Retro om trettio år
När jag för drygt ett år sedan flyttade till en ny stor lägenhet var en av de första sakerna jag gjorde att designa en retrohörna. I den har jag bland annat Segas och Nintendos 8-bitarsmaskiner. I dagsläget kan jag utan problem gå fram till NES:et och sätta igång spelet Golf. Detta trots att det har nästan trettio år på nacken! När jag gått sedan gått en en runda på golfbanan och vill slappna av lite framför min PS3a kör jag igång lite Flower och njuter lite.
Men vad händer om vi spolar fram ytterligare trettio år, ända fram till 2043? Mitt golfspel lär fortfarande fungera om maskinen inte lagt av. Har den gjort det kan jag köpa en begagnad eller spela spelet på en emulator. Och kanske till och med PS3an är intakt och fungerar som jag vill. Men vad händer om den gått sönder under åren? Det räcker inte med köpa en begagnad eftersom Sony sedan minst femton år tillbaka lagt ner servern som innehöll PS3-spel. Sonys DRM håller samtidigt Flower borta från eventuella emulatorer. Sedan att det bara släpptes digitalt på en låst plattform gör inte saken lättare.
Men vad vill jag då ha sagt? Vad har jag ännu inte tagit upp? Vilken plattform har jag missat? Vilken plattform kan jag idag spela fyrtio år gamla spel på befintlig maskinvara? Självklart snackar jag om PC(definitionen av PC som användes här är dator i allmänhet och inte IBM-kompatibel PC)!
Och på PC är digitalt att föredra då det alltid finns någon som har en extra kopia av något spel liggandes. Det finns en uppsjö av sidor på nätet där du kan ladda hem övergivna speltitlar ifrån. Jämför med PS4an där du inte ens kan köra dina nedladdade psn-spel som du köpte nya för ett år sedan. Arkitekturbyte säger du? På PC spelar det ingen roll. Jag spelar idag gamla i386-spel på min Amiga med Motorolas processor. DRM finns även på PC drar du till med. Inga problem, duktiga och hängivna programmerare har lösningar till de flesta spelen med ett par år på nacken och jag ser inte varför det skulle ändras i framtiden. Till och med onlinespel som World of Warcraft fungerar alldeles utmärkt att spela på en lokal dedikerad server som du kan ha i ditt sovrum.
Anledningen till att detta är möjligt är dessa hängivna spelare med programmeringskunskap som mer än gärna portar gamla spel, oftast helt gratis, till nya plattformar. Detta är inte möjligt på en låst plattform. Det är därför du idag måste bestämma dig om du vill kunna återgå till dina gamla spel om trettio år. Idag finns bara ett alternativ som möjliggör detta. Kom inte till mig år 2043 och säg att jag inte varnade dig när du inte kan visa dina barnbarn vad du ägnade dig åt på den gamla goda tiden.
Kategorier: PC, Retro
Brutal Doom är brutalt bra
Får be om ursäkt för den riktigt usla rubriken, men till mitt försvar så är den helt sann. Jag må vara sist på bollen med att spela Brutal Doom. Men oavsett så är jag i extas när den här texten textas ned.
Doom är en spelserie som inte behöver någon närmare beskrivning. Jag personligen har skrivit om den vid ett flertal tillfällen här på min blogg. Jag har tipsat om en mängd olika moddar som kan förlänga och förgylla spelet i fråga. Och det är ju här som PC som plattform totalt utklassar samtliga konsoler. Visst kan jag spela Super Mario World från ungefär samma tid och njuta av det. Men det är exakt samma spel som det var för 20 år sedan. Det moddar kan göra med spel på en öppen plattform är så mycket mer än att bara ge en möjlighet att spela samma spel 20 år senare(Virtual Console på Wii).
Brutal Doom tar originalspelet och gör det brutalt. Piffar upp vapnen och lägger till en hel del blod. Men det stora är att det även lägger till ett gäng nya förmågor. Vi snackar tex finishmoves när du använder händerna för att ha ihjäl en motståndare. Vi snackar att man kan rulla i sidled för att undvika attacker. Vi snackar brutala svårighetsgrader och en flod av monster som bara strömmar ut från vinklar som du aldrig tidigare har upplevt. Och detta i exakt samma spel som du spelade på din 486:a 33mhz för 20 år sedan. Fantastiskt!
Men det stannar inte här! När du installerat modden Brutal Doom kan du därefter installera texturepack så att du kan köra i 1080p med högupplösta texturer. Är du inte nöjd med originalmusiken finns gott om moddar för att installera ny musik. Allt detta gör att du kommer att få en ny upplevelse varje gång du installerar en ny mod.
