Årets äventyr
Med årets äventyrsspel är tanken att det spel som stått ut mest i äventyrsgenren med fokus på singleplayer skall bli det bästa. Spel som Monkey Island och liknande peka klicka-äventyr är inte tanken att de skall ingå här. Så det som blev årets äventyrsspel enligt mig är ett spel som jag fastnade rejält för även om jag inte köpte det direkt det kom ut.
Jag snackar här om Alan Wake. Spelet från skaparna av Max Payne som i sin tur ligger mycket högt upp på min bästalista någonsin. Nu klarar inte Alan sig förbi Max i min ranking denna gången men han är ändå på god väg. Det är ändock lite som saknas.
Spelet i sig bygger upp en mycket härlig stämning som får en att vilja fortsätta att spela. Det är inte så där jätteskrämmande som det kanske vill att det skall vara men tack vare mycket levande miljöer så blir det ibland lite småkusligt.
Det som jag egentligen har svårast för att gilla i spelet är när man måste hålla på att lysa på fienderna för att de skall kunna skjutas ihjäl. Det här är förvisso en av grundpelarna i spelet och hur kan jag då gilla det när jag inte alls gillar det här? Jo, för Alan Wake är absolut bäst när det inte kommer några fiender alls. Det är precis som med Doom 3, bäst när miljöerna skrämmer en och inte fienderna.
Sedan är det ju givetvis det här med kontrollen och stressen när det kommer mängder av fiender som man måste lysa på och man känner sig som en sådan där dockmaskin som finns på Liseberg där man lägger i en femma och sen styr man spakarna fram och sedan vänster/höger. Det är omöjligt att få det att gå smidigt. Här borde faktiskt Remedy tänka till lite och släppa Alan Wake 2 även på PC för dem som föredrar mus+tangentbord. Eller så får Microsoft fixa att man kan koppla in mus och tangentbord i singleplayerspel åtminstone så att man fortfarande kan ha en rättvis multiplayer i de spelen som nu har den möjligheten.
Nu kändes det som att det blev mycket negativt här och det var ju faktiskt inte meningen, för Alan Wake är ett sjukt bra spel som förtjänar all försäljning det kan få.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ’Årets äventyr’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Kommentarer
7 kommentarer to “Årets äventyr”
Haha, ja mycket negativt, men du lyckas ändå få fram kärnan i atmosfären och… tystnaden. Har inte spelat själv men planerar att åtminstone testa någon gång i framtiden. Avskyr dessvärre gränssnittet eller vad det nu kallas. Ficklampfan och allt som hör till.
😉 Jo men trots alla brister så är det ändå värt att spela!
Hehe… din avsky för konsolernas långsamma kontroller lyser åter igenom. Och jag förstår dig. Jag föredrar också mus och tangentbord. Så oerhört mycket snabbare och mer precist.
Men för övrigt så är Alan Wake ett grymt spel. 🙂
Ja av någon anledning återkommer jag alltid till den avskyn 😉
Jag definierar inte Alan Wake som ett äventyrsspel, så det var lite oväntat att se det här faktiskt. Då skulle RDR minsann haft det ännu tuffare på den fronten för att lyckas komma åt vinstplatsen i kategorin. Men det är ett fantastiskt spel, den psykologiska action-thriller som det är, no doubt about it. 🙂
Jag hade lite svårt att definiera den här kategorin eftersom äventyrsspel för mig är Monkey Island och liknande. Nu blev det en kittel av alltsammans och jag tänkte att Alan Wake var ju äventyrligt och så 😛 Men jag vet inte 😉
Har först nu spelat igenom Alan Wake o jäklar vilken resa.
Jag skiljer mig lite från mängden med och tyckte om stridsmekaniken med ljuset o ficklampan. Det gjorde striderna betydligt intressantare än det ganska uttjatade sikta-skjuta. Det var ju faktiskt inte så mycket strider så det blev något problem att det var enformigt heller. Tror jag dödade <500 fiender på dom ca 12-13 timmar det tog för mig att komma igenom spelet.
Grymt spel helt enkelt.