Old World – En snabbtitt

Jag har sett framemot Soren Johnsons Old World sedan det utannonserades för ett bra tag tillbaka. Soren var ju lead designer på Civilization 4 som jag tyckte var en riktigt välpolerad pärla. Offworld Trading Company var det första spelet han släppte efter Civilization 4 under sin egna flagg Mohawk Games. Även det var ett otroligt välpolerat strategispel som handlade om att bosätta sig på en annan planet som ett företag och sedan sälja resurser, köpa billigt och sälja dyrt.

Old World är mer likt Civilization än vad något annat spel jag spelat som försöker likna det. Om man bortser från Call to Power 1 och 2. Jag har bara hunnit spela det 1-2 timmar än så har inte kunnat se hela spelet än. Men jag ska försöka beta ut de skillnader jag hittills har hittat. Den första skillnaden jag upptäckte var att sina arbetare inte bara bygger väger, planeringar och annat utan även underverk, och andra byggnader som hör till staden. Detta gör man alltså i rutorna runtom staden, och inte som i Civilization i en lista inuti staden. Detta gör ju vad jag gissar att man inte kan bygga allt i alla städer utan måste tänka mer strategiskt i vad man bygger var.

En annan stor skillnad som jag märkt är att dom tagit idén från Paradox många strategispel med att ens ledare någon gång kommer att dö och dess arvingar kommer att ärva tronen. Detta innebär att man får syssla lite med att gifta bort ledare och tänka strategiskt kring vem man ska skaffa en ny tronarvinge med. Och alla fördelar och nackdelar det kan komma att ge i framtiden. Varje drag är alltså ett år.

Det finns ett stort träd av från olika saker man kan forska fram precis som i Civilization. Men en sak jag lade märke till är att vissa av dem är tidsbestämda om jag förstod det rätt. Alltså, forskar jag inte kring en viss sak just nu kommer den saken att vara försvunnen i min historia för alltid. Har inte spelat tillräckligt länge för att se dess konsekvenser men det känns ju verkligen som ett friskt tillskott i genren.

Om jag skulle beskriva det så är det verkligen närmare Civilization än något annat spel. Men det vågar lite mer än den ganska strama Civilizationserien vågar. Det är ännu i early access men det känns så sjukt välpolerat att det skulle kunna vara ett färdigt spel. I alla fall så långt jag har kommit. Kan ju hända att det tar stopp efter X antal drag men så långt har jag inte kommit än. Rekommenderas starkt till alla som älskar Civilization!


  Kategorier:
PC


  Settlers 3 ändå

Jag har som ni säkert vet en liten förkärlek till spel som skapades på 90-talet. Ibland kan jag känna att det är bara för att jag upplevt dem själv när dom var nysläppta. Men när det gäller Settlers 3 så kan jag inte känna riktigt så. Grafiken är lika snygg som om det vore släppt år 2020. Spelkänslan är bättre än spel som släpps nu(lågoddsare).

Ubisoft släppte 2018 en nyversion av spelet. Denna version uppdaterade inte grafiken. Men den gjorde den möjlig att köra på upplösningar högre än 800×600. Detta utan att uppdatera själva grafiken i sig. För varför uppdatera något så perfekt som Settlers 3? I dag körde jag första familje-LAN:et på fyra personer. Det var alldeles underbart. Kändes som att man var tillbaka i sommarstugan 1998 och spelade med sin kusin och syssling. Underbart var bara förnamnet!


  Kategorier:
PC, Retro


  Årets sommarstugedator

Jag har i år bytt dator ute i stugan. Tidigare hade jag en fullstor towerlåda som säkert vägde 20 kilo. Nackdelen med detta är att jag inte vågar ha kvar den under vintern då det inte är säkert att den klarar vinterkylan i stugan även om vi håller temperaturen på plus hela året.

Så i år har jag fixat en dator som är betydligt lättare att bära med sig. En Mac Mini med en i5a 2.5ghz, 8gb RAM och 500gb hårddisk. Med adapter så kör den ut VGA i 1024×768 till min fina CRT-skärm. Till detta min gamla underbara spelmus Logitech G9 samt ett trådlös Appletangentbord. Jag har med andra ord blandat lite nytt med lite gammalt och fått en bra kompromiss tycker jag.

