Årets boss
Jag satt länge och tänkte på det här med bossar och vad jag tycker om själva fenomenet bossar. Det jag kom fram till är att jag verkligen hatar bossar. För vad är det som så ofta står emellan mig och en spelupplevelse? Jo, bossar. Senast i Final Fantasy 13 var det en sjukt svår boss efter typ 25 timmar som stoppade mig från att få fortsätta att uppleva det spelet som jag, tillskillnad från många andra, faktiskt älskade.
I The Witcher 2 fick jag nöta de få bossarna i timtal för att komma vidare. I förra årets Batman höll jag också på att ge upp. I Twilight Princess höll jag på att bli vansinnig att jag inte fick spela vidare, trots att jag efter många dagars nötande klarade skiten ändå. Men det hela slutar i att jag verkligen inte tycker att bossar tillför något överhuvudtaget. De bara förstör.
Som argument för bossar kan man givetvis föra fram åsikten om att det ska vara en liten svårighetsgrad lite här och där i spelet. Men jag känner, varför inte öka på svårighetsgraden i hela spelet då istället? Eller, varför kan man inte få välja bort bossar så som man kan få välja Easy om man vill? En liten bockruta och problemet skulle vara löst.
Jag tycker att modellen med en boss i slutet av varje bana, värld, är förlegad speldesign. Och trots att jag föredrar healthpacks och annan gammal speldesign så anser jag att det är en bra speldesign, bara gammal, men verkligen inte förlegad. Bossar däremot är både gammalt, förlegat, och har aldrig varit bra eller speciellt roligt. Nä, årets bästa boss är de bossarna som stannade kvar på ritbordet hos speldesignerna.
Kategorier: Årets spelKommentarer
12 kommentarer to “Årets boss”
DU har verkligen en poäng. Deus Ex hade exempelvis horribla bossar som bara förstörde. Men det händer då och då att en boss lyfter ett spel. Men ofta känns de tyvärr rätt trötta.
Oj! Tackar 😉 Ja, det är det som håller mig från att köpa Deus Ex, tyvärr… Under hundralappen så slår jag nog till dock
FF13:s slutboss var ju hemsk. (Men det är inte den du syftar på, va? Om du inte verkligen brände igenom spelet på 25 timmar. 😀 ) Helt omöjlig om man inte stannat upp lite på ett visst ställe i spelet och grindat en hel del. Vilket jag inte gjorde. Vilket gjorde slutbossen helt oslagbar. Herregud vad han piskade mitt lilla fina gäng.
Jag är inte heller så förtjust i bossar. Det är sällan de blir bra. Jag minns hur jag hatade bossfigherna i 'Splosion Man, eftersom de ofta var billiga, skitjobbiga, och inte alls roliga. Döm av min förvåning när Ms. 'Splosion Man hade en riktigt rolig bossfight redan på första nivån. Jag har inte hunnit stöta på någon mer, men jag hoppas att de håller samma kvalité. 🙂
Hehe, nä det var inte slutbossen, det var nån boss efter typ 5 timmars spelande i den öppna världen, vad den nu kallades. Det bara gick inte, synd… För jag gillade spelet starkt annars. Men jag kan tänka mig slutbossen… Tog den aldrig i FF7 heller, och det stör mig än!
Det hela handlar om i vilket spel som man faktiskt lägger in bossar. I Batmanspelen så är ju bossarna en så stor del av Batmans universum, och man vill ju verkligen vara Batman när han tar fast skurkarna i en riktig strid. Sedan kan jag inte tycka att bossarna i de 2 senaste spelen var speciellt svåra (men det kanske bara är jag) utan bara intressanta utmaningar som inte innehöll speciellt mycket avancerade bossmönster eller klurigheter. Sedan kan man ju sänka svårigheten rent allmänt på spelet, vilket gör så att bossarna blir mycket enklare de med.
Sedan finns det ju exempel där bossarna helt enkelt kunde ha "stannat på ritbordet" som du uttrycker det. Ett bra exempel var från SpelMalmer med Deus Ex: Human Revolution. De bossarna tillförde absolut ingenting till spelet.
Jag inser att det blev lite ett försvarstal till bossar, men det är ju som sagt bara min åsikt. Jag älskar verkligen bossar och de svettiga momenten där jag måste anstränga mig lite extra mycket. Skulle spelet däremot hålla den svårighetsgraden på fiender så skulle jag nog bli utmattad istället.
Däremot så har vi ju det här med att göra bossar lagom svåra, vilket är en konst i sig. För svåra bossar kan enligt min mening vara spelförstörande, och en boss ska ju helst inte förstöra tempot i ett spel på samma sätt som ett pussel inte ska göra det. Det är en fin balansgång.
Tycker att du ger en tankeställare med det här inlägget, och jag inser att jag till viss del håller med dig, även om jag älskar bossar. 🙂
Jo, i Batman förstår jag att det skulle bli konstigt utan bossar, även om jag personligen gärna hade sett dem i typ bakgrunden bara, eller ja, nä, jag vet inte, jag är kluven. Hade svårt för en av bossarna i första Batmanspelet, men den klarade jag tillslut. Batman till NES var det dock samma visa, sista bossen, som väl var Jokern om jag minns rätt hade jag inte en chans på.
Jag vet faktiskt inte hur många spel jag har som jag inte har klarat men som det bara är sista bossen kvar på. Det är för många för att det ska vara kul iaf.
Så spel som SotC skulle jag nog aldrig stå ut med där det bara är bossar i 😛
Och fastnar jag på bossar så brukar jag alltid sänka svårighetsgraden i de spel det går för att sen dra upp den igen när bossen är död. Problemet är dock när det inte går och man får spela om ett par timmar, usch!
Håller med dig i huvudsak. Gillar att det inte fanns några bossar i tex Alan Wake.. Samtidigt som dom fyller sin funktion i Dark Souls… men generellt så hade jag helst sluppit dom.
Sant! Alan Wake var ju trevligt, bara ett spel rakt upp och ner, precis som det ska vara 😉
Jag är lite kluven. Jag hatar bossar som är för svåra men vill gärna att bossar ska existera. De ska vara intressanta istället för svåra. Speciell stridmekanik och taktik liksom.
Batmans bossar var ju bra! både i Asylum och City. 😛 Inte svåra alls och ganska intressanta (utom Ivy, urk).
Jag är säkert bara dålig, men jag hade lite småproblem med den näst sista bossen i Asylum, vad den nu hette. Var väl 2 bossar samtidigt som åkte kors och tvärs över ett rum och en massa småtyper som sprang runt också, nä, inget roligt alls 😉
Ah, titan thugs? Ser inet dem som bossar 😛 Det är supertrista fiender däremot! ;D
Aha, ja fruktansvärda var dom iaf 😉