Descent 4 eller Overload?


Som ni säkert vid det här laget känner till så är jag en riktig sucker för gamla spel. Och då menar jag inte gamla som inte håller än idag, utan gamla som slår dagens spel på fingrarna rejält. Doom är ju givetvis ett av dem. Tillsammans med Doom kom ett gäng andra spel, tex Heretic, Hexen och Descent. Dessa spel ägde FPS-genren under mitten av 90-talet. Descent beskrev jag då som ett Doom som man kan flyga i. Givetvis ganska förenklat, men på den tiden då även tidningar pratade om Doomkloner så var det ganska naturligt. Det kom två stycken riktigt bra Descent-spel, nämligen Descent 1 och Descent 2. Därefter kom även en 3a men den tyckte jag tappade sin charm när så mycket av spelet utspelade sig utomhus. För charmen i de två första titlarna var att man var instängd i små korridorer och efter någon sväng inte längre visste vad som var upp och ned.

Parallax Software var företaget bakom de två första Descent-spelen. Därefter splittrades företaget upp i två andra företag, Outrage Games och Volition. Där Outrage Games var de som gjorde den undermåliga trean och var väl sedan inte direkt känt för något annat. Volition däremot har skapat guldklimparna Descent Freespace och Freespace 2 samt de otroligt bra spelen Red Faction 1 och 2. Sedan tyckte jag det gick lite utför med de senare utgåvorna av Red Faction och även den kända serien Saints Row. Nu är de två grundarna av Parallax Software tillbaka med sitt nya företag Revival Productions och efter en lyckad Kickstarterkampanj har dom lyckats ro i hamn det det Descent 3 aldrig blev, nämligen Overload.


Likt i de två första spelen ska du ta dig genom massor av små trånga korridorer för att ta dig till slutet av banan. Vissa dörrar är låsta och du måste låsa upp dem först innan du kommer igenom dem. Du rör dig helt fritt åt alla håll och kanter och det är mycket lätt att komma vilsen, precis som det var i de två första spelen. Till din hjälp har du en tydlig men ändå ibland svårnavigerad 3D-karta som berättar åt vilket håll du skall fara.

Mellan nivåerna så kan du uppgradera ditt skepp genom att använda uppgraderingspoäng som du hittar utmed banorna. Det gör att ditt skepp blir starkare och dina vapen mer utvecklade. Det finns i kampanjen 15 nivåer och 3 bossar. Jag har ännu inte klarat samtliga banor men är i sådan eufori efter ett gäng av dem så jag var bara tvungen att skriva ner detta så snabbt som jag bara kunde.


Det här är inget modernt spel på något sätt egentligen. Detta är Descent 3 om det hade släppts 1998. Det är givetvis något snyggare grafik, men spelkänslan, spelmomenten och allt därtill är precis som det var under spelens guldålder. Med detta, Dusk, Ion Maiden, Amid Evil osv så närmar vi oss kanske en ny guldålder. För vem behöver nya och krångliga ideér på spel som bara känns krystade, vem behöver öppna världar som säger att det inte ska vara något klättrande i torn och så är det precis vad man gör under hela spelet. Det här spelet har något som väldigt få spel har idag, nämligen själ. Och då är jag inte alls troende på det viset, men troende på spels själar, det kan jag däremot skriva under på!


  Kategorier:
PC, Retro


  Mina tankar om 8Bitdo Gamepad

För ett litet tag sedan införskaffade jag en ny gamepad. Jag har tidigare köpt ett gäng Snes och Nes-kontroller från Ali Express och varit nöjd med dem. Så jag förstod inte riktigt varför jag skulle investera runt 400 kronor för något som jag nästan redan hade fast som kostade runt 20 kronor. Men efter att ha läst en mängd olika positiva omdömen så bestämde jag mig ändå för att införskaffa en. Jag försökte få tag i den europeiska varianten med färgglada knappar men lyckades inte hitta någon som hade den på lager. Eftersom jag inte orkade vänta så fick det bli den amerikanska med lila knappar.

Kvalitén i själva gamepaden är riktigt bra. Känns som originalen från SNES. Så första intrycket är riktigt bra. När jag sedan börjar synka upp den mot min Mac där jag har installerat en Amigaemulator kommer den riktigt stora vinsten. Det är busenkelt att lira mina gamla favorit-lir helt trådlöst. Jag styr Ben E Factor på ett sätt som Tac-2an aldrig riktigt kom upp i. Denna insikt insåg jag dock aldrig då, men såhär i efterhand så är den här kontrollen mycket bättre lämpad att spela Amigaspel än Tac-2an.