Men, om det inte vore att gameplayet fortfarande höll så vore allt detta grafiska och audiovisuella lullullet ingenting! Och det är ju här som ID Software brilljerar återigen! Gameplayet inte bara håller, utan utklassar de flesta FPS som släpps idag. Känslan av att skjuta en imp med den dubbelpipiga hagelbössan slår det mesta än idag.
Så, det är bara att tanka Brutal Doom här: http://www.moddb.com/mods/brutal-doom
Kategorier: Doom, PC, Retro
Folk Tale – Ett modernt Settlers?
Det finns både fördelar och nackdelar med att finansiera ett projekt innan det är klart. På Steam finns det mängder av alphaversioner av spel som är under utveckling. När man bläddrar igenom listan av spel blir man ibland riktigt fäst vid ett koncept. Men man bör ha i åtanke att det än så länge, oftast, bara rör sig om ett koncept. I fallet Folk Tale känns det mesta grafiska i spelet redan färdigt. Det är ett vackert böljande landskap som presenteras framför mina ögon när jag startar spelet för första gången. Spelet är i typ version 0.1.5 och det är endast tutorialen som är tillgänglig. Lägg där till att sparfunktionen ännu inte är implementerad och du förstår i vilken fas Folk Tale är i just nu. Med det sagt gav jag mig ändå in i spelet med stor förtjusning. Jag har förstått att det är lite småfult enligt vissa att jämföra spel med andra spel. Men jag har aldrig haft, och kommer aldrig ha, några större ambitioner att vara fin när det kommer till mina texter. Spelet är iaf som en blandning mellan Settlers, Hinterlands och en mycket liten dos av Torchlight. 
Du startar på en karta utan några som helst byggnader. Ditt mål är att skapa ett fungerande samhälle, med allt vad det nu betyder. Du ska hugga träd, fiska fisk och göra människorna allmänt nöjda med livet. Medan spelet fortgår kommer det dock fram några karaktärer med ett gult utropstecken över deras ansikten. De vill att du ska rädda någon/något. Och det är här vi får en liten tvist på Settlerskonceptet. Nu förvandlas spelet till värsta Torchligtkopian. Nåja, där tog jag nog i lite väl, men det är i alla fall ett litet inslag av action-rpg där dina soldater får erfarenhetspoäng av att döda sina motståndare. En sak som jag dock störde mig rejält på var när man rekryterade soldater. Det går till på följande sätt; Du klickar på en arbetare och skickar in honom till militärbyggnaden. Sedan kommer han ut och är färdig som soldat. Den uppmärksamme läsaren störde sig kanske på att jag skrev han och honom här. Men det är precis det som det är. De kvinnliga arbetarna kan inte bli soldater. De kan däremot bli värdshusvärdar, vilket inte arbetare av det manliga könet kan bli. Trots det här klumpiga och onödiga störmomentet är Folk Tale ett spel som jag kommer att rekommendera starkt när det börjar bli lite mer färdigt. I dagsläget är det som sagt bara en tutorial utan sparfunktion. Men när sandboxläget blir implementerat så lovar jag att ni kommer få höra det av mig så att ni inte missar ett underbart spel.
Kategorier: PC
Jag tycker för mycket för att vara tyst
Ja, jag tycker alldeles för mycket för att bara sitta och titta på allt erat tyckande överallt. För är det något som ni gör så är det just att tycka. Ni tycker i forum, ni tycker i bloggar, ni tycker på facebook och sist men inte minst så tycker ni även på twitter. Men inte nog med det, det värsta av allt är att ni oftast tycker fel.
Mitt liv har ändrats en hel del sedan jag drog i gång den här bloggen. Jag har dock aldrig tagit bort den eftersom jag någon dag tänkt att komma tillbaka i full karriär. Sedan bloggen föddes har jag slutat att plugga, blivit pappa och fått ett heltidsjobb som är mycket krävande. Med andra ord så har min tid för spel reducerats något så extremt så att jag kanske på sin höjd spelar 1-2 timmar i veckan.
Men bara för att jag i princip har slutat spelat så har ju inte ni slutat att tycka om allt mellan himmel och jord. Att ligga där på kvällen och kika igenom allt ert tyckande om hur Halo är guds gåva till mänskligheten, FPS uppfanns med GoldenEye på N64, Diablo 3 suger osv osv. Det är plågsamt! Och jag känner inte att jag riktigt orkar tycka till på twitter. Nä, för tycker man till på twitter när man ligger och halvsover blir det oftast lite tokigt. Samtidigt startar det ibland igång en diskussion som jag inte kan följa då jag måste sova. Så var kan jag få tycka som jag vill utan att känna mig stressad? Jo, på min blogg!
