Skyrim – Mina intryck
Jag spelade aldrig Arena eller Daggerfall. Nä, jag kom först in i serien med Morrowind. Men vilket debut det blev för mig, Morrowind är enligt mig och många andra den bästa delen i serien The Elders Scrolls (inte att förväxlas med Mojangs Scrolls). Häromdagen införskaffade jag mig senaste delen i serien för att se vad det gick för.
Jag hade hört mängder av ord om konsolportning och liknande innan jag körde igång spelet. Men jag tänkte att trots all skit spelet fått ge det en chans, Morrowinds uppföljare är värd det. Men de flesta av kritikerna hade rätt. Spelet är måhända ingen konsolport, men inte långt i från.
Vi snackar här ett spel som enbart stödjer DirectX 9! Varför? Självklart eftersom Xbox 360 enbart stödjer DirectX 9, eller rättare sagt 9.5 eller något åt det hållet. Det var kanske lite drygt ett år sedan PC-plattformen gick över till DirectX 11. Varför måste vi då dras med den här gamla skiten?
Men, när jag väl kommit över den grafiska missen som Bethesda givit mig såg jag ändå ett ganska bra spel. Inför spelet hade jag lyssnat på Radio Speltorsks specialavsnitt av Elders scrolls-serien och var riktigt sugen på spelet i fråga. Jag bestämde mig för att skita i huvudstoryn i spelet och istället uppleva spelet såsom det enligt Speltorskarna skulle upplevas.
Men, det fungerar inte. Det blir sjukt otroligt ointressant direkt. Jag springer runt och dödar någon gammal barnhemsföreståndare för att göra något barn glad, men jag blir inte direkt gladare för det. Spelet fångar mig inte oavsett hur det än försöker. Jag vet inte om det är mig det är fel på eller om det är att RPG i singleplayer inte är intressant nu efter man kört World of Warcraft.
För det jag känner är att det inte finns någon mening med att göra något i spelet. Varför ska jag levla upp mer än vad jag behöver för att klara sista bossen? Varför? Allt känns så otroligt omotiverade. Tyvärr kan jag inte riktigt sätta tummen på vad det är som gör det.
Världen är så otroligt tom och tråkig. Inget spännande alls att se eller röra sig runt. Bara helt sjukt dött. Jag kommer givetvis att spela klart spelet även om jag redan efter 8 timmar är sjukt uttråkad av det jag hittills sett.
Kategorier: PCKommentarer
8 kommentarer to “Skyrim – Mina intryck”
Nu brukar du och jag ha ganska olika smak när det kommer till rollspel, så jag tar det här som ett ganska högt betyg – hehe – men jag stör mig lite på det du skriver om grafiken. Nu när jag precis köpt en ny dator vill man ju kunna pressa spelen lite, och om de då ligger på 360-nivå så blir man ju sur. Det fungerade finfint när jag uteslutande var 360-spelare, men inte längre! No sirree!
Det är som ljuv musik att läsa det du skriver! 😉
Men visst blir man lite sne när konsolerna håller tillbaka den grafiska utvecklingen på spelen. Tycker att det borde vara i spelutvecklarnas intresse att pressa gränsen till vad som är möjligt hela tiden, fast så är det antagligen inte idag längre. I dag handlar allt om hur mycket pengar man kan tjäna per arbetad timma. Då är det 360-standard på grafiken som gäller och inget annat. Trist, men sant…
Hehe här tycker vi verkligen olika. Skyrim lutar klart åt att bli GOTY för mig 🙂
Jag har väl spelat en 12 timmar tror jag och är riktigt fast. Att grafiken kunde varit snyggare är inget jag tänker på eftersom jag ändå tycker det är snyggt som det är.
Sen gillar jag stilen med.. bergen och vikingatemat. Klockrent.
Men sen tycker jag du gör ett konstigt val… du undviker huvudquestandet men tycker ändå att det är spelet som ska ge dig motivation? Det är lite motsägelsefullt tycker jag. Vill man bli driven framåt så får man väl följa den väg som utvecklarna stakat ut. Vill man skapa sin egen story eller motivation då kan man ju skita i den och istället göra det man vill.
Så ärligt talat så känns det mer som du spelar fel än att det är fel på spelet på den fronten. 🙂
Jag har själv inte gett mig in i huvudstoryn heller men det är för att jag vill ge mig in i inbördeskriget.
Sen att det är tomt och dött kan jag inte heller ställa upp på… tycker nästan det är för tätt mellan saker och ting. Jag gillar det där när man ser ett torn någonstans på ett berg och tänker "dit ska jag" sen förtas det lite av att man snubblar över 4 andra "ställen" på vägen dit.
Så tja.. olika upplevelser av samma spel kan vi konstatera.
Vad är det som gör Morrowind bättre?
Jag är en motsägelsefull person 😉
Nä, men det låter så trevligt när alla snackar om det och då handlar det oftast om att skita i huvudhistorien och göra lite som man vill, så jag har försökt att gilla spelet på det viset, men det går inte. Jag gillar inte ströva runt utan att det betyder något det jag gör. Betyder här då givetvis med gigantiska måsvingar runt sig. För i tex WoW så hade strövandet ändå en mening, min karaktär blev bättre. En karaktär som betydde något även efter 100 timmar, eller 1000 timmar om man så vill. Här tar det slut, och ingen annan får någonsin se min karaktär och alla de timmar jag lagt ner på den. Ja, lite MMORPG-skadad är jag nog.
Och njae, tycker nog fortfarande att det är ganska dött, enda som händer på vägen är ju att det kommer fram två vargar och hugger på hästen, och ja, det är alltid två vargar, aldrig en eller tre.
