Uncharted och Last of us
Låg i förra veckan helt utslagen och sjuk under ett par dagar. Tror inte jag rörde mig ur sängen på 4-5 dagar förutom när jag var tvungen av diverse anledningar. En av anledningarna var att gräva fram den gamla trotjänaren Playstation 4 och koppla in den i TVn som vi har i sovrummet. Det är nämligen så att det är två gamla spel som legat (digitalt) här hemma som jag aldrig riktigt körde igenom. Kom väl något emellan och så spelade jag aldrig klart dom. Men nu hade jag all tid i världen och orkade inte göra något annat än att ligga i sängen. Mina tankar om spelen är helt spoilerfria btw.
Först ut var The Last of Us: Part II. Och vilken åktur det blev! Jag fullkomligt älskade första spelet i serien, så varför det dröjde flera år innan jag körde klart detta förstår jag inte riktigt. Eftersom minnet är som det är så kommer jag inte ihåg hur första spelet slutade, men det kände jag inte spelade någon större roll. Jag kom in i spelet direkt. Älskar verkligen känslan i kontrollen. Ja, visst kan man alltid diskutera hur mycket spel det egentligen är. Men så är det ju även i vissa Metal Gear-spel. Och för mig som lägger story som det minst viktiga i ett spel är det kanske konstigt att jag gillar detta så mycket. Det är ju storyn som den är mest känd för. Men på något sätt har gränserna för vad ett spel är och en långfilm suddats ut här. För filmer gillar jag ju. Dom berättar historian på rätt sätt för mig. Jag bryr mig om karaktärerna. Kan inte annat än att rekommendera det här spelet.
Nästa spel ut är också från Naughty Dog, nämligen Uncharted: The lost legacy. Det första jag störde mig på här var att dom hade ändrat lite knapparna från Last of us-spelet. Jag var ju så van vid vad som händer när man klickar på den och den knappen. Och helt plötsligt funkade det inte utan den funktionen ligger på en annan knapp. Det här är givetvis bara något som stör de som spelar dessa spelen direkt efter varandra. För visst finns det likheter, men också en hel del skillnader. När det gäller storyn så bryr jag mig inte alls här. Jag klickar förbi det mesta för att komma tillbaka till spelet. Men ojojoj vilken grafik det är. Jag bara njuter av hur snyggt det är. Och detta trots att jag spelar det på en gammal konsol från tiden innan min son var född. Riktigt grymt var det dock.
Så dessa var det två första spelen under 2022. Efter detta fick jag lite blodad tand på att spela på konsol. Detta trots att jag nyss köpt en ny speldator. Men det var något med att sitta, eller ja, ligga och spela utan att behöva gå ner till kontoret i källaren. Av den anledningen åkte jag ut till Elgiganten när jag blivit friskförklarad och inhandlade en Xbox series X. Så det kommer nog att bli fler konsolspel som jag kommer att spela år 2022.
Kategorier: Playstation, Xbox
Aftonstjaernas Tankar är nedlagd
Precis som titeln antyder så är det nu en epok(för mig) som går i graven. En webbsida/blogg som följt mig sedan det första inlägget en kall marsdag 2009. Men den dog egentligen inte i år utan började få sig en rejäl törn när jag började skriva för Eurogamer och inte längre skrev för att det var kul, utan för att jag var tvungen. För jag tycker ju egentligen att det är kul att både skriva och spela. Men när man inte får spela det man vill på sin dyrbara tid och inte skriva som man vill utan att få korrar på allt man gör så att man nästan undrar var min personliga stil tog vägen. Ja, då är det varken kul att spela eller skriva längre.
Mina starkaste minnen har jag från decembermånaderna när det i bloggosfären var dags att skapa en GOTY för året som varit i en mängd olika kategorier. Tack Malmer för detta! Men det var även stort att två år i rad bli nominerad till årets bästa spelblogg i Sverige. Så dessa minnen är inget som försvinner även om bloggen i sig försvinner. Eller?
