Världens bästa spelserie
Nu när det är lite drygt en månad kvar till årets bästa spel utan konkurrens skall släppas tänkte jag lite kort gå igenom de fyra tidigare spelen i serien. Jag snackar givetvis om Sid Meier’s Civilization. En bättre historiebok än vad de här spelen var/är har nog aldrig tillverkas. Min historiekunskap och geografiska sinne utvecklades väldigt mycket under de tidigare spelen i den här underbara serien. För att inte tala om all den engelska man plöjde igenom i Civilopedian. Här presenterar jag nu världens 4 bästa spel just nu, och en kort preview på det femte som förhoppningsvis kommer knö sig in på min topp 5 lista så att den blir komplett 😉
Civilization 1 kom på 4 disketter till min Amiga 500+. När man först körde igång ett spel och den arbetade med att randomisera världen tog det ungefär 10-15 minuter innan man var inne i spelet. Så ofta fick man hitta på något annat medans man väntade på att spelet skulle sätta igång. Eller så kunde man sitta där och se hur världen utvecklades i ett fantastiskt bildspel med den mest fantastiska musiken någonsin komponerad till ett datorspel. Jag minns att spelet låg etta på tidningen High Scores lista över högsta betygen någonsin. Och det var givetvis Amigaversionen som låg där ohotat på toppen. På den tiden var det ungefär samma krig mellan Amiga och PC som det är med PS3an och Xboxen idag. Givetvis med den skillnaden att Amigan faktiskt var överlägsen bäst och PCn var en föråldrad burk med pipljud och taskig EGA-grafik med 16 färger. 😉
Civilization 2 köpte jag i tröst åt mig själv efter att min älskade undulat dött och jag var förkrossad att en av mina enda vänner gått bort. Men vilken tröst det spelet gav. Jag förlorade mig in i världen igen och älskade spelet antagligen mer än vad jag gjorde med ettan. Det enda som jag störde mig på var det faktum att spelet utspelade sig i windowsmiljö. Lite som Colonization gjorde i Amigans Workbenchmiljö. Man tappade lite av känslan i det tack vare detta. Men såg man bortom det så var världens bästa spel tillbaka med råge.
Efter Civilization 2 släppte Activision två stycken spel i deras Civilizationserie som de kallade Call to power. Det här två spelen är faktiskt ganska underskattade och inte alls så dåliga som man egentligen ville att de skulle vara eftersom det inte var de riktiga Civilizationspelet som man önskade skulle komma efter tvåan. Jag älskade dock möjligheten att kunna bygga städer under vattnet och även i rymden. Men det kändes något obalanserat och att det var någon som tagit konceptet Civilization och bara slängt in allt de önskade skulle vara med utan att tänka på hur spelet skulle bli när det var färdigt.
Sedan släpptes även Alpha Centarui från Sid Meier men det fastnade jag aldrig för trots att det egentligen var allt som Civilization 2 var fast i rymden. Jag tror det handlar om igenkänningen med de uppfinningar som vi gjort i världen. Helt plötsligt kunde en uppfinning heta Trynx Griap, och man hade ingen aning om vad vad en Trynx Griap gjorde utan att behöva läsa på.
Civilization 3 kom och segrade över alla andra kopior. Sid Meier var tillbaka och det kändes på kvalitén på spelet. Borta var windowsmiljön och det kändes återigen att man var inne i spelet. Det var helt fantastiskt snyggt, något som man inte kan kalla någon av de tidigare spelen, inte ens när det begav sig. Det stora nya som jag hade saknat sedan tidigare installationer var att vi nu fick landsgränser. Dessa utökade sig med hjälp av kulturen som man hade olika hjälpmedel för att förstärka.
Civilization 4 var spelet som bräckte första spelets intromusik med hästlängder. Jag har aldrig tidigare hört maken till stämningsfull musik. Jag kunde sitta hur länge som helst och höra den här vackra afrikanska sången. För er med Spotify ger jag er här en länk så ni kan lyssna på den och njuta, Civilization 4 medley. Själva spelet var ännu mer fördjupat än vad de tidigare spelen var, men samtidigt var det förenklat. Något som inte alla uppskattade, men jag älskade det givetvis. Man kunde fortfarande gå in på djupet och göra en massa inställningar samtidigt som om man inte kände för det kunde lämna det åt AIn som oftast skötte det helt okey.
Civilization 5 har ännu en månad kvar innan det släpps lös. Men jag har senast i dag sett på twitter hur vissa lyckliga amerikaner har fått tag på ett recensionsex och spelar det för fullt. Och lovorden låter sig inte vänta på sig, de älskar det verkligen. Jag känner att övergången till sexkanter kommer att ge spelet ett helt nytt strategiskt perspektiv. Det känns helt enkelt väldigt fräscht trots att det egentligen är ett gammalt väl beprövat speltekniskt tilltag. Nu blir jag alldeles till mig och måste släppa ögonen från de här fantastiska screenshotsen innan något går snett. Åter till Borderlands!
Kategorier: PCKommentarer
4 kommentarer to “Världens bästa spelserie”
Har aldrig spelat ett Civilisationspel, och kommer troligtvis aldrig att göra det. Är för dålig strateg och inte så pigg på spelsorten. Så något Civ 5 blir det inte.
Men det hindrar mig inte från att uppskatta ett välskrivet blogginlägg. Och musiken från Civ 4.
Man kan alltid träna upp sina strategiska kunskaper 😉 Men gillar man inte strategi i sig så är det så klart ett svårare uppdrag 😛
Bra text!
Jag älskar civ seriern och ser fram emot 5an.
Tackar 😉 Jag kan knappt vänta! Är så glad att dom inte annonserade ut det tidigare än vad dom gjorde. Har för mig att det var i våras. Hade det varit som med Blizzard hade man nästan dött av väntan i flera år istället för ett halvår 😉