Jag spelar One Step Beyond på Amigan
Det här är faktiskt ett av mina första spel som jag spelade på Amigan. Jag köpte det för att det såg ut lite som ett vanligt plattformsspel samt att det hade sjukt snygga bilder på baksidan av kartongen. Direkt när jag satte i gång det på min gamla Amiga märkte jag snabbt att det inte alls var ett plattformsspel av den skolan som jag trodde att det var. Jag ville ha ett spel som Super Mario Bros, inte ett pusselplattformsspel. Jag blev väldigt besviken att mina pengar hade gått åt något sådant här löjligt spel, jag gömde lådan långt in i garderoben för ett tag.
Eftersom jag ändå hade lagt nästan 400 kronor på spelet och jag kände dåligt samvete inför mina föräldrar att jag inte hade använt min veckopeng (25:-/veckan) på ett bättre sätt så valde jag än en gång att plocka fram det för att i alla fall ge det en ärlig chans.
Spelet gick ut på att man skulle hoppa mellan olika plattformar. Den första plattformen var beprydd med en chipspåse och den sista plattformen var även den beprydd med en chipspåse. Man skulle ta sig från chipspåse A till chipspåse B, hur svårt kunde det vara? Efter att man besökt en plattform så drog sig den in och kom aldrig ut igen. Så problemet i spelet var alltså att besöka plattformarna i rätt ordning.
Under de första nivåerna var det inte speciellt svårt, bara hoppa till chipspåse B. Men efter ett par nivåer började specialplattformarna dyka upp. Dom kunde öppna alla plattformar man nyss varit på igen så man fick ta sig tillbaka. De kunde även slunga en över halva skärmen så man var tvungen att räkna ut vart man skulle hamna. Därefter fanns det även sådana med siffror som gjorde att man blev tvungen att besöka dem i rätt ordning. Ja, ni vet allt det där som är möjligt för att göra livet surt för en chipsälskande hund.
Spelet kom snabbt att bli ett av mina favoritspel och spelet som introducerade mig till plattformspusselgenren. Och självklart var det tack vare One Step Beyond som gjorde att jag valde lägga mina nästa insparade 400 kronor på Benefactor.
Att jag skarpt rekommenderar det här spelet kommer kanske inte som en chock. Jag skriver inte om retrospel för att jag känner en plikt att upplysa och dessa. Jag skriver bara om retrospel eftersom jag tycker det är skoj att gå tillbaka och spela om mina många favoritspel från den tiden. Och givetvis är det bara spel jag tycker om och rekommenderar vidare. Jag tror jag kommer fortsätta att blicka tillbaka till äldre spel emellanåt. Eftersom väldigt många i min närmaste blogg och twittergemenskap skriver väldigt mycket om konsolspel så känner jag att min nisch i retrospelandet ligger hos Amiga och tidiga PC-spel.
Kategorier: Amiga, RetroKommentarer
3 kommentarer to “Jag spelar One Step Beyond på Amigan”
Och jag som bara tänkte på Madness när jag läste det här inlägget
Det här har jag inte ens hört talas om, det fanns så enormt stort utbud på Amigan att man skulle behöva flera år för att gå igenom det arkivet. Verkar kul!
Ja det skulle ta riktigt lång tid, synd att den tiden inte finns nu när man är vuxen.