Min vinst har anlänt! Tack Ina!
Jag håller för fullt på med installationen av min spelvinst från Ina på New Game +. Tack än en gång Ina! Det skall bli spännande att spela ett Splinter Cell-spel igen för det var faktiskt ett antal år sedan senast. Det var nämligen Pandora Tomorrow som var mitt senaste spel och efter det har det släppts 3 spel i serien varav Conviction är det senaste.
Så jag skall egentligen inte skriva mer här utan springa ut i köket och fixa lite mat för att sedan njuta av spelet. Måste bara tillägga att tävlingsmomentet var riktigt roligt och att jag hoppas på fler sådana bildrutetävlingar runt om i bloggsfären 😉 Tack än en gång Ina!
Kategorier: PC
Provspelat Age of Empires Online
I fredags föddes min dotter vilket gjorde att inläggen har avtog ganska drastiskt. Jag har nu med 1 dygns erfarenhet hemma med dottern förstått att med min sysselsättningsgrad på 180% förutom att vara förälder inte kommer kunna hålla samma uppdateringsfrekvens på bloggen. Men jag skall försöka så gott jag kan med ett inlägg åtminstone varannan dag. Nog om det! Dags för Age of Empires Online!
Jag tankade ner klienten av AoE:O här i går och började spela. Jag har ungefär 2 timmars erfarenhet av det så det är inte så mycket att skriva en recension av ännu. Men eftersom jag är så eld och lågor över vad jag hittills har sett så kände jag att jag bara måste få skriva av mig. De som har spelat Age of Empires tidigare vet att det är en utvecklad Warcraftklon. Man bygger en bas och hugger träd för att sedan gå till anfall mot andra baser. Det nya i Age of Empires Online är att du aldrig slutar att finnas i världen. Din hemby finns alltid online och kan, vad jag förstått, invaderas under tiden du sover. Här är värt att nämna att jag inte hunnit spela så långt att det här har hänt än så jag kommer återkomma med mer info kring detta.
Det absolut första som slår en när man startar spelet är den fantastiska grafiken som är lite lätt cellshadad liksom Borderlands eller Team Fortress 2. Man utgår alltid från sin huvudstad och därifrån får man liksom vilket MMORPG som helst uppdrag som skall utföras. Det första var tex att man skulle döda 8 soldater. Andra uppdrag går ut på att hitta fiskestället, upptäcka olika teknologier osv. Ja, just teknologierna skiljer sig med de tidigare spelen likaså. De som spelat World of Warcraft känner till det talentsträd där nya magier och liknande väljs. I spelet får du hela tiden XP för det mesta du gör. Och för varje level får du nya poäng att placera ut i det här “talentsträded”. Här finns allt från nya byggnader och enheter till bonusar som snabbare trädinsamling.
Nu har jag dock inte riktigt fått grepp om spelet så att jag förstår sambandet mellan huvudstaden och de alla uppdrag som man kan göra. I uppdragsbeskrivningen finns det en text som klargör om det är ett singleplayeruppdrag eller multiplayer. Jag har än så länge inte stött på någon multiplayer så än så länge lyser Online i dess titel med stor frånvaro. Men utan att det sägs så antar jag att det är en lite tutorial så här i början.
Nu måste jag rusa och försöka få dottern att sova så att jag kan få någon timme till med Age of Empires Online!
Kategorier: PC
Spela Doom som det vore nytt
Jag skall fortsätta lite i mitt kall att berätta för världen varför PC’n är överlägsen vilken konsol som helst. Formeln för det här är: gammalt spel + open source + kärlek
Den formeln kan nämligen förvandla nedanstående Doom från 1994 med orginalgrafik
till den här högupplösta grafikfesten med riktig 3D! Att spela Doom 1 eller 2 i full HD-upplösning och alla dessa ljuseffekter är som att spela ett nytt spel. Att det går att titta både upp och ner gör att spelet känns lite mer 1997 och framåt 😉 
Allt det här är möjligt tack vare att John Carmack släppte källkoden till Doom-motorn fri. Det projektet som utvecklat den bäst anser jag vara Doomsday. Den stödjer båda Doomspelen samt Heretic och Hexen. Så gå in på deras sida och tanka ner Doomsday och även de addons som finns på sidan. Där finns de olika hirespaketen och även omsamplingar på allt ljud och musik så att det låter riktigt riktigt bra. Du behöver inte orginalspelet utan det fungerar med sharewareversionerna. Med det sagt så föredrar man ju givetvis hela spelet och eftersom det varit på rea ett antal gånger på Steam så har säkert en hel del det.
