Ett fantastiskt bra litet spel
Det känns som att jag precis har hittat ett spel som verkligen checkade i alla checkrutor för vad ett spel ska vara. Jag har följt det här enmansprojektet en längre tid då han som ligger bakom spelet sålde in mig med orden, som Lemmings fast man bygger också. Och det är precis vad det är också. Jag skulle nästan kunna säga att det är Lemmings korsat med Terraria. Fast ändå inte. Det är unikt på så sätt att inget spel är likt det. Likheten med Lemmings är dock slående, då det ramlar ut ett gäng figurer som bara helt planlöst går runt på kartan. Det är upp till dig att ge dom arbete.
Du lägger ut uppgifter framför deras fötter. Tex lägger du ut en yxa, så hugger den personen ner ett träd nästa gång den går förbi ett träd. Lägger du ut en hammare, jag då bygger den ett hus. Missar du att ha koll på dom, så kan dom ramla ner för ett stup och dö. Eller drunkna i ett vattendrag. Precis som i Lemmings. Men istället för att bara förflytta figurerna från A till B som i Lemmings, så går det här spelet ut på att du ska bygga en liten by, uppgradera dina hus, kasta magiska trollformler, slåss mot bläckfiskar och skelett.
Som ett spetsat öga kanske redan kan se i titelskärmen, så kommer det även ett luftskepp som seglar över himmelen. Precis som i Lemmings. Och det kanske inte är så otroligt nyskapande att jag hela tiden tjatar om Lemmings. Men det är ju faktiskt så att det inte har kommit ett riktigt spel i Lemmingsserien på över 25 år. Och då räknar jag inte med alla nysläpp på originalet som släpptes 1991. En tid då man kunde stoppa in 2 möss i Amigan och sen spela multiplayer på en och samma dator. Det var tider det.
Men det är antagligen också därför att jag är eld och lågor över det här spelet. Så om du gillar mysiga små spel, där man kan tänka lite, men inte för länge, och tänker som jag, att spel var bättre förr. Ja, då är detta spelet för dig. Jag tror till och med att det finns ett demo att ladda hem på Steam. Inte för att dom 120 kronorna som det kostar gör något större hål i ens månadsbudget.
Kategorier: Amiga, PC
Bara en cool bild
Den tjugotredje december tog jag och min familj en liten promenad såsom vi brukar under julledigheten. Min fru är betydligt mer våghalsigare än jag, då jag inte vågar gå upp på berg när det regnat osv. Jag håller mig på säker mark helt enkelt.
Denna bilden tog jag av min fru när hon vågat sig upp på ett livsfarligt berg vid Skeppsviken. Ja, den är rejält inzoomad, men jag skulle vilja kalla den ”Det sista ögonblicket” då just då så var jag övertygad om att jag aldrig skulle få återse min fru. Att hon skulle ramla ner för stupet några meter framför henne och dö. Jag och Alve hade redan börjat fundera på vart vi skulle bo nu när vi antagligen inte skulle kunna bo kvar där vi nu bor, pga kostnaden och emotionella känslor över det här stället.
Som tur kom min fru, och mina barns mamma ner säkert från det farliga berget och vi kan nu skjuta på dessa tankar tills nästa berg ska bestigas. Kanske i Hemsedal under vecka 8? Hoppas inte, men jag lägger den tanken här för framtiden att återse och fundera på.
Kategorier: Bilder, Personligt
Gott nytt år, 2 veckor försent
Nu var det ganska exakt 27 år sedan jag startade den här bloggen. Jag har sagt det förut, men ordet blogg myntades först år 2004. Så vad var min blogg för något de första 5 åren kanske ni undrar nu? Ja, jag vet inte riktigt, själv så kallade jag det bara min hemsida. Detta var givetvis innan alla smarta funktioner med WordPress och liknande för att få det att uppdatera sig.
På den tiden så var det en HTML-fil, som jag laddade ner från servern, uppdaterade med mitt nya inlägg, och sen laddade upp på servern igen. Och det fungerade ju faktiskt riktigt bra! Ja, nej man kunde inte ha en massa fina effekter. Klicka på bilder och dom liksom automatiskt blev stora etc. Nej, det fick man givetvis hårdkoda in i html-filen. Men det gick, det funkade!
