Känslan av total ensamhet
I dag har varit en sådan där sjukt underbar dag där jag bara rått om mig själv och Alve. Vi har egentligen inte gjort så mycket annat än att busat, spelat fotboll, gungat, vilat, skrattat och bara varit tillsammans i ren kvalitetstid. Och jag känner att denna tiden är så otroligt viktigt för Alve. Att bara få all uppmärksamhet själv när My är i Finland känns väldigt viktigt för honom. Känns som att han är en helt annan person nästan när han inte behöver hävda sig och konkurrera om uppmärksamhet med någon annan.
I går så hade Alve riktigt svårt att somna. Första efter 23.30 så kom det små snarkljud från hans bädd. I dag efter att jag i morse väckt honom brutalt vid 08.10 så var han lite tröttare och ögonlocken ramlade ned redan vid 22.00. Det tror jag både han och jag behövde. När jag kikade ut i fönstret såg jag en otroligt vacker himmel som jag bara var tvungen att gå ut och föreviga med min kamera. Eller kamera och kamera. Jag använder ju aldrig min systemkamera längre nu när mobilen har blivit tillräckligt bra för att fånga de bilder som jag önskar.
Så när jag snart drar norrut på semester funderar jag starkt på om det verkligen är nödvändigt att dra med sig systemkameran och dess objektiv. Den väger ju något mer än mobilen som jag ändå alltid har med mig. Och så länge den tar sådana här bilder så vet jag inte om jag orkar. Det kommer säkert sluta med att jag ändå tar med den, men det kanske blir för sista gången på en semesterresa den åker med?
Kategorier: Bilder
I golfens tecken
I dag var det då dags igen. Det var dags för årets första golfrunda. Jag hoppas att det inte blir den sista golfrundan. Vi tog oss ut till Näreby golfbana som ligger vid infarten till Grundsund. Här spelade jag för exakt 3 år sedan senast. Därefter hade jag inte rört en golfklubba. Ja mer än när jag flyttar runt den lite på vinden ibland. Vi hittade även ett gammalt poängkort från den här tiden. Trettiosex slag hade jag behövt för att gå runt den rundan då. Kändes ju ändå inte helt ouppnåeligt tänkte jag innan jag slog ut första slaget. Därefter tänkte jag att jag ska nog vara nöjd om jag lyckas komma runt på under 50 slag. 48 slag senare var jag helt slut och trött och sleten, men ändå lycklig att ha kommit ut på golfbanan igen. Ändå nöjd av att bara ha slagit bort en boll. Men det finns en stor utvecklingspotential här känner jag för att komma tillbaka i gammal god storform.
I övrigt så kändes det som att ljuset ute aldrig ville gå ner. Barnen verkade inte heller förstå att det kan vara ljust när det är kväll. Alve var vid 21.00-tiden helt inne på att det var morgon och att han skulle gå upp till farmor för att käka frukost. Jag försökte i vanlig god pedagogisk stil förklara att under sommarhalvåret så är det ljusare längre på kvällarna. Jag försökte även visa med två fotbollar som skulle representera solen och jorden och hur då solen lyser extra på jordens norra halvklot när jordaxeln lutar på ett visst sätt. Jag är dock lite osäker på om Alve köpte förklaringen. Till slut kom vi överens om att han skulle gå och kvällskissa istället för att käka frukost. Bilden ovan är tagen typ 23.00 så jag förstår hans förvirring.
När barnen väl hade somnat så gick jag ut med kameran i högsta hugg för att försöka få tag på några vackra solnedgångsbilder. Så som tidigare i veckan hade dock solen redan gått ned och jag fick nöja mig med lite mörka bilder över vattnet.
Tycker ändå att det är ganska häftigt att beroende på vilket håll man vänder sig med kameran så kan man få så otroligt olika färger på bilderna. På bilden ovan och bilden nedan så står jag i princip på samma plats på bryggan men tittar åt två olika håll. Månen var också otroligt stor i kväll. Tyvärr hade jag inte med mig något direkt zoomobjektiv att prata om så ni får helt enkelt jämföra de mörka trädens storlek med månens storlek här nedan för att få en liten insikt i hur stor den verkligen var.
Kategorier: Bilder
När barnen sover
Nu ligger äntligen barnen och sover. Det är första dagen på riktigt som jag känner att sommarlovet verkligen är här. Temperaturen är rätt i luften, jag kommer inte riktigt ihåg hur måndagens schema i skolan såg ut, jag somnar och vaknar ute i sommarstugan. Men det var en tuff första nattning av bägge barnen. Jag försökte så pedagogiskt som jag bara förmådde att förklara om lämpligheten för fyraåringen att hålla sig vaken till 22.30. Jag tror aldrig att vi riktigt möttes vid en förståelse kring detta ämne. Men jag tänker att någon gång i framtiden så kanske han råkar snubbla in på den här gamla webbsidan och se vad hans pappa en gång i tiden tänkte och tyckte. Kanske sitter han just nu då och själv försöker natta sin fyraåring sent på kvällen.
Men med det sagt så kände jag mig tvungen att ta en liten promenad ner till vattnet när dom väl hade somnat. Om än för några få minuter få känna tystnaden, ensligheten och naturen så nära och vacker inpå. Jag funderade på om jag skulle ta de 100 metrarna bort till stenen där vi gifte oss för lite dryg 11 år sedan nu. Den är så skön att ha nära. Stenen. Minnena likaså. Jag kände dock att sömnen blev viktigare just där och just då. Jag får promenera till stenen en annan dag. Sommaren är lång.
Nu sitter jag här lite snabbt i sängen bredvid min största lilla älskling och hör henne snarka. Det har hon inte ärvt utav mig. Den lille har jag sedan tidigare lyft ned i sin säng. Jag sover bäst så, med lite space för mig själv. Det var en vacker solnedgång i kväll. Jag missade den dock. Men himlen är ganska vacker även när solen har gått ned. I morgon ska vi ta fram vattenrutschkanan för att åka på. Jag ska inte åka, men jag hoppas att mina små hjärtan vill.
Kategorier: Bilder