Och skulle du vara en sådan där konsolnisse som spelade Doom första gången på din Nintendo 64 finns det även en lösning för dig. Även om den inte inkluderar allt gott från addonsen från Doom 1,2 så har du ändå mycket att vinna. På doom2.net kan du nämligen tanka ner ett projekt som har återskapat samtliga banor från Doom 64.
Eftersom Duke Nukem Forever är på tapeten just nu så skall jag även tipsa om det paketet som gör om Duke Nukem 3D till nedanstående grafikfest.
De filerna du behöver till det här finns att hämta på duke4.net. Givetvis behöver du en kopia på orginalspelet också.
Jag tror säkert många skulle vilja återuppleva spel som Goldeneye och liknande stora fps-spel på konsol. Just i fallet med Goldeneye så kanske det var på gång dock, men man är beroende av utvecklarna och deras vilja och förmåga. På konsol fungerar alltså inte formeln jag gav er tidigare för det finns knappt något som heter open source och kärlek där. Något som finns är dock talesättet “money talks”…
Kategorier: Doom, PC, Retro
Spelar KalaspuffsExpressen på Amiga
Det har under åren kommit ett antal reklambaserade spel och det är ju knappast så att det finns mindre i dag än det gjorde för 20 år sedan. Det här underbara spelet gjorde reklam för dom underbart härliga kalaspuffarna som jag själv älskade som barn men nu på senare år inte har ätit på grund av olika hälsoskäl. Till skillnad mot MER klättring och andra reklamspel som kommit och gått så är det här faktiskt riktigt bra.
Spelet går ut på att du styr kalaspuffsbjörnen som är lokförare och som samlar ihop kalaspuffspaket. Till hans hjälp har han en geting som kan stänga av och öppna nya spår att ta för kalaspuffsbjörnen. Man stöter på hinder som stenar som skall sprängas med dynamit, träd som skall hoppas över och sand som skall grävas bort.
Jag måste faktiskt säga att själva spelidén håller än i dag och jag hade faktiskt riktigt skoj med det nu. Det enda som jag störde mig lite på var laddningstiden som kommer upp innan vissa animationer skall spelas upp. Det kommer upp laddningstid precis innan man “dör” och på så vis vet man det redan innan. En sådan grej borde dom gott kunnat lägga in i RAM-minnet redan vid inläsning av varje bana. Det gick att spela på Amiga 500 som som standard hade 512 Kb RAM och eftersom det ligger på en diskett känns det lite fattigt, men vad vet jag 😉
Spelet i sig är ett grafiskt mästerverk och kan gott och väl spelas även idag om man bara har överseende med de irriterande laddningstiderna. Spelet är släppt som freeware och finns även att få tag på till PC. Jag kommer för säkerhets skull inte länka till dessa sidor i fall just den sidan jag hittade det på inte skulle vara laglig. Men Google är din vän så att säga 😉
Kategorier: Amiga, Retro
Psygnosis, världens coolaste
Det fanns en gång i tiden ett företag i England som hette Psygnosis. Ta det namnet i gommen och rulla runt det med tungan ett par varv och njut hur det låter när du uttalar det. Psygnosis och deras logotype kändes sådär lagom coolt och inte mainstream för fem öre.
År 2000 så kom det sista spelet ut med Psygnosis som tillverkare. Numera går dom under det inte lika spännande namnet SCE Studio London. Jag menar seriöst, hur kan man välja bort ett sådant sjukt vacker namn och cool logotyp? För mig är det en gåta. Jag tänkte i alla fall uppmärksamma några av Psygnosis bästa spel (som jag har spelat måste jag tillägga) som både tillverkare och utgivare.
Lemmings
En riktig klassiker som jag är lite rädd att dagens gamers inte känner till. Spelet har kommit i nya utgåvor som både blivit lyckade och totalt misslyckade. Men grundreceptet är lika genialt som det alltid varit. Att rädda dessa stackars IQ-badanka-lemmlar som inget annat kan än att bara gå rakt fram oavsett farorna som lurar när plattformen de går på tar slut.
Ett av de roligaste momenten i spelet var precis innan man blev game over och fick börja om igen. Nämligen knappen som ser ut som en atombomb och som ger varje lemmel en nedräkningssiffra innan de sprängs över skärmen. Det här skådespelet tyckte jag var så vackert att jag sprängde de stackarna om och om igen. Det var den här scenen som man visade upp för sina kompisar när man ville visa hur snygg grafik det var på Amigan.