Så, det är nu 2026, det är alltså närmare till 2050 än det är till år 2000. Och 2000 som var typ i förrgår. Det är lite småsjukt. Minns det som i förra veckan när jag firade in millenniumskiftet 1999-2000 i Malaysia. Jag var livrädd för terrorister som skulle spränga hela världen. Nu blev det ju inte så. Eller ja? Och år 2000-buggen som skulle spotta ut kontanter i alla bankomater höll sig även den borta. Dock blev de som kunde koda Cobol och lösa dessa buggar miljonärer på köpet. Jag försökte lära mig Cobol under denna tid. Det gick åt skogen. Så otroligt tråkigt programmeringsspråk det var!
Så vad har då 2026 för något positivt att föra med sig. Min dotter börjar gymnasiet på min gamla skola antagligen. Min son tar sig upp till högstadiet. Och jag ska iväg med min första högstadieklass på en Europaresa! Det är galet! Jag som bara för några år sedan undervisade 10-kompisarna på lågstadiet, ska nu med mina första nior till Amsterdam! Så stolt, och så glad över att få uppleva detta.
När denna bloggen startade så var jag 19 år. Då hade jag precis tagit studenten och fick frågan av min gymnasielärare om jag inte ville vikariera för henne under 3-4 veckor då hon var sjukskriven. Detta tackade jag givetvis nej till utan att ens tänka på det. Att vikariera som lärare var nog det sista jag skulle kunna tänka mig att göra. Stå framför andra personer, prata om något, och få dom att lyssna. Totalt främmande. Jag som är så otroligt introvert skulle aldrig ens komma på tanken att vicka som lärare, nej nej. Jag trivs bättre i min kyl där jag får plocka fram mjölk åt mina kunder på Willys. Helt klart mycket bättre!
Men jag är ändå otroligt glad för att jag vågade testa på läraryrket. Vem skulle jag annars vara idag? Högst oklart. Men absolut inte den jag är idag. Så, vad vill jag då säga med detta inlägget? Typ precis det som jag skrivit, plus att jag är ganska nöjd med mina fyrverkeribilder som jag tog på Kungstorget den 31 december 2025 när vi firade in det nya året. Så, gott nytt år i efterskott eller nått! 😛
Kategorier: Bilder, Övrigt
Amiga 6000
I höstas så fick jag nys om ett litet projekt av det tyska företaget Apollo Computer. Det var en återskapning av Commodore Amiga 600. Denna skapelse kallade dom för A6000. Det är en Amigakompatibel dator som drivs av en kraftfull 68080 CPU. Allt sker genom FPGA, vilket gör att man kan få uppgraderingar till sin dator utan att behöva byta ut några fysiska chip.
Givetvis beställde jag en på direkten. Eller ja, jag var lite seg vid beställningen så jag missade första batchen. Däremot kom jag med i andra batchen vilket gör att min beställning under tidig höst nu, precis nu, har skeppats från lagret i Tyskland. Så jag räknar med att ha den här hemma inom två veckor.
Det hela rör sig alltså om en nästan 100% kompatibel Amigadator. Du kan köra Amiga OS 3.2 på den. Men även äldre system såsom 1.3 eller 3.9 om du så vill. Själv har jag i flera månader förberett en hårddisk med det absolut senaste systemet 3.2.3. Ser så framemot att kunna putta in det i min A6000 när den väl kommer.
Jag beställde en svart variant såsom bilden ovan. Det är även röda stripes vid hålen som ni ser uppe till vänster i bild. Till denna vackra maskin har jag tidigare i höst skaffat mig en ny Arzopa-skärm från Amazon som gick loss för typ 7-800 kronor. Ett riktigt kap med andra ord.
Många gamla Amigafans tänker nog att detta är någonslags emulering av hårdvara såsom man lätt kan åstadkomma med en Raspberry Pi-dator eller liknande. Men detta är INTE emulering. Detta är en riktigt återskapning av Amigasystemet såsom det var på Commodores tid. Fast uppdaterad. Man kan se det som den dator som Commodore hade skapat själva om dom inte hade gått i konkurs.
Så ja, du kan spela alla dina gamla goda Amigaspel såsom Cannon Fodder, Sensible Soccer och Lemmings. Men eftersom Amigascenen aldrig verkar dö ut, så skeppas nya spel varje vecka till den här fantastiska maskinen. Vad sägs om tex en port av Settlers 2? Robin Hood? Doom? Quake 1? Quake 2? Ja, listan kan bli hur lång som helst på spel du kan spela på din gamla/nya favoritdator!
