Psygnosis, världens coolaste
Det fanns en gång i tiden ett företag i England som hette Psygnosis. Ta det namnet i gommen och rulla runt det med tungan ett par varv och njut hur det låter när du uttalar det. Psygnosis och deras logotype kändes sådär lagom coolt och inte mainstream för fem öre.
År 2000 så kom det sista spelet ut med Psygnosis som tillverkare. Numera går dom under det inte lika spännande namnet SCE Studio London. Jag menar seriöst, hur kan man välja bort ett sådant sjukt vacker namn och cool logotyp? För mig är det en gåta. Jag tänkte i alla fall uppmärksamma några av Psygnosis bästa spel (som jag har spelat måste jag tillägga) som både tillverkare och utgivare.
Lemmings
En riktig klassiker som jag är lite rädd att dagens gamers inte känner till. Spelet har kommit i nya utgåvor som både blivit lyckade och totalt misslyckade. Men grundreceptet är lika genialt som det alltid varit. Att rädda dessa stackars IQ-badanka-lemmlar som inget annat kan än att bara gå rakt fram oavsett farorna som lurar när plattformen de går på tar slut.
Ett av de roligaste momenten i spelet var precis innan man blev game over och fick börja om igen. Nämligen knappen som ser ut som en atombomb och som ger varje lemmel en nedräkningssiffra innan de sprängs över skärmen. Det här skådespelet tyckte jag var så vackert att jag sprängde de stackarna om och om igen. Det var den här scenen som man visade upp för sina kompisar när man ville visa hur snygg grafik det var på Amigan.
Bill’s Tomato Game
I dag skulle ett spel aldrig kunna heta något så fräckt som Bill’s Tomato Game. Nä, i dag skall de heta coola mörka saker som Black Ops, Modern Warfare och vidare. Det här spelet köpte jag enbart av den anledningen att jag ville ha den lådan med det coolaste spelnamnet jag någonsin hört då. Här är det lite blandade spelmoment men i screenshoten här ovan går det ut att placera ut fläktar över banan för att sedan trycka på startknappen. Sedan skall fläktarna ta tomaten över banan till slutet. Gör man fel får man testa igen att placera om fläktarna. Dock är det ett begränsat antal gånger man får testa. Spelet i sig håller än i dag, testa mer än gärna 😉
Microcosm
Ett spel jag själv aldrig ägde, men jag spelade det hos en kompis Amiga CD32 och det var bara så sjukt snyggt. Man var ett litet rymdskepp som åkte in i en människas blodådrar och lungor och annan skit som vi har i våra kroppar. På senare år skaffade jag det här på PC men det blev aldrig lika magiskt som det en gång var. Det som var snyggt då var redan för 10 år sedan fult. Nu vågar jag inte ens titta på screenshots på det så att jag får ha kvar mina minnen av ett sjukt snyggt spel som inte var så bra egentligen.
Novastorm
![Novastorm [Disc1of2] [U] [SCUS-94404]-front](http://www.lackstrom.se/pics/afton/Psygnosisvrldenscoolastefretagsnamn_8A1F/NovastormDisc1of2USCUS94404front.jpg "Novastorm [Disc1of2] [U] [SCUS-94404]-front")
Ett spel som överraskade mig totalt när det kom. Jag fick med det i en stor samling av CD-skivor jag köpte för typ 400 kronor. Det var bara ett av mängden, men det hade allt som Microcosm hade i grafikväg samt att det faktiskt var ett riktigt roligt shoot-em-up-spel. Allt det egentligen gjorde var att sätta ett skepp ovanpå en film som gjorde att det verkligen kändes som att det var sjukt snygg grafik. Däremot så kom alltid fienderna på exakt samma ställe som de gjorde förra gången man spelade. Men detta höll mig ändå inte borta från att ha spelat igenom spelet minst 10 gånger. Håller antagligen inte idag.
Destruction Derby
Ett av mina favoritspel när det kommer till bilgenren. Här gick det inte bara ut på att åka runt banan så fort som möjligt. Nä, här skulle man förstöra motståndarnas bilar så mycket som möjligt för att plocka poäng. Det här släpptes 1995 och Ni kan tänka er hur sjukt det här var i multiplayer på den tiden. Jag tror nämligen aldrig att det hade gjorts tidigare ett deathmatchläge i ett bilspel. Men jag kan ha fel 😉
Det här spelet kan hålla om man spelar det på en netbook med såpass liten skärm. Annars är det antagligen en pärla som man får ha kvar i det minne som Psygnosis lämnade kvar i många gamerhjärtan världen över.
Kategorier: Amiga, PC, Retro
Mitt tävlingsbidrag för New Game+
Ina har fixat en trevlig tävlig borta hos New Game+ där man skall sätta textbubblor på en bild. Vinsten för det här är spelet Splinter Cell Conviction i specialutgåva för PC! Ja, Ni hörde rätt, ett PC-spel ligger äntligen i potten på en tävling. Och inte nog med det, ett spel som jag faktiskt sitter och väntar på att det skall komma i en bra rea någon gång, men som ännu inte gjort det. Och som den PC-spelare jag är var jag ju bara tvungen att fixa ihop ett bidrag. Så, här har vi det!
