Top 5 – 1992

1. Sensible Soccer (Amiga)

sensible-4

Det här är fotboll när det är som roligast. Jag spelade mycket fotbollspel redan på den här tiden, men det var inte många som kunde slå Sensible Soccer. Fifaserien hade ännu inte kommit (1994) och tog många många år innan den skulle bli bra. Men vad gjorde det när Sensible Soccer fanns? Det var verkligen ingen perfekt simulation av fotboll på något sätt, men det hade något helt annat. Det där som vi kallar spelglädje.

2. Wolfenstein 3D (PC)

wolfenstein-3d-wallpaper-2

Jag hade inte själv en PC på den här tiden, utan jag var hemma hos en kompis och spelade det här fantastiska labyrintspelet på hans 386:a. Förvisso var ljudbilden med PC-speakern helt värdelös, men det gjorde inget. Den fantastiska världen man fick uppleva i Wolfenstein 3D liknade inget jag tidigare hade spelat. Och det innebar början på mitt sug att gå över från Amiga och SNES till PC. Men det kom att dröja något år till innan spelet som tog mig hela vägen kom.

3. Teenage Mutant Ninja Turtles IV: Turtles in Time (SNES)

gfs_62686_2_7-2

Ett fantastiskt spel på många sätt. Det var det absolut roligaste coop-spel jag hade spelat sedan Snake Rattle ‘n Roll på NES. Kontrollen var perfekt, allt var perfekt. Och så var det ju så sjukt snyggt när man kunde kasta ut fienderna genom TV’n. Ett av de spelen på SNES som jag gjorde absolut flest omspelningar av. Vi snackar kanske 15-20 gånger. Lite stilla undrar jag, vilket spel slår de antalet omspelningar idag?

4. Dune II (Amiga)

Dune-2-2-3

Ännu ett spel som satte en ny standard för mig. RTS hade jag aldrig hört talats om tidigare. Men om det var så här roligt så visste jag att det skulle komma att bli en favoritgenre i framtiden. Dune 2 är på många sätt än i dag ett av de bättre RTS:en som släppts. De enda som har slagit det enligt mig är Red Alert 1 och Warcraft 2.

5. Pinball Fantasies (Amiga)

2893-0-2

Våra svenska hjältar i Digital Illusions (DICE) släppte i början av sin tid ett gäng flipperspel till Amigan. Fantasies var det bästa enligt mig och innehöll helt fantastisk musik. Alla som spelat det vet vad jag pratar om. Sådan musik görs inte längre idag. Jag lade många timmar i sträck på det här spelet när det släpptes. I dag har jag dock svårt att sitta så länge när jag återupplivar det, inte för att det är sämre, men mer för att det är flipper. Så kul är det inte längre.

Bubblare:

Desert Strike (Amiga)

desert-strike-25-2

Flyga helikopter tyckte jag bara var så coolt när jag var 12 år gammal. Som vanligt var musiken grym på Amigan. Man skulle utföra olika uppdrag i en ökenmiljö. Rädda ett gäng civilister från elaka människor. Det hade verkligen allt.

Flashback (Amiga)

Flashback-In-Game-1-2

Det gör mig nästan ont att jag var tvungen att lägga det här spelet utanför topp 5-listan. Det hör egentligen hemma där, men det släpptes helt enkelt för många bra spel under det här året. Flashback var en slags uppföljare på Another World, men enligt mig ännu bättre. Kanske för att Another World var, även i den tidens mått, fruktansvärt svårt. Flashback kunde man lätt klara ett par skärmar utan att dö.


  Kategorier:
Amiga, Årets spel, Bloggserie, Nintendo, PC


  Zelda 2–Ett av de bästa

Zelda_II-_The_Adventure_of_Link_-_1988_-_Nintendo

Ett spel som jag personligen tycker ha fått ta emot mycket skit är uppföljaren till The Legend of Zelda, nämligen Links Adventure. Det hade en tuff uppgift att fylla föregångarens skor och många tycker att det misslyckades. När man radar upp vilna spel i Zeldaserien som är bäst hamnar Zelda 2 oftast sist, endast CD-i-spelen hamnar längre nrr, men de räknas väl inte?

När jag gör min lista över Zeldaspelen hamnar Zelda 2 på en mycket hedrande andraplats efter det fantastiska A Link to the past. Ni läste rätt, inget Ocarina of Time här inte. Det hamnar istället ganska långt ner på min lista. Om inte tom sist? Nu har jag aldrig spelat Majoras Mask så med wn viss reservation att det kan hamna allra sist.

Det fantastiska med just Zelda 2 var den översiktsvärlden man hade för att sen gå in och slåss i äkta 2D när det blev fight. Det var en blandning mellan det första Zeldaspelet och traditionella Jrpgn. Men det fanns även en hel del Metroid i spelets palats.

Jag minns mycket väl när man bara strövade runt i landskapen och kunde gå in i de små byarna för att prata med byinnevånarna. Atmosfären var magiskt på ett sätt som jag aldrig tidigare hade upplevt.

Jag tycker det är synd och skam att Nintendo inte fortsatte på den här banan med att blanda top-vyn med en mer traditionell Metroidvy. Ett nutida Zelda med samma koncept kanske kunde varit en med dels topdown-vy först för att sedan komma in i en 3D-vy när det är dags för fight. Jag får nog fortsätta drömma eller trycka i den gamla guldiga kassetten med mina gamla sparfiler i och bara njuta.


  Kategorier:
Nintendo, Retro


  Top 5 – 1991

Det känns ovant för mig att rada upp konsoltitel efter konsoltitel såhär på en topplista över bra spel. Men faktum är att förr i tiden var faktiskt konsoler riktigt bra, eftersom man spelade konsolspel på dem. Dagens konsoler(förutom Wii) vill vara PC-datorer och spela PC-spel. Det är en ekvation som inte går ihop och det blir pannkaka av det hela. Låt konsoler göra det dom är bäst på och låt datorer köra de spelen de är bäst på.

1. The Legend of Zelda: A Link to the Past (SNES)

zelda_link_to_the_past_walkthrough_cl_03112009

Det är inte bara årets bästa spel, utan ett av tidernas absolut bästa spel någonsin. Jag älskade både ettan och tvåan så när A Link To The Past skulle komma på Super Nintendo var jag riktigt taggad. Och givetvis var det allt som en liten tolvåring kunnat önska sig. Äventyrslusten att upptäcka hela världen var större än någonsin tidigare. Att inte Nintendo fortsatte på den här stilen istället för att förstöra världens bästa spelserie i och med Ocarina of Time är för mig ännu en gåta. Hoppas dock att de kommer att falla i retrotänk och skapa ett nytt A Link To The Past!

2. Lemmings (Amiga)

lemmings-1

Med en nyinköpt A1084S (14″ skärm) så släpptes det här spelet som alla snackade om det här året. Lemmings var ett sådant sjukt beroendeframkallande spel och det första spelet som jag kände bara-en-bana-till-känslan. Jag minns dock än fadäsen med Amigans strömknapp som sitter på AC-adaptern och hur den låg i min hylla där jag hade fötterna när jag brukade spela. Utan att ha skrivit upp lösenordet på ett helt gäng banor så råkade jag trycka av hela datorn och allt var borta. Jag var tvungen att starta om igen. Tänk nu att på den här tiden var internet fortfarande många år borta så några nya lösenordskoder fick jag allt själv fixa fram genom att spela om.

3. Speedball 2: Brutal Deluxe (Amiga)

ff1m27re2ftua03zsjf1

Det är som handboll, fast brutalare. Det här är spelet som alltid spelades när man hade kompisar över. Med hjälp av alla bonusar man fick genom att studsa bollen på rätt ställen på planen samlade man poäng. Mest poäng i slutet på matchen vann. Och det behövde inte vara den som gjorde mest mål. Därefter kunde man uppgradera sitt lag i bästa RPG-stil.

4. Super Mario World (SNES)

super-mario-world

Plattformsperfektion har aldrig varit bättre än så här. Minnena till det här spelet rör sig mer än till bara spelet själv. Mina föräldrar hade nyligen skilt sig och jag när jag spelar spelet i dag så fungerar det som en tidsmaskin. Helt plötsligt är jag tillbaka på mitt rum hos mamma, ett rum som jag älskade, men i ett område som jag vantrivdes i. Jag känner doften från palmolivtvålen som jag nyss tvättat händerna med innan jag sätter mig framför min Goldstar 20″ TV och spelar ett av världens bästa plattformsspel. Rysning!