Direkt efter att jag har lirat Benefactor på min Mac så med en enkel knapptryckning så synkar jag upp den till min gamla stationära dator som jag har kopplat till en CRT-skärm. Där drar jag igång en SNES-emulator och spelar Lost Vikings, lika smärtfritt som man mindes att det var att dra fram den gamla kassetten och trycka in den i SNES:en.

Den är inte bara bra på retrospel, utan efter Lost Vikings har fått gjort sitt på skärmen kopplar jag upp den mot min Switch och lirar lite Fifa 18 och vinner med mitt MFF mot Sirius med 4-1 i första matchen med 8bitdo’n. Det har faktiskt gått så långt så att jag inte längre använder den betydligt dyrare Pro controllern. 8bitdo’n har allt man vill ha av en kontroll idag. Så jag skulle lätt rekommendera alla som är ute efter en ny kontroll till valfri dator/konsol att införskaffa en. För även till Playstation går den att använda, fast då måste man dock köpa till en liten adapter.


  Kategorier:
Amiga, PC, Retro


  Monster Hunter till Doom 2

Screenshot_Doom_20150304_121321

Jag har testat två nya banor till Doom 2. Det kanske inte låter speciellt mycket i dagens mått mätt. Men dessa två banor höll mig underhållen under i alla fall 1.5-2 timmar. Och med tanke på att det är gratis underhållning så är det aktuella ämnet underhållning per krona väldigt bra till det här spelet. Då räknar jag givetvis att de allra flesta har Doom 2 sedan 20 år tillbaka. Annars finns det säkert att köpa för någon 20-lapp eller så.

Banorna som jag nu har testat sitter egentligen ihop. Det skulle ha varit en bana från början men eftersom den blev såpass stor så fick den delas upp i två separata delar. Övergången sker dock i samma rum och vissa av båda banorna är samma för igenkänningens skull. Som synes på bilden är detta inte en vanlig Doombana som sig bör i trånga korridorer. Nej, här är det stora vidder som gäller. Det är en smart design som aldrig blir tråkig när man springer runt bland monster. Det är de gamla härliga vanliga monstrena som vi ser förutom två nya tillägg. Dessa är dock sparsamt använda, men man hoppar ändå till lite när man ser något nytt.

Jag har spelat igenom dessa med hjälp av GZDoom-motorn eftersom jag tyckte det var skönt att kunna titta upp och ner när det fanns så mycket vackert att titta på. Annars körs banan med fördel på Retrodoom-motorn. Klicka här för att tanka ner de båda banorna och njut av ett FPS-spel på det sättet det var tänkt att vara!


  Kategorier:
PC, Retro


  Retroåret 2015

sshot002Ungefär ett halvår kvarstår nu av min föräldraledighet. Men jag kommer även att hinna med ett sommarlov innan jag börjar jobba riktigt på riktigt, om man nu kan säga så. Det innebär att jag, i alla fall på kvällarna, kommer att hinna med lite spelande. Och eftersom jag har totalt dömt ut spelutbudet 2015 förutom vissa få undantag, så har jag bestämt att spela igenom ett antal gamla godingar. Vissa av dem, helt nya för mig, men de flesta välkomna återigenomspelningar. Tänkte kort och gott stapla upp spelen jag har tänkt att gå igenom under 2015 och en liten kort genomgång. Samtliga spel kommer att vara på PC och med hjälp av moddar uppsnyggat så att det håller kvaliten för ett spelsläpp idag.

Jag har faktiskt redan tjuvstartat lite med att börja spela Doom 64. Jag kommer att gå igenom varje spel mer ingående i separata inlägg där jag förklarar vad det är för moddar jag använder osv. Övriga spel jag har tänkt gå igenom är:

  • Unreal 1 – När det kom var det inget som kom inärheten av dess grafiska skönhet, vi får se hur det står sig i år.
  • Doom – Master levels, 20 nivåer som jag tidigare aldrig spelat. Släpptes bland annat på psx-utgåvan.
  • Doom 1 och 2 – Givetvis måste även originalen gås igenom.
  • Quake 1 – Möjligen med de två expansionspaketen också. Detta är höjdpunkten under året!
  • Quake 2 – Även detta finns det en chans till att jag tar expansionspaketen till också.
  • Heretic – Har jag aldrig klarat samtliga episoder, så det vore väl något att fixa till i år.
  • Hexen – Fastnar alltid på typ samma ställe, men vi får väl se i år.

