Årets sommarstugedator
Jag har i år bytt dator ute i stugan. Tidigare hade jag en fullstor towerlåda som säkert vägde 20 kilo. Nackdelen med detta är att jag inte vågar ha kvar den under vintern då det inte är säkert att den klarar vinterkylan i stugan även om vi håller temperaturen på plus hela året.
Så i år har jag fixat en dator som är betydligt lättare att bära med sig. En Mac Mini med en i5a 2.5ghz, 8gb RAM och 500gb hårddisk. Med adapter så kör den ut VGA i 1024×768 till min fina CRT-skärm. Till detta min gamla underbara spelmus Logitech G9 samt ett trådlös Appletangentbord. Jag har med andra ord blandat lite nytt med lite gammalt och fått en bra kompromiss tycker jag.
Rent prestandamässigt ligger den med Windows 7 installerat på lagom för att klara spel från runt 2003-2005 någonstans. C&C Generals funkar ok om man drar ner grafiken lite medan Red Alert 3 hackar sig fram på lägsta inställningen. Detta gör att jag alltså har en perfekt speldator att dra igenom de tidiga Command & Conquerspelen. Jag passade på att köpa hela serien för 149 spänn på Origin precis. Råkade göra sönder min originalskiva till Generals när jag skulle städa lite bland spelen tidigare idag.
Såg att det fanns en icke officiell patch till de tre första spelen i serien(c&c, red alert och tiberian sun) som gör att scrollen i spelet inte sticker iväg till andra sidan kartan direkt man rör på musen. Detta är ju ett vanligt problem när man kör dessa äldre, sämre programmerade, spelen på nyare hårdvara än va det var tänkt på. Så nu ser jag riktigt mycket framemot sommarlovet!
Kategorier: PC, Retro
Äntligen Witcher 3
Jag har äntligen klarat av The Witcher 3. Ett spel som släpptes redan 2015, och som jag började att spela på PC men aldrig orkade köra klart det. Spola fram några år och det släpptes på Nintendo Switch. Denna fantastiska konsol som är ett ständigt suveränt komplement till en PC.
Nu kanske någon ojar sig över grafikdumpningen som krävs för att få detta spelet att kunna rulla på den betydligt svagare maskinvara som Nintendo har i jämförelse med den hemsnickrade PC-datorn jag har med ett RTX2080 som kronan på verket. Ja, det är inte lika snyggt. Men det är snyggt tillräckligt. Och det är snyggare än det spelet som på PC som aldrig startas eftersom det är så mycket smidigare som tvåbarnsfar att spela på Switchen där jag är fysiskt för stunden.
Själva spelet tycker jag är ett bra rollspel. Jag skulle dock inte höja det till skyarna på samma sätt som de allra flesta verkar göra dock. Då tyckte jag The Witcher 2 var betydligt bättre när det kom. Detta är egentligen bara mer av samma vara. Och detta med betoning på mer. För det var alldeles för långt och utdraget i slutet.
Och då vet jag att spelet har fått jättegod kritik för att just inte vara utdraget, eller långtråkigt någon gång. Detta upplevde jag inte. Om jag får dra en parallell till Assassins Creed – Odyssey som jag ramlade in på ungefär 100 timmar, vilket var betydligt längre än detta, så var AssCreed aldrig långtråkigt på samma sätt. Jag vet inte om det är att jag har varit otåligare denna gången eller vad det beror på. Men det är den känslan som jag lämnar när avslutningstexten rullar på skärmen.
Jag tror det är tveksamt att jag kommer orka spela igenom de bägge expansionerna. Men låter det ändå ligga kvar på micro-SD-kortet för att se hur det känns till sommaren. Dock vet jag ju att sommaren brukar ägnas åt retrospel ute i stugan. Ska se om jag inte kan köra igenom något RTS denna gången. Red Alert eller Tiberian Sun är två som lockar lite extra. Vi får se vad sommaren på landet kommer att ge.