Vid sidan av Aftonstjaernas tankar har jag även drivit min personliga blogg som mestadels har handlat om fotografier, men även en del träning och annat personligt. Båda dessa två bloggarna fick en törn av ”Eurogamergate”, ursäkta uttrycket. Så då tänkte jag i min stilla föräldraledighet att jag kanske skulle slå samman dessa två till en. Fortsätta pusha samma inlägg till de två olika kanalerna men att båda kanalerna, om de vill, kan nå bägge sortens inlägg. Och det är ju faktiskt så att jag även på Aftonstjaernas tankar blev mer och mer personlig ju mer min person kom fram bakom den i början dolda Aftonstjaerna. Så kanske är detta ett naturligt steg att ta. Att det blev min personliga blogg som tog över och inte tvärtom beror kort och gott på att den är betydligt äldre och det ligger mer arbete bakom den. Redan 1999 skrev jag mitt första inlägg här. Då var det dock via statisk html, för att sedan gå över till SSI, för att sedan köra en Accessdatabas för att sedan gå över till mySQL och en egen lösning. Därefter kom jag in i WordPress och det som du ser nu. Sidan kommer att anpassas ju längre tiden går. Alla inlägg från Aftonstjaernas tankar finns här för de som vill återgå och få några gamla tips om retrospel eller liknande 😉
Kategorier: Amiga, Mobilspel, PC, Playstation, Retro, Xbox
Xboxen förstörde spelen
Jag har suttit ner och funderat riktigt länge på den här saken. Det har tagit mig ungefär en månad för att komma till skott och skriva ner mina tankar. Det hela började med när jag i november skulle fundera på vilka spel som var bäst under året. Jag hittade ett gäng som jag hade riktigt kul med och som jag kunde stolt visa upp på min lista. Men det var något som slog mig samtidigt. Något kändes väldigt fel. Det var först ganska svårt att sätta fingret på vad det hela handlade om. Enda tills Firaxis utannonserade deras version av Xcom. Då slog det mig att inget av spelen som kom under 2011 har levt upp till Xcoms kvaliteter. Jag drog det lite längre och funderade och funderade tills jag kom fram till.
Inget spel sedan den första Xboxen släpptes har kommit upp i den kvaliteten som Xcom hade 1994. Jag fortsatte och tänka och gjorde upp en liten lista på spel före och efter Xboxen. Jag tycker den talar ganska bra för sig själv.
Före Xboxen
- Xcom/UFO – Enemy Unknown
- Syndicate
- Railroad Tycoon
- Sid Meiers Pirates
- Command & Conquer
- Red Alert
- Starcraft 1
- Dune 2
- Sensible Soccer
- Sacrifice
- Lemmings
- Duke Nukem 3D
- Descent 1, 2
- Grand Theft Auto 1, 2, 3
- Another World
- Flashback
- Little Big Adventure 1, 2
- The Settlers 1, 2, 3, 4
- Death Rally
- Heroes of Might and magic 1, 2, 3, 4
- Diablo 1, 2
- Warcraft 2
- Baldurs Gate 1, 2
- Speedball 2
- Super Mario Bros 1, 2, 3, World
- Zelda – A link to the past
- Kid Icarus
- Sonic 1, 2
- X-Wing vs Tie-fighter
- Dark Forces
- Doom 1, 2
- Heretic 1, 2
- Hexen
- Quake 1, 2, 3
- Delta Force 1, 2
- Unreal/Unreal Tournament
- Theme Park/Hospital
- Dungeon Keeper
- Day of the Tentacle/Monkey Island
- Civilization 2
- Final Fantasy 6, 7
- Return to Castle Wolfenstein
- Gamla Medal of Honor
- Call of Duty 1
- DRM i form av manualer som man skulle leta ord i
Efter Xboxen
- Halo 1, 2, 3, Wars,
- Civilization Revolution
- Gears of War 1, 2, 3
- God of War 1, 2, 3
- Modern Warfare 1, 2, 3
- Duke Nukem Forever
- Grand Theft Auto 4
- Nya Medal of Honor
- The Settlers 5, 6, 7
- Dragon Age 1, 2
- Sonic and his friends * 15
- Super Mario Sunshine, Galaxy
- Zelda Windwaker
- Portal
- Command and conquer generals, 4
- Red Alert 3
- Wolfenstein
- Final Fantasy 13
- Warcraft 3
- Heroes of might and magic 5, 6
- Starcraft 2
- The Witcher 2
- Mass Effect 1, 2
- Syndicate FPS
- Xcom FPS
- DRM i form av ständig onlineanslutning
Det är många spel som jag glömt i de här listorna. Men de här var de spelen jag kom på under de 5 minuter som jag la på att skapa dem. Visst hittar man ett och annat guldkorn i listan på spel som kom efter Xboxen lanserades. Men jag känner att ytterst få spel från den listan kan ersätta något av spelen på den tidigare listan.
