Bortglömda Spel

Titeln ljuger givetvis dig rakt upp i ansiktet. De här titlarna är inte bortglömda egentligen. De är bara lite åsidosatta i den tidseran som vi nu lever i. Dagens spel skall vara enkla och raka. Helst skall de sälja ett par miljoner exemplar för att inte riskera få företaget bakom i konkurs. Men det fanns en gång i tiden, en gyllene tidsålder för spel. Tiden var lite grovt räknat mellan 1990 och något år in på 2000-talet. Det var då följande spel släpptes för att senare försvinna ur tiden till glömskan.

Command and Conquer : Renegade
screenshot05.jpg

Det var spelet som vågade vara lite annorlunda. Spelet som skulle ta oss ner på marknivå till våra älskade enheter i Command and Conquer. Det kom, det blev kritiserat och det dog ut. Men någonstans däremellan stod jag och rent utav älskade att springa runt bland alla dessa enheter jag bara sett uppifrån som små ikoner på en större karta. Det var mer känslan av detta än själva spelmekaniken i själv som gjorde det här spelet såpass bra som jag verkligen tyckte att det var. Jag har dock inte på senare år vågat ta mig an det igen, för jag är rädd att jag förstör bilden av ett perfekt spel.

Sacrifice radeon-sacrifice2-1024.jpg

Ett spel som var mer än ett spel. Det fanns inget som liknade Sacrifice när det kom och faktum är att det fortfarande inte finns något som liknar det än i dag. När det kom var det hur snyggt som helst och även om grafiken åldrats lite sedan dess hänger den fortfarande med och spelet är fortfarande mycket spelbart. Lite kort beskrivet så springer man runt i olika världar och samlar på själar från de varelser man har ihjäl. Med tiden blir man kraftfullare och får mer förmågor. Det kanske låter som vilket rollspel som helst, men det är det inte. Det är något med stämningen i spelet som får det att stå ut över allt annat. Ett av de spelen som kommer på min topp-10-lista, varje år.

Battlezone 2M1insert.jpg

Jag spelade aldrig Battlezone 1 så det kan jag inte uttala mig om. Däremot levde jag i Battlezone 2 som är lite samma sak som C&C: Renegade fast ändå inte. Där Renegade valde att bygga på ett kampanjläge som vilken FPS som helst valde Battlezone att ta ner spelaren till marknivå i ett RTS-spel. Man var en enhet som åkte runt på banan och byggde enheter och skapade byggnader, precis som man skulle göra i ett RTS. Men då man var en enhet på marken så fick man en helt annan känsla av striden. Och i multiplayer var det en hektiskt dröm som får Starcraft 2 att blekna. Tyvärr har jag inte sett något spel som gjort detta igen, dock en och annan Unrealmod som försökt sig på konceptet men misslyckats ganska grovt.

Heretic 2 Htic2-18.jpg

Heretic 2 använder sig av Quake 2 motorn för att bygga upp en värld full av mysterier. Vi som var med på tiden då Heretic 1 släpptes blev egentligen ganska besvikna (Nu talar jag för mig själv) när Heretic 2 släpptes och när det visade sig vara i tredjeperson och inte alls kändes som första Heretic, eller för den delen Hexen-spelen gjorde. Men när jag väl förlät speldesignernas val så lärde jag mig älska Heretic 2. Jag förstod inte längre hur jag kunnat ifrågasätta ett mästerverk som detta. Varför inte Raven Software går tillbaka till sina rötter med Heretic och Hexen är för mig ett mysterium. Det kan ju inte misslyckas. I dag känns Raven bara som ett bespottat företag som har långt kvar att vandra till de fornstora dagarna på 90-talet.

Z2 – Steel Soldiers
z2-steel-soldiers-01

Z2 var uppföljaren på Z. Spelet som tog RTS-genren och vred runt den lite. Man skulle erövra olika baser på kartan. Desto mer baser man ägde, desto mer soldater kunde man tillverka vilket gav segern till slut. Inte ens vid tidpunkten då spelet släpptes hörde jag speciellt mycket om det. Jag bara visste att det var bra då jag spelat föregångaren. Så det kändes lite som att det kom och sen försvann det direkt. Jag tror inte att det sålde speciellt bra även om det förtjänade det. Spelet fungerar absolut än i dag och en uppföljare skulle mycket väl fungera om det var prisatt någonstans runt 100-lappen.

Emperor – Battle for Dune

Emperor-Battle-for-Dune-2001-1-LQCESK3WIX-1024x768

Vi hade fått Dune 2000 som egentligen bara var Dune 2 med lite bättre grafik. Men det kändes mycket fattigare på något sätt. Däremot när Emperor – Battle for Dune släpptes var det i en rejält uppdaterad 3D-grafikmotor som krävde sin maskin för att köras. Spelet låg på hela 4 CD-skivor och det var magi rakt igenom samtliga skivor. Men det här spelet var väl lite som Renegade, endast för de redan inbitna fansen. De som redan gillade Dune men som hade blivit besvikna på Dune 2000. Jag älskade det för att det var Dune i en fruktansvärt vacker miljö. Jag älskade snygga spel på den här tiden och det här var nog det snyggaste just när det släpptes.



5 svar till “Bortglömda Spel”

  1. Spel-Malmer skriver:

    Ja Heretic 2 var en riktig pärla. Minns inte så mycket från det dock mer än att jag vet jag gillade spelet mycket och att det hade snygga ljuseffekter.

    Men Raven är ju inte så hatade idag. De gjorde ju det helt fantastiska Singularity.

    • Aftonstjaerna skriver:

      Nä jag älskar dom. Jag tycker mig ha läst mycket hat mot dem i ganska många forum bara, lite för mycket för att det bara skulle vara någon enstaka som hatade dem 😉 Men jag lyssnar nog lite för mycket på de som hatar än vad som är bra för mig! Det är trots allt ett av de företagen som överlevt längst i branschen och med en trackrecord som heter duga!

  2. Internetblogg skriver:

    Hexen 2 ligger nog på min lista utav bortglömda spel, riktigt bra spel som jag fortfarande tar mig tillbaka och spelar då och då. Battlezone 1 var också riktigt bra, även om jag faktiskt aldrig spelade 2:an.
    Renegade är en diamant, helt klart, har spelat det till och från de senaste åren och även om det kan bli lite… segt vissa gånger så är det definitivt ett riktigt klockrent spel.

    • Aftonstjaerna skriver:

      Ja men visst är Renegade bättre än vad det fått kritik för! 😉

      Kommer förhoppningsvis hinna en genomspelning på Hexen 2 och dess expansion senare i år. Jag har faktiskt inte spelat klart 100% något av Heretic och Hexen-spelen. Lite illa faktiskt även om jag varit ganska nära 100% många gånger 😉

  3. Oskar Källner skriver:

    Oh! Vilken underbar tid det var, den gyllene eran.

    Jag håller helt med. Det släpptes grejer mellan 1990-2000 som aldrig skulle släppas idag. De var galnare, kreativare, konstigare, öppnare … Idag skulle de ses som allt för smala och antagligen inte ge skaparna nog betalt.

    Mina två favoriter av de du nämner ovan är helt klart Sacrifice och Heretic 2. Sacrifice är, precis som du säger, något helt eget. Man måste spela det för att förstå.

    Heretic 2 var ju väldigt olikt sin föregångare, men till skillnad från dig tog jag det till mitt hjärta omedelbart. Det var ett underbart äventyr som jag minns än idag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: