C&C Avklarat
Då var även Command & Conquer – Remastered avklarat och lagt på listan över avklarade spel 2020. Jag kommer säkert att spela lite på expansionerna till både originalet samt Red Alert. Men detta gav verkligen blodad tand!
Ett bättre RTS än detta är svårt att hitta. Men samtidigt kom jag på att Age of Empires 3 kommer i en Definitive edition om en dryg månad. Så många bra spel att lira, så lite tid. Tur att det inte kommer så många bra nya.
Men jag är sugen på mer C&C. Hoppas verkligen dom tar tag i Tiberian Sun också! Och när dom ändå är på gång Red Alert 2 samt Generals. Det är väl dom jag mest vill se i uppdaterad version.
Kategorier: PC, Retro
Måste begränsa spelen
Jag har upptäckt att jag inte har all tid i världen längre. Eller det har jag väl i och för sig inte haft sedan jag bodde hemma och pluggade. Men jag tror att jag levt vidare med samma tro på att jag har all tid i världen. Att jag kan spela alla spel som kommer ut som jag tycker ser bra ut. Ett tag jag fått för mig att jag skulle lira alla FPS som kom ut. Nu snackar vi kanske tidigt 2000-tal då det inte kom ut så värst många sådana. Eller ja, det gjorde det ju, men inte i alls samma utsträckning som idag.
Så jag har bestämt mig att jag ska spela ett spel i taget. Antingen såpass att jag klarar spelets singleplayer-kampanj eller att jag tröttnar på spelet för att det är för svårt, eller för dåligt. Just nu håller jag på att köra igenom Doom Eternal. Jag köpte ju detta direkt det kom ut och spelade en 6-7 timmar. Men sedan kom flytten och jag bestämde mig även för att installera om min dator med en ny snabb SSD. Och jag förlitade mig på att molnet skulle ta hand om mina sparfiler. Icke Bethesdas launcher. Så nu spelar jag det igen, och har nyligen kommit förbi det stället jag var på innan jag installera om datorn.
Och visst är det ett sjukt bra spel! Älskar musiken och det okomplicerade med att bara kunna skjuta på allt som rör sig utan att behöva ta någon moralisk ställning för mina val. Så, tanken är att jag nu kör klart detta spelet. Därefter tar jag ett annat. Just nu ligger Command and Conquer remastern riktigt bra till. Har ju kört klart Red Alert remastered redan så det är nog dags att köra originalet också. Därefter har jag inga spel jag tänker mig ligga i pipelinen. Det är bra. Att jag liksom klipper banden med alla spel jag har dåligt samvete för att jag inte kört klart och bara börjar om från noll.
Spel jag tänker köra direkt när dom släpps är än så länge Doom Eternals expansion, The Settlers(8) och Assassins Creed Valhalla. Samt några mindre retrodoftande FPS som jag backat eller förköpt redan. Dessa är Gloomwood och Wrath: Aeon of Ruin. Sedan får vi se vad spelgudarna har att bjuda på framöver.
Kategorier: Doom, PC, Retro
Settlers 3 ändå
Jag har som ni säkert vet en liten förkärlek till spel som skapades på 90-talet. Ibland kan jag känna att det är bara för att jag upplevt dem själv när dom var nysläppta. Men när det gäller Settlers 3 så kan jag inte känna riktigt så. Grafiken är lika snygg som om det vore släppt år 2020. Spelkänslan är bättre än spel som släpps nu(lågoddsare).
Ubisoft släppte 2018 en nyversion av spelet. Denna version uppdaterade inte grafiken. Men den gjorde den möjlig att köra på upplösningar högre än 800×600. Detta utan att uppdatera själva grafiken i sig. För varför uppdatera något så perfekt som Settlers 3? I dag körde jag första familje-LAN:et på fyra personer. Det var alldeles underbart. Kändes som att man var tillbaka i sommarstugan 1998 och spelade med sin kusin och syssling. Underbart var bara förnamnet!
Kategorier: PC, Retro
Årets sommarstugedator
Jag har i år bytt dator ute i stugan. Tidigare hade jag en fullstor towerlåda som säkert vägde 20 kilo. Nackdelen med detta är att jag inte vågar ha kvar den under vintern då det inte är säkert att den klarar vinterkylan i stugan även om vi håller temperaturen på plus hela året.
