Äntligen Witcher 3
Jag har äntligen klarat av The Witcher 3. Ett spel som släpptes redan 2015, och som jag började att spela på PC men aldrig orkade köra klart det. Spola fram några år och det släpptes på Nintendo Switch. Denna fantastiska konsol som är ett ständigt suveränt komplement till en PC.
Nu kanske någon ojar sig över grafikdumpningen som krävs för att få detta spelet att kunna rulla på den betydligt svagare maskinvara som Nintendo har i jämförelse med den hemsnickrade PC-datorn jag har med ett RTX2080 som kronan på verket. Ja, det är inte lika snyggt. Men det är snyggt tillräckligt. Och det är snyggare än det spelet som på PC som aldrig startas eftersom det är så mycket smidigare som tvåbarnsfar att spela på Switchen där jag är fysiskt för stunden.
Själva spelet tycker jag är ett bra rollspel. Jag skulle dock inte höja det till skyarna på samma sätt som de allra flesta verkar göra dock. Då tyckte jag The Witcher 2 var betydligt bättre när det kom. Detta är egentligen bara mer av samma vara. Och detta med betoning på mer. För det var alldeles för långt och utdraget i slutet.
Och då vet jag att spelet har fått jättegod kritik för att just inte vara utdraget, eller långtråkigt någon gång. Detta upplevde jag inte. Om jag får dra en parallell till Assassins Creed – Odyssey som jag ramlade in på ungefär 100 timmar, vilket var betydligt längre än detta, så var AssCreed aldrig långtråkigt på samma sätt. Jag vet inte om det är att jag har varit otåligare denna gången eller vad det beror på. Men det är den känslan som jag lämnar när avslutningstexten rullar på skärmen.
Jag tror det är tveksamt att jag kommer orka spela igenom de bägge expansionerna. Men låter det ändå ligga kvar på micro-SD-kortet för att se hur det känns till sommaren. Dock vet jag ju att sommaren brukar ägnas åt retrospel ute i stugan. Ska se om jag inte kan köra igenom något RTS denna gången. Red Alert eller Tiberian Sun är två som lockar lite extra. Vi får se vad sommaren på landet kommer att ge.
Kategorier: PC