Så jag ska med jämna mellanrum försöka spy ut allt mitt samlade tyckande här istället. Känns som att en blogg är mer ämnad för mitt mål också med tanke på de 140 tecken man är begränsad till på twitter.
Innan jag får alla tyckare på mig så får jag förtydliga att mitt resonemang med att ni tycker fel givetvis är med glimten i ögat och inte på något sätt tänkt att göra er som eventuellt läser detta upprörda till den milda grad att ni börjar tycka en massa här i kommentarerna 😛
Kategorier: Åsikt, PC, Retro
Uppgraderat Amigan
Det här vackra kortet som ni nu ser är ett ACA1232-33-kort. Med andra ord ett accelerationskort till min Amiga 1200 som tar upp den till hissnande 33 mhz och 128 mb RAM. Samtidigt sitter det en ny CPU på kortet, så istället för Amigan ordinarie 68020 så får jag en 68030 på köpet.
Kortet kostade i runda slängar ungefär 1400 spänn och var helt klart värt det. Tack vare det sjukt stora minnet kan jag trycka upp typ varenda spel jag har genom Whdload. För er som inte har koll på vad Whdload är för något kan jag sammanfatta det som ett Steam utan onlinebutiken. Alltså ett ställe där jag kan starta alla mina spel ifrån. Även de spelen som inte är designade för att startas från hårddisk. Det innebär att jag kan använda min 21 år gamla dator på ett sätt som man är van vid i dag. Bara klicka och spela.
Spelen anpassar sig på så vis att du inte får effekten av att allt går mycket snabbare än tänkt. Jag vet när jag uppgraderade från min 486:a till en Pentium så var vissa spel helt ospelbara på grund av att de inte var skrivna till den snabbare processorn. Så är fallet alltså inte här, inte på det jag har hunnit testat ännu i alla fall.
Prestandan i själva Workbench är också den en betydligt trevligare upplevelse. Ikonerna laddar upp på några sekunder istället för typ 10-15 sekunder som man är van vid. Datorn ger ut nu 7.9 MIPS för de som har koll på sina Amigasiffror.
Det finns ytterligare en fördel med det här kortet. Man kan mjukvaruladda ROM-filer. Det är en stor fördel för de som har spel som kanske bara fungerar med 1.3 ROM men inte har en hårdvaruswitch för ROMs. Det innebär samtidigt att man kan mjukvaraboota datorn in i 3.1 ROMen även fast det “bara” sitter en 3.0 i den för närvarande. Många fördelar med andra ord!
Installationen av kortet var busenkelt. Man öppnade luckan under Amigan och förde in kortet på sin plats och sedan stängde man och allt var klart! Så, har du en Amiga 1200 som bara står där hemma och skrotar. Sälj den för allt i världen inte på Tradera! Nä, köp ett sådant här kort och njut åter av alla gamla härliga spel. Från tiden då spel var riktiga spel och inte några interaktiva filmer med låtsasval!
Kategorier: Amiga, Retro
Tips till Gamersgate
Som säkert en del av er vet om mig så gillar jag starkt att handla spel digitalt. Jag köper mestadels från tjänsterna Steam, Gamersgate och Origin. Min absoluta favorit är Gamersgate. Men även solen har sina fläckar. Vanliga butiker såsom Webhallen för att ta ett exempel har nämligen en indikation på hur många varor de har kvar innan de måste beställa in nya från deras leverantör. Den här funktionen fungerar utmärkt i butiker som säljer fysiska varor.
Varför är det så svårt att implementera den här funktionen i en digital butik? Det borde rimligtvis vara väldigt enkelt. Jag vill gärna veta om jag kommer kunna få börja spela spelet direkt eller om jag måste vänta någon vecka, precis på samma sätt om jag beställer från Webhallen. Antingen får jag det i brevlådan dagen efter eller så tar det typ en vecka.
Det här är en funktion som borde vara standard hos alla onlinebutiker, men faktum är att jag inte mött problemet hos någon annan försäljare än just Gamersgate. Jag vet att när ett spel var slutsålt på Steam så plockade Valve bort spelet från systemet tills de fått in nya. En helt klart bättre lösning, men bäst vore väl ändå att bara skriva ut att spelet är tillfälligt slut och att nycklarna kommer om 5 dagar.
Kategorier: Åsikt
Hårddiskbyte i Amigan
Tidigare i dag kom då äntligen ersättaren till min numera trasiga hårddisk som sitter i min Amiga 1200. Det hela består av en liten adapter från IDE-kabeln till CF-kortet. Det hela ser ut som på följande bild.