Rent prestandamässigt ligger den med Windows 7 installerat på lagom för att klara spel från runt 2003-2005 någonstans. C&C Generals funkar ok om man drar ner grafiken lite medan Red Alert 3 hackar sig fram på lägsta inställningen. Detta gör att jag alltså har en perfekt speldator att dra igenom de tidiga Command & Conquerspelen. Jag passade på att köpa hela serien för 149 spänn på Origin precis. Råkade göra sönder min originalskiva till Generals när jag skulle städa lite bland spelen tidigare idag.

Såg att det fanns en icke officiell patch till de tre första spelen i serien(c&c, red alert och tiberian sun) som gör att scrollen i spelet inte sticker iväg till andra sidan kartan direkt man rör på musen. Detta är ju ett vanligt problem när man kör dessa äldre, sämre programmerade, spelen på nyare hårdvara än va det var tänkt på. Så nu ser jag riktigt mycket framemot sommarlovet!


  Kategorier:
PC, Retro


  Halo Reach avklarat

Den rubriken trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Jag är ju en Halohatare utav rang. Min mest gillade tweet någonsing går blandannat ut på att man istället för E.T skulle begrava Halospelen i New Mexicos öken.

Men då jag fick med hela Halopaketet ”gratis” via Xbox Game Pass for PC så tänkte jag iaf att jag skulle ge det en chans igen. Ja, Reach hade jag ju aldrig spelat. Bara de tre första i originalserien. Med det sagt så måste jag ju ändå få lyfta fram en positiv sak. Och det är att det ser ganska ok ut på min breda skärm. Alla FPS blir inte så jättebra med bred skärm då den förvrider kanterna något såpass att det blir ospelbart.

Men detta funkar helt ok. Men hur är själva spelet då? Ja, det är fortfarande ganska uselt. Enda anledningen till att jag orkade spela igenom tills slutet var för att det är så dåligt programmerat. Det funkar lite så som det första Call of Duty gjorde. När man passerat en viss punkt på banan så slutar fienderna komma.

Detta innebar att jag helt enkelt kunde springa igenom flera banor utan att behöva skjuta några fiender. Jag sprang och sprang nästan tvångsmässigt igenom stora delar av spelet bara för att jag kunde. Så, kommer jag att ge Halo 1 en chans när det väl släpps som nyversion på PC? Kanske, det ingår ju gratis. Och har jag inget annat för mig så möjligtvis kan jag springa igenom även det. Men jag skulle aldrig rekommendera någon annan att göra det.


  Kategorier:
PC


  Rage 2 är avklarat

Har spelat Rage 2 lite sporadiskt sedan det släpptes ”gratis” på Microsofts prenumerationstjänst för PC. Jag gillade ju original-Rage rejält mycket för att känslan i det var sådär typiskt perfekt som bara ett ID Software-spel kan vara.

Rage 2 är som bekant inte utvecklat utav ID Software utan av svenska Avalanche. Det är ju dom som gjort alla dessa Just Cause-spel som ni säkert känner till. Tyvärr känns detta ganska direkt när jag kör spelet. Känslan, den där perfekta kontrollen när jag siktar infinner sig aldrig riktigt. Detta gör att spelandet i början var ganska sporadiskt.

Men bara för att det inte är helt perfekt innebär inte det att det är dåligt. För det är det inte. Känslan är helt ok, inte sämre än något annat FPS som inte använder ID Software-motorer. Det det däremot är är sjukt snyggt. Jag har försökt att fånga ett par bilder som visar den häftiga designen av banorna samt den häftiga ljussättningen. Det är iofs som i verkligheten, ibland riktigt svårt att fånga på bild.

