Settlers 1 – En tillbakablick
Jag kanske må vara en bakåtsträvare, men när andra tittar framåt så älskar jag att titta bakåt. Att minnas tiden och spelen som varit, att ta upp dem och inandas dem. Dofter som man förknippar med gamla minnen kan få mig att rysa av välbehag på ett sätt som inget nytt kommande spel någonsin kan göra. Oavsett hur snyggt eller bra det verkar vara. Jag tänkte här skriva ett inlägg om ett av mina favoritspel alla kategorier. Det handlar om ett gammalt Amigaspel vid namn The Settlers.
När man trycker i den första disketten i Amigans hungriga diskettstation startar efter ett litet tag en av dåtidens absolut vackraste introanimationer. Det var så vackert att se riddaren komma hem till sin by och sitt slott. Allt akomponerat till underbart vacker amigamusik. Efter introsekvensen var spelad var man tvungen att byta diskett då inget mer än introt fick plats på den första disketten. Givetvis kunde man sätta in diskett två direkt, men då missade man ju det stämningsbyggande förspelet.
I min Amiga 500+ hade jag hela 1 mb minne. Det innebar att jag kunde få mycket större kartor att spela på än vad mina kompisar hade. Men inte nog med det, efter att min kusin köpt en A1200 och fått ännu mer minne och ännu större kartor än mig att spela på var jag tvungen att skaffa extraminne. Det fanns nu otroliga 2 mb minne i min maskin och jag kunde spela på de största banorna som spelet erbjöds. Det var en enorm upplevelse att nästan ha en oändligt stor värld att spela i.
Men det mest fantastiska med spelet var kanske dess multiplayerdel. På en och samma Amiga kunde man nämligen koppla in 2 stycken möss och därefter spela splitscreen med eller mot varandra. Det här var något helt utöver det vanliga. Tidigare hade man bara kört bilspel och liknande i splitscreen. Men nu ett strategispel som man kunde spela mot en kompis. Framtiden var här!
Jag minns att en av de roligaste buggarna som fanns i spelet var att man kunde bygga vägar nära en grannes vägar och därefter dra in dennes vägnät i ens eget. Det innebar att om man satte en massa byggnader på denna vägen och inte hade det ihopkopplat med ens eget vägnät togs en massa resurser från grannen för att bygga upp ens eget imperium. I bland kunde det ta någon timme innan ens kompis kom på vad man hade gjort och då var skadan redan såpass stor att man hade ett klart överläge inför nådastöten.
Spelserien The Settlers har fortsatt att utvecklas och är nu uppe i version 7. Det har varit en något brokig väg och femman och sexan är några som jag helst vill glömma att de fanns. De må vara helt ok RTS-spel, men de borde inte ha använt namnet Settlers till dem, för något Settlers var de aldrig. Sjuan som kom förra året satte jag som årets spel vilket jag ansåg var tack vare att det tog spelet tillbaka till rötterna. Att blicka tillbaka i tiden kanske är det bästa sättet för att komma framåt?
Kategorier: Amiga, PC, RetroKommentarer
2 kommentarer to “Settlers 1 – En tillbakablick”
Trevlig tillbakablick utan att bli överdrivet nostalgiskt! Jag är sjukt nyfiken på Settlers-spelen, jag fattar inte att jag inte kommit mig för att spela dem. Vet inte om det var här jag kommenterade, men kunde inte komma åt demon till sjuan för att se om min dator klarade av det bra. Demon hade stängt. Sa de efter jag installerat demon. Stört. Anywho, detta gör mig inte mindre sugen direkt och jag vill verkligen bygga och dona igen!
Var det ettan eller tvåan de gjorde en remake på förresten? 10-årsgrejs.
Det förvånar mig inte med Ubisofts DRM-skit att de skulle ha låst demot efter en viss tid. Usch, att låsa gratis reklam… Fattar inte…
Remaken var på Settlers 2 och är hur mysig som helst, det släpptes också en expansion på den remaken, men den släpptes bara på tyska 🙁 Hade varit ett lätt köp den oxå annars. Musiken till Settlers 2 är förövrigt en av de bästa jag hört, kommer dock inte ihåg om den var med i remaken, men på min originalskiva ligger det 10 underbara CD-spår som jag lyssnar på emellanåt 😉