The Doomed Cathedral
Eftersom jag nyligen skrev ett inlägg om hur lite tid jag har för att spela spel så tänkte jag att jag borde även ge mig på spelupplevelser som inte tar så mycket tid. Så vad är då bättre än små väldesignade banor till ett av världens bästa spel Quake? Svaret är inget!
Så på min retrodator som jag har kopplat till en av mina älskade CRT-skärmar så laddade jag in Quake med hjälp av motorn Mark V i högupplösta 800×600. Givetvis med software och inga högupplösta texturer eller liknande. Varför valet oftast faller på Mark V är på grund av att det är väldigt lätt att byta banor inne i spelets menysystem istället för att hålla på att skriva dessa i konsolen eftersom man ändå aldrig har koll på vad banan heter med alla dess tecken hit och dit.
Första banan föll på The Doomed Cathedral vilken ni hittar på den underbara sidan func_msgboard. Banan är skapad av bmFbr och påbörjades redan för 20 år sedan. Därefter hittade hen filerna till denna banan och slutförde den nyligen. Detta genom att använda lite nutida grepp kring mapping men utan att förstöra spelidén som fanns redan för 20 år sedan.
Detta ger oss en otroligt välpolerad bana med texturer som vi väl känner igen. Det finns 106 fiender totalt på banan och hela 14 hemligheter! Jag lyckades ta ner alla fiender men bara hitta en hemlighet. Så det känns som att omspelningsvärdet är ganska högt på den här banan. Och jag pratar här om banan i singular, för det är bara en bana. Sedan är det slut. För mig tog det kanske 30-40 minuter att köra igenom den. Jag dog kanske 15-20 gånger under resans gång. För det är utmaning i banan, men det är inte så att man blir så frustrerad att man ALT+F4:ar i ren frustration.
Så jag kan varmt rekommendera The Doomed Cathedral till alla som älskar Quake. Och vill ni ha ett smidigt sätt att spela nya banor på så kan jag starkt rekommendera att göra det genom Quake Injector. Det är ett program som fungerar som en portal där du laddar ner nya banor utan att lämna programmet. Se det som ett Quakestore som uppdaterar när det släpps nya banor på sidan Quaddicted. Och det bästa av allt. Man kan välja vilken motor man vill använda. Så om ni gillar Quakespasm mer är Mark V så är det inga problem.
Förhoppningsvis kommer inlägg där jag testar nya banor på Quake eller Doom vara en återkommande del av min bloggning. Detta eftersom jag tycker det är sjukt kul att testa nya banor i gamla spel. Men också som jag sa tidigare, det tar inte så sjukt lång tid att spela igenom!
Kategorier: Bantestande, Quake
Måste begränsa spelen
Jag har upptäckt att jag inte har all tid i världen längre. Eller det har jag väl i och för sig inte haft sedan jag bodde hemma och pluggade. Men jag tror att jag levt vidare med samma tro på att jag har all tid i världen. Att jag kan spela alla spel som kommer ut som jag tycker ser bra ut. Ett tag jag fått för mig att jag skulle lira alla FPS som kom ut. Nu snackar vi kanske tidigt 2000-tal då det inte kom ut så värst många sådana. Eller ja, det gjorde det ju, men inte i alls samma utsträckning som idag.
Så jag har bestämt mig att jag ska spela ett spel i taget. Antingen såpass att jag klarar spelets singleplayer-kampanj eller att jag tröttnar på spelet för att det är för svårt, eller för dåligt. Just nu håller jag på att köra igenom Doom Eternal. Jag köpte ju detta direkt det kom ut och spelade en 6-7 timmar. Men sedan kom flytten och jag bestämde mig även för att installera om min dator med en ny snabb SSD. Och jag förlitade mig på att molnet skulle ta hand om mina sparfiler. Icke Bethesdas launcher. Så nu spelar jag det igen, och har nyligen kommit förbi det stället jag var på innan jag installera om datorn.