5. Castles (Amiga)

castles2

Efter att ha funderat en stund så förstår jag först nu varför det här spelet var så sjukt beroendeframkallande. Det är ju tower defencens urfader. Fast så mycket bättre. Man byggde upp sitt slott med murar och torn. Därefter satte man ut bilbågeskyttar och andra soldater för att få ett så bra skydd som möjligt. När detta var gjort började fienden anfalla ens slott. Att jag aldrig har tänkt på liknelsen tidigare. Jag rekommenderar detta spelet starkt till alla som älskar tower defence.

Bubblare:
Vissa år berikas med så många spel att det är synd att de inte ens kan komma med i min topplista. Därför tänkte jag i alla fall nämna de titlarna som kom precis utanför topplistan.

Moonstone: A Hard Days Knight (Amiga)

image_thumb_3

Ett sjukt svårt spel som jag dog och dog och dog på hur många gånger som helst. Dock ett riktigt roligt spel när man är ett gäng som spelar. Har för mig att man kunde spela fyra personer samtidigt, men då jag bara hade två stycken tac-2 så har jag aldrig kunnat testa det.

Lotus Turbo Challenge 2 (Amiga)

Lotus_Turbo_Challenge2-2

En kompis till mig visade mig det här spelet när det var nytt. Han sa att i det här spelet håller inte bilarna på och fjanta sig med att ta skada och sånt löjligt. Här var det bara till att köra på. Och han hade rätt, det var bara att köra! Soundtracket till spelet är numera legendariskt, så trots att det känns mer som att banan rör sig mot bilen istället för tvärtom är det helt klart värt att spela det igen.

Another World (Amiga)

another-world

Jag vet inte riktigt vad det är med mig och dessa sjukt svåra spel. Redan i andra skärmbilden i denna klassiker dog man av en mask som sprätte sönder benet på en. Och det hände säkert 30-40 gånger innan man fick in tajmingen att komma förbi den. Och då var det dags för nästa svåra fiende att ha ihjäl en. Och så fortsatte det. Jag har aldrig klarat det här spelet, men det förtjänar ändå en plats här.


  Kategorier:
Amiga, Årets spel, Bloggserie, Nintendo


  Topp 5 – 1990

Nu har det varit lite dåligt med uppdateringar här på bloggen under ett par veckor. Detta beror på att jag har varit på semester i Norrland och i Finland. Nu är jag dock tillbaka på västkustmark och är redo att börja sommarjobba och blogga vidare! Jag tänkte här under sommaren ha en återkommande bloggserie där jag går igenom mina fem toppspel under varje år på nittiotalet. Det kan även hända att spelet jag skriver om inte släpptes just i Sverige under rätt år, men det har åtminstone haft release någonstans i världen under rätt år. Tyvärr kommer jag ju inte själv ihåg när spelen släpptes utan jag får lita på diverse spelsajter på nätet.

1990 var året då jag började snegla mot datorernas fantastiska värld. Men fortfarande släpptes det ett par riktigt grymma spel på konsol som lyckades slå sig in på min lista.

1. Civilization 1 (Amiga)

CivilizationAmigaAGA

Ett spel som jag fortfarande håller som ett av världens bästa spel. Dess uppföljare har förfinat konceptet, men det var fortfarande här det startade. Det släpptes på fyra disketter för Amigan och tog ungefär 15 minuter att ladda in när spelet slumpmässigt arbetade fram den kartan man sedan skulle spela på. Det gjordes under en magisk musikslinga som gjorde att man kom i helt rätt stämning inför spelomgången. Jag undrar om det skulle godkännas med att ett spel tar 15 minuter att starta i dagens stressade samhälle? Med twittringar om hur jobbigt det är att installera ett spel på tex Playstation 3s hårddisk, har jag svårt att tro att detta skulle släppas igenom otwittrat.

2. Duck Tales (NES)

Duck_Tales_-_1989_-_Capcom_Co.,_Ltd.

Jag önskade mig det till julafton det här året. Jag fick det också mycket riktigt av min mormor och morfar. Det var ingen jätteöverraskning eftersom jag brukade få ett spel varje jul av mormor och morfar. Och därför önskade jag mig just också bara ett spel så jag visste vilket jag skulle få. I Nintendo Magasinet hade de recenserat det här spelet på sedvanligt vis under den här tiden. Nämligen genom att ha bilder som var ihopklistrade från ett antal banor och med kommentarer till dessa. Spoilervarning utannonserades inte, och jag brydde mig inte heller. Under hela december satt jag med pappas negativförstorningsglas över bilderna och fantiserade att jag styrde Joakim von Anka över de utvalda banorna.

3. Secret of Monkey Island (Amiga)

MonkeyIsland2

Det första äventyrsspelet som jag någonsin kom i kontakt med var det första Monkey Island. När jag spelade det då på Amigan klarade jag aldrig av det helt och hållet. Jag kom nog bara 20-30% in i spelet innan jag fastnade. Jag hade inga kompisar som heller spelade det här spelet så det var bara att ge upp. Och det är alltid lika tråkigt att ge upp ett spel man tyckte var så roligt bara för att man fastnade på ett ställe. Nu på senare år har jag dock klarat ut en 80% av spelet, men därefter formaterade jag om datorn innan jag sparade sparfilen och sedan dess har jag inte orkat ta upp det igen. Men det ligger installerat på ipaden för att spelas igen, kanske redan denna sommaren?

4. Piff och Puff (NES)

Chip'n_Dale-_Rescue_Rangers_-_1990_-_Capcom_Co.,_Ltd.

Tillsammans med Ducktales var dessa två fantastiska spel. Jag såg givetvis allt med just Ducktales och Piff och Puff på TV vid den här tiden. Men jag skulle inte säga att det var därför jag gillade Piff och Puff. Det var mer det roliga man kunde ha när man spelade två personer. Man kunde nämligen lyfta tag i den andre spelaren och bära iväg på denne utan att den personen kunde göra något åt detta. Antingen kunde man hjälpa personen över något svårt hinder. Men oftast var det roligast att se vem som kunde plocka upp vem och kasta ned för ett stup först som gällde.

5. Railroad Tycoon (PC)

trainmainscreen_2

Det här spelet köpte jag enbart för dess tjocka instruktionsboks skull. Jag tyckte det var tufft att ha ett spel med en tjock manual man var tvungen att läsa för att kunna spela spelet. Nu var det ju inte bara för instruktionsbokens skull som jag gillade det här spelet. Jag hade tidigare spelat A-Train till Amigan som är typ samma spel och gillat det. Sid Meier tog allt som var bra med A-train och gjorde det på sitt eget vis till något mycket bättre.


  Kategorier:
Amiga, Årets spel, Bloggserie, Nintendo


  Ett konsolsug

ign-project-cafe-controller-mockup

Ja det här förväntade du dig nog aldrig att läsa på den här bloggen. Men faktum är att jag faktiskt är ganska sugen på vad Nintendo har kokat ihop för konsol till nästa år. Varken Sony eller Microsoft kan på samma sätt skapa ett sug till konsoler på samma sätt som Nintendo. Jag tror att det är så eftersom det enda dom satsar på (eller har satsat på iaf) är att skapa en så kraftfull maskin som möjligt. Men oavsett hur mycket dom än försöker kommer de aldrig upp till PCns kraft.

Och då känns det verkligen inte som att det är något som lockar. Jag kan ju redan i dag spela mina PC-spel med min 360-kontroll, så inte ens där skiljer de sig åt. Enda anledningen är ju givetvis för de exklusiva spelen. Men de skapar ju inget sug för själva konsolen i sig. Nä, där är Nintendo helt outstanding, och har så varit ett tag nu.

Jag vet inte vad jag ska tro om alla rykten om konsolen i fråga, men det här med att det skulle vara en skärm i kontrollen låter typ hur häftigt som helst. Skulle vara grymt att kunna ha kartan i typ Zelda där medan man springer runt på stora skärmen. Det är sådana här saker som gör att Nintendo står över de andra två aktörerna i konsolkriget. Jag älskar det! Men Microsoft och Sony får mer än gärna överaska mig, men jag tvivlar!


  Kategorier:
Nintendo


  Speltriss vecka 22

I veckans speltriss kör Emmy på temat “tillsammans”. Jag har valt ut tre stycken spel som jag anser hör hemma i den kategorin. De är följande:

Snake Rattle 'n' Roll

Snake Rattle n’ Roll vilket förövrigt är det absolut bästa coopspelet någonsin i mitt tycke. De två maskarna kan hjälpas åt att klara de svåra banorna tillsammans, men de kan även stjälpa varandra på flera helt underbara sätt.

bubandbob

Bubble Bobble är ännu ett fantastiskt nintendospel i coop. Här hjälps man åt att blåsa små söta bubblor på de elaka fienderna.

bnw2_scr4

Black and White är ett väldigt underskattat spel skulle jag faktiskt våga mig på att säga. Här tänker jag på scenen där alla djuren står på rad tillsammans i en stor härlig grupp. Sedan kommer jag in i scenen och väljer en av dem. Deras ansiktsuttryck och kroppsspråk när de dels blir valda, dels när de blir bortvalda är obetalbara!


  Kategorier:
Bloggserie, Nintendo, PC


  Sämsta spelet någonsin

Goonies_2_-_1987_-_Konami

Titlen är ganska talande. Spelet som är det absolut sämsta jag någonsin spelat är (givetvis) ett konsolspel till Nintendo som heter The Goonies 2. Jag minns fortfarande när jag köpte det som en tioårig grabb som hade sparat sin veckopeng i flera månader. Gått ner till spelbutiken och stått och valt bland spelen där. Ja, på den tiden visste man inget om spelen alls förutom det som stod på baksidan på dem. Speltidningar hade jag förstås, men i dem stod det ju inte om alla spel som fanns i spelbutiken.

Grafiken var helt ok för den tiden, men det som var så uselt var den bedrövliga kontrollen. Karaktären som jag inte vet namnet på hoppade ju som att det inte fanns något luftmotstånd alls. Hans fjantiga jojo lät inte riktigt som en jojo borde låta. Nä, det här var spelet jag ville skulle bli nästa Super Mario Bros, men blev någonting helt annat.

På den här tiden spelade jag även fotboll, och vi anordnade loppisar för att få in pengar till vårt lag. Det här spelet var mitt bidrag till den loppisen. Jag minns att jag skrev en prislapp på 190 kronor som jag ville ha för spelet. Det var ju ändå ganska dyrt att köpa (typ 400:-) så jag ville åtminstone ha hälften tillbaka. Men nu när jag tittar i spelhyllan så står det fortfarande där och äcklar mig. Prislappen sitter kvar och jag förstår att det aldrig blev sålt på någon av alla de loppisar det var med på. Antagligen hade de som kom på loppisarna bra smak och lät bli det. E.T kan gå och lägga sig någonstans om ni frågar mig…


  Kategorier:
Åsikt, Nintendo


  Världens mest överskattade

Tänkte lista upp fyra spel här utan inbördes ordning vilka jag anser inte är så bra som den stora massan säger. Det är fyra spel som jag givetvis själv har spelat när det begav sig. Men så här i efterhand kan jag bara acceptera att det var väldigt bortslösad tid.

Golden Eye 007 (N64)

007-_Golden_Eye_-_1997_-_Nintendo

Mina kompisar skrek att världens bästa spel hade kommit. Det skulle vara revolutionerande och slå alla andra Doomkloner med hästlängder. Själv satt jag och spelade Quake som släpptes året innan och hade kanske börjat bli lite mätt på det, så det här var en god nyhet i väntan på nästa Quake.

Men när jag satte igång och spelade Golden Eye 007 så förstod jag verkligen ingenting. Vad var det för bra med det här? Ingen känsla, ful grafik (även på den här tiden) och hur stelt som helst. Det enda positiva med spelet var att det utspelade sig i Bonds värld. Jag har försökt spela om det på senare år också för att se om det kanske håller bättre i dag. Men jag står inte ut mer än ett par minuter innan jag drar i gång det 4 år äldre spelet Doom och njuter istället.

Zelda – Ocarina of time (N64)

windowslivewriterhowtoplaycellshadedocarinaoftimewithxbox-e6c8the-legend-of-zelda-2-2

Ännu ett Nintendo 64-spel som jag går på. Jag hade spelat A Link To The Past med stor inlevelse ett antal år innan. Jag älskade verkligen allt med det spelet och nu när det skulle komma en uppföljare i full 3D var jag eld och lågor. Att det sedan hyllades som världens bästa spel någonsin gjorde inte saken direkt sämre.

Men när man väl stod där i spelet så kände man ingenting. Man var låst i små korridorer som man såg på kartan. Jag tyckte det var fruktansvärt att illusionen av frihet var bruten. Jag var inklämd! Ville jag ha förutbestämda banor kunde jag ju spela Super Mario Bros istället. Nu ville jag ut på upptäcktsfärd, något Ocarina of Time aldrig erbjöd. Även detta har jag spelat på senare år men heller aldrig älskat igen. Hellre Zelda 2 än detta, varje dag i veckan!

Halo (Xbox, Xbox 360)

halo-3-video-game-1031

Här är nog ett av de allra värsta spelen någonsin. Spelet utan någon som helst verklighetsanknytning till god smal över huvudtaget. Spelet som en gång var en demonstration i underbar grafik till PC, blev istället ett antal år senare ett av Xboxens storsäljare. Den grafiken som jag en gång såg när det var till PC var som bortblåst. Kvar var endast kantig grafik och en bedrövligt ointressant story och spelkontroll från N64ans tid.

Spelet har hyllats oförtjänt mycket. Jag har spelat väldigt många FPS genom mina år som spelare. Det var en tid då jag spelade FPS-spel bara för att det var FPS och jag inte brydde mig om det var bra eller inte. Jag åt verkligen allt. Det här höll på i ganska många år. Men när Halo släpptes och jag gav mig på det så stoppade mitt FPS-sug helt och hållet. Det var sämre än vilket random dussin-FPS som helst som släpptes 94-01. Och inte har det blivit bättre med tiden. Halo 2 och 3 är likt föregångaren bara upprepningar med om möjligt än fulare tidsenlig grafik.

Mass Effect (Xbox, PS3, PC)

mass_effect_2_screenshot_09

Efter Star Wars Knights of the Old Republic kändes den här titeln som en klockren vidareutveckling av temat. Jag ska inte säga att jag höjde Kotor över alla skyar som rollspelens bästa inkarnation någonsin. Men det var ändå ett bra spel som jag gillade att spela.

Mass Effect tog bort allt som var bra med Kotor och ersatte det med allt som var sämre. Det enda som kvarstår är väl egentligen grafiken som trots åren emellan rimligtvis borde bli snyggare, men icke. Det intressanta Star Wars-universumet ersattes med någon banal historia som någon skrev i hop på ett antal toalettbesök i brist på annat. Musiken och spelkänslan försvann någonstans i stressen att ta fram spelet. All hype runt den här serien gör den heller inget gott. Det sägs att tvåan var årets spel bla bla bla, men historien upprepar sig när jag tänker på Halo. Vad för RPGn kommer vi spela om tio år? Inte är det Mass Effect i alla fall, men däremot ligger fortfarande spel som Baldurs Gate, Planescape Torment, Diablo väldigt bra till. Mass Effect kommer dock glömmas bort ganska snart.


  Kategorier:
Åsikt, Nintendo, Playstation, Xbox


  Pc generationer före konsolerna

Cevat Yerli har sagt i en intervju att PC ligger en generation före konsolerna och att utvecklarnas fokus på just konsoler håller tillbaka den grafiska kvaliteten på PC. Cevat Yerli är för den som inte vet, en av grundarna av Crytek som har gett oss grafiska mästerverk som Far Cry och Crysis. Det här handlar givetvis om multiplattformsspel där den svagaste maskinen rent grafiskt sätter standarden. Jag är inte så insatt i just speltillverkning men känner att det låter vettigt det Cevat säger.

crysis2fn2

Nu tycker jag i och för sig att spelen ser redan ruskigt bra ut så jag kan bara drömma om vad som kommer hända när nästa konsolgeneration släpps. För även om jag mer än gärna spelar retrospel som inte har någon tekniskt vacker grafik att komma med i dagens mått mätt så gillar jag självklart även grafiska fester så som Crysis var när det kom.


  Kategorier:
Åsikt, Nintendo, PC, Playstation, Xbox


  Varför PCn är bättre än konsol

ibm-pc-xt-502Tidigare i dag blossade det upp ett storskaligt krig på twitter där ena ringhörnan bestod av glada PC-ägare och i andra ringhörnan glada konsolägare. Nu kunde det här ha slutat riktigt sliskigt med pajkastning och rejäla glåpord. Men Ni förstår, tjusningen med Twitter är att man själv väljer de man vill argumentera mot och de är oftast mycket schysta personer. På forum kan ju vilka anonyma troll som helst blanda sig in i diskussionerna. Säger jag kanske Ni nu tänker som själv inte öppet sprider vem jag är. Men skillnaden här är att det gör jag för att jag vill att mina åsikter är de som skall räknas och inte vilket kön, hudfärg, ögonfärg, hårfärg, tjocklek och andra fysiska attribut jag blivit skapad med.

Men nu åter till huvudtanken här. Med ett par korta väl valda ord berätta för världen det de egentligen redan vet. Att PC är på alla sätt bättre än vilken konsol som helst. Jag radar här upp fördelarna.

Fördelarna med PC som spelmaskin

  • Snyggare grafik
  • Bättre spelkontroll
  • Alltid minst 60 FPS i full HD
  • Billigare spel
  • Steam och andra onlinetjänster är bättre än Live/PSN
  • Diablo 3

Nackdelarna med PC som spelmaskin

  • Inga?

Den här uppställningen är givetvis min egna och vad jag personligen anser. Det finns inga absoluta sanningar men jag anser att jag i alla fall får lov att utrycka mig då jag har samtliga stationära konsoler den här generationen.

Tänkte att jag skulle kommentera de olika punkterna när jag ändå håller på. Att det är snyggare grafik på PC är väl kanske ingen punkt direkt att debattera. När hårdvaran hela tiden uppdateras så är det inte konstigt att det blir snyggare spel, punkt slut.

Med bättre spelkontroll menar jag givetvis tangentbord och mus framför gamepads. De enda spel jag kan komma på just nu som spelas bättre med gamepads är sportspel såsom NHL och Fifa. Alla FPS och 3personsskjutare spelas allra bäst med mus och tangentbord. Men eftersom PCn inte är lika inlåst som konsoler kan man givetvis stoppa in en gamepad i den också för de som vill. Då kan man givetvis även passa på att flytta den till TVn för att de som har det som argument skall bli nöjda.

Eftersom spelen till PCn är skalbara i grafikinställningar så kan man alltid (oftast) se till att man får minst 60fps vilket är den magiska gränsen för ett flytande mjukt spel. Att sätta ner grafiken innebär dock inte alltid att punkt nummer ett med snyggare grafik går förlorad. Nej, eftersom nedsatt grafik på en PC fortfarande är bättre än på en 4-5 års gammal konsol så har man sitt på det torra även där.

Billigare spel är heller ingen punkt direkt som är öppen för diskussion. Det är billigare spel på PC eftersom det inte finns någon ägare till plattformen som tar in pengar för att utgivare skall få lov att sälja sina spel på deras plattform.

Jag är en flitig användare av Steam men även andra onlinetjänster såsom Impulse, Direct2Drive, GoG.com och gamersgate. Fördelen med PC här är givetvis möjligheten att kunna välja butik själv. Det jag gillar med Steam är den enkelheten att man kan få hem kompletta spel och inte behöva tänka på att installera dem själva. Det bara fungerar. Sedan i jämförelse med PSN/Live så kan man faktiskt köpa kompletta spel här och inte bara enkla billiga “indie”-spel. Sedan skall vi inte snacka om alla de reor som alla dessa onlinebutiker har både på sommaren och vid jul. Då pressar de verkligen priserna rejält. Nyligen var tex Tales of Monkey Island nedsatt 86%! När hade Microsoft någon sådan rea? De brukar väl oftast kapa priset från 800 points till 560? Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har inte sett någon bättre rea.

Diablo 3 tog jag mest med som en riktig killerapp som inte har något motstycke på konsol. Några kanske ropar Halo andra God of War, men i samma klass som Diablo 3 kommer de aldrig att komma upp. Det baserar jag på det tidigare spelet Diablo 2. Och om så bara Diablo 3 blir hälften så bra så står mitt påstående sig fortfarande.

Nu blev kanske inte den här texten så liten som jag utlovade i rubriken men det är helt enkelt eftersom det finns så mycket att skriva om den här saken och jag har bara skrapat lite på ytan. Och diskussionen är inte slut med det här inlägget. Den kommer att fortsätta eftersom alla har sitt sätt att se på saken. Inget sätt är fel utan det handlar mycket om tycke och smak. Ja förutom vissa tekniska aspekter och prissättningen på spelen. Det är den enda faktan jag lagt fram, resten är bara mitt tyckande. Även om jag tycker att alla andra också borde tycka så Ler med tungan ute


  Kategorier:
Åsikt, Nintendo, PC, Playstation, Xbox


« Föregående sidaNästa sida »