Vad är old school gaming?
Med spel som Wolfenstein och nya Doom så har nätet blivit väldigt vurmande för den gamla spelstilen. Spelstilen som fanns innan Gears of War lärde dig att du kunde gömma dig bakom en trälåda och få nytt liv på 5 sekunder. Det har har sedan dess(eller tidigare?) blivit något utav en branschstandard. Personligen tycker jag det är otroligt tråkigt och att det ska räcka att gömma sig för att sedan komma tillbaka i full karriär mot fienderna.
Det är på inget sätt mer realistiskt att det ligger healthpacks flygande i luften runt om på banan, men det blir sjukt mycket mer intressant spelande. Det räcker liksom inte att bara satsa allt tills man har 5% liv kvar för att sedan vila i fem sekunder och sen hamna på 100% igen. Nu när nya Doom nyligen har visats upp fick vi reda på att det skulle vara old school till det sättet med medpacks.
Dock blev jag lite orolig när jag hörde att banorna skulle vara linjära. Missförstå mig rätt nu, jag är verkligen inget fan av open world-spel. Eller jo, när Delta Force visade vägen älskade jag det. Men någonstans efter det första Far Cry så dog det lite och det spännande med att kunna göra vad man ville blev mest jobbigt och tidsödande. Men det finns faktiskt något där mitt emellan. Jag tänker på Doom 1 och Doom 2 där banorna var stora men inte öppna. De var samtidigt inte linjära.
Det bästa exemplet är nog ändå Hexen där banorna var typ som de i Doom men man kunde gå tillbaka och fram i dem lite hursom. Quake 2 var även inne lite på det spåret. Men därefter dog det helt. Jag hoppas att ID Software verkligen levererar oavsett. Men tills dess har jag mängder av moddar och förbättringar till de ursprungliga spelen att spela. Och oavsett om det blir en riktig flopp så vad gör det. Doom 1 och Doom 2 blir knappast sämre med åren tack vare dess öppna källkod som entusiaster förbättrar för var dag som går. Det Doom 1 är i dag kommer knappast Battlefield 4 vara om 20 år.
Kategorier: PC, Retro
