Känslan av total ensamhet
I dag har varit en sådan där sjukt underbar dag där jag bara rått om mig själv och Alve. Vi har egentligen inte gjort så mycket annat än att busat, spelat fotboll, gungat, vilat, skrattat och bara varit tillsammans i ren kvalitetstid. Och jag känner att denna tiden är så otroligt viktigt för Alve. Att bara få all uppmärksamhet själv när My är i Finland känns väldigt viktigt för honom. Känns som att han är en helt annan person nästan när han inte behöver hävda sig och konkurrera om uppmärksamhet med någon annan.
I går så hade Alve riktigt svårt att somna. Första efter 23.30 så kom det små snarkljud från hans bädd. I dag efter att jag i morse väckt honom brutalt vid 08.10 så var han lite tröttare och ögonlocken ramlade ned redan vid 22.00. Det tror jag både han och jag behövde. När jag kikade ut i fönstret såg jag en otroligt vacker himmel som jag bara var tvungen att gå ut och föreviga med min kamera. Eller kamera och kamera. Jag använder ju aldrig min systemkamera längre nu när mobilen har blivit tillräckligt bra för att fånga de bilder som jag önskar.
Så när jag snart drar norrut på semester funderar jag starkt på om det verkligen är nödvändigt att dra med sig systemkameran och dess objektiv. Den väger ju något mer än mobilen som jag ändå alltid har med mig. Och så länge den tar sådana här bilder så vet jag inte om jag orkar. Det kommer säkert sluta med att jag ändå tar med den, men det kanske blir för sista gången på en semesterresa den åker med?
Kategorier: Bilder
När barnen sover
Nu ligger äntligen barnen och sover. Det är första dagen på riktigt som jag känner att sommarlovet verkligen är här. Temperaturen är rätt i luften, jag kommer inte riktigt ihåg hur måndagens schema i skolan såg ut, jag somnar och vaknar ute i sommarstugan. Men det var en tuff första nattning av bägge barnen. Jag försökte så pedagogiskt som jag bara förmådde att förklara om lämpligheten för fyraåringen att hålla sig vaken till 22.30. Jag tror aldrig att vi riktigt möttes vid en förståelse kring detta ämne. Men jag tänker att någon gång i framtiden så kanske han råkar snubbla in på den här gamla webbsidan och se vad hans pappa en gång i tiden tänkte och tyckte. Kanske sitter han just nu då och själv försöker natta sin fyraåring sent på kvällen.
Men med det sagt så kände jag mig tvungen att ta en liten promenad ner till vattnet när dom väl hade somnat. Om än för några få minuter få känna tystnaden, ensligheten och naturen så nära och vacker inpå. Jag funderade på om jag skulle ta de 100 metrarna bort till stenen där vi gifte oss för lite dryg 11 år sedan nu. Den är så skön att ha nära. Stenen. Minnena likaså. Jag kände dock att sömnen blev viktigare just där och just då. Jag får promenera till stenen en annan dag. Sommaren är lång.
Nu sitter jag här lite snabbt i sängen bredvid min största lilla älskling och hör henne snarka. Det har hon inte ärvt utav mig. Den lille har jag sedan tidigare lyft ned i sin säng. Jag sover bäst så, med lite space för mig själv. Det var en vacker solnedgång i kväll. Jag missade den dock. Men himlen är ganska vacker även när solen har gått ned. I morgon ska vi ta fram vattenrutschkanan för att åka på. Jag ska inte åka, men jag hoppas att mina små hjärtan vill.
Kategorier: Bilder