Så i år har jag fixat en dator som är betydligt lättare att bära med sig. En Mac Mini med en i5a 2.5ghz, 8gb RAM och 500gb hårddisk. Med adapter så kör den ut VGA i 1024×768 till min fina CRT-skärm. Till detta min gamla underbara spelmus Logitech G9 samt ett trådlös Appletangentbord. Jag har med andra ord blandat lite nytt med lite gammalt och fått en bra kompromiss tycker jag.
Rent prestandamässigt ligger den med Windows 7 installerat på lagom för att klara spel från runt 2003-2005 någonstans. C&C Generals funkar ok om man drar ner grafiken lite medan Red Alert 3 hackar sig fram på lägsta inställningen. Detta gör att jag alltså har en perfekt speldator att dra igenom de tidiga Command & Conquerspelen. Jag passade på att köpa hela serien för 149 spänn på Origin precis. Råkade göra sönder min originalskiva till Generals när jag skulle städa lite bland spelen tidigare idag.
Såg att det fanns en icke officiell patch till de tre första spelen i serien(c&c, red alert och tiberian sun) som gör att scrollen i spelet inte sticker iväg till andra sidan kartan direkt man rör på musen. Detta är ju ett vanligt problem när man kör dessa äldre, sämre programmerade, spelen på nyare hårdvara än va det var tänkt på. Så nu ser jag riktigt mycket framemot sommarlovet!
Kategorier: PC, Retro
Ion Fury avklarat
Ion Fury hette tidigare Ion Maiden innan Iron Maiden tyckte att det var lite väl likt deras namn. Sedan dess har det hetat Ion Fury. Och som spel är det exakt samma som det som en gång hette Ion Maiden. Så, vad är det här då för spel tänker ni? Ja, självklart är det ett nytt retrospel gjort i en motor som Ken Silverman själv snickrade ihop från 1993-1996. Den har använts tidigare i inte helt okända spel som Duke Nukem 3D, Shadow Warrior, Blood och Redneck Rampage för att nämna de mest kända.
Trenden att skapa nya FPS med äldre motorer fortsätter alltså. Och ingen är gladare än jag. Detta är perfektion från första början till sista bomben ner i slutbossen. Känslan när man rör sig är så perfekt som den en gång var. Och det är just den där känslan som är så svår att få i dagens nya spel. Allt satsas på häftig grafik så att känslan nästan glöms bort.
Det som dock är riktigt häftigt och som många glömmer är att detta spelet är hur sjukt snyggt som helst. Och det är något som verkligen håller än idag med sin pixelperfektion. Jämför man den här motorn från 96 med tex Mario 64 eller liknande så håller den här sjukt mycket bättre än Marios utslätade fula ytor. Jag vågar tom säga att Mario 64 inte ens var snyggt när det begav sig.
Hela spelet tog mig ungefär 16 timmar att klara av. Det är uppdelat i 7 episoder med 3-6 banor i varje episod. Men man kan göra lite backtracking på vissa banor om man önskar. Jag tog typ bara 23% av alla hemligheter så för den som älskar att 100%-a spelen så är detta en guldgruva. För mig är jag sjukt nöjd och ser framemot WRATH – Aeon of ruin som släpps någon gång senare detta år, men som är ett nytt spel men byggt i Quake 1-motor. 2020 är ett bra år att vara gamer i!
Kategorier: PC, Retro
En gratis dator
Har man tur så kan man lyckas få tag i gamla datorer helt gratis. För några veckor sedan så såg jag en annons på Facebook för just en gratis dator. Och inte nog med det, även en gratis CRT-skärm i prima kvalitet. Så den enda kostnaden för hela paketet var lite tid och en resa 3 mil österut. Helt klart värt!
Den var en riktigt stor dator. En gammal serverlåda av något slag. En Pentium 3 450mhz satt i den som jag klockade ner till 266 för att kunna köra mina gamla spel i rätt hastighet. Först installerade jag en 160gb IDE-hårddisk i den i hopp om att den skulle ta den, men det gjorde den inte. Lite efterforskning på nätet och jag kom fram till att en uppdatering av BIOS var nödvändig. Detta fungerade dock inte med det rekommenderade programmet i Windows, utan jag fick hitta någon tredjepartsapplikation och boota in i Dos med en Windows 98-skiva. Därefter fixade jag det. Så nu sitter det en 8gb och en 160gb-disk i den.