Bill’s Tomato Game
I dag skulle ett spel aldrig kunna heta något så fräckt som Bill’s Tomato Game. Nä, i dag skall de heta coola mörka saker som Black Ops, Modern Warfare och vidare. Det här spelet köpte jag enbart av den anledningen att jag ville ha den lådan med det coolaste spelnamnet jag någonsin hört då. Här är det lite blandade spelmoment men i screenshoten här ovan går det ut att placera ut fläktar över banan för att sedan trycka på startknappen. Sedan skall fläktarna ta tomaten över banan till slutet. Gör man fel får man testa igen att placera om fläktarna. Dock är det ett begränsat antal gånger man får testa. Spelet i sig håller än i dag, testa mer än gärna 😉
Microcosm
Ett spel jag själv aldrig ägde, men jag spelade det hos en kompis Amiga CD32 och det var bara så sjukt snyggt. Man var ett litet rymdskepp som åkte in i en människas blodådrar och lungor och annan skit som vi har i våra kroppar. På senare år skaffade jag det här på PC men det blev aldrig lika magiskt som det en gång var. Det som var snyggt då var redan för 10 år sedan fult. Nu vågar jag inte ens titta på screenshots på det så att jag får ha kvar mina minnen av ett sjukt snyggt spel som inte var så bra egentligen.
Novastorm
![Novastorm [Disc1of2] [U] [SCUS-94404]-front](http://www.lackstrom.se/pics/afton/Psygnosisvrldenscoolastefretagsnamn_8A1F/NovastormDisc1of2USCUS94404front.jpg "Novastorm [Disc1of2] [U] [SCUS-94404]-front")
Ett spel som överraskade mig totalt när det kom. Jag fick med det i en stor samling av CD-skivor jag köpte för typ 400 kronor. Det var bara ett av mängden, men det hade allt som Microcosm hade i grafikväg samt att det faktiskt var ett riktigt roligt shoot-em-up-spel. Allt det egentligen gjorde var att sätta ett skepp ovanpå en film som gjorde att det verkligen kändes som att det var sjukt snygg grafik. Däremot så kom alltid fienderna på exakt samma ställe som de gjorde förra gången man spelade. Men detta höll mig ändå inte borta från att ha spelat igenom spelet minst 10 gånger. Håller antagligen inte idag.
Destruction Derby
Ett av mina favoritspel när det kommer till bilgenren. Här gick det inte bara ut på att åka runt banan så fort som möjligt. Nä, här skulle man förstöra motståndarnas bilar så mycket som möjligt för att plocka poäng. Det här släpptes 1995 och Ni kan tänka er hur sjukt det här var i multiplayer på den tiden. Jag tror nämligen aldrig att det hade gjorts tidigare ett deathmatchläge i ett bilspel. Men jag kan ha fel 😉
Det här spelet kan hålla om man spelar det på en netbook med såpass liten skärm. Annars är det antagligen en pärla som man får ha kvar i det minne som Psygnosis lämnade kvar i många gamerhjärtan världen över.
Kategorier: Amiga, PC, Retro
Mitt tävlingsbidrag för New Game+
Ina har fixat en trevlig tävlig borta hos New Game+ där man skall sätta textbubblor på en bild. Vinsten för det här är spelet Splinter Cell Conviction i specialutgåva för PC! Ja, Ni hörde rätt, ett PC-spel ligger äntligen i potten på en tävling. Och inte nog med det, ett spel som jag faktiskt sitter och väntar på att det skall komma i en bra rea någon gång, men som ännu inte gjort det. Och som den PC-spelare jag är var jag ju bara tvungen att fixa ihop ett bidrag. Så, här har vi det!
Kategorier: Övrigt
Jag spelar One Step Beyond på Amigan
Det här är faktiskt ett av mina första spel som jag spelade på Amigan. Jag köpte det för att det såg ut lite som ett vanligt plattformsspel samt att det hade sjukt snygga bilder på baksidan av kartongen. Direkt när jag satte i gång det på min gamla Amiga märkte jag snabbt att det inte alls var ett plattformsspel av den skolan som jag trodde att det var. Jag ville ha ett spel som Super Mario Bros, inte ett pusselplattformsspel. Jag blev väldigt besviken att mina pengar hade gått åt något sådant här löjligt spel, jag gömde lådan långt in i garderoben för ett tag.
Eftersom jag ändå hade lagt nästan 400 kronor på spelet och jag kände dåligt samvete inför mina föräldrar att jag inte hade använt min veckopeng (25:-/veckan) på ett bättre sätt så valde jag än en gång att plocka fram det för att i alla fall ge det en ärlig chans.
