Spelens Återspelningsvärde

diablo2-1280x1024

I helgen så var det då dags för Retrospelsmässan igen. Jag hade bestämt mig att åka dit i år eftersom jag missade det förra året. Men att ta ledigt från jobbet en dag är mer kostsamt än man kan tro medans man pluggar. Så istället fick jag ha en liten retrokväll i hemmets lugna vrå. En sak som jag tycker är retrospelens absolut starkaste sida är deras fantastiska återspelningsvärde.

Denna dagen fick gå i Diablo 2s tecken som jag säkerligen redan har spelat igenom ett tiotal gånger. Men det är faktiskt lika roligt fortfarande. När jag tänker lite på hur många gånger jag spelar om ett nytt spel och jämför lite lätt med gårdagens spel är det stora skillnader. Jag tror inte att det har med att det finns mycket mer spel nu. För långa perioder kan jag sitta och inte ha något spel alls att spela. Istället sitter jag med min gamla amigaskada och drar rektanglar med vänster musknapp på skrivbordet.

Det är svårt att säga var gränsen går där spelen förlorade sitt återspelningsvärde. Men för min del tror jag att Half-Life 2 var det sista spelet jag spelade igenom mer än en gång. Jag kan tänka mig att det kommer att finnas undantag någon gång i framtiden. Men oavsett hur bra ett spel än har varit sedan Valves mästerverk, har det aldrig lockat mig att spela det igen.

Jag håller dock mina förhoppningar uppe för Doom 4 som bör släppas någon gång nästa år. För jag tycker att det är något speciellt med ID Softwares titlar. Deras spel har något som man kan kalla “det”. Pricken över i’t för de som vill. Det är perfektion på ett retromässigt sätt. För trots att deras spel ser nya och snygga ut, så känns de inte nya. När jag spelade igenom Doom 3, fanns känslan där som infanns sig när jag första gången drog igång Quake 1.

Sedan kan man orda i åratal om spel som Civilization skall räknas med bland de här spelen eller inte. Givetvis spelar man mer än en omgång i de spelen. Men där fungerar det eftersom det är som ett helt nytt spel varje gång man startar upp det. I fallet med tex Quake 2 så är det precis samma banor, samma vapen, samma monster ännu en gång.

Med det sagt så hoppas jag att utvecklingen rent grafiskt fortsätter att gå framåt, men att spelkänslan i spelen tar ett par steg tillbaka i tiden. Jag bryr mig inte de fortsätter att fördumma spelen, köra på med en massa ointressant story osv, bara det är roligt att spela. Så, Bioware, jag pratar med dig, skärp dig!



4 svar till “Spelens Återspelningsvärde”

  1. Spel-Malmer skriver:

    Jag anar ett visst mått av nostalgi här. Det finns drivor av spel från den tiden du inte är det minsta intresserad av att spela om. Men det som finns kvar är de spel som blev klassiker. Allt var inte bättre förr, men det du kommer ihåg som bra var bra och håller därför än idag. Det är ju därför något blir en klassiker.

    Det finns flera spel idag som är värda omspelning om man har tid för det. Har flera spel jag gärna skulle spela om ifall tid fanns. Vad som blir klassiker för morgondagen får vi se, men jag tror lätt folk kommer sitta och minnas tillbaka till spelen från idag som faktiskt gick att spela om, till skillnad från "skiten de har då". 🙂

    • Aftonstjaerna skriver:

      Ja jag är väl medveten om nostalgin. Och det ska bli intressant om gränsen kommer flyttas från Half-Life 2 och framåt med tiden. Men om den inte gör det, vad säger det? Är det verkligen nostalgi då? För jag kan tänka mig att det skjut bra spelet Witcher 2 är bra om 10 år också, men kommer jag ha ett sug att spela om det som jag har med Quake 2 i dag? Jag är tveksam. För klassiker har det stor chans att bli.

      Men det får tiden utvisa, jag är fortfarande av den tron att spelen var bättre förr 😉

      • Oskar Källner skriver:

        Jag förstår precis hur du känner. Det finns fortfarande få spel som kan mäta sig med t.ex. Half Life 2.

        Samtidigt är jag övertygad om att spel över lag inte var bättre förr. Tror Spel-Malmer har en poäng. Ärligt talat badade man ju i dåliga spel även på den tiden. Det är klassikerna man kommer ihåg.

  2. Holmberg skriver:

    Det är inte många spel jag har spelat om flera gånger över huvudtaget.. varken förr eller nu. Men visst.. det var klart fler förr.. men hänger det på spelen eller hur mycket tid jag har tillgängligt att spela på?

    Förr var ju min tillgång till spel mycket mindre och jag hade mycket mer tid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: