Quake 4 avklarat
Jag har nu klarat Quake 4 för andra gången i mitt liv. Detta får avsluta min Quakegenomspelning för den här gången. Nu har jag klarat allt officiellt som finns att klara från Quake 1 till Quake 4. Ja, tom Quake 3 spelade jag igenom singelplayer-delen i. Det var väl inte jättenjutbart men det var härligt att se alla böjda väggar och dörrar igen. Jag har tyvärr inga fina screenshots att bjuda på från Quake 4 då jag spelade det på ett gäng olika maskiner med syncad sparfil, så om jag tog några screenshots så minns jag inte på vilken maskin dom ligger nu. Och hittar dom inte på denna.
Så vad anser jag då om Quake 4 år 2021? Det är ett helt ok spel. Men det kommer inte upp i Quake 1’s kvalitet. Inte ens nära. Och inte till Quake 2 heller, som det väl mest får ses som en uppföljare till. Jag spelar i princip varje vecka en hemgjord bana till Quake 1 eftersom det håller så sjukt bra. Det finns det inget annat spel som jag gör med. Men var Quake 4 värt en genomspelning ändå? Ja, men det tycker jag absolut att det var. Det var kul att uppleva spelet igen. Även om jag inte kommer ihåg så mycket av det, då jag bara kört igenom det en gång när det då begav sig. Absolut värt om du kör ett Quakemarathon. Men för min det så får det nog vänta 10 år till innan jag drar igenom det. Quake 1 är jag däremot redan nu sugen på igen. Men eftersom jag redan kört igenom det 2021, så får jag nog vänta till 2022 tills nästa gång. Alltid något bra spel att se framemot med andra ord!
Kategorier: PC, Quake, Retro
Rage 2 är avklarat
Har spelat Rage 2 lite sporadiskt sedan det släpptes ”gratis” på Microsofts prenumerationstjänst för PC. Jag gillade ju original-Rage rejält mycket för att känslan i det var sådär typiskt perfekt som bara ett ID Software-spel kan vara.
Rage 2 är som bekant inte utvecklat utav ID Software utan av svenska Avalanche. Det är ju dom som gjort alla dessa Just Cause-spel som ni säkert känner till. Tyvärr känns detta ganska direkt när jag kör spelet. Känslan, den där perfekta kontrollen när jag siktar infinner sig aldrig riktigt. Detta gör att spelandet i början var ganska sporadiskt.
Men bara för att det inte är helt perfekt innebär inte det att det är dåligt. För det är det inte. Känslan är helt ok, inte sämre än något annat FPS som inte använder ID Software-motorer. Det det däremot är är sjukt snyggt. Jag har försökt att fånga ett par bilder som visar den häftiga designen av banorna samt den häftiga ljussättningen. Det är iofs som i verkligheten, ibland riktigt svårt att fånga på bild.
Min superbreda skärm gör dock spelet rejält till nytta dock. Det blir otroliga vyer ibland. Och jag har faktiskt kul när jag springer runt och skjuter allt som rör sig. Och nu när jag precis har kommit från The Witcher 3 som jag tyckte var alldeles för långt så är detta sådär alldeles lagom perfekt långt. Ja, det finns en massa sidouppdrag och baser som kan intas, om man vill. Men man behöver inte om man inte vill eller som jag, inte har tid.
Jag skulle tippa på att jag spelat det ungefär 12-14 timmar innan sluttexterna rullade förbi. Jag körde några sidoquest, men inte många så att jag blev trött på det. Kan absolut rekommendera detta till er som vill ha lite lagom långt spel som utspelar sig i en öppen värld.
Kategorier: PC
Quoth gör om E1M1
Jag har spelat mängder av addons, extra maps, expansioner till ett av världens bästa spel Quake. Det är helt otroligt vilket aktivt community Quake innehar sisådär 24 år efter att spelet släppts. Den jag har tittat lite närmare på här och nu heter Quoth. Det är egentligen inte ditt vanliga expansionspack med en mängd banor utan ett tillägg(bibliotek) för mapskapare att skapa nya kartor från. Nya monster, uppgraderade vapen och lite annat smått och gott.
Men det är även något för alla andra. Det ingår nämligen två helt fantastiska nivåer i detta paket. Nämligen de två första banorna från Quake 1 fast omgjort så att du känner igen dig lite, men ändå inte. Och det är gjort på ett sådant suveränt sätt att det känns som ett helt nytt spel. Och det är helt klart värt de 20-30 minuterna det tar att spela igenom det.
För er som är nya på det här med att ladda ner hemmasnickrade nivåer till Quake 1 så kan jag varmt rekommendera Quake Injector från Quaddicted. Det är ett litet program som är skrivet i Java som fungerar som ett laglit Napster för Quake typ. Man söker på det man vill ha och så laddar den ner det och när man har konfigurerat en Quakemotor så är det bara att klicka på ”play” så laddar den in det och så är det bara att njuta. Allvarligt alltså, har det varit lättare att spela Quake än nu? Jag rekommenderar starkt motorerna Mark V eller Quakespasm då de ger bäst inställningar för att få det att se ut som det en gång gjorde. Ja, det går att smeara ut det med massa antialiasing och skit, men dom här motorerna har mängder av inställningar för att få det pixelperfekt, så som det en gång var, så som det än idag borde vara.
Kategorier: PC, Quake, Retro
Hexen avklarat
Det har gått ett par veckor sedan jag klarade Heretic. Direkt efter sista bossen har lagt sig och somnat så startade jag upp Hexen. Det här är också, likt Heretic, som väcker starka minnen från tiden då det begav sig. Vi spelade det på gymnasiet likt Heretic men jag klarade det aldrig då. Jag klarade inte ens första delen av fem. Så när jag körde igenom det nu så var det som ett helt nytt spel. Fast bättre än ett nytt, eftersom de flesta nya suger 😛
Hela spelet är ungefär som Heretic var fast med en ganska stor skillnad. Det är uppbyggt som ett metrovania. Med andra ord så är det en hel del backtracking i spelet. Detta är för mig som ogillar metrovania det absolut värsta med spelet. För hade det bara varit att jag kunde få spela spelet från bana 1 till 40 så hade jag varit jättenöjd.
Men nu måste jag från en central bana(hubb) utforska en gäng banor, vanligvis 3-5 olika för att lösa det pussel som finns i hubbanan. Det kan vara att du måste hitta två nycklar i varje undernivå för att låsa upp bossen på just den här hubben. Och lite sådär håller det på i de 5 hubbar som finns genom spelet.
Nu låter jag kanske ganska negativ. Men det här förtar lite av tjusningen med Hexen tyvärr. Men samtidigt förstår jag att de som älskar metrovania antagligen kommer att älska det här momentet. Själv längtar jag bara tillbaka till Heretic där banorna var raka, hade en naturlig start och slut.
Men om vi bortser från metrovaniadelen i spelet så är det ett helt sjukt bra spel. Spelkänslan sitter givetvis där precis som den skall i ett ID Software(Raven)-spel. Grafiken är sjukt vacker som den också bör när motorn är signerad Carmack. Du har likt som i Heretic tre olika karaktärer att välja mellan. Alla med olika styrkor och svagheter samt olika vapen. Gemensamt är att du genom banorna samlar vapendelar till det ultimata vapnet. Hexens BFG10k om du så vill. Och detta är faktiskt riktigt roligt och belönande när du väl hittar en av de tre delarna till vapnet.
Så som slutkläm här så får jag väl ändå rekommendera att man spelar igenom Hexen. Det är ändå ett av de där spelen som hela spelvärlden kan tacka för att den ser ut som den gör.
