Bullfrog, jag saknar dig!
Det fanns en gång i tiden ett spelföretag som skapade spel som de själva ville spela och som ingen annan tidigare hade skapat. Det kanske låter otroligt för nytillkomna spelare på den här sidan av millenniumskiftet där allt mer eller mindre handlar om uppföljare till storsäljande FPS. Eftersom jag redan avslöjat i titeln att det är Bullfrog jag snackar om så skall jag inte hålla er längre på sträckbänken. Jag tänkte här göra ett nedslag i de spelen som jag själv rankar högst av deras kreationer. Och det gör jag bara för att jag blev sugen på det efter mitt inlägg i går om det nya Dungeons.
Syndicate (1993)
Ett spännande actionspel där man efter att ha fått sett en sjukt vacker introscen som man kunde se om och om igen fick olika uppdrag som man skulle genomföra. Det kunde handla om att ha ihjäl vissa karaktärer till att rädda andra från deras öden. Mellan uppdragen kunde man skaffa nya vapen för att kunna genomföra sina uppdrag på ett mer effektivare sätt. Det här är det enda av de Bullfrogspel som jag listar som jag aldrig har återvänt till efter att jag spelade det då det begav sig. Varför det har blivit så vet jag inte, men det kan bero på att uppföljaren Syndicate Wars aldrig blev så bra som jag hade förväntat mig.
Theme Park (1994)
Nu börjar vi snacka om besatthet för spel. Spelet släpptes på 6 disketter eller en CD-skiva. På den här tiden satt jag med en 486 SX2 50mhz med 4MB RAM och inget ljudkort eller cd-rom som då var rena lyxprylarna. En kompis hade dock både CD-läsare och ljudkort samt cd-versionen av det här spelet. Den enda skillnaden egentligen var att man kunde gå in i attraktionerna och åka dem. Fast nu så här efteråt så tänker man att det egentligen inte var så häftigt. Det enda som hände var att spelet startade i gång en renderad sekvens med mig i första personsvy åkandes en attraktion som såg lika dan ut oavsett hur jag byggt den.
Men det tänkte jag inte på den tiden. Då var de här sekvenserna de häftigaste som hade hänt i spelvärlden. Jag byggde min nöjespark och på sant affärsmässigt sätt så lät jag pommes fritesbodarna sälja sina pommes frites med extra salt för att sedan sälja cola med extra is i. Allt för att ekonomin skulle blomma än mer.
Hi-Octane (1996)
Inget typiskt Bullfrogspel men jag tycker det är värt att nämna då det var mitt Wipeout. Under samma tid så så släpptes nämligen Wipeout till Playstation, men eftersom jag inte hade en sådan maskin just då hade jag aldrig möjlighet att uppleva snabb racing med urläcker grafik. Här kom dock Hi-Octane till räddningen eftersom jag nu äntligen haft råd att köpa en ny dator. En Pentium 150 mhz med både cd-romläsare och ljudkort i. Och jag skojar inte att mina kompisar med 486or då blev gröna i ansiktet av avund när jag drog igång det här grafikundret på min 14” Samtron.
Dungeon Keeper (1997)
Ett helt fantastiskt spel som jag inte kan beskriva utan att lägga till sjuhundra superlativ i samma mening. Men det tror jag skulle bli ganska tröttsamt att läsa så jag skall försöka hålla mig kort. Spelet går ut på att du som ond härskare i underjorden skall bygga upp ett grottsystem innehållandes mängder av olika hemska monster som du skall använda emot de fina vackra hjältarna som kommer från landet ovanför ytan och inte vill annat än ha bort dig från jordens “yta”.
Man gräver själv ut var rummen skall vara innan man bestämmer vad rummen skall innehålla. Det gäller att hålla isär vissa monster som annars äter upp varandra eller hamnar i bråk. Man skall se till att alla monster har tillräckligt med mat och att de tränar på daglig basis så att de inte är några n00bs när väl hjältarna tränger in i dina domäner. Nä, jag kan inte fortsätta skriva om det här utan att jag vill installera det igen och köra på. Så jag går vidare istället annars blir det inga mer Bullfrogspel 😉
Theme Hospital (1997)
Samma år som Dungeon Keeper släpptes kom även det här bokstavligt talat sjuka spelet. Du skulle bygga ett eget sjukhus med olika rum och olika doktorer. Här skulle sedan all världens mest konstiga och humoristiska sjukdomar släppas in genom dörren och du som överläkare fick ta beslut om hur sjukhuset skulle lösa de uppblåsta patiensernas problem. Eller var dom osynliga skulle vi då måla någon färg på dem? Med mycket speltekniskt gemensamt med Theme Hospital så var det här ett koncept som gick väl hem hos mig.
Dungeon Keeper 2 (1999)
Spelet släpptes efter att Peter Molyneux lämnat Bullfrog och förespåddes inte bli lika bra som det första spelet. Visst, magin med att spela det för första gången var borta men det är ju bara att titta på hur vacker grafiken är för att se att det spelar ingen roll. Det här var ett nytt Dungeon Keeper med en saftig grafikpatch. Och det var allt som jag någonsin kunde önska då. Jag skrev nog om detta förra året då jag faktiskt gjorde en komplett genomspelning av det men jag tycker det är värt att nämna igen. Spelets grafik håller än idag med lite tweakning. Det är inte jättemånga spel från 3Dns vagga som håller såpass väl. Så har Ni aldrig testat ett Dungeon Keeperspel eller ens något Bullfrogspel så finns det inga ursäkter längre. Skaffa!
Kategorier: PC, RetroKommentarer
3 kommentarer to “Bullfrog, jag saknar dig!”
Bullfrog in my <3
🙂
Trevligt, är själv inne i en Bullfrog period nu..synd att jag tänkte blogga om samma sak 🙂
Sitter för övrigt och spelar Dungeon Keeper nu, perfekt höstmys spel, precis som när det begav sig. Det är fortfarande lika bra!