Och visst är det ett sjukt bra spel! Älskar musiken och det okomplicerade med att bara kunna skjuta på allt som rör sig utan att behöva ta någon moralisk ställning för mina val. Så, tanken är att jag nu kör klart detta spelet. Därefter tar jag ett annat. Just nu ligger Command and Conquer remastern riktigt bra till. Har ju kört klart Red Alert remastered redan så det är nog dags att köra originalet också. Därefter har jag inga spel jag tänker mig ligga i pipelinen. Det är bra. Att jag liksom klipper banden med alla spel jag har dåligt samvete för att jag inte kört klart och bara börjar om från noll.
Spel jag tänker köra direkt när dom släpps är än så länge Doom Eternals expansion, The Settlers(8) och Assassins Creed Valhalla. Samt några mindre retrodoftande FPS som jag backat eller förköpt redan. Dessa är Gloomwood och Wrath: Aeon of Ruin. Sedan får vi se vad spelgudarna har att bjuda på framöver.
Kategorier: Doom, PC, Retro
Heretic avklarat
Heretic är ett spel som jag får gåshud av att tänka på. Inte för att det var mitt favoritspel på 90-talet. Inte heller för att jag någonsin tidigare har kör igenom det. Utan för att det var min första multiplayerupplevelse någonsin. Det hela utspelade sig någongång 96-97 när jag och några klasskompisar hade råkat kännt på en dörr till en datasal på min gymnasieskola och döm av vår förvåning att dörren var olåst. Inte heller kunde vi ana vad för spel som låg installerat på ett gäng av skoldatorerna. Givetvis var det sharewareversionen av Heretic.
Och det var med förtjusning när jag kom till E1M5 och fick återuppleva banan som jag först ”fraggade” någon i. Upplevelsen att jag kunde skjuta någon som satt några meter i från mig och se dennes förtvivlan var obetalbar. En ny era hade uppenbarat sig för mig. Men faktum är att min historia med Heretic slutade ungefär där i datasalen denna dagen. Jag har lite småsporadiskt på senare år försökt ta mig igenom spelet men gett upp efter 2-3 nivåer. Så det var inte något givet val att jag skulle försöka mig på det igen.
Men vilken tur att jag ändå gav mig den på att köra igenom det. För vilket spel det verkligen är. Och här måste jag ju verkligen få säga att jag inte har några som helst rosaskimrande retroglasögon på mig eftersom jag aldrig tidigare kört igenom det. För visst håller det än idag?
Svaret på ovanstående fråga är ett rungande ja. Jag valde att köra spelet i källkodsporten GZDoom vilket gör att det är enklare att köra på moderna datorer. Jag körde det dock i mjukvaroläge så att det skulle se så riktigt ut som möjligt. Givetvis fick min nyinköpta 18.4″ CRT-skärm från Hyundai bekänna färg. Och vilka färger, och vilken grafik den här gamla skärmen återger. Ingen modern skärm återskapar något så fantastisk vacker grafik. Men grafiken är verkligen inte allt. Som vanligt i ID Softwares motorer så sitter spelkontrollen som en smäck.
Heretic har ofta benämnts vara ett Doom i fantasymiljö. Och jag kan till viss del hålla med där. Det är samma härliga action som vi är vana med från Doom. Bandesignen är liknande. Nyckelletandet är samma. Men det är även så mycket mer. Och det handlar om alla items man kan plocka upp och spara i sitt inventory. Det finns allt från hälsoflaskor, till vapenboost, till items som låter dig flyga fritt på banan. Och med det här så ändras hela det taktiska upplägget när du tar dig an nivåerna.
Spelet tog mig ungefär 12 timmar att ta mig igenom. Och jag njöt verkligen av varenda sekund. Så ibland sitter jag och funderar på vad jag ska göra med min dyrbara fritid egentligen. Ska jag köpa det där senaste, jättehäftiga spelet som jag kanske också får ut 10-12 timmar av, eller ska jag köra ett spel från 90-talet som jag har minst, om inte större glädje av? Ibland undrar jag vad jag håller på med när jag tvingar mig igenom senaste Tomb Raider. Nä, bättre att titta tillbaka och se vad som en gång var toppspel än att hoppas att någon ska kunna topp det Raven och ID Software en gång i tiden gjorde.