Det var väl de jag hade tänkt gå igenom. Som ni ser är det enbart FPS som gäller när det kommer till retro för min del. En av anledningarna som jag tror att det beror på är att dagens FPS inte är lika bra som gårdagens, kort och gott. Ta spel i andra genrer, tex strategi såsom Civilization. Där är dagens Civilization 5 minst lika bra som Civilization 1, vilket innebär att det inte finns någon direkt mening med att spela ettan längre. Pratar vi Fifa-spelen så är Fifa 15 bättre än Fifa 97 för att ta ett exempel. Jag kan nog hålla på här ett bra tag till och visa på att de flesta andra genrer är, i alla fall, lika bra som de var för 20 år sedan. Givetvis finns det undantag, men de är få, och då enstaka spel, inte en hel genre.

 


  Kategorier:
Bloggserie, PC, Retro


  Bästa UFO-spelet sedan originalet

 

xeno1

Det var givetvis många som såg framemot Firaxis nytolkning av det nu kultförklarade UFO – Enemy Unknown från 90-talet. Spelet som kom var som sagt en nytolkning och ingen remake. Det var det bästa i genren som vi hade just då. Det är fortfarande ett riktigt bra spel. Men det fick samtidigt lite kritik för att vara för styrt. Jag själv bortsåg från det eftersom man var så otroligt svältfödd på liknande upplevelser.

 

Det som nu har hänt är kort och gott Kickstarter. Tack vare denna lilla fantastiska sida har vi fått vår riktiga uppföljare som vi verkligen ville ha. Namnet på spelet i fråga är Xenonauts och det finns att köpa bland annat här.

xeno2Xenonaut är i princip en karbonkopia av originalet UFO – Enemy Unknown. Det har allt som originalet hade. Jordgloben, basbyggandet, forskningen, tillverkningen och den taktiska speldelen. Jag skulle säga att jag behövde inte många minuter innan jag kom in i spelet och behärskade i princip det mesta av det. Ja, det kanske några tänker att det är tråkigt att det är så lätt att sätta sig in i spelet. Men då får man ha i baktanke att jag har lagt kopiösa mängder utav tid på detta i min ungdom. Och även om spelet är en kopia av något som är 20 år gammalt så är det ändå mer avancerat än de flesta spelen som släpps idag.

 

Det är heller ingen lätt uppgift att ta sig an det här med att rädda mänskligheten från utomjordingar. Svårighetsgraden är satt som den sig bör, på 90-tals nivå. Jag rekommenderar alltså att man börjar på lättaste för att inte åka på storstryk redan efter ett par minuter. Men när det väl börjar gå bra och pengarna börjar ramla in det är då spelet når sin fulla potential. För tillskillnad från Firaxis nytolkning och i likhet med originalet så kan du här bygga fler baser än bara en. Genom detta kan du alltså ha en bas som är en ren forskarbas där alla forskare bor och utbyter viktig kunskap mellan varandra. En annan bas kan vara där du tillverkar allt gottgott som forskarna har kommit på genom att forska på de saker du hittar ute i världen. Räds nu inte grafiken i det här spelet, det är mer än tillräckligt för att göra jobbet och allt annat lull-lull hade bara varit i vägen. För knappa 200 spänn kan det här vara det enda spelet du behöver i höstmörkret.


  Kategorier:
PC


  Far Cry håller än!

far-cry-hd-11

För exakt 10 år sedan släpptes Far Cry 1. Det var ett så kallat ”öppen värld-spel” där man kan springa runt lite bäst man vill och skjuta på lite vad som helst. Det som var det stora med just det här spelet var dess grafik. Den var bedårande vacker. Bilden ovan är från just det här spelet utan några som helst modifikationer. Det var så här det såg ut för 10 år sedan. Träden rör sig lite lätt i vinden vilket var en stor bedrift på den här tiden, men träden rör sig ju fortfarande i dagens spel. Så, har det egentligen hänt speciellt mycket?