Det satt något konstigt ljudkort i den som jag inte blev riktigt klok på. Hade velat sätta in ett SB16-kort men fick nöja mig med ett Soundblaster Audigy 2 som jag hade liggandes i min byrålåda. I burken satt redan ett Riva TNT2-kort så det lät jag sitta kvar men kompletterade det med mitt gamla Creative Voodoo 2 kort på 12mb ram.
Som operativsystem slängde jag in mitt gamla favorit-OS på Windowssidan, Windows 2000. Det var en fröjd att få se den vackra gamla startbilden som man sett så många gånger tidigare.
Även inloggningskärmen värmde varmt i mitt gamla hjärta. Så otroligt vackra inloggningsrutor görs inte längre. I dag är det bara en massa face-id och annan modern skit som ser skit ut också.
Skärmsläckaren som jag nästan hade glömt bort ställdes givetvis in och jag hänfördes över den snabba grafiken. Kan tänka mig att även 266mhz är lite för snabbt för den här datorn. Får se om jag gör något åt det så småningom.
Det första spelet som jag installerade och började att spela var Dune 2000. Ett spel som jag aldrig riktigt gav en chans. Det kom liksom lite för sent. Jag var mer inne i uppföljaren Emperor: Battle for Dune som jag minns hade sjuk grafik när det kom. Nu tycker jag dock att detta var riktigt snyggt på den nyinköpta gratis CRT-skärmen.
Till min frus stora glädje rotade jag fram den gamla skivan till Backpacker 3 som jag inte har spelat sedan typ gymnasiet. Det låg ju installerat på alla våra datorer i skolan som någon äldre elev hade varit snällt att installera. Jag försökte få jobb som fiskhandlare. Det gick sådär.
Som sista spel så installerade jag Unreal. Detta spel köpte jag tillsammans med det Voodoo 2-kort som just nu sitter i denna datorn. Har för mig att det var till en Pentium 2 350mhz. Så det var kul att få frågan om det sitter ett 3DFX-kort i datorn när jag startade upp spelet. Hänfördes av den vackra grafiken i början på spelet.
Kategorier: PC, Retro
Sigil är ett mästerverk
Sigil har jag spelat tidigare. Jag köpte det redan samma dag det släpptes så att jag skulle få med den äkta musiken som är skapad bara för spelet. Denna gången spelade jag dock igenom det på Nintendo Switch. Detta är alltså gratisexpansionen till Doom 1 som är gjord av John Romero. Närmare en officiell expansion än detta kommer man inte.
Första gången jag spelade det så uppskattade jag det riktigt mycket. Men den här gången så förstod jag verkligen vilken otrolig hjärna John Romero besitter. Detta är leveldesignperfektion. Det är helt sjukt vad imponerande bygge han har knåpat ihop i originalmotorn. Denna expansion går alltså att spela i vanilla doom. Inget GZ-Doom eller liknande behövs. Detta gör det givetvis ännu mer imponerande när man ser vad han hittat på.
Det är även kanske den svåraste episoden av dom alla. Episoden består av 8 banor totalt plus en hemlig nivå(som jag inte spelat). Vissa nivåer tog mig upp mot en halv timme att klara av. Men det är inte på grund av att jag letar efter en nyckel eller så, utan mest för att banan är designad att ta lång tid pga monster, knepiga passager, snygga detaljer att studera osv.
Sigil är ett måste i alla Doomälskares bibliotek. Och med tanke på att Doom Eternal är på ingång alldeles strax så vad är bättre än att spela igenom originalspelen ännu en gång. Jag kan inte lova att det är sista gången i år som jag spelar igenom dem. Vad jag brukar säga är världens bästa spel, levererar även i år!
Kategorier: Doom, Nintendo, Retro
Quoth gör om E1M1
Jag har spelat mängder av addons, extra maps, expansioner till ett av världens bästa spel Quake. Det är helt otroligt vilket aktivt community Quake innehar sisådär 24 år efter att spelet släppts. Den jag har tittat lite närmare på här och nu heter Quoth. Det är egentligen inte ditt vanliga expansionspack med en mängd banor utan ett tillägg(bibliotek) för mapskapare att skapa nya kartor från. Nya monster, uppgraderade vapen och lite annat smått och gott.