Nedan ser ni listan på spel som jag tänkt att spela under 2019. Den kommer att vara levande och uppdateras efter att jag klarat ett spel. Detta kommer att ske automatiskt på samtliga inlägg där den finns och är på så vis alltid uppdaterad.
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Spelåret 2019
Jag har tack vare ett inköp av en gammal CRT-skärm(tjockskärm) fått upp ögonen för lite äldre speltitlar. Spel som jag tidigare har spelat givetvis, men även titlar som jag missat av en eller annan anledning. Jag tänkte därför skapa en liten lista på de spelen jag tänker att ta mig igenom under året. Listan kommer givetvis att vara levande beroende på att jag kommer på nya(läs: gamla) titlar, eller helt enkelt bara inte vill spela detta.
Så inte bara att jag kommer att tjäna pengar på att spela gamla spel som jag redan äger, jag kommer också att få en garanterad upplevelse av spelglädje som bara äldre spel kan ge. Ja, vissa nya lyckas med detta också, men det är verkligen inte fler än någon gång då och då. Så, listan ser ut som följande just nu!
Så, utan att kommentera varje spel just nu så kommer listan här. När jag klarar ett spel så kommer jag kanske att skriva ett inlägg om det. Men det är bara om jag orkar och/eller vill 🙂
Doom 1Doom 2- Doom 3
HereticHexen- Hexen 2
Quake 1Quake 1 – Scourge of ArmagonQuake 1 – Dissolution of EternityQuake 2Quake 2 – Ground ZeroQuake 2 – The Reckoning- Quake 4
- F.E.A.R.
- F.E.A.R. 2
- F.E.A.R. 3
- Dark Forces
- Dark Forces 2
- Jedi Knight – Jedi Academy
- Jedi Knight 2 – Jedi Outcast
- Unreal Gold
- Daikatana
- Project I.G.I.
- Project I.G.I. 2
- Thief Gold
- Thief 2 – The Metal Age
- Thief 3 – Deadly Shadows
Kategorier: PC, Retro, Spelåret 2019
Descent 4 eller Overload?
Som ni säkert vid det här laget känner till så är jag en riktig sucker för gamla spel. Och då menar jag inte gamla som inte håller än idag, utan gamla som slår dagens spel på fingrarna rejält. Doom är ju givetvis ett av dem. Tillsammans med Doom kom ett gäng andra spel, tex Heretic, Hexen och Descent. Dessa spel ägde FPS-genren under mitten av 90-talet. Descent beskrev jag då som ett Doom som man kan flyga i. Givetvis ganska förenklat, men på den tiden då även tidningar pratade om Doomkloner så var det ganska naturligt. Det kom två stycken riktigt bra Descent-spel, nämligen Descent 1 och Descent 2. Därefter kom även en 3a men den tyckte jag tappade sin charm när så mycket av spelet utspelade sig utomhus. För charmen i de två första titlarna var att man var instängd i små korridorer och efter någon sväng inte längre visste vad som var upp och ned.
Parallax Software var företaget bakom de två första Descent-spelen. Därefter splittrades företaget upp i två andra företag, Outrage Games och Volition. Där Outrage Games var de som gjorde den undermåliga trean och var väl sedan inte direkt känt för något annat. Volition däremot har skapat guldklimparna Descent Freespace och Freespace 2 samt de otroligt bra spelen Red Faction 1 och 2. Sedan tyckte jag det gick lite utför med de senare utgåvorna av Red Faction och även den kända serien Saints Row. Nu är de två grundarna av Parallax Software tillbaka med sitt nya företag Revival Productions och efter en lyckad Kickstarterkampanj har dom lyckats ro i hamn det det Descent 3 aldrig blev, nämligen Overload.