Kategorier: Övrigt
Jag spelar One Step Beyond på Amigan
Det här är faktiskt ett av mina första spel som jag spelade på Amigan. Jag köpte det för att det såg ut lite som ett vanligt plattformsspel samt att det hade sjukt snygga bilder på baksidan av kartongen. Direkt när jag satte i gång det på min gamla Amiga märkte jag snabbt att det inte alls var ett plattformsspel av den skolan som jag trodde att det var. Jag ville ha ett spel som Super Mario Bros, inte ett pusselplattformsspel. Jag blev väldigt besviken att mina pengar hade gått åt något sådant här löjligt spel, jag gömde lådan långt in i garderoben för ett tag.
Eftersom jag ändå hade lagt nästan 400 kronor på spelet och jag kände dåligt samvete inför mina föräldrar att jag inte hade använt min veckopeng (25:-/veckan) på ett bättre sätt så valde jag än en gång att plocka fram det för att i alla fall ge det en ärlig chans.
Spelet gick ut på att man skulle hoppa mellan olika plattformar. Den första plattformen var beprydd med en chipspåse och den sista plattformen var även den beprydd med en chipspåse. Man skulle ta sig från chipspåse A till chipspåse B, hur svårt kunde det vara? Efter att man besökt en plattform så drog sig den in och kom aldrig ut igen. Så problemet i spelet var alltså att besöka plattformarna i rätt ordning.
Under de första nivåerna var det inte speciellt svårt, bara hoppa till chipspåse B. Men efter ett par nivåer började specialplattformarna dyka upp. Dom kunde öppna alla plattformar man nyss varit på igen så man fick ta sig tillbaka. De kunde även slunga en över halva skärmen så man var tvungen att räkna ut vart man skulle hamna. Därefter fanns det även sådana med siffror som gjorde att man blev tvungen att besöka dem i rätt ordning. Ja, ni vet allt det där som är möjligt för att göra livet surt för en chipsälskande hund.
Spelet kom snabbt att bli ett av mina favoritspel och spelet som introducerade mig till plattformspusselgenren. Och självklart var det tack vare One Step Beyond som gjorde att jag valde lägga mina nästa insparade 400 kronor på Benefactor.
Att jag skarpt rekommenderar det här spelet kommer kanske inte som en chock. Jag skriver inte om retrospel för att jag känner en plikt att upplysa och dessa. Jag skriver bara om retrospel eftersom jag tycker det är skoj att gå tillbaka och spela om mina många favoritspel från den tiden. Och givetvis är det bara spel jag tycker om och rekommenderar vidare. Jag tror jag kommer fortsätta att blicka tillbaka till äldre spel emellanåt. Eftersom väldigt många i min närmaste blogg och twittergemenskap skriver väldigt mycket om konsolspel så känner jag att min nisch i retrospelandet ligger hos Amiga och tidiga PC-spel.
Kategorier: Amiga, Retro
Beviset, PC är billigare än konsol!
Jag som i det närmaste skulle kunna beskrivas som en rabiat PC-kramare skall här försöka ge en rättvis bild på varför konsolspelare är lurade när/om de säger att de spelar konsol eftersom det är mycket billigare än PC. Men jag måste få tillägga att jag äger både Wii, PS3 och 360 med ett tjugotal spel till vardera. För att vi skall kunna räkna rättvist på det här så måste vi sätta upp ett antal regler. Nämligen följande:
- Allt vi köper är nytt oavsett konsol eller spel (fullprisspel)
- Vi skall kunna spela multiplayer online
- Vi räknar på en livscykel på 5 år
Jag väljer att köpa följande dator/konsol
Datorpaketet:
Inet Taurus Experienced Gamer 9499:-
BenQ TFT 21.5" G2220HD 1390:-
Logitech MX518 Optical Gaming Mouse 299:-
Saitek Cyborg Keyboard V1 275:-
Edifier E1100 Plus 449:-
Microsoft Xbox 360 Gamepad Wired PC/XBOX360 302:-
Totalt 12214:-
Konsolpaketet:
Xbox 360 Basenhet – 250GB 2339:-
Deltaco HDMI-Kabel 19-Pin 2m v1.3 65:-
Totalt 2404:-
Än så länge så är datorpaketet rejält mycket dyrare. I det här inlägget skall jag inte gå in på hur mycket mer man kan göra med en PC utan nu är det enbart spelfunktionen vi är ute efter. Notera även här att vi förutsätter att konsolspelaren redan har en skärm att spela på.
Nu vill vi även kunna spela online och då tillkommer Xbox Live guldmedlemskap under 5 år.