Men det är även något för alla andra. Det ingår nämligen två helt fantastiska nivåer i detta paket. Nämligen de två första banorna från Quake 1 fast omgjort så att du känner igen dig lite, men ändå inte. Och det är gjort på ett sådant suveränt sätt att det känns som ett helt nytt spel. Och det är helt klart värt de 20-30 minuterna det tar att spela igenom det.
För er som är nya på det här med att ladda ner hemmasnickrade nivåer till Quake 1 så kan jag varmt rekommendera Quake Injector från Quaddicted. Det är ett litet program som är skrivet i Java som fungerar som ett laglit Napster för Quake typ. Man söker på det man vill ha och så laddar den ner det och när man har konfigurerat en Quakemotor så är det bara att klicka på ”play” så laddar den in det och så är det bara att njuta. Allvarligt alltså, har det varit lättare att spela Quake än nu? Jag rekommenderar starkt motorerna Mark V eller Quakespasm då de ger bäst inställningar för att få det att se ut som det en gång gjorde. Ja, det går att smeara ut det med massa antialiasing och skit, men dom här motorerna har mängder av inställningar för att få det pixelperfekt, så som det en gång var, så som det än idag borde vara.
Kategorier: PC, Quake, Retro
Spelar vidare i Doom
Det finns få spel som kan ge mig sådan spelglädje som Doom 1 och Doom 2. Lite tidigare i höstas så släpptes båda underverken till Nintendo Switch. Doom 2 spelade jag klart under jullovet när vi var på resande fot i Branäs. Nu sitter jag som fastklistrad framför Doom 1 igen. Switchen ligger vanligtvis perfekt bredvid sängen och det är sådär perfekt lagom att bara plocka upp den och köra en eller två banor innan det är dags för att sova.
Sedan den nya uppdateringen där man får samtliga expansionspack till både Doom 1 och Doom 2 helt gratis så är det bland de bästa spelen till hela Nintendo Switch. Att kunna få spela Romeros fantastiska femte episod Sigil till Doom 1 är helt underbart. Jag har självklart redan köpt det direkt hos Romero så att man fick med den högkvalitativa musiken till det.
Men att nu även kunna spela detta vid sängen är ju helt perfekt. Det ända jag skulle vilja önska mig mer fanns på Switchen är egentligen bara Quake 1 och 2. Då skulle nog Switchen passera SNES som min favoritkonsol någonsin. Fast frågan är egentligen om den sjutton inte redan med Doom 1 och 2 har gjort det. Jag tror jag får suga på den karamellen lite till medan jag spelar vidare. Episod 2 börjar närma sig sitt slut och jag älskar verkligen varje sekund av det.
Kategorier: Doom, Nintendo, Retro
Nygammal layout
Nu i veckan så har jag gjort om sidan helt och hållet. Borta är all vit yta som är modernt nu. Borta är också bilderna som täcker hela skärmen, vilket också är modernt nu. Borta är också alla flashiga funktioner med bildspel och liknande. Kvar är bloggen, rakt upp och ned. Kvar är också sidorna som har funnits med länge.
Det jag har gjort är att jag tagit designen som denna webbsida hade 2002 och gjort om den så att den fungerar år 2020. Det finns kod kvar ända sedan 1999 i denna sidan då jag byggde sidorna i ASP och många Tables överallt. Så ni som har hängt med sedan dess känner säkert igen sig, även fast den är lite uppdaterad. För er som inte kommer ihåg så bifogar jag här en bild på hur det såg ut när det begav sig.
Som ni ser så är färgerna detsamma. Jag har dock tagit bort lite av 3D-effekten på rutorna. Har ändrat om så att de mörkblå rutorna till höger istället är orangea. Möjligen kommer jag så småningom också att lägga till ytterligare sidor på webbsidan. Kanske bildsektioner på det sättet jag hade på den här tiden.
Men varför har jag då gjort på detta viset? Tagit en gammal design och gjort om och använder den som ny? Jo, eftersom jag skriver en hel del om gamla saker så kände jag att designen så som det såg ut på den tiden passade sig bättre. Att dessutom ha en sida som inte följer modet på hur sidor ska se ut och uppträda tycker jag är ganska trevligt.
Kategorier: Övrigt, Retro, Uppdatering
« Föregående sida — Nästa sida »