Så av den här analysen kan jag med lite vilja dra min egen slutsats att det faktiskt var Xboxen som förstörde spelen. Beviset ligger framför er att läsa och begrunda, jämföra och testa.
Kategorier: Åsikt, Xbox
Världens mest överskattade
Tänkte lista upp fyra spel här utan inbördes ordning vilka jag anser inte är så bra som den stora massan säger. Det är fyra spel som jag givetvis själv har spelat när det begav sig. Men så här i efterhand kan jag bara acceptera att det var väldigt bortslösad tid.
Golden Eye 007 (N64)
Mina kompisar skrek att världens bästa spel hade kommit. Det skulle vara revolutionerande och slå alla andra Doomkloner med hästlängder. Själv satt jag och spelade Quake som släpptes året innan och hade kanske börjat bli lite mätt på det, så det här var en god nyhet i väntan på nästa Quake.
Men när jag satte igång och spelade Golden Eye 007 så förstod jag verkligen ingenting. Vad var det för bra med det här? Ingen känsla, ful grafik (även på den här tiden) och hur stelt som helst. Det enda positiva med spelet var att det utspelade sig i Bonds värld. Jag har försökt spela om det på senare år också för att se om det kanske håller bättre i dag. Men jag står inte ut mer än ett par minuter innan jag drar i gång det 4 år äldre spelet Doom och njuter istället.
Zelda – Ocarina of time (N64)
Ännu ett Nintendo 64-spel som jag går på. Jag hade spelat A Link To The Past med stor inlevelse ett antal år innan. Jag älskade verkligen allt med det spelet och nu när det skulle komma en uppföljare i full 3D var jag eld och lågor. Att det sedan hyllades som världens bästa spel någonsin gjorde inte saken direkt sämre.
Men när man väl stod där i spelet så kände man ingenting. Man var låst i små korridorer som man såg på kartan. Jag tyckte det var fruktansvärt att illusionen av frihet var bruten. Jag var inklämd! Ville jag ha förutbestämda banor kunde jag ju spela Super Mario Bros istället. Nu ville jag ut på upptäcktsfärd, något Ocarina of Time aldrig erbjöd. Även detta har jag spelat på senare år men heller aldrig älskat igen. Hellre Zelda 2 än detta, varje dag i veckan!
Halo (Xbox, Xbox 360)
Här är nog ett av de allra värsta spelen någonsin. Spelet utan någon som helst verklighetsanknytning till god smal över huvudtaget. Spelet som en gång var en demonstration i underbar grafik till PC, blev istället ett antal år senare ett av Xboxens storsäljare. Den grafiken som jag en gång såg när det var till PC var som bortblåst. Kvar var endast kantig grafik och en bedrövligt ointressant story och spelkontroll från N64ans tid.
