soldaterna från andra sidan basen ta sig runt och bära maten till ställen som är utplacerade precis bredvid de närmaste soldaterna. Och som sagt, tid är din värsta fiende i Rymdkapsel.
Men visst har jag haft kul i ett par timmar. För varje genomkörning tar ungefär en timme lite drygt. Beroende på hur länge du överlever. Så saknar du liknande spel på din platta så tveka inte att slå till. Är du ute efter något att ha på en 12-timmarsflight till Bangkok, leta efter något annat.
Kategorier: Mobilspel
Theme Hospital till mobiler
Jag tycker att det har varit ganska mycket snack om en remake på Bullfrogs gamla storspel Theme Hospital i diverse podcast på sistone. Jag vet att för något år sedan så spelade jag en upphottad version som hette OpenTH. Den hade stöd för 1080p och nya menyer så att det så ok ut även på våra stora skärmar i dag.
Men därefter har jag knappt rört vid spelet som jag älskade när det begav sig. Tidigare i dag gjorde jag sak av det och sökte upp Open TH för att upptäcka att den porten har upphört. Men innan Ni sätter kvällskaffet i halsen kan jag lugna Er att sidan hänvisar till ytterligare ett projekt som levde parallellt med Open TH, nämligen CorsixTH.
Det fina med projekt som CorsixTH och liknande är att man kan spela spelet på otroligt många fler plattformar än det var ämnat för från början. CorsixTH fungerar i skrivande stund till Android, iOS, n900, HaikuOS, Wii och OpenPandora. Ja, det är dessa plattformar förutom de självklara Windows, Mac och Linux då.
Jag har spelat runt lite på min Samsung Galaxy S2 och tycker att det fungerar riktigt bra. Alla funktioner är inte riktigt på plats än, men ett par timmar har jag allt redan hunnit med. Menyerna är dock mycket små och det kan vara svårt att klicka rätt. Kan tänka mig att en läsplatta är det ultimata att spela det här spelet på.
Givetvis måste ni äga originalet för att kunna spela. Men vill Ni bara testa så kan man ladda ner demot inne i själva CorsixTH. Därefter kan ni bedöma om det är värt ett besök hos er närmaste spelhandlare.
CorsixTH hämtas till mobila enheter här.
Kategorier: Mobilspel, Retro
Årets bästa mobila spel
Årets bärbara är ett mobilt spel som heter Pocket League Story! Det är ett litet fotbollsmanagerspel till Androidlurar. Jag tror inte det finns på iOS ännu, men jag kan ha fel. I vilket fall som helst, här snackar vi det perfekta managerspelet för den som inte vill gräva ner sig i sjukt massa statistik.
Har man bara ett par minuter att spela, visst, kör igång. Det du förlorar i djup, vinner du i spelglädje. Jag vet inte hur många det är som kommer ihåg The Manager på Amigan? I vilket fall som helst så var det ett spel som var underbart kul, inte speciellt realistiskt. Och jag känner att den glädjen jag hade för 20 år sedan med det, har jag med Pocket League Story.
Jag har skrivit lite mer om det här spelet i ett tidigare inlägg som du hittar om du klickar här.
Kategorier: Årets spel, Mobilspel
Bästa från Kairosoft
Pocket League Story är ett spel från företaget som gav oss Game Dev Story. Spelet är i samma andra som speltillverkarspelet men ändå inte. Jag fastnade aldrig för Game Dev Story på grund av att det inte hände något. Det enda som presenterades för mig var tabeller över hur bra ett spel gick. I Pocket League Story får jag inte bara resultatet för hur det går för mig, utan jag ser det även framför mig när mina spelare spelar en match.
Men för att vara riktigt rättvis så måste jag ändå tillägga att jag verkligen älskar fotboll. Så för er som inte gillar fotboll så kanske det här går bort lika mycket som ett rugbyspel går bort för mig? När det kommer till Managerspel i övrigt så är jag inte så mycket för dem. De har blivit allt för avancerade och på samma gång, ointressanta. Jag minns med glädje spelet The Manager som släpptes på Amiga någon gång under tidigt 90-tal. Det var enkelt och roligt. Precis på samma sätt som Pocket League Story är. Det är enkelt och roligt.