Spelet gick ut på att man skulle hoppa mellan olika plattformar. Den första plattformen var beprydd med en chipspåse och den sista plattformen var även den beprydd med en chipspåse. Man skulle ta sig från chipspåse A till chipspåse B, hur svårt kunde det vara? Efter att man besökt en plattform så drog sig den in och kom aldrig ut igen. Så problemet i spelet var alltså att besöka plattformarna i rätt ordning.
Under de första nivåerna var det inte speciellt svårt, bara hoppa till chipspåse B. Men efter ett par nivåer började specialplattformarna dyka upp. Dom kunde öppna alla plattformar man nyss varit på igen så man fick ta sig tillbaka. De kunde även slunga en över halva skärmen så man var tvungen att räkna ut vart man skulle hamna. Därefter fanns det även sådana med siffror som gjorde att man blev tvungen att besöka dem i rätt ordning. Ja, ni vet allt det där som är möjligt för att göra livet surt för en chipsälskande hund.
Spelet kom snabbt att bli ett av mina favoritspel och spelet som introducerade mig till plattformspusselgenren. Och självklart var det tack vare One Step Beyond som gjorde att jag valde lägga mina nästa insparade 400 kronor på Benefactor.
Att jag skarpt rekommenderar det här spelet kommer kanske inte som en chock. Jag skriver inte om retrospel för att jag känner en plikt att upplysa och dessa. Jag skriver bara om retrospel eftersom jag tycker det är skoj att gå tillbaka och spela om mina många favoritspel från den tiden. Och givetvis är det bara spel jag tycker om och rekommenderar vidare. Jag tror jag kommer fortsätta att blicka tillbaka till äldre spel emellanåt. Eftersom väldigt många i min närmaste blogg och twittergemenskap skriver väldigt mycket om konsolspel så känner jag att min nisch i retrospelandet ligger hos Amiga och tidiga PC-spel.
Kategorier: Amiga, Retro
Beviset, PC är billigare än konsol!
Jag som i det närmaste skulle kunna beskrivas som en rabiat PC-kramare skall här försöka ge en rättvis bild på varför konsolspelare är lurade när/om de säger att de spelar konsol eftersom det är mycket billigare än PC. Men jag måste få tillägga att jag äger både Wii, PS3 och 360 med ett tjugotal spel till vardera. För att vi skall kunna räkna rättvist på det här så måste vi sätta upp ett antal regler. Nämligen följande:
- Allt vi köper är nytt oavsett konsol eller spel (fullprisspel)
- Vi skall kunna spela multiplayer online
- Vi räknar på en livscykel på 5 år
Jag väljer att köpa följande dator/konsol
Datorpaketet:
Inet Taurus Experienced Gamer 9499:-
BenQ TFT 21.5" G2220HD 1390:-
Logitech MX518 Optical Gaming Mouse 299:-
Saitek Cyborg Keyboard V1 275:-
Edifier E1100 Plus 449:-
Microsoft Xbox 360 Gamepad Wired PC/XBOX360 302:-
Totalt 12214:-
Konsolpaketet:
Xbox 360 Basenhet – 250GB 2339:-
Deltaco HDMI-Kabel 19-Pin 2m v1.3 65:-
Totalt 2404:-
Än så länge så är datorpaketet rejält mycket dyrare. I det här inlägget skall jag inte gå in på hur mycket mer man kan göra med en PC utan nu är det enbart spelfunktionen vi är ute efter. Notera även här att vi förutsätter att konsolspelaren redan har en skärm att spela på.
Nu vill vi även kunna spela online och då tillkommer Xbox Live guldmedlemskap under 5 år.
5x Xbox Live 360 Guldkort i 12 månader 499:-
Totalt 2495:-
Nu är det dags att samla på sig spel. Och eftersom jag redan nu har satt upp regeln att vi enbart köper nya fullprisspel så är det här magin händer. Visst kan man köpa spel på REA också, men det gäller både konsol och PC. Jag använder Webhallen här för att jämföra spel. Och för ett nytt Xbox 360spel så verkar standardpriset vara 599:-. När det gäller ett nytt PC-spel är det lite svårare att få en uppfattning. Duke Nukem Forever, Mafia 2, Civilization 5 tar dom 399:- för medans CoD – Black Ops, Medal of Honor tar dom 449:- för. Så jag drar ett snittpris på 425:- för ett nytt PC-spel så är vi nog ganska rätt ute.