Jag kommer garanterat hålla er uppdaterade på detta när jag väl får datorn.
Kategorier: Amiga, Doom, Quake, Retro
Herald of Havoc
Jag älskar ju gamla spel som ni säkert känner till. Ett av mina favoritspel genom alla tider är Quake 1. Jag minns när jag gick ner till min lokala spelbutik och köpte originalet. Vilket jag trodde var originalet. Men när jag kom hem och installerade det så upptäckte jag att det fanns ett 20-tal andra spel på skivan. På något sätt hade denna presasde, originalskivan gått igenom någonsalgs piratifiering, vilket gav mig 20 spel istället för ett. Men eftersom jag vill göra rätt för mig gick jag ner till stan igen för att byta mot ett äkta Quake 1. Vilket jag inte ångrar idag. Givetvis kopierade jag det andra spelen till en annan skiva innan jag lämande tillbaka den. Men det hör inte hit.
Åren gick, jag spelar fortfarande igenom Quake 1, minst en gång om året. Men så kom detta spelet in på min radar. Herald Of Havoc hette det. Det såg ut precis som Quake. När jag spelade det det så kändes det nästan som Quake 1. Jag kunde till och med flytta vapnena till mitten av skärmen, vilket syns tydligt på mina screenshots. Det om nått gav mig den rätta känslan.
Vapnena man kan välja på liknar även de samma som i Quake 1. Fast men en ny twist. Vid varje ny bana börjar man på noll igen. Jag vet egentlige inte riktigt vad jag tycker om det, men jag är inte helt 100 på att det är en bra idé. Men det funkar, varje bara är designad efter denna filosofin, så det funkar ganska bra.
Det är en 2-300 fiender på varje bana, så det är mycket action. Skjuta, skjuta och spring. Om och om igen. Det finns nog en story där någonstans, men likt gamla spel, så bryr man sig inte om den, utan det är spelkänslan man är ute efter. Och den sitter som en smäck!
Fienderna är lite smått tråkigt designade. Knappt så att dom är texturerade alls. Känns lite som place holders, men det funkar. Hadde utvecklaren lagt 2 timmar till på fiendedesignen hade det inte gjort något. Man ser ändå 300 stycken på varje bana så det borde kunnat läggas lite lite mer tid på det. Men aja, man skjuter på dom, dom dör. Dom är borta.
Miljöerna är inte jättevarierade, men ändå tillräckligt för att man ska vara nöjd. Hela spelet är över efter 2-3 timmar. Och det är lagom. Man behöver inte mer än så här. Man får ändå en bra valuta för pengen man lägger ner på det.
För er som ändå tvekar om ni ska köpa det eller inte, så finns det ett demo att tanka hem gratis på Steam. Och köper ni det, så får ni uppleva 3 episoder(som det ska vara) underbart skjutande i Quakes fotspår. Ni kommer inte att ångra erat köp, var så säkra!
Kategorier: PC, Retro
Gott nytt år!
Vi har snart tagit oss ända in i år 2025. Det är framtiden mina vänner! Att det nu snart är närmare till 2030 än till 2020 är smått ofattbart att greppa. Det som får mig att förstå att tiden faktiskt har sprungit på är när jag går tillbaka och läser mina inlägg från 2004-2005 osv. Då märker jag att det hänt saker. På den tiden, innan iphone och liknande gjorde jag inlägg via wap och min Sony Ericsson-telefon. Bilderna såg verkligen skit ut, men det var så häftigt. Att kunna liveblogga när man var på semester i Grekland så att folket här hemma kunde följa en och se att man mådde bra. Det var ju annars bara vykortet som kom efter att man kommit hem som gav någon slags livstecken från en annars.
År 2025 är året då jag kommer fortsätta att använda mina Amigor såsom jag gör nu. I veckan som gått har jag flyttat om lite här på kontoret. Det gör att jag till vänster om min spel-PC har min Amiga 600, och till vänster om den min MorphOS-amiga. Till höger har jag min Vampire 4SA samt min Amiga 1200 och Amiga 500. Alla inkopplade och faktiskt uppkopplade allihopa! Just nu använder jag min Amiga 1200 mest, där jag försöker hitta den perfekta Workbenchen. Jag blandar lite mellan Amikit, Caffeine och Workbench 3.2.2.1. Jag vill ju inte ha en helt färdig distribution utan jag vill ha det till mitt. Men det är mycket jobb från scratch så att ta en färdig dist och skala av den så att den passar är min väg att gå. Och jag är snart i mål. Då kommer jag visa lite bilder härifrån.
