Jag spelar Rick Dangerous på Amigan
Nu är listornas tid förbi för den här gången och bloggen kommer gå tillbaka till det vanliga lugna tempot med spelintryck från både nya och gamla spel. Och som vanligt så är det Amigan som står för de flesta retrokickarna. Det fanns ett spel när jag var liten som jag hatade mer än något annat och det var Rick Dangerous. Det är tillsammans med The Goonies 2 och Arabian Nights ett av mina sämsta köp någonsin och som jag blev så sjukt besviken på. Man hade ju inte råd med så otroligt många spel på den tiden innan jobb och andra inkomster.
Rick Dangerous kan närmast beskrivas som ett sadistiskt Giana Sisters. Varför jag jämför det med Giana Sisters är för att den har lite samma kontrollkänsla. Lite släpig och oprecis men som man ändå kan kontrollera i luftrummet efter ens tycke. Jag klarade aldrig det här spelet när det begav sig och på min omspelningsrunda här i går så bara dog jag hela tiden. Spelet inleds med att du blir jagad av en stenbumling. Där är det inga problem direkt, men det sätter liksom standarden på resten av spelet. Banan går i början vertikalt och när du gör hoppen ner ser du inte hur marken ser ut. Eftersom speltillverkarna är sjukt sadistiska så har de givetvis satt ut ett par spikar som man givetvis ramlar rakt på, om och om igen.
Jag hatade spelet då det begav sig och jag hatar det fortfarande i dag. Det är ett retrodoftande I wanna be that guy så för de som gillar att plåga sig själv med sådana här spel, go for it! Själv kommer jag hålla mig borta från det och får jag någon gång lusten igen skall jag läsa igenom det här inlägget så jag slipper skräcken som spelet faktiskt ger mig.
Kategorier: Amiga, RetroKommentarer
6 kommentarer to “Jag spelar Rick Dangerous på Amigan”
Härligt att se att Amiga inläggen är tillbaka på din blog 🙂 Rick Dangerous var ett av dom spelen jag saknade till min c64/amiga så jag har inte fått spelat det ordentligt, men jag skall ta och rota fram det någon dag och se om det är så dåligt som du säger 🙂
hehe, japp nu är julen över och då återgår vi till det vanliga igen 😉
dåligt och dåligt, spelet är okey, men jag hatar det 😛
Hehe nostalgi så det förslår. Spelade det en del på Atarin men det var ju mycket riktigt sjukt svårt… lyckades ta mig till andra världen men inte mer än så.
Har för mig att det var en riktigt käck melodi som spelades hela tiden dock. Alltid nåt.
Ja som det mesta på Amigan och antagligen även Atarin så är och var musiken i de flesta spel grymt bra 😉
Jag håller med om att Rick Dangerous är sadistiskt, lite som Super Meatboy fast med begränsat antal liv. Fast jag gillade det ändå när det begav sig. Minns fortfarande hur det gick rysningar längs ryggraden när ljudet som kom när man sprängde ett stenhinder med dynamit rullade fram i stereo. 🙂
Jag gillar att jag hatar det kan jag väl sträcka mig till 😛 Det är ju ändå ett av spelen man minns.