I golfens tecken
I dag var det då dags igen. Det var dags för årets första golfrunda. Jag hoppas att det inte blir den sista golfrundan. Vi tog oss ut till Näreby golfbana som ligger vid infarten till Grundsund. Här spelade jag för exakt 3 år sedan senast. Därefter hade jag inte rört en golfklubba. Ja mer än när jag flyttar runt den lite på vinden ibland. Vi hittade även ett gammalt poängkort från den här tiden. Trettiosex slag hade jag behövt för att gå runt den rundan då. Kändes ju ändå inte helt ouppnåeligt tänkte jag innan jag slog ut första slaget. Därefter tänkte jag att jag ska nog vara nöjd om jag lyckas komma runt på under 50 slag. 48 slag senare var jag helt slut och trött och sleten, men ändå lycklig att ha kommit ut på golfbanan igen. Ändå nöjd av att bara ha slagit bort en boll. Men det finns en stor utvecklingspotential här känner jag för att komma tillbaka i gammal god storform.
I övrigt så kändes det som att ljuset ute aldrig ville gå ner. Barnen verkade inte heller förstå att det kan vara ljust när det är kväll. Alve var vid 21.00-tiden helt inne på att det var morgon och att han skulle gå upp till farmor för att käka frukost. Jag försökte i vanlig god pedagogisk stil förklara att under sommarhalvåret så är det ljusare längre på kvällarna. Jag försökte även visa med två fotbollar som skulle representera solen och jorden och hur då solen lyser extra på jordens norra halvklot när jordaxeln lutar på ett visst sätt. Jag är dock lite osäker på om Alve köpte förklaringen. Till slut kom vi överens om att han skulle gå och kvällskissa istället för att käka frukost. Bilden ovan är tagen typ 23.00 så jag förstår hans förvirring.
När barnen väl hade somnat så gick jag ut med kameran i högsta hugg för att försöka få tag på några vackra solnedgångsbilder. Så som tidigare i veckan hade dock solen redan gått ned och jag fick nöja mig med lite mörka bilder över vattnet.
Tycker ändå att det är ganska häftigt att beroende på vilket håll man vänder sig med kameran så kan man få så otroligt olika färger på bilderna. På bilden ovan och bilden nedan så står jag i princip på samma plats på bryggan men tittar åt två olika håll. Månen var också otroligt stor i kväll. Tyvärr hade jag inte med mig något direkt zoomobjektiv att prata om så ni får helt enkelt jämföra de mörka trädens storlek med månens storlek här nedan för att få en liten insikt i hur stor den verkligen var.
Kategorier: Bilder
En blöt dag
I dag tog vi vandring bort till stenen. Vi tog samma väg som jag och Anna nervösa tog ner till stenen där allihopa stod och väntade på oss för ungefär 11 år sedan. I dag var det inga nervösa steg ned för den lilla backen utan barnen sprang i full fart ner för att komma till vattnet. My först. Alve sedan. Det var otroligt varmt i dag så att svalka sig på ett eller annat sätt var ett måste.
My är inte lika rädd för vatten som jag är. Så hon slängde sig nästan i och började tokskvätta vatten runt omkring sig. Tanken var nog att det skulle träffa mig men jag höll mig på säkert avstånd med vattensäker kamera.
T-bryggan som en gång i tiden såg ut som ett T ovanifrån. Därefter såg det ut som ett uppochnedvänt L. Nu bara ett stort I. Frågan är om den ens heter T-bryggan längre?
My slängde av sig sin hatt, mot sin faders rekommendation, sprang i från sina foppatofflorkopior och ut i vattnet så snabbt som hon kunde. Till höger i bild ser ni stenen som vi gifte oss vid. Det är en av de vackraste platserna jag vet, och det får den här bilden av min älskade dotter representera.
Väl tillbaka vid stugan igen så hade vi satt upp vattenrutschkanan. My var den som var helt klarast sugen på att åka. Alve åkte bara ett par åk, varav detta var ett utav dem. Från en början så var det inte något direkt bra glid i kanan trots att lutningen på backen är ganska skarp. Men med lite diskmedel på kanan och det blev en rejäl fartökning i backen.
Något som också fortfarande är riktigt populärt bland barnen är trädgungan. Till den milda grad att vi här har det vanligaste stället här ute som konflikthantering sker. Det är här och vid en mjuk stol som den är som intensivast.
I slutet av dagen tog vi en båttur som jag hängde med på. Jag hoppade dock i land på Stegelholmen där jag tog mig en promenad från ena sidan till andre. Promenad och promenad, det var mer en terränglöpning bland snår och bergsväggar. Men det är alltid lika vackert att komma upp lite och kunna blicka ut över Koljöfjorden.
I morgon blir det ytterligare en varm och härlig dag. Då ska jag lämna barnen kvar här en liten stund då jag ska ge mig ut på golfbanan för första gången på 2-3 år. Det blir en tur ut till Skaftö. Jag tar med mig 4 stycken klubbor som vanligt. Det bli järn-7an, järn-9an, pitchen och puttern. Jag återkommer kanske om hur det gick.
Kategorier: Bilder