Spelet har hyllats oförtjänt mycket. Jag har spelat väldigt många FPS genom mina år som spelare. Det var en tid då jag spelade FPS-spel bara för att det var FPS och jag inte brydde mig om det var bra eller inte. Jag åt verkligen allt. Det här höll på i ganska många år. Men när Halo släpptes och jag gav mig på det så stoppade mitt FPS-sug helt och hållet. Det var sämre än vilket random dussin-FPS som helst som släpptes 94-01. Och inte har det blivit bättre med tiden. Halo 2 och 3 är likt föregångaren bara upprepningar med om möjligt än fulare tidsenlig grafik.
Mass Effect (Xbox, PS3, PC)
Efter Star Wars Knights of the Old Republic kändes den här titeln som en klockren vidareutveckling av temat. Jag ska inte säga att jag höjde Kotor över alla skyar som rollspelens bästa inkarnation någonsin. Men det var ändå ett bra spel som jag gillade att spela.
Mass Effect tog bort allt som var bra med Kotor och ersatte det med allt som var sämre. Det enda som kvarstår är väl egentligen grafiken som trots åren emellan rimligtvis borde bli snyggare, men icke. Det intressanta Star Wars-universumet ersattes med någon banal historia som någon skrev i hop på ett antal toalettbesök i brist på annat. Musiken och spelkänslan försvann någonstans i stressen att ta fram spelet. All hype runt den här serien gör den heller inget gott. Det sägs att tvåan var årets spel bla bla bla, men historien upprepar sig när jag tänker på Halo. Vad för RPGn kommer vi spela om tio år? Inte är det Mass Effect i alla fall, men däremot ligger fortfarande spel som Baldurs Gate, Planescape Torment, Diablo väldigt bra till. Mass Effect kommer dock glömmas bort ganska snart.
Kategorier: Åsikt, Nintendo, Playstation, Xbox
Årets äventyr
Med årets äventyrsspel är tanken att det spel som stått ut mest i äventyrsgenren med fokus på singleplayer skall bli det bästa. Spel som Monkey Island och liknande peka klicka-äventyr är inte tanken att de skall ingå här. Så det som blev årets äventyrsspel enligt mig är ett spel som jag fastnade rejält för även om jag inte köpte det direkt det kom ut.
Jag snackar här om Alan Wake. Spelet från skaparna av Max Payne som i sin tur ligger mycket högt upp på min bästalista någonsin. Nu klarar inte Alan sig förbi Max i min ranking denna gången men han är ändå på god väg. Det är ändock lite som saknas.
Spelet i sig bygger upp en mycket härlig stämning som får en att vilja fortsätta att spela. Det är inte så där jätteskrämmande som det kanske vill att det skall vara men tack vare mycket levande miljöer så blir det ibland lite småkusligt.
Det som jag egentligen har svårast för att gilla i spelet är när man måste hålla på att lysa på fienderna för att de skall kunna skjutas ihjäl. Det här är förvisso en av grundpelarna i spelet och hur kan jag då gilla det när jag inte alls gillar det här? Jo, för Alan Wake är absolut bäst när det inte kommer några fiender alls. Det är precis som med Doom 3, bäst när miljöerna skrämmer en och inte fienderna.
Sedan är det ju givetvis det här med kontrollen och stressen när det kommer mängder av fiender som man måste lysa på och man känner sig som en sådan där dockmaskin som finns på Liseberg där man lägger i en femma och sen styr man spakarna fram och sedan vänster/höger. Det är omöjligt att få det att gå smidigt. Här borde faktiskt Remedy tänka till lite och släppa Alan Wake 2 även på PC för dem som föredrar mus+tangentbord. Eller så får Microsoft fixa att man kan koppla in mus och tangentbord i singleplayerspel åtminstone så att man fortfarande kan ha en rättvis multiplayer i de spelen som nu har den möjligheten.
Nu kändes det som att det blev mycket negativt här och det var ju faktiskt inte meningen, för Alan Wake är ett sjukt bra spel som förtjänar all försäljning det kan få.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets äventyr’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, Xbox
Årets story
Ännu en kategori som är specialskriven för mig 
Så det här kommer att bli ännu ett lite kortare inlägg om det spelet som har den minst ointressanta storyn. Jag brukar inte bry mig om storys överhuvudtaget utan det är helt och hållet spelkontrollen som avgör huruvida ett spel är bra eller inte. Det här spelet jag valt nu är inte speciellt bra i dess styrning och jag gillade det egentligen inte alls trots att jag spelade igenom det hela. Men den har åtminstone ett ställe där storyn som på sin höjd nådde en matinéfilms manus och stod ut lite över alla andra spel som släpptes i år.
Spelet i fråga är Red Dead Redemption och är egentligen ett ganska tråkigt spel rakt igenom. Spelkontrollen är på sin höjd knappt godkänd och grafiken i spelet är ganska trist. Men nu var det ju storyn vi skulle diskutera och här måste jag faktiskt säga att Rockstar har lyckats helt okey för att vara ett spel. För jag tycker faktiskt att man fortfarande måste lägga till “för att vara ett spel”. För om man bara säger att storyn är bra och jämför med böcker, film och vissa TV-serier så kan man inte längre använda ord som bra eller godkänd. För så undermålig tycker jag faktiskt att storyn är i de allra flesta spelen.
Jag vill inte spoila något ur storyn även om jag själv inte bryr mig om att höra att den eller den dör i ett visst spel. Spelet blir för mig inte sämre ändå eftersom spelkontrollen är lika bra oavsett om storyn är spoilad eller inte. Men det är ett visst ställe i slutet av berättelsen som står ut lite extra över alla de andra händelserna. Och det är den scenen som får det här spelet att ta hem segern i den här kategorin.
Som en god två måste jag ändå få nämna Alan Wake som jag tycker gör det mesta rätt. Storyn i Alan Wake är jämnare under hela spelet men topparna toppar aldrig den scenen i Red Dead Redemption.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets story’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Kategorier: Årets spel, Bloggserie, Xbox
Pc generationer före konsolerna
Cevat Yerli har sagt i en intervju att PC ligger en generation före konsolerna och att utvecklarnas fokus på just konsoler håller tillbaka den grafiska kvaliteten på PC. Cevat Yerli är för den som inte vet, en av grundarna av Crytek som har gett oss grafiska mästerverk som Far Cry och Crysis. Det här handlar givetvis om multiplattformsspel där den svagaste maskinen rent grafiskt sätter standarden. Jag är inte så insatt i just speltillverkning men känner att det låter vettigt det Cevat säger.
Nu tycker jag i och för sig att spelen ser redan ruskigt bra ut så jag kan bara drömma om vad som kommer hända när nästa konsolgeneration släpps. För även om jag mer än gärna spelar retrospel som inte har någon tekniskt vacker grafik att komma med i dagens mått mätt så gillar jag självklart även grafiska fester så som Crysis var när det kom.
Kategorier: Åsikt, Nintendo, PC, Playstation, Xbox
Varför PCn är bättre än konsol
Tidigare i dag blossade det upp ett storskaligt krig på twitter där ena ringhörnan bestod av glada PC-ägare och i andra ringhörnan glada konsolägare. Nu kunde det här ha slutat riktigt sliskigt med pajkastning och rejäla glåpord. Men Ni förstår, tjusningen med Twitter är att man själv väljer de man vill argumentera mot och de är oftast mycket schysta personer. På forum kan ju vilka anonyma troll som helst blanda sig in i diskussionerna. Säger jag kanske Ni nu tänker som själv inte öppet sprider vem jag är. Men skillnaden här är att det gör jag för att jag vill att mina åsikter är de som skall räknas och inte vilket kön, hudfärg, ögonfärg, hårfärg, tjocklek och andra fysiska attribut jag blivit skapad med.
Men nu åter till huvudtanken här. Med ett par korta väl valda ord berätta för världen det de egentligen redan vet. Att PC är på alla sätt bättre än vilken konsol som helst. Jag radar här upp fördelarna.