Det hela handlar egentligen bara om en sak, att skapa det perfekta laget. Man får köpa och sälja spelare så som sig bör i liknande spel. Men man ska även se till att ens träningsanläggningar håller högsta klass. Vi snackar om uppgraderingar, sponsorskontrakt och allmänt skoj pillande i sann Kairosoftanda, eller får jag säga The Manageranda?
Jag tänker inte sätta något slags betyg på spelet men än att jag säger att det är sjukt bra för den fotbollsälskande androidmänniskan. Ja precis, jag tror inte att det har släppts på iphone ännu, men jag kan ju ha fel. Har vart utan iphone i ungefär en månad nu, så man blir ju lite oinformerad av vad som händer på den marknaden. Bara köp!
Kategorier: Mobilspel
Z – Nu till ipad!
Men hold your horses en liten stund! I kommentarerna till spelet framgår det att spelet hänger sig, både på iphones och ipads. Detta är något jag själv kan bekräfta händer direkt efter man klickar på new game. Men trots det tänkte jag ändå sprida lite glädje till ett av 90-talets absolut bästa RTS. Visst, Red Alert, Warcraft 2 och Dune 2 rår det inte på, men det är det inte många spel som gör överhuvudtaget.
Eftersom jag redan har skrivit om själva spelet för ett par veckor sedan här på bloggen tänker jag inte skriva mycket mer om det nu. Utan mer hur sjukt perfekt sådana här spel gör sig på ipaden. Jag har lagt flertalet timmar på Gamelofts Settlersspel till ipad. Även Transport Tycoon Deluxe har gått varmt i min ipad. I och med Z så hoppas jag verkligen att fler speltillverkare förstår att ipaden är den perfekta retrospelmaskinen för strategispel. Visst, jag tackar inte nej till ett och annat spel baserat på Doom-motorn, men det är inte där maskinen glänser.
Samtidigt kan jag väl även såga lite Nintendos och Sonys bärbara maskiner, när det kommer till strategispel. Dessa är bäst för typiska konsolspel. Jag har spelat Civilization Revolution på DS och det var ingen angenäm upplevelse. Även om jag bortser från att det hackade totalt sönder, så är skärmen alldeles för liten för att få en bra överblick. Detsamma gäller PSP, skärmen räcker inte till för strategispel.
Kategorier: Mobilspel, Retro
Cannon Fodder till iPhone?
Jag sitter mitt på dagen i morgonrock och mår riktigt uselt. Jag har nämligen lyckats blivit sjuk så här lagom när man äntligen är ledig ett par dagar. Men så brukar det ju vara, eller? Men vad som fick mig att nästan skrika tills jag kom på att jag hade huvudvärk var den här artikeln borta hos Eurogamer. Det är en intervju med Jon Hare som ligger bakom spel som Cannon Fodder, Sensible soccer, Mega Lo Mania och ett gäng till.
Det vi får fram utav artikeln är nämligen att Jon undersöker möjligheterna att släppa Cannon Fodder till iOs, vilket är underbara nyheter för oss retroälskande iPhone/iPad-ägare. Men inte nog med detta, nästa månad kommer han att släppa Speedball 2 till iOs vilket fick mig att nästan hoppa upp och ner i stolen. Men där styrningen till Speedball 2 kanske kan bli ett litet problem känner jag att iPaden är som gjord för Cannon Fodder.
Kategorier: Mobilspel
Årets bärbara
När det kommer till kategorin årets bärbara så har jag bara två stycken enheter som kvalificerar sig in här. Det är en Nintendo DS och en iPhone. Nintendo DS:en har jag inte köpt något spel till i år så den går bort med en gång. iPhonen har jag dock köpt antagligen alldeles för många spel till så här finns en hel del att plocka i från. Jag är dock inte så mycket för de traditionella iPhonespelen såsom Angry Birds och Doodle Jump. Jag vill ha lite mer en lite matigare upplevelse även när jag spelar på min telefon. Så därför har jag valt ett spel som påminner en hel del om det gamla härliga spelet Freelancer till PC.
