Ett fantastiskt bra litet spel
Det känns som att jag precis har hittat ett spel som verkligen checkade i alla checkrutor för vad ett spel ska vara. Jag har följt det här enmansprojektet en längre tid då han som ligger bakom spelet sålde in mig med orden, som Lemmings fast man bygger också. Och det är precis vad det är också. Jag skulle nästan kunna säga att det är Lemmings korsat med Terraria. Fast ändå inte. Det är unikt på så sätt att inget spel är likt det. Likheten med Lemmings är dock slående, då det ramlar ut ett gäng figurer som bara helt planlöst går runt på kartan. Det är upp till dig att ge dom arbete.
Du lägger ut uppgifter framför deras fötter. Tex lägger du ut en yxa, så hugger den personen ner ett träd nästa gång den går förbi ett träd. Lägger du ut en hammare, jag då bygger den ett hus. Missar du att ha koll på dom, så kan dom ramla ner för ett stup och dö. Eller drunkna i ett vattendrag. Precis som i Lemmings. Men istället för att bara förflytta figurerna från A till B som i Lemmings, så går det här spelet ut på att du ska bygga en liten by, uppgradera dina hus, kasta magiska trollformler, slåss mot bläckfiskar och skelett.
Som ett spetsat öga kanske redan kan se i titelskärmen, så kommer det även ett luftskepp som seglar över himmelen. Precis som i Lemmings. Och det kanske inte är så otroligt nyskapande att jag hela tiden tjatar om Lemmings. Men det är ju faktiskt så att det inte har kommit ett riktigt spel i Lemmingsserien på över 25 år. Och då räknar jag inte med alla nysläpp på originalet som släpptes 1991. En tid då man kunde stoppa in 2 möss i Amigan och sen spela multiplayer på en och samma dator. Det var tider det.
Men det är antagligen också därför att jag är eld och lågor över det här spelet. Så om du gillar mysiga små spel, där man kan tänka lite, men inte för länge, och tänker som jag, att spel var bättre förr. Ja, då är detta spelet för dig. Jag tror till och med att det finns ett demo att ladda hem på Steam. Inte för att dom 120 kronorna som det kostar gör något större hål i ens månadsbudget.
Kategorier: Amiga, PC
Herald of Havoc
Jag älskar ju gamla spel som ni säkert känner till. Ett av mina favoritspel genom alla tider är Quake 1. Jag minns när jag gick ner till min lokala spelbutik och köpte originalet. Vilket jag trodde var originalet. Men när jag kom hem och installerade det så upptäckte jag att det fanns ett 20-tal andra spel på skivan. På något sätt hade denna presasde, originalskivan gått igenom någonsalgs piratifiering, vilket gav mig 20 spel istället för ett. Men eftersom jag vill göra rätt för mig gick jag ner till stan igen för att byta mot ett äkta Quake 1. Vilket jag inte ångrar idag. Givetvis kopierade jag det andra spelen till en annan skiva innan jag lämande tillbaka den. Men det hör inte hit.
Åren gick, jag spelar fortfarande igenom Quake 1, minst en gång om året. Men så kom detta spelet in på min radar. Herald Of Havoc hette det. Det såg ut precis som Quake. När jag spelade det det så kändes det nästan som Quake 1. Jag kunde till och med flytta vapnena till mitten av skärmen, vilket syns tydligt på mina screenshots. Det om nått gav mig den rätta känslan.
Vapnena man kan välja på liknar även de samma som i Quake 1. Fast men en ny twist. Vid varje ny bana börjar man på noll igen. Jag vet egentlige inte riktigt vad jag tycker om det, men jag är inte helt 100 på att det är en bra idé. Men det funkar, varje bara är designad efter denna filosofin, så det funkar ganska bra.
Det är en 2-300 fiender på varje bana, så det är mycket action. Skjuta, skjuta och spring. Om och om igen. Det finns nog en story där någonstans, men likt gamla spel, så bryr man sig inte om den, utan det är spelkänslan man är ute efter. Och den sitter som en smäck!