Kategorier: PC
Gamla tidningar – PC Attack 1995
Jag och My stod framför alla mina tidningar igår och funderade på hur många tidningar jag egentligen hade. Som den pedagog jag är så räknade vi överslagsräkning och multiplikation för att komma fram till att jag har lite över 1000 tidningar. När vi sedan räknade att varje tidning i snitt kanske kostade 50 kronor blev det genast stora siffror att hålla koll på. Men jag tänkte i alla fall att börja med den första tidningen jag någonsin köpte som innehöll en CD-ROM-skiva! Detta var den brittiska tidningen PC Attack. Att på den här tiden(1995) få med en cd-skiva fanns inte ens på kartan för de svenska tidningsjättarna. Här var det på sin höjd en diskett som följde med. Sedan att cd-skivan som följde med här var 200 mb större än vad min dåvarande hårddisk var gjorde bara det hela ännu mer svindlande.
Jag tänkte också att det skulle vara kul att göra några sådana här inlägg lite då och då. Det är ju oftast så att jag tycker att det är roligare att läsa om gamla spel än att spela nya. Jag får mycket mer nöje av det samt att jag inte behöver lägga 20 timmar på att följa en pil som visar mig exakt var jag skall gå. Här behöver jag i alla fall kunna läsa för att förstå vad som står i tidningarna samt att minnas spelens guldålder som börjar sakta komma tillbaka med allt vad indiespel heter.
Jag kom ganska nyligen från Amigans värld och hade länge saknat ett spel att ersätta Sensible Soccer med. Här på skivan fick jag äntligen det som nästan nådde upp till Senible soccers nivåer, nämligen Football Glory. Bara det att det kallas football och inte soccer gav ju pluspoäng redan då. Två versioner fick det till och med plats med, en med ljud och en utan. Otroligt! Den största skillnaden på detta och Sensible Soccer minns jag var att alla glidspår liksom låg kvar. Så efter en halvlek glidande så var gräsmattan inte jättegrön längre. För glidtacklades var ju det mesta man gjorde i detta spel 😉
Lost Eden från det franska utvecklarteamet Cryo! Jag hade bara sett deras logga på en kompis Compaq Presario och det var nog bland det snyggaste jag hade sett då(efter Doom). Så att jag både spelade demot och köpte det kompletta spelet sedan var inte någon högoddsare. Spelet i sig var väl aldrig så där bra egentligen, men grafiken var det som fick mig att spela i timmar.
Jag spelade typ hur mycket Lemmings som helst på min gamla Amiga 500+ och min Commodore 1084S-skärm! Så när jag hade bytt till PC och fick se att det nu skulle komma i 3D så blev jag ju så glad att jag sålde min Amiga och skärm. Något som jag ångrat bedrövligt mycket senare, men som jag åtgärdat med att köpt in 3 nygamla Amigor.
Lemmings 3D tycker jag har fått oförtjänt mycket kritik genom åren. Jag tyckte riktigt mycket om det. Men kanske lite som med Lost Eden så var det antagligen mest för grafiken. För när jag har testat det på senare år så är ju kontrollen över kameran helt bedrövlig.
Vi bläddrar vidare i tidningen. Z står det. Detta var alltså innan Z hade släppts. Helt sjukt vad historiens vingslag slår emot mig för här är ett spel jag lagt många hundra timmar på. Och det håller faktiskt riktigt bra även idag. Har ju släppts några uppföljare också som är helt ok. Har ni inte spelat det så är det bara att sätta igång 😉
Tänk att dom hade rätt redan då! Att Doom är världens bästa spel behöver vi väl inte orda om längre? Det är ju fortfarande sant menar jag. Och idén här i tidningen att ha med ett gäng banor varje månad är ju helt fantastisk. Jag minns trixandet när man skulle få igång spelet med banorna och vilken hacker man kände sig som när man lyckades.
Fler ikoniska spel recenseras i tidningen. Tänk att man inte visste vad c&c var innan det här året. Det fick 93% i betyg och dom skrev om hur våldsamt det var. Jag minns att jag tyckte det var häftigt att i spelet så kunde man se rörliga filmer med riktigt ljud där folk pratade. Nu får man tänka på att det var bara något år sedan jag skaffade min 486a utan varken cd-läsare eller ljudkort. Så utveckligen var rasande snabb från blippandet i Doom till ljudmattan i c&c.
Nu tänkte jag avsluta det här inlägget här i soffan för att gå ut lite i solen och vila upp mig lite.
Kategorier: Retro, Tidningar