Spelet heter Galaxy on Fire 2 och är liksom Freespace ett rymdspel där man åker runt och gör olika uppdrag för att tjäna pengar så att man kan uppgradera sitt rymdskepp. Man köper billigt och säljer dyrt med olika handelsvaror och man kan även bryta malm i asteroidfält. Spelet har som så många andra iPhonespel en liten inlärningskurva när det kommer till kontrollen. Men jag anser att när den väl satt sig så fungerar den bra.
För den som vill testa innan man köper så finns möjligheten att tanka ner det första Galaxy on Fire liteversionen här. Tyvärr finns inte 2an som testversion än men man får en liten bild av vad man får i ettan.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets bärbara’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spelgubben, Spelografi och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, Mobilspel
Spel som drivs av Doommotorn på iphone
Doom engine eller ID Tech 1 Engine som den egentligen heter. Doom Classic hoppas jag alla verkligen har spelat på iPhone. För det är verkligen det bästa FPS:et på enheten. Spelkänslan och kontrollen är så perfekt att man verkligen inte saknar några tangentbord eller gamepads för dem som är lagda åt det hållet. Men när man väl har spelat Doom Classic och väntar på att Doom 2 Classic skall komma ut(vilket det inte verkar göra). Så finns det faktiskt ett par andra spel som bygger på samma motor med custom wad-filer. Detta tack vara allas vår husgud John Carmacks vilja att släppa alla hans motorer som open source.
HacX
Det första spelet heter HacX och är helt gratis att tanka ner. Det släpptes 1997 och blev lite av en besvikelse då. Inte många känner till spelet eftersom att Quake då redan hade rönt stora framgångar. Spelet i sig marknadsfördes som en expansion till Doom 2 men det hjälpte föga. Det var för sent! Men nu tack vare iPhones framgångar så får HacX äntligen chansen att visa vad det går för. Det är ett bra spel så det förtjänar det verkligen. Nog kunde de allt ha tagit 7 eller 15 kronor för det men det är bara att tacka och ta emot! Ituneslänk.
Doomsday: Hellraiser
Nästa spel kostar 7 kronor och heter Doomsday: Hellraiser. Det bygger på project Freedoom vilket är ett projekt vilket entusiaster har skapat ett komplett spel till Doomengine. På PC är det helt gratis och kan hämtas här. Det som jag skriver om är dock portat till iPhone och i princip gratis. Jag har ännu inte hunnit testa det här men för 7 kronor så är det så klart värt det så vi får se mer Doomspel på iPhone! Ituneslänk.
Hell on Earth
Nästa spel heter Hell on Earth och kostar 15 kronor. Finns dock som en liteversion för de som vill testa först. Eftersom jag upptäckte alla dessa spel igår har jag bara hunnit spela en bana av det här spelet. Men det känns precis som de övriga mycket bra och jag köpte det direkt efter den banan. Så köp på bara! Ituneslänk.
Det är ett par som har klagat på kontrollerna i de här spelen. Jag har även sett att vissa sagt att det inte går att ställa in det så det passar en perfekt. Jag tycker dock tvärtom att här har man verkligen möjlighet att ställa in kontrollerna precis så att de passar en själv. Efter mycket testande så har jag kommit fram till det som passar mig bäst och jag tänkte dela med mig av de inställningarna här i 2 screenshots.
Efter det här är inställt så går jag in och flyttar runt kontrollerna så att de hamnar absolut längst ner i bild eftersom jag vill ha så lite tummar i vägen för bilden som möjligt. Jag drar även ner avtryckarknappen så att den sitter precis ovanför den högra virtuella spaken. Givetvis döljer jag spakarna så att de inte skall förstöra den vackra grafiken som alla dessa spel visar upp. Så, vad väntar ni på! I väg och storhandla! 😉
Kategorier: Doom, Mobilspel, Retro