Fienderna är lite smått tråkigt designade. Knappt så att dom är texturerade alls. Känns lite som place holders, men det funkar. Hadde utvecklaren lagt 2 timmar till på fiendedesignen hade det inte gjort något. Man ser ändå 300 stycken på varje bana så det borde kunnat läggas lite lite mer tid på det. Men aja, man skjuter på dom, dom dör. Dom är borta.
Miljöerna är inte jättevarierade, men ändå tillräckligt för att man ska vara nöjd. Hela spelet är över efter 2-3 timmar. Och det är lagom. Man behöver inte mer än så här. Man får ändå en bra valuta för pengen man lägger ner på det.
För er som ändå tvekar om ni ska köpa det eller inte, så finns det ett demo att tanka hem gratis på Steam. Och köper ni det, så får ni uppleva 3 episoder(som det ska vara) underbart skjutande i Quakes fotspår. Ni kommer inte att ångra erat köp, var så säkra!
Kategorier: PC, Retro
Vampire Hunters
Jag började för en vecka sedan följa en sida som lägger ut releasedatum på spel, film och annat. Den heter releases.com och den kan jag starkt rekommendera. Då kom för några timmar sedan upp ett spel som hette Vampire Hunters upp. Och det namnet reagerade jag ju direkt på. Kan det vara ett nytt Vampire Survivor?
Ett nytt Vampire Survivor var det inte. Eller ja, det var det egentligen. Det var ett Vampire Survivor i en 3D-värld. Och det var riktigt riktigt bra! Har iofs kanske bara lagt 2-3 timmar i det. Och eftersom jag var snabbt på det så låg jag ett tag etta i världen på både första och andra kartan. Nu någon timme senare är jag hopplöst förpassad till 200-300 platsen någonstans. Men om jag ska försöka beskriva spelet lite mer noggrant så tänk dig Vampire Survivor. Exakt så. Fast du ser från personens ögon. Du skjuter alltså inte med musknappen. Allt sker automatiskt när du siktar på fienderna. Kan kännas ovant i början eftersom man sedan Wolfenstein 3Ds dagar alltid har tryckt på någon knapp(då ctrl) för att skjuta.
Likt Vampire Survivor så plockar du upp ”pluppar” som ger dig XP. När du gått upp i level får du en ruta där du kan välja mellan fyra olika uppgraderingar. Precis som i Vampire Survivor med andra ord. Du kommer att dö mycket i början. Det kommer att ta tid innan du får vapen värda namnet. Mellan omgångarna kan du också uppgradera din karaktär så att den tex alltid börjar med 30% mer skada på samtliga vapen. Precis så som en rouge-lite ska vara.
Detta spelet är verkligen kaos från början tills du dör på en boss eller någon flygande elaking som har smugit upp bakom dig. För det är ju just detta som skiljer Vampire Hunters från Vampire Survivor. Du ser inte vad du har bakom dig förrän du vänder dig om, och då kan det redan vara för sent.
Jag rekommenderar starkt detta spel. Just nu är det dessutom nedsänkt releasepris på Steam. Kostar typ 120 spänn eller så. Finns även på konsol, såsom Switch. Men likt den PC-puritan jag är så ska ju givetvis FPS-spel spelas med mus och tangentbord. Spring och köp!
Kategorier: Nintendo, PC
Horizon Zero Dawn avklarat
Jag spelade Horizon Zero Dawn redan när det först släpptes på Playstation 4. Och jag klarade även grundspelet på den plattformen. När däremot expansionen The Frozen Wilds kom så fastnade jag av någon anledning på något ställe och därefter kom Zelda till Switchen och detta spelet försvann ur mitt minne.
Tills för någon månad sedan när det släpptes på PC. Och givetvis till ett riktigt bra pris. Tror jag betalade strax under 200 kronor för det med lite kuponger och annat som jag hade liggandes i mitt spelbibliotek. Och så sjukt vackert det var på min stora breda skärm. Det var som ett nytt spel. Och att få spela med mus och tangentbord gjorde det hela värt att dra igenom en gång till.