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Heretic avklarat
Heretic är ett spel som jag får gåshud av att tänka på. Inte för att det var mitt favoritspel på 90-talet. Inte heller för att jag någonsin tidigare har kör igenom det. Utan för att det var min första multiplayerupplevelse någonsin. Det hela utspelade sig någongång 96-97 när jag och några klasskompisar hade råkat kännt på en dörr till en datasal på min gymnasieskola och döm av vår förvåning att dörren var olåst. Inte heller kunde vi ana vad för spel som låg installerat på ett gäng av skoldatorerna. Givetvis var det sharewareversionen av Heretic.
Och det var med förtjusning när jag kom till E1M5 och fick återuppleva banan som jag först ”fraggade” någon i. Upplevelsen att jag kunde skjuta någon som satt några meter i från mig och se dennes förtvivlan var obetalbar. En ny era hade uppenbarat sig för mig. Men faktum är att min historia med Heretic slutade ungefär där i datasalen denna dagen. Jag har lite småsporadiskt på senare år försökt ta mig igenom spelet men gett upp efter 2-3 nivåer. Så det var inte något givet val att jag skulle försöka mig på det igen.
Men vilken tur att jag ändå gav mig den på att köra igenom det. För vilket spel det verkligen är. Och här måste jag ju verkligen få säga att jag inte har några som helst rosaskimrande retroglasögon på mig eftersom jag aldrig tidigare kört igenom det. För visst håller det än idag?
Svaret på ovanstående fråga är ett rungande ja. Jag valde att köra spelet i källkodsporten GZDoom vilket gör att det är enklare att köra på moderna datorer. Jag körde det dock i mjukvaroläge så att det skulle se så riktigt ut som möjligt. Givetvis fick min nyinköpta 18.4″ CRT-skärm från Hyundai bekänna färg. Och vilka färger, och vilken grafik den här gamla skärmen återger. Ingen modern skärm återskapar något så fantastisk vacker grafik. Men grafiken är verkligen inte allt. Som vanligt i ID Softwares motorer så sitter spelkontrollen som en smäck.
Heretic har ofta benämnts vara ett Doom i fantasymiljö. Och jag kan till viss del hålla med där. Det är samma härliga action som vi är vana med från Doom. Bandesignen är liknande. Nyckelletandet är samma. Men det är även så mycket mer. Och det handlar om alla items man kan plocka upp och spara i sitt inventory. Det finns allt från hälsoflaskor, till vapenboost, till items som låter dig flyga fritt på banan. Och med det här så ändras hela det taktiska upplägget när du tar dig an nivåerna.
Spelet tog mig ungefär 12 timmar att ta mig igenom. Och jag njöt verkligen av varenda sekund. Så ibland sitter jag och funderar på vad jag ska göra med min dyrbara fritid egentligen. Ska jag köpa det där senaste, jättehäftiga spelet som jag kanske också får ut 10-12 timmar av, eller ska jag köra ett spel från 90-talet som jag har minst, om inte större glädje av? Ibland undrar jag vad jag håller på med när jag tvingar mig igenom senaste Tomb Raider. Nä, bättre att titta tillbaka och se vad som en gång var toppspel än att hoppas att någon ska kunna topp det Raven och ID Software en gång i tiden gjorde.
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Quake 2 avklarat
Det var egentligen ett tag sedan jag klarade av Quake 2. Det har bara inte blivit att jag har skrivit om det. Kan det ha varit i februari kanske. Men där efter så har det varit en rejäl paus på spelandet från min lista. Jag har lagt till några spel i listan sedan dess. Det gäller Heretic, Hexen och Hexen 2. Vad det gäller Heretic 2 får jag se om jag hittar den gamla skivan någonstans på vinden eftersom det spelet inte sälja längre.
När det då gäller Quake 2 och dess 2 expansioner som jag kört igenom så tycker jag att det håller riktigt bra ännu. Det är något magiskt med just ID Softwares motorer som gör att spelkänslan alltid känns modern och uppdaterad.