Fördelarna med PC som spelmaskin
- Snyggare grafik
- Bättre spelkontroll
- Alltid minst 60 FPS i full HD
- Billigare spel
- Steam och andra onlinetjänster är bättre än Live/PSN
- Diablo 3
Nackdelarna med PC som spelmaskin
- Inga?
Den här uppställningen är givetvis min egna och vad jag personligen anser. Det finns inga absoluta sanningar men jag anser att jag i alla fall får lov att utrycka mig då jag har samtliga stationära konsoler den här generationen.
Tänkte att jag skulle kommentera de olika punkterna när jag ändå håller på. Att det är snyggare grafik på PC är väl kanske ingen punkt direkt att debattera. När hårdvaran hela tiden uppdateras så är det inte konstigt att det blir snyggare spel, punkt slut.
Med bättre spelkontroll menar jag givetvis tangentbord och mus framför gamepads. De enda spel jag kan komma på just nu som spelas bättre med gamepads är sportspel såsom NHL och Fifa. Alla FPS och 3personsskjutare spelas allra bäst med mus och tangentbord. Men eftersom PCn inte är lika inlåst som konsoler kan man givetvis stoppa in en gamepad i den också för de som vill. Då kan man givetvis även passa på att flytta den till TVn för att de som har det som argument skall bli nöjda.
Eftersom spelen till PCn är skalbara i grafikinställningar så kan man alltid (oftast) se till att man får minst 60fps vilket är den magiska gränsen för ett flytande mjukt spel. Att sätta ner grafiken innebär dock inte alltid att punkt nummer ett med snyggare grafik går förlorad. Nej, eftersom nedsatt grafik på en PC fortfarande är bättre än på en 4-5 års gammal konsol så har man sitt på det torra även där.
Billigare spel är heller ingen punkt direkt som är öppen för diskussion. Det är billigare spel på PC eftersom det inte finns någon ägare till plattformen som tar in pengar för att utgivare skall få lov att sälja sina spel på deras plattform.
Jag är en flitig användare av Steam men även andra onlinetjänster såsom Impulse, Direct2Drive, GoG.com och gamersgate. Fördelen med PC här är givetvis möjligheten att kunna välja butik själv. Det jag gillar med Steam är den enkelheten att man kan få hem kompletta spel och inte behöva tänka på att installera dem själva. Det bara fungerar. Sedan i jämförelse med PSN/Live så kan man faktiskt köpa kompletta spel här och inte bara enkla billiga “indie”-spel. Sedan skall vi inte snacka om alla de reor som alla dessa onlinebutiker har både på sommaren och vid jul. Då pressar de verkligen priserna rejält. Nyligen var tex Tales of Monkey Island nedsatt 86%! När hade Microsoft någon sådan rea? De brukar väl oftast kapa priset från 800 points till 560? Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har inte sett någon bättre rea.
Diablo 3 tog jag mest med som en riktig killerapp som inte har något motstycke på konsol. Några kanske ropar Halo andra God of War, men i samma klass som Diablo 3 kommer de aldrig att komma upp. Det baserar jag på det tidigare spelet Diablo 2. Och om så bara Diablo 3 blir hälften så bra så står mitt påstående sig fortfarande.
Nu blev kanske inte den här texten så liten som jag utlovade i rubriken men det är helt enkelt eftersom det finns så mycket att skriva om den här saken och jag har bara skrapat lite på ytan. Och diskussionen är inte slut med det här inlägget. Den kommer att fortsätta eftersom alla har sitt sätt att se på saken. Inget sätt är fel utan det handlar mycket om tycke och smak. Ja förutom vissa tekniska aspekter och prissättningen på spelen. Det är den enda faktan jag lagt fram, resten är bara mitt tyckande. Även om jag tycker att alla andra också borde tycka så 
Kategorier: Åsikt, Nintendo, PC, Playstation, Xbox
Är Gears of War 3 verkligen så hett?