Min superbreda skärm gör dock spelet rejält till nytta dock. Det blir otroliga vyer ibland. Och jag har faktiskt kul när jag springer runt och skjuter allt som rör sig. Och nu när jag precis har kommit från The Witcher 3 som jag tyckte var alldeles för långt så är detta sådär alldeles lagom perfekt långt. Ja, det finns en massa sidouppdrag och baser som kan intas, om man vill. Men man behöver inte om man inte vill eller som jag, inte har tid.

Jag skulle tippa på att jag spelat det ungefär 12-14 timmar innan sluttexterna rullade förbi. Jag körde några sidoquest, men inte många så att jag blev trött på det. Kan absolut rekommendera detta till er som vill ha lite lagom långt spel som utspelar sig i en öppen värld.


  Kategorier:
PC


  Äntligen Witcher 3

Jag har äntligen klarat av The Witcher 3. Ett spel som släpptes redan 2015, och som jag började att spela på PC men aldrig orkade köra klart det. Spola fram några år och det släpptes på Nintendo Switch. Denna fantastiska konsol som är ett ständigt suveränt komplement till en PC.

Nu kanske någon ojar sig över grafikdumpningen som krävs för att få detta spelet att kunna rulla på den betydligt svagare maskinvara som Nintendo har i jämförelse med den hemsnickrade PC-datorn jag har med ett RTX2080 som kronan på verket. Ja, det är inte lika snyggt. Men det är snyggt tillräckligt. Och det är snyggare än det spelet som på PC som aldrig startas eftersom det är så mycket smidigare som tvåbarnsfar att spela på Switchen där jag är fysiskt för stunden.

Själva spelet tycker jag är ett bra rollspel. Jag skulle dock inte höja det till skyarna på samma sätt som de allra flesta verkar göra dock. Då tyckte jag The Witcher 2 var betydligt bättre när det kom. Detta är egentligen bara mer av samma vara. Och detta med betoning på mer. För det var alldeles för långt och utdraget i slutet.

Och då vet jag att spelet har fått jättegod kritik för att just inte vara utdraget, eller långtråkigt någon gång. Detta upplevde jag inte. Om jag får dra en parallell till Assassins Creed – Odyssey som jag ramlade in på ungefär 100 timmar, vilket var betydligt längre än detta, så var AssCreed aldrig långtråkigt på samma sätt. Jag vet inte om det är att jag har varit otåligare denna gången eller vad det beror på. Men det är den känslan som jag lämnar när avslutningstexten rullar på skärmen.

Jag tror det är tveksamt att jag kommer orka spela igenom de bägge expansionerna. Men låter det ändå ligga kvar på micro-SD-kortet för att se hur det känns till sommaren. Dock vet jag ju att sommaren brukar ägnas åt retrospel ute i stugan. Ska se om jag inte kan köra igenom något RTS denna gången. Red Alert eller Tiberian Sun är två som lockar lite extra. Vi får se vad sommaren på landet kommer att ge.


  Kategorier:
PC


  Ion Fury avklarat

Ion Fury hette tidigare Ion Maiden innan Iron Maiden tyckte att det var lite väl likt deras namn. Sedan dess har det hetat Ion Fury. Och som spel är det exakt samma som det som en gång hette Ion Maiden. Så, vad är det här då för spel tänker ni? Ja, självklart är det ett nytt retrospel gjort i en motor som Ken Silverman själv snickrade ihop från 1993-1996. Den har använts tidigare i inte helt okända spel som Duke Nukem 3D, Shadow Warrior, Blood och Redneck Rampage för att nämna de mest kända.

Trenden att skapa nya FPS med äldre motorer fortsätter alltså. Och ingen är gladare än jag. Detta är perfektion från första början till sista bomben ner i slutbossen. Känslan när man rör sig är så perfekt som den en gång var. Och det är just den där känslan som är så svår att få i dagens nya spel. Allt satsas på häftig grafik så att känslan nästan glöms bort.

Det som dock är riktigt häftigt och som många glömmer är att detta spelet är hur sjukt snyggt som helst. Och det är något som verkligen håller än idag med sin pixelperfektion. Jämför man den här motorn från 96 med tex Mario 64 eller liknande så håller den här sjukt mycket bättre än Marios utslätade fula ytor. Jag vågar tom säga att Mario 64 inte ens var snyggt när det begav sig.