Eftersom det var ett gäng månader sedan jag spelade så har jag inte allt i direkt färskt minne. Men expansionerna håller även dom hög kvalitet. Några nya fiender och lite annat tänk på bandesignen gör att det inte blir upprepning om och om igen. Jag spelade originalspelet i softwareläge, alltså utan 3D-accelerering. Detta gjorde att spelet såg underbart vackert ut på min CRT-skärm. Detta trots att jag körde på mitt Creative Voodoo 2-kort när det begav sig.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Quake 1 avklarat
Året var 1996 när nästa steg i spelhistorien skulle skrivas. ID Software som totalt ägde FPS-genren under ett tag här hade skrivit en ny motor, Id tech 2. Detta var det första steget mot äkta 3D som vi någonsin hade sett. Nu snackar vi inte bara en 2D-kuliss som vände rätt sida åt spelare oavsett var du stod, så som både Id tech 1 samt Build-motorn(Duke nukem 3D) fungerade. Nä, här snackar vi äkta 3D. Inte nog med det, vi hade fått funktionen att kunna hoppa, titta upp och ned samt bygga nivåer som gick ovanför en annan. En helt ny värld öppnades upp framför våra skärmar.
Tack vare att ID Software släppte koden på motorn fri så har det under åren dykt upp mängder av källkodsportningar som gör att du kan spela Quake på i princip vad som helst idag. Men som den retronörd jag är så försöker jag givetvis efterlikna hur spelet kändes och såg ut på den gamla goda tiden. Detta gjorde jag med porten Quakespasm som jag fick ställa ned alla grafiska inställningar till minimun, minska upplösningen till 640×480 och därefter var det perfekt! Jag vet att det finns mängder av HD-texturer och annat bös som får spelet att se mjukare och häftigare ut med snygga ljuseffekter osv. Men snyggare? Nä, mer plastigt om du frågar mig.
Så hur är spelet att spela nu såhär 23 år efter dess släpp. Om jag tyckte att Doom var hur spelbart som helst, så tar här Quake ytterligare ett par steg åt rätt håll. Jag upplever att här har vi ett spel som verkligen har stått emot tidens gång. Jag hade ärligt talat mycket roligare när jag spelade Quake 1 än när jag ganska nyligen drog igenom Far Cry 5, eller för den delen när jag strider i Battlefield 5 både i singleplayer samt multiplayer. Spelglädjen är mycket större i Quake 1 än dessa två storspel.
Men hur kommer det sig då att detta gamla spel står upp så väl mot de nya spelen? Eller vi kanske ska formulera om frågan rätt. Hur kommer det sig att nya spel misslyckas att uppnå det vi hade redan 1996? Kan det bero på att vi nu snackar om en spelindustri. En industri som spottar ut spel på löpande band för att göra en så stor vinst som möjligt? Kan det ha med de begränsade resurserna på 90-talet gjorde att speltillverkarna fick lägga ner mer tid på smarta lösningar än att ha det smörgåsbord av verktyg dom nu har? Var det kanske så att det fanns mer tekniskt kunnande rent generellt på den här tiden då inte vem som helst kunde utveckla sina egna spel samt att visionärerna var färre men större? Jag vet inte, men något var det ju som gjorde den stora skillnaden.
Jag stannade dock inte med att bara spela Quake 1, utan jag drog även igenom de bägge expansionerna Scourge of Armagon och Dissolution of Eternity. På den här tiden var expansioner lika stora som ett helt spel. Alltså inget DLC med ett nytt uppdrag och en ny grön hatt. Den största skillnaden mellan originalet och expansionerna tycker jag är svårighetsgraden. Det finns några nya monster som är en riktigt svåra att ta ned. Samtidigt är bandesignen lite annorlunda med flera mycket trevliga lösningar. Jag kommer absolut att spela igenom Quake och dess expansioner fler gånger. Har du inte nappat på Doom 1 och 2, men vill ändå testa något sjukt bra retrospel? Då är det bara att hoppa på tåget här!