Så vad var det då som gjorde Morrowind så sjukt mycket bättre? Jag skulle nog svara att det var nyhetens behag. Det var bland det första, nä, det var nog det första openworld-spelet jag spelade och jag tyckte det var så häftigt. Nu tycker jag inte det är lika häftigt längre utan blir oftast less på det om det görs, enligt mig, på fel sätt. Så, Wow gör det rätt, men Skyrim gör det fel. Hur förklarar jag det? Det gör jag inte, för det är svårt, det är en känsla jag har bara, den går inte att förklara.
Men så är Skyrim ett dåligt spel? Nej absolut inte, men det kommer garanterad inte att vara min GOTY-kandidat. Kandidat i RPG-genren? Ja, antagligen.
Grafiskt har jag bara ett par irritationsobjekt i Skyrim och de är nu fixade med ett par moddar. Jag stirrar inte rakt in i väggar eller ner på marken och svär över småblurriga texturer, det jag tittar på (helheten i städer och skogar, bergen i fjärran) är grymt vackert och därmed är jag helnöjd.
Jag ser inte grafiken i TES-spelen som nåt superviktigt. Det är mer atmosfären och känslan som miljöerna ger. Det är en grymt stor värld utan minsta laddningstid när jag springer igenom den. Det är nåt jag föredrar över krispiga texturer som drar en massa kraft i onödan.
Jag tycker att spelet är fyllt av saker, inte tomt nånstans, och definitivt inte tråkigt. 😀 Ett mysterium här, en enkel fetchquest där, en djup dungeon där borta… mm <3
Jag tror det här med att gå sin egen väg handlar om just rollspelande. Du rollspelar inte, antar jag 😛
När jag spelar min khajiit är jag min khajiit. Gör bara vad han skulle gjort, inte hur JAG skulle gjort i olika situationer. Han är en lönnmördare, tjuv och egoistisk jävel som smyger omkring helt osedd.
När jag spelar min Redguard är jag nån helt annan. Gör helt andra saker, bemöts helt annorlunda. Världen lever med mig, bemöter mig, utvecklas med mig och pga vad jag gör.
Jag har klivit iväg från huvudberättelsen. Först gjorde jag det direkt, och letade istället upp tjuvgillet och annat skojsigt för min kisse. Spelade i massa timmar och gjorde tjuvuppdrag, randomutforskade och gjorde små, små sidouppdrag åt randoms som hade väldigt intressanta bakgrunder och hemligheter.
Sen gick jag tillbaka till huvudberättelsen. Tog mig igenom drakdödartutorialen eller vad man ska kalla det. Lärde mig lite mer om det här med att vara dragonborn och… ja, numera spawnar random drakar i världen. Har återigen klivit iväg från huvudberättelsen för att gå till Dark Brotherhood istället. Bland annat. Men nu med en farligare värld omkring mig 😀
"Varför ska jag levla upp mer än vad jag behöver för att klara sista bossen? Varför? Allt känns så otroligt omotiverade."
Jag får nya perks, gör mer skada. Lär mig smida mer saker, kan sno pengar lättare. Blir bättre, utvecklas. Att få mer stamina, och därmed kunna attackera bättre, eller mer liv för längre drakfighter är guld värt. Perks är kul och formar min karaktär.
"En karaktär som betydde något även efter 100 timmar, eller 1000 timmar om man så vill. Här tar det slut, och ingen annan får någonsin se min karaktär och alla de timmar jag lagt ner på den."
Alla mina Oblivionkaraktärer betyder fortfarande något. Samma med mina Falloutkaraktärer. Jag har spelat i EVIGHETER med samma karaktärer. Förbättrat dem, lärt dem nya saker, gett dem ny utrustning. Spelen tar aldrig slut för mig om jag inte vill, speciellt inte på PC med alla dessa moddar.
Det spelar ingen roll att det inte är ett MMO med en massa folk runt omkring. Det är jag och min khajiit och jag behöver inte visa upp honom, egentligen (även om det också är kul, tex genom screenshots). Vi upplever ett äventyr tillsammans, utan folk runt om som stör. Det är precis vad jag vill ha ;D
Känns som att du kanske borde spela andra typer av spel 😉
Bra skrivet! Och jag tror verkligen att du satte spiken i foten på mig här, eller hur jag nu ska säga 😉
Du har nog helt rätt, jag rollspelar inte, och eftersom jag inte gör det så passar antagligen inte de här spelen mig speciellt bra. Misstolka dock inte, jag tycker det är bra, men inte sådär Wooooaaaa! Ingen 5/5 eller 10/10 om man nu så vill 😉
Och sen det där med att betyda något. Jag är nog mer av en multiplayerspelare. Kan nöta timmar i tex BF3 bara för att få ett bättre snipergevär, för där betyder det något, för mig. I singleplayer så skiter jag i om jag har det bästa snipergeväret, bara jag har ett tillräckligt bra för att klara spelet. Det är så jag funkar, och därför är jag nog inte helt kompatibel med spel som detta. Oavsett hur mysigt det än låter när du och andra berättar om hur ni spelar det. Jag skulle nog vilja kunna njuta av det på det viset, men det går liksom bara inte. Fast med den tiden jag har över just för tillfället så kanske det ändå är bäst att det är som det är 😉
Det som irriterar mig mest med detta spel är nog bristen på variation och djup i alla dungeons. Även om utforskandet är spelets stora behållning blir den snabbt ganska repetativ, för du vet vad som väntar, både vad gäller miljö, fiender och loot. Kommer en lite längre text från mig om detta hos Megazine i nästa vecka.
En av de tråkigaste delarna av spelet tycker jag är just när man går ner i en massa grottor. Det är ju utomhus man vill vara och göra uppdrag, annars blir det mer som ett vanligt korridor-rpg, typ ME, även fast jag ogillar kalla ME för rpg, men det är en annan historia 😛