Hela spelet tog mig ungefär 16 timmar att klara av. Det är uppdelat i 7 episoder med 3-6 banor i varje episod. Men man kan göra lite backtracking på vissa banor om man önskar. Jag tog typ bara 23% av alla hemligheter så för den som älskar att 100%-a spelen så är detta en guldgruva. För mig är jag sjukt nöjd och ser framemot WRATH – Aeon of ruin som släpps någon gång senare detta år, men som är ett nytt spel men byggt i Quake 1-motor. 2020 är ett bra år att vara gamer i!


  Kategorier:
PC, Retro


  Dishonored avklarat igen

Är det något som Dishonored inte är så är det fult. Det nu åtta år gamla spelet har fått en lätt uppsnyggning i form av en definitive edition och släppts på Gog.com. Detta var tillräckligt för att jag skulle köpa hela paketet en gång till. 70% rabatt hjälpte även det till.

Som ni ser på bilderna så är dom i extremt widescreenformat. Min skärm har ett förhållande på 32:9 vilket är som två stycken 27″(16:9) bredvid varandra. Allt detta gottiga på 49″. Men det är verkligen inte alla spel som gör sig på detta formatet. Settlers 3, detta och Assassins Creed är de jag har bäst erfarenhet av på denna enorma skärm. Alla tre mycket bildsköna.

Men hur är då spelet? Jag kommer ju från den gamla skolan där Thief(originalet) var det bästa som hänt sedan potatismos på pulver. Jag kunde även uppskatta det första Splinter Cell. Men sedan var det inte så mycket mer. Ja, förutom Thief 2 och 3 då. Men rebooten var aldrig någon hit. Så, hur står sig då Dishonored i jämförelse? Jo, faktiskt ganska bra. Det enda jag egentligen har något att påpeka på är att om man inte väljer att smyga, eller blir upptäckt, så kan man likt Rambo meja ner alla fiender med sina vapen och förmågor. Och riktigt så var det inte i originalthief. Blev man upptäckt där var man nästan lika med död direkt.

Men om man bortser från att det har blivit enklare så har spelet alla de rätta ingredienserna för ett perfekt smygarspel. Man kan ta sig an uppdragen på flertalet olika sätt. Det finns ganska många olika spelstilar man kan använda sig av tack vare förmågorna. Jag hade tex aldrig spelat med förmågan av att ta över en annans kropp(ja, förutom i Messiah, tack Shiny!) tidigare. Det öppnade upp ännu fler vägar då jag kunde smyga in i små utrymmen som en råtta för att sedan förvandla mig tillbaka till mig själv igen.

Jag kommer att spela vidare i Dishonored – Death of the Outsider som är, vad jag förstått, ett fristående spel men som ändå är en slags uppföljare på Dishonored 2. Och eftersom det inte var jättelängesedan jag körde igenom Dishonored 2 så känner jag mig inte lika sugen på det igen först. Blir säkert en omgång lite längre fram trots jag nog uppskattar del 1 som lätt starkast.


  Kategorier:
PC


  En gratis dator

Har man tur så kan man lyckas få tag i gamla datorer helt gratis. För några veckor sedan så såg jag en annons på Facebook för just en gratis dator. Och inte nog med det, även en gratis CRT-skärm i prima kvalitet. Så den enda kostnaden för hela paketet var lite tid och en resa 3 mil österut. Helt klart värt!

Den var en riktigt stor dator. En gammal serverlåda av något slag. En Pentium 3 450mhz satt i den som jag klockade ner till 266 för att kunna köra mina gamla spel i rätt hastighet. Först installerade jag en 160gb IDE-hårddisk i den i hopp om att den skulle ta den, men det gjorde den inte. Lite efterforskning på nätet och jag kom fram till att en uppdatering av BIOS var nödvändig. Detta fungerade dock inte med det rekommenderade programmet i Windows, utan jag fick hitta någon tredjepartsapplikation och boota in i Dos med en Windows 98-skiva. Därefter fixade jag det. Så nu sitter det en 8gb och en 160gb-disk i den.