Nu gäller det att ta reda på vart gränsen går för att börja tjäna pengar på PCn. Och den går när vi köpt det 43:e spelet. Nu kanske ni anser att det är väldigt många spel. Och visst är det så, men nu snackar vi över en period på 5 år vilket ger ett köp av 8.6 spel per år. Det är något som jag personligen lätt köper själv.
Slutsats
Är man en någorlunda seriös gamer så har man pengar att tjäna på att köpa PC. Och då har vi givetvis inte tagit upp fördelarna med bättre grafik och kontroll. Att inte få spela sina spel i 1080p och 60fps är något man får leva med om man väljer det dyrare alternativet konsol medans de som väljer PC både får en billigare lösning samt bättre upplevelse.
Att det finns pengar att tjäna på alla onlinereor på PC är heller inget vi har nämnt. Ingen reaback i världen hos Mediamarkt kan slå tex Steam julrea eller liknande onlinereor. Men nu skulle jag ju inte ta upp det, i min bedömning, men kände ändå att jag var tvungen att nämna det.
Så, i väg och fynda PC-utrustning nu! Och är Ni kunnig att bygga ihop datorn själv så finns det några hundralappar till att tjäna, men då förlorar du den 2-års garantin som finns på den färdiga datorn. Så det är nog antingen eller 😉
Kategorier: PC
Ett inlägg tillägnat Cannon Fodder
Här skall jag tipsa om en utgåva av Cannon Fodder som säkert många har missat under åren. Spelet i sig är som Ni säkert redan vet skapat av Sensible Software. Samma företag låg bakom det mycket populära fotbollsspelet Sensible Soccer. Vad kunde då inte vara bättre än att kombinera dessa två genrerna i vad som kan vara den konstigaste missmatchen i spelvärlden någonsin? Eller är det någon som kan utmana fotboll och krigsspel?
Den här utgåvan av spelet är en gratisversion som enbart kom ut på en diskett som följde med tidningen Amiga Formats julutgåva 1994. Man slogs alltså mot fotbollspelare utrustade med vapen och en och annan helikopter som försökte göra livet surt för en.
Jag har även letat fram ett antal spel till Amigan som jag kommer att skriva inlägg till här ett tag framöver. Ja, för vi snackar om en 30-40 spel som är väl värda ett eget inlägg. Så är du en riktig Amigahatare så är du varnad om du hade fortsätt läsa min blogg de närmaste veckorna/månaderna. Men den som hatar Amigan förstår sig inte på spel och läser därför antagligen inte min blogg 😉
Kategorier: Amiga, Retro
Jag kör Cannon Fodder på Amigan
När jag skall försöka göra en lista över de absolut bästa Amigaspelen man inte får missa så hamnar alltid Cannon Fodder på den listan. Det är ett spel från tillverkarna Sensible Software som släpptes 1993 först och främst till Amigan, men som även konverterades till i princip samtliga plattformar som var aktuella under den tiden.
Spelet går ut på att man styr ett visst antal soldater på olika uppdrag där man alltid i princip skall döda alla fiender, kort och gott. Man styr spelet med musen och klickar helt enkelt med vänster musknapp var sina soldater skall gå någonstans. Därefter använder man höger musknapp för att skjuta ner fienderna. Svårare än så är det inte.
Inför varje uppdrag blev man tilldelad ett visst antal soldater. Dog någon av sina soldater så var dom döda för alltid och de fick en fin gravsten vid uppdragsskärmen. Vissa uppdrag var uppdelade i flera faser och hade man blivit av med en soldat i första fasen så var man en man kort under resten av det totala uppdraget. Det här gjorde att spelet blev en hel del mycket svårare efter den enkla inledningen.
En av funktionerna som jag roade mig mest med när det begav sig var att man kunde skjuta vidare på en redan död motståndare så att de skrek och hoppade undan. Det här kunde man hålla på med så länge som man orkade. Givetvis var det här hysteriskt roligt när man var 13 år, när jag däremot testade det nu så var det kul i ungefär 1 sekund innan jag gick vidare till att döda nästa fiende.
Cannon Fodder är ett spel som absolut har återspelningsvärde än i dag. Och eftersom det är konverterat till varenda format som finns (nästan) så är det ett spel som är lätt att få tag på. Givetvis är det att föredra att spela med mus, så ni som sitter där med SNES eller Mega Drive, Jaguar och så vidare. Glöm bort det, skaffa det på PC, Amiga eller Atari istället!
Kategorier: Amiga, Retro
« Föregående sida — Nästa sida »