Med dessa ord vill jag önska er ett riktigt gott nytt Amiga-år.
Kategorier: Amiga
Vampire Hunters
Jag började för en vecka sedan följa en sida som lägger ut releasedatum på spel, film och annat. Den heter releases.com och den kan jag starkt rekommendera. Då kom för några timmar sedan upp ett spel som hette Vampire Hunters upp. Och det namnet reagerade jag ju direkt på. Kan det vara ett nytt Vampire Survivor?
Ett nytt Vampire Survivor var det inte. Eller ja, det var det egentligen. Det var ett Vampire Survivor i en 3D-värld. Och det var riktigt riktigt bra! Har iofs kanske bara lagt 2-3 timmar i det. Och eftersom jag var snabbt på det så låg jag ett tag etta i världen på både första och andra kartan. Nu någon timme senare är jag hopplöst förpassad till 200-300 platsen någonstans. Men om jag ska försöka beskriva spelet lite mer noggrant så tänk dig Vampire Survivor. Exakt så. Fast du ser från personens ögon. Du skjuter alltså inte med musknappen. Allt sker automatiskt när du siktar på fienderna. Kan kännas ovant i början eftersom man sedan Wolfenstein 3Ds dagar alltid har tryckt på någon knapp(då ctrl) för att skjuta.
Likt Vampire Survivor så plockar du upp ”pluppar” som ger dig XP. När du gått upp i level får du en ruta där du kan välja mellan fyra olika uppgraderingar. Precis som i Vampire Survivor med andra ord. Du kommer att dö mycket i början. Det kommer att ta tid innan du får vapen värda namnet. Mellan omgångarna kan du också uppgradera din karaktär så att den tex alltid börjar med 30% mer skada på samtliga vapen. Precis så som en rouge-lite ska vara.
Detta spelet är verkligen kaos från början tills du dör på en boss eller någon flygande elaking som har smugit upp bakom dig. För det är ju just detta som skiljer Vampire Hunters från Vampire Survivor. Du ser inte vad du har bakom dig förrän du vänder dig om, och då kan det redan vara för sent.
Jag rekommenderar starkt detta spel. Just nu är det dessutom nedsänkt releasepris på Steam. Kostar typ 120 spänn eller så. Finns även på konsol, såsom Switch. Men likt den PC-puritan jag är så ska ju givetvis FPS-spel spelas med mus och tangentbord. Spring och köp!
Kategorier: Nintendo, PC
Sociala medier
Har inte uppdaterat här på ett tag nu. Det kan bero på att jag varit mer aktiv på diverse sociala medier. Har ju fortfarande kvar Twitter, Instagram och Facebook. Men det har tillkommit två till sedan senaste uppdateringen. Dessa är Threads och Discord. Och det är klart, tid finns ju inte i överflöd, utan den tiden måste ju tas någonstans ifrån. Tyvärr har det tagits härifrån. Men på sistone har jag börjat förstå att jag kanske uppskattar det småskaliga i att bara skriva av sig på min blogg, som jag ändå haft sedan 1999. Har ju haft webbsidor innan dess, men dessa är tyvärr borta någonstans i Geocities stora arkiv. Kommer tyvärr inte ihåg adressen, och att söka i dess arkiv har jag inte lyckats med. Så 1999 är det äldsta jag har skrivit i just denna blogg.
Men, jag gillar småskaligheten på denna sida. Det är inte massa flashiga funktioner. Det är bara sidan rakt upp och ner, i samma layout som den hade på tidigt 2000-tal. Och jag skriver för mig själv och eventuellt någon mer som kanske läser. Men även om det inte är någon som läser så får jag ändå ur mig mitt skrivande som jag mår bra av.
Anledningen till att jag har svårt för sociala medier är att när man skriver något så kan så otroligt många se det. Och alla har åsikter. Vilket alla givetvis får ha och få säga dom också. Men jag vill kanske inte alltid höra allas åsikter. Det är inte så att någon sagt något som jag tagit illa vid mig vid. Men jag orkar inte bara läsa vad vissa tycker. Då blockar jag dom istället. Vet inte hur många tusen jag har blockat på Twitter. Men det närmar sig 5000 snabbt.