 

Jag har under sommaren kört en 10 timmar av det för att kunna få mig en uppfattning. Parallellt har jag även kört Far Cry 3. Och faktum är att jag tycker inte att det här hänt så sjukt mycket på 10 år. Visst, det man tyckte var en öppen värld var inte så öppen som den är i dag. På ont och gott. Det finns inte lika många springa runt och hämta 1300 fjädrar eller liknande uppdrag som bara är där för att de som vill maxa spelet. Det är positivt! Men i övrigt, grafiken håller än, spelmekaniken håller än och är ibland till och med bättre än dagens spel. Ljudbilden håller. Ja, allt håller. Så har ni inte kört igenom det här så rekommenderar jag det varmt i väntan på Far Cry 4 som släpps senare i höst.


  Kategorier:
PC, Retro


  Aftonstjaernas Tankar är nedlagd för gott

aftonstjaernaslogga

Precis som titeln antyder så är det nu en epok(för mig) som går i graven. En webbsida/blogg som följt mig sedan det första inlägget en kall marsdag 2009. Men den dog egentligen inte i år utan började få sig en rejäl törn när jag började skriva för Eurogamer och inte längre skrev för att det var kul, utan för att jag var tvungen. För jag tycker ju egentligen att det är kul att både skriva och spela. Men när man inte får spela det man vill på sin dyrbara tid och inte skriva som man vill utan att få korrar på allt man gör så att man nästan undrar var min personliga stil tog vägen. Ja, då är det varken kul att spela eller skriva längre.

Mina starkaste minnen har jag från decembermånaderna när det i bloggosfären var dags att skapa en GOTY för året som varit i en mängd olika kategorier. Tack Malmer för detta! Men det var även stort att två år i rad bli nominerad till årets bästa spelblogg i Sverige. Så dessa minnen är inget som försvinner även om bloggen i sig försvinner. Eller?

Vid sidan av Aftonstjaernas tankar har jag även drivit min personliga blogg som mestadels har handlat om fotografier, men även en del träning och annat personligt. Båda dessa två bloggarna fick en törn av ”Eurogamergate”, ursäkta uttrycket. Så då tänkte jag i min stilla föräldraledighet att jag kanske skulle slå samman dessa två till en. Fortsätta pusha samma inlägg till de två olika kanalerna men att båda kanalerna, om de vill, kan nå bägge sortens inlägg. Och det är ju faktiskt så att jag även på Aftonstjaernas tankar blev mer och mer personlig ju mer min person kom fram bakom den i början dolda Aftonstjaerna. Så kanske är detta ett naturligt steg att ta. Att det blev min personliga blogg som tog över och inte tvärtom beror kort och gott på att den är betydligt äldre och det ligger mer arbete bakom den. Redan 1999 skrev jag mitt första inlägg här. Då var det dock via statisk html, för att sedan gå över till SSI, för att sedan köra en Accessdatabas för att sedan gå över till mySQL och en egen lösning. Därefter kom jag in i WordPress och det som du ser nu. Sidan kommer att anpassas ju längre tiden går. Alla inlägg från Aftonstjaernas tankar finns här för de som vill återgå och få några gamla tips om retrospel eller liknande 😉


  Kategorier:
Amiga, Mobilspel, PC, Playstation, Retro, Xbox


  Vad är old school gaming?

doom345512Med spel som Wolfenstein och nya Doom så har nätet blivit väldigt vurmande för den gamla spelstilen. Spelstilen som fanns innan Gears of War lärde dig att du kunde gömma dig bakom en trälåda och få nytt liv på 5 sekunder. Det har har sedan dess(eller tidigare?) blivit något utav en branschstandard. Personligen tycker jag det är otroligt tråkigt och att det ska räcka att gömma sig för att sedan komma tillbaka i full karriär mot fienderna.

Det är på inget sätt mer realistiskt att det ligger healthpacks flygande i luften runt om på banan, men det blir sjukt mycket mer intressant spelande. Det räcker liksom inte att bara satsa allt tills man har 5% liv kvar för att sedan vila i fem sekunder och sen hamna på 100% igen. Nu när nya Doom nyligen har visats upp fick vi reda på att det skulle vara old school till det sättet med medpacks.