Likt i de två första spelen ska du ta dig genom massor av små trånga korridorer för att ta dig till slutet av banan. Vissa dörrar är låsta och du måste låsa upp dem först innan du kommer igenom dem. Du rör dig helt fritt åt alla håll och kanter och det är mycket lätt att komma vilsen, precis som det var i de två första spelen. Till din hjälp har du en tydlig men ändå ibland svårnavigerad 3D-karta som berättar åt vilket håll du skall fara.
Mellan nivåerna så kan du uppgradera ditt skepp genom att använda uppgraderingspoäng som du hittar utmed banorna. Det gör att ditt skepp blir starkare och dina vapen mer utvecklade. Det finns i kampanjen 15 nivåer och 3 bossar. Jag har ännu inte klarat samtliga banor men är i sådan eufori efter ett gäng av dem så jag var bara tvungen att skriva ner detta så snabbt som jag bara kunde.
Det här är inget modernt spel på något sätt egentligen. Detta är Descent 3 om det hade släppts 1998. Det är givetvis något snyggare grafik, men spelkänslan, spelmomenten och allt därtill är precis som det var under spelens guldålder. Med detta, Dusk, Ion Maiden, Amid Evil osv så närmar vi oss kanske en ny guldålder. För vem behöver nya och krångliga ideér på spel som bara känns krystade, vem behöver öppna världar som säger att det inte ska vara något klättrande i torn och så är det precis vad man gör under hela spelet. Det här spelet har något som väldigt få spel har idag, nämligen själ. Och då är jag inte alls troende på det viset, men troende på spels själar, det kan jag däremot skriva under på!
Kategorier: PC, Retro
Dags för den årliga genomspelningen av Doom 2
Nu är det sommar igen och jag har mer eller mindre bosatt mig ute i sommarstugan. Har förvisso ett par veckor kvar att jobba innan jag går på sommarlov men redan under den här helgen har jag tjuvstartat lite. Här i sommarstugan har jag ju lite av mitt retromecka där det står en Windows 98-dator, en Megadrive, en Psx, en Sega Master System, en Amiga 600 och datorn jag just nu sitter vid, en Macbook Pro som inte får installeras några spel nyare än typ 2005 på. Den klarar nog inte nyare heller btw.
Varje år brukar jag ju spela igenom de båda Doom-spelen, något av Quake-spelen. I år får vi se vad vi kommer att hinna med. Jag har tjuvstartat lite med att ta de första levlarna av Doom 2 nu redan. Och detta gör jag i den fenomenala motorn Doom Retro som nu är uppe i version 2.4.5. Här får man uppleva Doom i dubbla upplösningen från vad som var tänkt från början. Alltså i hisnande 640×400! Högupplöst på riktigt med andra ord. För utom detta så är det inte mycket som har rörts från originaldoom. Det är samma härliga grafik, samma härliga sound och samma härliga känsla som det varit ända sedan 93, eller 94 i Doom 2’s fall.
Så frågan jag ställer mig varje år kvarstår även i år. Är Doom 2 världens bästa spel även i år? Lite kort kan man ju säga att det har tagit hem GOTY varje år sedan 93-94. Fast eftersom GOTY tänks egentligen vara årets bästa spel så faller det lite. Men varför kan man inte få ha med förra årets bästa spel i årets bästa spel om nu förra årets spel är way bättre? Jag gillar inte att tvångsmässigt krysta ut ett GOTY om det inte slår förra årets spel. Eller året där före igen osv. Med det sagt ska jag nu kasta mig in i Doom 2 igen och ta några levlar innan sonen hinner vakna från sin dagssömn.
Kategorier: Retro
Monster Hunter till Doom 2
Jag har testat två nya banor till Doom 2. Det kanske inte låter speciellt mycket i dagens mått mätt. Men dessa två banor höll mig underhållen under i alla fall 1.5-2 timmar. Och med tanke på att det är gratis underhållning så är det aktuella ämnet underhållning per krona väldigt bra till det här spelet. Då räknar jag givetvis att de allra flesta har Doom 2 sedan 20 år tillbaka. Annars finns det säkert att köpa för någon 20-lapp eller så.
Banorna som jag nu har testat sitter egentligen ihop. Det skulle ha varit en bana från början men eftersom den blev såpass stor så fick den delas upp i två separata delar. Övergången sker dock i samma rum och vissa av båda banorna är samma för igenkänningens skull. Som synes på bilden är detta inte en vanlig Doombana som sig bör i trånga korridorer. Nej, här är det stora vidder som gäller. Det är en smart design som aldrig blir tråkig när man springer runt bland monster. Det är de gamla härliga vanliga monstrena som vi ser förutom två nya tillägg. Dessa är dock sparsamt använda, men man hoppar ändå till lite när man ser något nytt.
Jag har spelat igenom dessa med hjälp av GZDoom-motorn eftersom jag tyckte det var skönt att kunna titta upp och ner när det fanns så mycket vackert att titta på. Annars körs banan med fördel på Retrodoom-motorn. Klicka här för att tanka ner de båda banorna och njut av ett FPS-spel på det sättet det var tänkt att vara!
Kategorier: PC, Retro
Retroåret 2015
Ungefär ett halvår kvarstår nu av min föräldraledighet. Men jag kommer även att hinna med ett sommarlov innan jag börjar jobba riktigt på riktigt, om man nu kan säga så. Det innebär att jag, i alla fall på kvällarna, kommer att hinna med lite spelande. Och eftersom jag har totalt dömt ut spelutbudet 2015 förutom vissa få undantag, så har jag bestämt att spela igenom ett antal gamla godingar. Vissa av dem, helt nya för mig, men de flesta välkomna återigenomspelningar. Tänkte kort och gott stapla upp spelen jag har tänkt att gå igenom under 2015 och en liten kort genomgång. Samtliga spel kommer att vara på PC och med hjälp av moddar uppsnyggat så att det håller kvaliten för ett spelsläpp idag.
Jag har faktiskt redan tjuvstartat lite med att börja spela Doom 64. Jag kommer att gå igenom varje spel mer ingående i separata inlägg där jag förklarar vad det är för moddar jag använder osv. Övriga spel jag har tänkt gå igenom är:
- Unreal 1 – När det kom var det inget som kom inärheten av dess grafiska skönhet, vi får se hur det står sig i år.
- Doom – Master levels, 20 nivåer som jag tidigare aldrig spelat. Släpptes bland annat på psx-utgåvan.
- Doom 1 och 2 – Givetvis måste även originalen gås igenom.
- Quake 1 – Möjligen med de två expansionspaketen också. Detta är höjdpunkten under året!
- Quake 2 – Även detta finns det en chans till att jag tar expansionspaketen till också.
- Heretic – Har jag aldrig klarat samtliga episoder, så det vore väl något att fixa till i år.
- Hexen – Fastnar alltid på typ samma ställe, men vi får väl se i år.
Det var väl de jag hade tänkt gå igenom. Som ni ser är det enbart FPS som gäller när det kommer till retro för min del. En av anledningarna som jag tror att det beror på är att dagens FPS inte är lika bra som gårdagens, kort och gott. Ta spel i andra genrer, tex strategi såsom Civilization. Där är dagens Civilization 5 minst lika bra som Civilization 1, vilket innebär att det inte finns någon direkt mening med att spela ettan längre. Pratar vi Fifa-spelen så är Fifa 15 bättre än Fifa 97 för att ta ett exempel. Jag kan nog hålla på här ett bra tag till och visa på att de flesta andra genrer är, i alla fall, lika bra som de var för 20 år sedan. Givetvis finns det undantag, men de är få, och då enstaka spel, inte en hel genre.
Kategorier: Bloggserie, PC, Retro