Dags att vända upp och ned på Amigan för andra gången i mitt liv. Första gången var ju för ungefär en vecka sedan då jag var tvungen att se hur hårddisken ser ut då den hade börjat felat. Med det sagt är jag absolut ingen kunnig person när det gäller att gräva i Amigor. Det gör mig även lite ont i hjärtat att skala av skalet på den då den är så fin 😉
Men efter att dragit av samtliga skruvar och vänt datorn åt rätt håll igen var det bara att lyfta höljet och därefter vinkla upp själva tangentbordet. Så här ser alltså världens genom tidernas bästa dator ut! Plastpåsen i mitten är alltså den gamla hårddisken som är invirad på detta viset av den föregående ägaren. Det sitter även ett extrakort insatt (det mörka nere till höger) vilket jag förstått är 2 mb extra RAM.
Jag tog och drog bort den existerande hårddisken och lät IDE-kabeln vara kvar.
Den satte jag rakt in i adaptern och därefter tryckte jag in kortet. Jag halvt som halvt bröt sönder en av piggarna i adaptern. Men jag lyckades räta upp det hela och räddade dagen.
Eftersom det inte fanns några direkt skruvhål i adaptern fick jag ta till lite tejp som kunde hålla nere det hela. Jag fäste den i själva CF-kortet så att jag eventuellt inte skulle förstöra något känsligt.
På kortet var ScalOS redan förinstallerat. Det är ett 100% kompatibelt AmigaOS-system som vid första anblicken fungerar riktigt bra. En sådan enkel sak som att när man tar tag i ett fönster så ändrar den fokus till det automatiskt är underbart.
Till slut så körde jag igång ett gammalt härligt spel som jag har haft många roliga timmar till. Medan jag sitter och skriver det här går modulspelaren på fulla muggar och jag kör intron till spel som Lotus Turbo, Pinball Fantasier, The Settlers osv. Helt fantastiskt vilken maskin jag har här hemma 😉
Så kan jag då rekommendera att man installerar en CF-hårddisk i sin Amiga? Japp, lätt. Men förvänta er inte några jätteökningar i prestanda. Jag känner nog faktiskt ingen skillnad alls. Men en sak som är stor skillnad är ljudnivån. Jag hör inte längre hårddisken och det är riktigt grymt. Jag sitter numera vid en helt tyst dator. Av någon anledning har diskettstationen slutat att knäppa också då den letar efter diskar. Dock fungerar den fortfarande som den ska och drar igång läsningen när en diskett sätts in. Har antagligen med ScalOS att göra. Fantastiskt i vilket fall som helst!
Kategorier: Amiga, Retro
Ny hårddisk till Amigan
Vid varje julledighet tar jag mig ofta an någon gammal retromaskin. Det må vara ett NES, Snes eller Amigan. Oftast är det Amigan som ligger mig närmast om hjärtat. Men när jag i mitten av december slog på mig gamla trotjänare fick jag till min stora fasa se ett gäng felmeddelanden om att hårddisken inte mådde så bra som den borde. Jag hade aldrig tidigare öppnat upp en Amiga så det var med lite darriga händer jag tog mig an uppgiften.
Jag skruvade upp den utan några egentliga problem. Det jag ville se var hur hårddisken satt så att jag kunde införskaffa mig en ny. Det var en standard IDE 2.5 tumsdisk. Problemet är ju att sådana har jag inte liggandes på lagret, trots mitt ganska stora reservdelslager. Men så fick jag av en slump se på Tradera en liten fantastisk sak. Det är en compact flashkortsadapter till IDE.
Det innebär med andra ord att jag kan ta ett vanligt CF-kort och sätta in som hårddisk i Amigan. Coolt, typ en SSD i min gamla Amiga 1200! Men inte nog med det, för att göra det ännu lättare för mig är den redan förinstallerad med ScalOS. Det är ett operativsystem som är, ska vara, helt kompatibelt med Amigans originalsystem Amiga OS/Workbench. Samt att det från grunden ser mycket bättre ut.
Hårddisken bör dyka upp nu någon gång i mellandagarna så att jag kan sätta igång att leka igen redan till helgen. Jag får återkomma i ärendet när jag vet mer. Men jullovet ser ut att bli ett av de mest spännande på mycket länge!
Kategorier: Amiga, Retro
Årets spel 2012
Bara för att jag inte skrivit här på ett bra tag innebär det per automatik inte att jag inte har spelat några spel. Tvärtom, jag har kunnat koncentrera mig än mer på själva spelandet. Jag kommer inte att rabbla upp en mängd olika spel i en mängd olika kategorier. Det gör andra bloggar så bra, och allvarligt talat börjar jag spy på alla dessa listor där alla ska bräcka varandra med lustiga kategorier. Därför bestämde jag mig för att köra en kategori, och i den, endast en vinnare. Kort och gott, här har ni mitt val av årets spel.