Dock blev jag lite orolig när jag hörde att banorna skulle vara linjära. Missförstå mig rätt nu, jag är verkligen inget fan av open world-spel. Eller jo, när Delta Force visade vägen älskade jag det. Men någonstans efter det första Far Cry så dog det lite och det spännande med att kunna göra vad man ville blev mest jobbigt och tidsödande. Men det finns faktiskt något där mitt emellan. Jag tänker på Doom 1 och Doom 2 där banorna var stora men inte öppna. De var samtidigt inte linjära.

Det bästa exemplet är nog ändå Hexen där banorna var typ som de i Doom men man kunde gå tillbaka och fram i dem lite hursom. Quake 2 var även inne lite på det spåret. Men därefter dog det helt. Jag hoppas att ID Software verkligen levererar oavsett. Men tills dess har jag mängder av moddar och förbättringar till de ursprungliga spelen att spela. Och oavsett om det blir en riktig flopp så vad gör det. Doom 1 och Doom 2 blir knappast sämre med åren tack vare dess öppna källkod som entusiaster förbättrar för var dag som går. Det Doom 1 är i dag kommer knappast Battlefield 4 vara om 20 år.


  Kategorier:
PC, Retro


  Estranged: Act 1 – Gratisspel i sourcemotorn

sp10thewarehouse0001

Jag brukar ganska ofta testa små gratisspel som släpps lite då och då. I går såg jag att det hade kommit ett nytt till sourcemotorn. Det är alltså den gamla hederliga motorn som driver Half-Life 2. Men det har aldrig tidigare varit ett problem och är det inte heller nu. Estranged: Act 1 ska vara ett spel som anspelar lite på skräck om jag förstår det hela rätt. Jag kan inte säga att jag direkt blev rädd någon gång. Så bortser man från skräckmomenten så är det ett helt ok FPS-pangare med några små pusselproblem längs vägen.

Av namnet och slutet på spelet att förstå är detta alltså första delen av ett par delar. Jag kommer definitivt att spela vidare när nästa akt släpps. Om jag ska ge det ett antal ”Ben E Factors” så är det 3/5.

Spelet tog ungefär 1.5 timme från början till slut. Ganska lagom om du frågar mig. Och för att vara helt gratis så är det ju ingen tvekan att du ska testa det i alla fall. Dock gäller det att du inte är bortskämd med ny grafik, för det ser ut som ett spel från 2005 ungefär. På både gott och ont.


  Kategorier:
PC


  Årets första spel avklarat

Screenshot 2014-01-13 14.44.52

Och det kanske inte är ett spel som nödvändigtvis släppts i år. För är det något som jag ganska ofta gör så är det att spela gamla spel. Mitt årliga spelande av Doom/Quake är ju ett sådant lysande exempel. Men nu är det ändå ett relativt nytt spel som jag har dragit igenom, nämligen Tomb Raider.

Första gången jag spelade Tomb Raider så var titeln exakt detsamma som det är nu. Bara Tomb Raider. På den tiden så satt jag och pillade ganska mycket med mitt Voodoo 2-kort och försökte patcha in 3DFX-patchar på alla spel jag hade. När jag väl hade fått in det på Tomb Raider såg det helt sjukt vackert ut. Så mjukt och flytande. Därefter blev det Tomb Raider 2 på Playstation vilket var ett ännu bättre spel än ettan. Nu har det gått ett antal år och ett antal Tomb Raider har kommit och gått. Inget har dock levt upp till tvåans tighta kontroller och spänning. Inte förrän förra året.

Dagens Tomb Raider har verkligen allt som krävs för att jag ska gilla ett spel. Bra grafik och bra spelkänsla. Det är någon story här också där man har fastnat på en ö och försöker komma därifrån. Men den är som vanligt i spel helt överflödig och onödig. Samtidigt är den inte i vägen och förstör, så det är helt ok att den finns där.

Jag gillar det linjära upplägget som spelet innehar. Man slipper att springa runt och göra en massa uppdrag och samla på fjärilar och gud vet allt vad det är i dagens openworld-spel. Charmen med att springa runt fritt på en stor karta försvann någonstans mellan Delta Force och Crysis. Far Cry kan ha varit det sista spelet där det gjordes värdigt.

För er som gillar äventyrsspel kan jag inte annat än att rekommendera det här spelet. Köpte ni det på Steamrean fanns det för dryga 70 kronor så då är det bara att slå till när det kommer under nästa rea.


  Kategorier:
PC


« Föregående sidaNästa sida »