Det satt något konstigt ljudkort i den som jag inte blev riktigt klok på. Hade velat sätta in ett SB16-kort men fick nöja mig med ett Soundblaster Audigy 2 som jag hade liggandes i min byrålåda. I burken satt redan ett Riva TNT2-kort så det lät jag sitta kvar men kompletterade det med mitt gamla Creative Voodoo 2 kort på 12mb ram.

Som operativsystem slängde jag in mitt gamla favorit-OS på Windowssidan, Windows 2000. Det var en fröjd att få se den vackra gamla startbilden som man sett så många gånger tidigare.

Även inloggningskärmen värmde varmt i mitt gamla hjärta. Så otroligt vackra inloggningsrutor görs inte längre. I dag är det bara en massa face-id och annan modern skit som ser skit ut också.

Skärmsläckaren som jag nästan hade glömt bort ställdes givetvis in och jag hänfördes över den snabba grafiken. Kan tänka mig att även 266mhz är lite för snabbt för den här datorn. Får se om jag gör något åt det så småningom.

Det första spelet som jag installerade och började att spela var Dune 2000. Ett spel som jag aldrig riktigt gav en chans. Det kom liksom lite för sent. Jag var mer inne i uppföljaren Emperor: Battle for Dune som jag minns hade sjuk grafik när det kom. Nu tycker jag dock att detta var riktigt snyggt på den nyinköpta gratis CRT-skärmen.

Till min frus stora glädje rotade jag fram den gamla skivan till Backpacker 3 som jag inte har spelat sedan typ gymnasiet. Det låg ju installerat på alla våra datorer i skolan som någon äldre elev hade varit snällt att installera. Jag försökte få jobb som fiskhandlare. Det gick sådär.

Som sista spel så installerade jag Unreal. Detta spel köpte jag tillsammans med det Voodoo 2-kort som just nu sitter i denna datorn. Har för mig att det var till en Pentium 2 350mhz. Så det var kul att få frågan om det sitter ett 3DFX-kort i datorn när jag startade upp spelet. Hänfördes av den vackra grafiken i början på spelet.


  Kategorier:
PC, Retro


  Quoth gör om E1M1

Jag har spelat mängder av addons, extra maps, expansioner till ett av världens bästa spel Quake. Det är helt otroligt vilket aktivt community Quake innehar sisådär 24 år efter att spelet släppts. Den jag har tittat lite närmare på här och nu heter Quoth. Det är egentligen inte ditt vanliga expansionspack med en mängd banor utan ett tillägg(bibliotek) för mapskapare att skapa nya kartor från. Nya monster, uppgraderade vapen och lite annat smått och gott.

Men det är även något för alla andra. Det ingår nämligen två helt fantastiska nivåer i detta paket. Nämligen de två första banorna från Quake 1 fast omgjort så att du känner igen dig lite, men ändå inte. Och det är gjort på ett sådant suveränt sätt att det känns som ett helt nytt spel. Och det är helt klart värt de 20-30 minuterna det tar att spela igenom det.

För er som är nya på det här med att ladda ner hemmasnickrade nivåer till Quake 1 så kan jag varmt rekommendera Quake Injector från Quaddicted. Det är ett litet program som är skrivet i Java som fungerar som ett laglit Napster för Quake typ. Man söker på det man vill ha och så laddar den ner det och när man har konfigurerat en Quakemotor så är det bara att klicka på ”play” så laddar den in det och så är det bara att njuta. Allvarligt alltså, har det varit lättare att spela Quake än nu? Jag rekommenderar starkt motorerna Mark V eller Quakespasm då de ger bäst inställningar för att få det att se ut som det en gång gjorde. Ja, det går att smeara ut det med massa antialiasing och skit, men dom här motorerna har mängder av inställningar för att få det pixelperfekt, så som det en gång var, så som det än idag borde vara.


  Kategorier:
PC, Quake, Retro


« Föregående sidaNästa sida »