Xcom – Enemy Unknown är spelet som jag väntat på sedan mitten av nittiotalet. Att något liknande inte har gjorts, på ett vettigt sätt, är för mig ett mysterium. Fast det borde jag väl förstå att det måste till en gammal Microproseanställd för att få ordning på spelare och att försvara Xcom–namnet innan det köra i graven som ytterligare ”ett i längden FPS”.
Jag ska dock erkänna, jag har ännu inte klart av det här spelet. Efter 45 timmars spelande känns det som att det fortfarande är mycket att uppleva och jag lär mig fortfarande nya taktiker hela tiden. Så jag anser fortfarande att jag kan säga att detta är årets spel. Ta tex Dishonored som tog typ 7 timmar att spela igenom, hur stor glädje har jag av det idag?
Jag må vara en retronostalgiker av sällan skådad rang, men jag kan inte säga det för ofta, spel var bättre förr. Och med det sagt är det inte så konstigt att året har svämmat över av just gamla spel. Vi snackar bland annat Diablo 3 som ursprungligen är från nittiotalet. Vi ser även en storm av nygamla spel vakna tackvare Kickstarter. Där nämner jag bara spelet Godus och allt annat under 2013 är som bortblåst.
Det märks att jag inte har skrivit på ett bra tag för jag kommer lätt in på saker som inte alls har med årets spel att göra. Jag vill få ut så mycket men har så liten plats att skrika ut det. Det blir lite osammanhängande men ska jag vara helt ärlig så har korrekturläsning aldrig varit min starka sida. Jag får tillräckligt av den varan på jobbet.
Jag avslutar därmed mitt inlägg om årets spel med att skriva om något helt annat. Men har ni ännu inte spelat Xcom så köp det direkt. Och köp det till PC, att spela det med en gamepad är att krångla till det något kopiöst. Testa även OpenXcom som jag skrivit om här tidigare(använd sök), det är ännu under utveckling men fixar originalspelet så att det kan köras utan Dosbox. Helt fantastiskt även det.
Kategorier: Årets spel, PC
Film eller spel?
Jag har blivit riktigt splittrad nu under den senaste veckan. Jag som aldrig satt något annat än själva spelkänslan i första rummet, har nu spelat ett ”spel” där storyn varit det stora och spelkänslan kommit i andra hand. Men jag måste få precisera vad jag menar med spelkänsla först; det är den känslan man har i spel som Quake, att känna direkt att det man gör påverkar spelet utan någon som helst lagg. Som den perfekta rocketjumpen du har 100% kontroll över, eller det perfekta hoppet över ett stup med Mario för er som är lagda åt det hållet.
Spelet som jag har spelat heter The Walking Dead och jag har verkligen gillat allt med det. Jag har suttit som besatt under de fyra timmarna de två första episoderna har tagit. Det är verkligen ett vinnande koncept som Telltale har kommit på, det här med episoder. Att kunna spela ett spel i två timmar, därefter längta i en dryg månad innan man får spela igen. Bättre än så blir det inte (Valve?).
Och jag som var riktigt upprörd över Heavy Rain när det kom. Tänkte att så här kan inte spel få fungera, man spelar ju ingenting! Men The Walking Dead har fått mig att omvärdera mina tankar om spel i den här gengren. För visst liknar de ändå de gamla äventyrsspelen jag älskade på nittiotalet? Man spelar lite men får uppleva mycket. Nu anser jag dock fortfarande att det är ganska stor skillnad på The Walking Dead och just Heavy Rain. Skillnaden är fortfarande det som jag kallar spelkänsla. Men som sagt, det finns även grader på den mindre bra spelkänslosidan också.
Men för att jag ska klara av att erkänna det här måste jag skriva om vad jag anser spel är. Eller rättare sagt, vad som spelbranschen kallar spel och jag konsumerar som film. För det är fortfarande en sjukt stor skillnad på The Walking Dead och Quake. Det ena är för mig ett spel och det andra är numera den interaktiva filmen på 7 cd-skivor som spelbranschen försökte sälja på mig under nittiotalet.
Om jag bara kan acceptera den här skillnaden och inte kräva att allt jag konsumerar framför datorn ska vara rena spel, kommer jag att ha mycket roligare. Och hösten kommer att förgyllas av ett av de bästa äventyrsspelen på den här sidan 2000-talet.
Kategorier: Åsikt
« Föregående sida — Nästa sida »