Så då återkommer jag som så ofta hit där jag kan skriva vad jag vill. Och bemödar sig någon att kommentera så blir jag bara glad, för då vet jag att någon har tagit sig besväret att gå in på min hemsida som inte är mobilanpassad, och läst och tänkt att det här måste jag kommentera. Det är värt så mycket mer än vad ett hjärta på sociala medier är.
Kategorier: Övrigt
Spelfunderingar
Jag minns fortfarande hur stolt jag var för att jag hade hela 19 NES-spel. Jag hade dom i en sådan där fantastiskt vacker box som man kunde bära runt. Den tog totalt 20 spel. Så jag hade nästan maxat den. Det var sjukt många spel. Jag visste inte ens vad jag skulle spela härnäst, för jag var som ett barn vid godisdisken som hade för mycket att välja på.
Tiderna har dock ändrats. Barnet är fortfarande närvarande. Men istället för 19 spel att välja mellan så ”stoltserar” mitt Steambibliotek med hela 1893 spel! Vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag lagt på dessa. Och utöver det så har jag Uplay+, EA Play Pro och GamePass Ultimate. Så det finns ett par spel att välja på. Ja just det, glömde ju Playstation plus högsta paketet där oxå. Hur ska jag hinna välja spela? Nä, sanningen är ju att jag inte gör det. Och jag missar en massa bra spel att spela på grund av att jag bara hoppar runt.
Sättet jag bara hoppar runt påminner mig om en kompis jag hade på 90-talet som piratkopierade alla sina spel. För honom fanns där inget värde i något spel. Så han spelade något spel fem minuter, något bara startade han för att sedan stänga av. Det fanns inget värde i spelet. Så varför skulle han lägga tid på det? Lite så kan jag känna igen mig i honom nu. Jag har för många spel. För många möjligheter att spela olika spel för att jag verkligen ska kunna njuta av dom.
Men, jag har nu försökt att bestämma mig. Oavsett nya spel så ska jag hålla tillbaka. Försöka att inte gå på hypen av ett nytt spel. För att istället spela något av de typ 4000 spelen som jag har tillgång till. Med det sagt så är det just nu två spel som jag ska försöka spela lite extra närmaste tiden. Och det är Diablo 4 och Civilization 6. Två mycket bra spel som ger mer om man lägger lite tid på dom. Civ 6 har fått alldeles för lite kärlek av mig trots det är ett sjukt bra spel. Tror jag har 52 timmar totalt på Steam. Galet lite! Sen har jag nog ett par timmar på mobil och Switch oxå, men det är absolut värt mer.
Så varför skriver jag ens det här inlägget? Jo, för att Baldurs Gate 3 nyss har släppts och att jag är så lockad av att inhandla detta, antagligen helt fantastiska spel. Men då missar jag ju andra bra spel som jag inte är färdig med. Så nu spelar jag Civ 6 så mycket jag kan och försöker undvika att Baldurs Gate 3 finns. För annars vet jag att jag antagligen bara kommer ge 5-6 timmar i det och sen överge det för nästa kick. Och det blir i så fall en dyr kick. Bättre att köpa det när jag känner att jag är färdig med de spelen jag har för att sen kanske till och med spara lite pengar på någon rea eller så.
Kategorier: PC
Plipbox
Jag har gått och blivit med Plipbox. Det kanske du aldrig har hört talats om vad detta är. Ni ser den på bilden här ovan. En vacker liten sak som man sätter i Amigans paralellport. Och vips så har man ethernet rakt in i Amiga 500an från 1987! Hur coolt?
Men inte nog med det! Min Amiga 500 har även fått ett pistorm-kort i sig. Det innebär kort och gott att den har blivit ett par hundra gånger snabbare än den var en gång i tiden. Men inte bara det. Den har även fått en hdmi-utgång. Vilken innebär som syns på bilden, härliga 1920×1080! I Workbench 3.9!
Det är så coolt att kunna koppla upp den gamla maskinen på Internet för att sedan kunna surfa på webbsidor som om det vore 1995. Och att chatta med det legendariska programmet Amirc. Väntar även på en pistorm till min Amiga 1200 som jag beställde från en kille i Italien som sitter och plockar ihop sådana hemma på sitt kontor.
Så har du någonsin funderat på att återuppliva din gamla Amiga så är det helt klart rätt tid att göra detta nu. Om inte, så kanske jag är villig att köpa din oanvända Amiga 😁
Kategorier: Amiga, Retro
