Topp 5 – 1990
Nu har det varit lite dåligt med uppdateringar här på bloggen under ett par veckor. Detta beror på att jag har varit på semester i Norrland och i Finland. Nu är jag dock tillbaka på västkustmark och är redo att börja sommarjobba och blogga vidare! Jag tänkte här under sommaren ha en återkommande bloggserie där jag går igenom mina fem toppspel under varje år på nittiotalet. Det kan även hända att spelet jag skriver om inte släpptes just i Sverige under rätt år, men det har åtminstone haft release någonstans i världen under rätt år. Tyvärr kommer jag ju inte själv ihåg när spelen släpptes utan jag får lita på diverse spelsajter på nätet.
1990 var året då jag började snegla mot datorernas fantastiska värld. Men fortfarande släpptes det ett par riktigt grymma spel på konsol som lyckades slå sig in på min lista.
1. Civilization 1 (Amiga)
Ett spel som jag fortfarande håller som ett av världens bästa spel. Dess uppföljare har förfinat konceptet, men det var fortfarande här det startade. Det släpptes på fyra disketter för Amigan och tog ungefär 15 minuter att ladda in när spelet slumpmässigt arbetade fram den kartan man sedan skulle spela på. Det gjordes under en magisk musikslinga som gjorde att man kom i helt rätt stämning inför spelomgången. Jag undrar om det skulle godkännas med att ett spel tar 15 minuter att starta i dagens stressade samhälle? Med twittringar om hur jobbigt det är att installera ett spel på tex Playstation 3s hårddisk, har jag svårt att tro att detta skulle släppas igenom otwittrat.
2. Duck Tales (NES)
Jag önskade mig det till julafton det här året. Jag fick det också mycket riktigt av min mormor och morfar. Det var ingen jätteöverraskning eftersom jag brukade få ett spel varje jul av mormor och morfar. Och därför önskade jag mig just också bara ett spel så jag visste vilket jag skulle få. I Nintendo Magasinet hade de recenserat det här spelet på sedvanligt vis under den här tiden. Nämligen genom att ha bilder som var ihopklistrade från ett antal banor och med kommentarer till dessa. Spoilervarning utannonserades inte, och jag brydde mig inte heller. Under hela december satt jag med pappas negativförstorningsglas över bilderna och fantiserade att jag styrde Joakim von Anka över de utvalda banorna.
3. Secret of Monkey Island (Amiga)
Det första äventyrsspelet som jag någonsin kom i kontakt med var det första Monkey Island. När jag spelade det då på Amigan klarade jag aldrig av det helt och hållet. Jag kom nog bara 20-30% in i spelet innan jag fastnade. Jag hade inga kompisar som heller spelade det här spelet så det var bara att ge upp. Och det är alltid lika tråkigt att ge upp ett spel man tyckte var så roligt bara för att man fastnade på ett ställe. Nu på senare år har jag dock klarat ut en 80% av spelet, men därefter formaterade jag om datorn innan jag sparade sparfilen och sedan dess har jag inte orkat ta upp det igen. Men det ligger installerat på ipaden för att spelas igen, kanske redan denna sommaren?
4. Piff och Puff (NES)
Tillsammans med Ducktales var dessa två fantastiska spel. Jag såg givetvis allt med just Ducktales och Piff och Puff på TV vid den här tiden. Men jag skulle inte säga att det var därför jag gillade Piff och Puff. Det var mer det roliga man kunde ha när man spelade två personer. Man kunde nämligen lyfta tag i den andre spelaren och bära iväg på denne utan att den personen kunde göra något åt detta. Antingen kunde man hjälpa personen över något svårt hinder. Men oftast var det roligast att se vem som kunde plocka upp vem och kasta ned för ett stup först som gällde.
5. Railroad Tycoon (PC)
Det här spelet köpte jag enbart för dess tjocka instruktionsboks skull. Jag tyckte det var tufft att ha ett spel med en tjock manual man var tvungen att läsa för att kunna spela spelet. Nu var det ju inte bara för instruktionsbokens skull som jag gillade det här spelet. Jag hade tidigare spelat A-Train till Amigan som är typ samma spel och gillat det. Sid Meier tog allt som var bra med A-train och gjorde det på sitt eget vis till något mycket bättre.
Kategorier: Amiga, Årets spel, Bloggserie, NintendoKommentarer
3 kommentarer to “Topp 5 – 1990”
Nu började jag inte spela ordentligt förrän under andra halvan av 90-talet – jag hade en SEGA MegaDrive när jag var en småtting, men brukar räkna mitt riktiga spelnörderi från när jag först satte mig ned med Red Alert – så jag tycker att det ska bli intressant att se hur dina kommande listor ser ut.
Av spelen du listar så är det nog bara Railroad Tycoon jag spelat. Jag minns att en kompis hade det, och att jag brukade komma över och spela det. Det KAN ha varit en senare del i serien, om det kom en senare del i serien, men jag tror att det är den version som du har i inlägget.
Sedan kom jag in i Civ-serien med del tre, och lirade igenom Special Edition-versionen av Monkey Island som släpptes häromåret. NES ägde jag aldrig; MegaDrive-pöjk, som sagt.
Railroad Tycoon har vad jag har för mig iaf kommit med två uppföljare efter originalet. Sedan släpptes även Railroads som jag har för mig var en andlig uppföljare, men det spelade jag aldrig.
Red Alert får jag rysningar av att bara höra namnet på. Men jag vill minnas att ju längre nittiotalet går desto tätare blir det bland toppspelen. Ser själv fram emot att brottas med detta delikata "problem" 😉
Vilken bra lista! Mitt absoluta toppspel civilization var kul att läsa om, speciellt om det episka introt! Kul bloggserie att följa:)