Jag läser på Fragzone, förlåt, Fz.se, att man kan få testa heta Gears of War 3 tidigt nästa år. Ok, vad är det för konstigt med det funderar Ni över. Jo, jag stör mig lite på att man använder heta i samma mening som ett så simpelt spel som Gears of War 3. Visst, det är efterlängtat, men spel är ju alltid efterlängtade av deras fan. Men vad är då grejen med Gears of War 3 som är så hett? Vad är skillnaden mot de tidigare spelen? Det använder samma motor som i de tidigare spelen. Men en motor kan man alltid utveckla och trimma men det tycker jag inte Epic gör. Inte enligt de screenshots vi hittills har sett, då ser det fortfarande så där tråkigt Unreal Tournament 3:aktigt ut. Plastigt och tråkiga färger. Det finns speltillverkare som verkligen gör magiska saker med Unreal Engine så felet ligger inte i motorn utan hos dem som utvecklar till den. Så vem borde egentligen vara bäst på att utveckla spel till sin egen motor?
Jag har spelat både Gears of War 1 och 2 mest bara för att se vad det är för något. Ettan spelade jag på PC och tvåan på 360. Visst var det snyggare på PCn men det var ändå ganska tråkiga miljöer. Och det här typiska Unreal Engine 3 utseendet. Jag verkligen avskyr det. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur mycket jag hatar Haloserien. Riktigt så illa är det inte med Gears of War. Trean är säkert värt att spela igenom om man hittar det i en REA-back för 100 spänn eller så. Men då gäller det att man har ordentligt tråkigt för att ersätta tristessen.
Nä, kom med något nytt Epic! Ge mig Jazz Jackrabbit HD! Ja, ja vet att det inte är något nytt men det är ta mig tusan hett!
Nu blev det här inlägget väldigt destruktivt men jag kände att jag bara var tvungen att spy galla på något som det känns som att jag är ensam i världen om att hata. Att jag är ensam om i världen att se hur tråkigt och upprepande det är. Ja, låt gå för 4-personers coop då, men hallå, för oss som inte har några spelande vänner känns det ändå inte som något jag vill kalla hett. Nä, Gears of War 3 är lika iskallt som Halo Reach alltid har varit!
Kategorier: Xbox
Alan Wake avklarat
Eftersom jag spelat merparten av spelet i dag under dagtid så har jag omvandlat vårt vardagsrum till “Mörkergrottan”. Ett ställe där det är så mörkt det bara går med alla persienner neddragna. Högtalarna är uppställda på hög ljudnivå runt omkring mig. Soffan har jag dragit fram och ställt upp en liten dryg meter framför den 46” stora bildskärmen. Mörkergrottan skrämde livet ur mig ett par gånger när jag helt oförberett fick bussar och annat kastat på mig.
Jag påbörjade att spela i går. Det tog kanske 10 timmar att ta mig igenom det. Fast “ta mig igenom” klingar kanske lite dåligt. För här snackar vi om ett sjukt bra spel från första början till slutet. Det är ett psykologisk skräckspel från början till slut. Det är ungefär vad man får om man mixtrar med Doom 3, American McGees Alice och Twin Peaks.
Det är antagligen ingen idé att jag beskriver spelet mer ingående än så eftersom det antagligen inte är så många som inte vet vad det handlar om. Det jag däremot måste få slå ett litet slag för är det grafiska. Det är helt sjukt stämningsfullt när man springer i mörkret och man ser vinden blåsa över träden och de mystiska Stephen Kingmonstrerna lurar bakom träden. Skall ge mig på den första DLC’n i morgon tänkte jag, sedan får vi se om den andra och sista DLC’n släpps snart och hur jag ställer mig inför den.
Passade även på att uppdatera Avklarade spelsektionen med Quake 2 som jag klarade i våras men eftersom bloggandet tog sig en ofrivillig semester då så tänkte jag att det är bättre nu än aldrig 😉
Kategorier: Xbox