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Doom 2 avklarat
Efter Doom 1 kommer naturligtvis Doom 2. Spelet använder fortfarande samma underbara motor. Den absolut största skillnaden är här att vi fått ett dubbelpipigt hagelgevär att leka runt med. Detta hålls än i dag av väldigt många som ett av de bästa spel-vapnen någonsin. Och jag kan inte annat än hålla med. Allt från ljudet till tajmingen mellan fienderna och tiden det tar att ladda om. Allt är perfektion.
Nivådesignen känns även den lite mer utsvävande. Vi har större ytor, högre byggnader och mer crazy ideér om vad som är möjligt att skapa. Doom-motorn, eller Id tech 1 som den heter hade ett gäng begränsningar i dess originalutförande. Du kunde inte hoppa, du kunde inte titta upp eller ned samt att du aldrig kunde bygga en nivå ovanför en annan. Detta gjorde att när man tex åker hiss så kunde man vara säker på att utgången aldrig var från samma håll som man gick in i hissen.
I övrigt har jag egentligen inte mycket att tillägga från min recension av Doom 1. Allt är precis lika bra fast bara lite mer finputsat. Har du inte lirat något av dessa mästerverk så gör det någon gång. Detta är verkligen en del av spelhistorien. Det finns Mario, och det finns Doomguy.
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Doom 1 avklarat
Då var det dags att stryka det första spelet på spellistan 2019. Det var förvisso innan jag skrev inlägget om spelåret 2019 som jag klarade Doom. Men det var lite senare efter att jag spelat det och Quake 1 som idén uppkom, så därför skriver jag om de första spelen någon vecka efter att jag har spelat dem.
Doom 1 är som det låter mycket riktigt det första spelet i Doomserien. Det släpptes redan 1993. Alltså för för mer än 25 år sedan. När en av spelets skapare(John Romero) bestämde sig för att släppa en ny expansion för det gamla spelet bestämde jag mig för att dra igenom de gamla ID Software-spelen från 90-talet för att vara i fas när det släpps gratis i februari.
Så hur stor sig då ett 25 år gammalt spel idag? Faktiskt bättre än en kan tro. Idag finns det mängder av portar till detta spel som uppgraderar spelet till höga upplösningar, snygga effekter, mouselook, hoppfunktion osv. Men som den retronörd jag är kände jag att jag vill spela det så likt det bara går att spela det idag. Med porten Retro Doom inställd för att köra originalgrafiken med enda skillnaden att jag använder musen att titta vänster och höger (inte upp och/eller ned). Med en gammal hederlig CRT-skärm så var jag redo att återvända till 1993.
Tro det eller ej, det håller förvånansvärt bra! Det kanske inte har den fantastiska historien med 753 val som påverkar handlingen. Det kanske inte har en pil som berättar exakt var du ska gå. Men det som spelet har är äkta spelglädje med en exakt spelkontroll som är svårt att hitta idag. Känslan när du springer runt i de pixliga, mörka korridorerna är fantastisk. När du väl dör så är det inte för att kontrollen är dålig, det är för att du inte är tillräckligt bra ännu. Och det är helt okej. Bara att köra om banan från början eller om du sparat på vägen därifrån.
För att springa igenom spelet på lägsta svårighetsgraden är inte speciellt svårt, men ändå tillfredsställande. Vill du ha en rejäl utmaning finns det givetvis ett läge även för detta. Här finns Inga ”gömma-sig-bakom-lådor-till-hälsan-är-återställd”-fusk, utan får du ett bakslag på hälsan så är det så. I alla fall fram till du hittar en hälsolåda som kan ligga lite överallt på kartorna. Lite senare på de större banorna så intar en lite metrovania-känsla när du backtrackar nivån efter just den nyckeln du behöver för sista dörren. För är det något som knappast existerar i dagens spel så är det att behöva leta efter nycklar. Detta är dock något jag saknar, och jag älskar komma fram till en låst dörr utan nyckel med vetskapen att jag måste någon annanstans för att hitta den. Det är spelglädje för mig. Hoppas det är det för dig också.
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