Den stora skillnaden denna gången var att jag klarade ut hela spelet inklusive The Frozen Wilds. Jag förstod inte ens riktigt var jag hade fastnat på PS4an, men jag gissar att det var kontrollrelaterat då mus och tangenbord är överlägset alla dagar i veckan när det gäller kontrollmetod. Speciellt i spel där du ska skjuta med pilbåge på rätt ställen på fienderna för att dom ska kunna tas ned snabbt.
Spelet håller fortfarande idag. Det kanske har bleknat något nu efter att jag kört igenom både Zelda och senaste Assasins Creed. Men eftersom AC – Valhalla ännu inte släppts så finns det inte riktigt någon värdig konkurrent just nu. Och då håller det bra.
Jag tror dock inte att jag skulle spela igenom det igen om det var ett fullprisspel. Men har du aldrig kört igenom det tidigare är det lätt värt sina pengar.
Kategorier: PC
Zelda i Doom
Det är verkligen precis som det låter. Någon har gjort originalzelda i originaldoom. Det är också precis som det låter något som inte Nintendo ligger bakom. Både Zeldas logotype samt musik används. Och typ allt annat också.
Men när man väl stod där, på den första spelskärmen utan något svärd så kände man igen sig direkt. Blev lite stressad när jag först inte hittade grottan med svärdet. Men det berodde mest på att jag började springa igenom spelet precis som jag gör när jag spelar Doom. Fast det är är ju inte Doom, fast allt känns så bekant.
När jag tillslut fick tag på svärdet gav jag mig ut på äventyr. Ett äventyr där jag åtminstone fick stöta på ett par kända ansikten. Men svärdet fungerade inte som det brukade när jag hade fullt liv. Jag fick ändå gå fram till fienderna och banka på dem för att dom skulle dö. Och skölden funkade inte heller som den brukade genom att blocka skott. Nej, den verkade mest hänga med för syns skull.
Och när jag hade sett de fem skärmarna som omger startskärmen, om man tänker på spelet på Nintendo, så hade jag sett allt. Det var inget mer. Spelet var över på ett par minuter. Det var slut innan det ens hade börjat.
Men då jag läste på lite om denna mod så hade den slutat att utvecklats för ett par år sedan och att den nu låg uppe för vem som helst att tanka ned och modifiera och kanske bygga vidare på. Detta var alltså egentligen ingen fullfjädrad mod utan mest en bas att kunna bygga vidare på. Men med tanke på vad det är, och hur Nintendo brukar göra med liknande projekt så är nog detta så långt jag kommer att komma i ett ZeldaDoom. Och kanske är det nog bäst så. Även om jag älskar bägge serierna, så vet jag inte riktigt om dom gör sig så bra så nära varandra.
Kategorier: Nintendo, PC, Retro
Far Cry håller än!
För exakt 10 år sedan släpptes Far Cry 1. Det var ett så kallat ”öppen värld-spel” där man kan springa runt lite bäst man vill och skjuta på lite vad som helst. Det som var det stora med just det här spelet var dess grafik. Den var bedårande vacker. Bilden ovan är från just det här spelet utan några som helst modifikationer. Det var så här det såg ut för 10 år sedan. Träden rör sig lite lätt i vinden vilket var en stor bedrift på den här tiden, men träden rör sig ju fortfarande i dagens spel. Så, har det egentligen hänt speciellt mycket?
Jag har under sommaren kört en 10 timmar av det för att kunna få mig en uppfattning. Parallellt har jag även kört Far Cry 3. Och faktum är att jag tycker inte att det här hänt så sjukt mycket på 10 år. Visst, det man tyckte var en öppen värld var inte så öppen som den är i dag. På ont och gott. Det finns inte lika många springa runt och hämta 1300 fjädrar eller liknande uppdrag som bara är där för att de som vill maxa spelet. Det är positivt! Men i övrigt, grafiken håller än, spelmekaniken håller än och är ibland till och med bättre än dagens spel. Ljudbilden håller. Ja, allt håller. Så har ni inte kört igenom det här så rekommenderar jag det varmt i väntan på Far Cry 4 som släpps senare i höst.
Kategorier: PC, Retro