5x Xbox Live 360 Guldkort i 12 månader 499:-
Totalt 2495:-
Nu är det dags att samla på sig spel. Och eftersom jag redan nu har satt upp regeln att vi enbart köper nya fullprisspel så är det här magin händer. Visst kan man köpa spel på REA också, men det gäller både konsol och PC. Jag använder Webhallen här för att jämföra spel. Och för ett nytt Xbox 360spel så verkar standardpriset vara 599:-. När det gäller ett nytt PC-spel är det lite svårare att få en uppfattning. Duke Nukem Forever, Mafia 2, Civilization 5 tar dom 399:- för medans CoD – Black Ops, Medal of Honor tar dom 449:- för. Så jag drar ett snittpris på 425:- för ett nytt PC-spel så är vi nog ganska rätt ute.
Nu gäller det att ta reda på vart gränsen går för att börja tjäna pengar på PCn. Och den går när vi köpt det 43:e spelet. Nu kanske ni anser att det är väldigt många spel. Och visst är det så, men nu snackar vi över en period på 5 år vilket ger ett köp av 8.6 spel per år. Det är något som jag personligen lätt köper själv.
Slutsats
Är man en någorlunda seriös gamer så har man pengar att tjäna på att köpa PC. Och då har vi givetvis inte tagit upp fördelarna med bättre grafik och kontroll. Att inte få spela sina spel i 1080p och 60fps är något man får leva med om man väljer det dyrare alternativet konsol medans de som väljer PC både får en billigare lösning samt bättre upplevelse.
Att det finns pengar att tjäna på alla onlinereor på PC är heller inget vi har nämnt. Ingen reaback i världen hos Mediamarkt kan slå tex Steam julrea eller liknande onlinereor. Men nu skulle jag ju inte ta upp det, i min bedömning, men kände ändå att jag var tvungen att nämna det.
Så, i väg och fynda PC-utrustning nu! Och är Ni kunnig att bygga ihop datorn själv så finns det några hundralappar till att tjäna, men då förlorar du den 2-års garantin som finns på den färdiga datorn. Så det är nog antingen eller 😉
Kategorier: PC
Ett inlägg tillägnat Cannon Fodder
Här skall jag tipsa om en utgåva av Cannon Fodder som säkert många har missat under åren. Spelet i sig är som Ni säkert redan vet skapat av Sensible Software. Samma företag låg bakom det mycket populära fotbollsspelet Sensible Soccer. Vad kunde då inte vara bättre än att kombinera dessa två genrerna i vad som kan vara den konstigaste missmatchen i spelvärlden någonsin? Eller är det någon som kan utmana fotboll och krigsspel?
Den här utgåvan av spelet är en gratisversion som enbart kom ut på en diskett som följde med tidningen Amiga Formats julutgåva 1994. Man slogs alltså mot fotbollspelare utrustade med vapen och en och annan helikopter som försökte göra livet surt för en.
Jag har även letat fram ett antal spel till Amigan som jag kommer att skriva inlägg till här ett tag framöver. Ja, för vi snackar om en 30-40 spel som är väl värda ett eget inlägg. Så är du en riktig Amigahatare så är du varnad om du hade fortsätt läsa min blogg de närmaste veckorna/månaderna. Men den som hatar Amigan förstår sig inte på spel och läser därför antagligen inte min blogg 😉
Kategorier: Amiga, Retro
Jag kör Cannon Fodder på Amigan
När jag skall försöka göra en lista över de absolut bästa Amigaspelen man inte får missa så hamnar alltid Cannon Fodder på den listan. Det är ett spel från tillverkarna Sensible Software som släpptes 1993 först och främst till Amigan, men som även konverterades till i princip samtliga plattformar som var aktuella under den tiden.
Spelet går ut på att man styr ett visst antal soldater på olika uppdrag där man alltid i princip skall döda alla fiender, kort och gott. Man styr spelet med musen och klickar helt enkelt med vänster musknapp var sina soldater skall gå någonstans. Därefter använder man höger musknapp för att skjuta ner fienderna. Svårare än så är det inte.
Inför varje uppdrag blev man tilldelad ett visst antal soldater. Dog någon av sina soldater så var dom döda för alltid och de fick en fin gravsten vid uppdragsskärmen. Vissa uppdrag var uppdelade i flera faser och hade man blivit av med en soldat i första fasen så var man en man kort under resten av det totala uppdraget. Det här gjorde att spelet blev en hel del mycket svårare efter den enkla inledningen.
En av funktionerna som jag roade mig mest med när det begav sig var att man kunde skjuta vidare på en redan död motståndare så att de skrek och hoppade undan. Det här kunde man hålla på med så länge som man orkade. Givetvis var det här hysteriskt roligt när man var 13 år, när jag däremot testade det nu så var det kul i ungefär 1 sekund innan jag gick vidare till att döda nästa fiende.
Cannon Fodder är ett spel som absolut har återspelningsvärde än i dag. Och eftersom det är konverterat till varenda format som finns (nästan) så är det ett spel som är lätt att få tag på. Givetvis är det att föredra att spela med mus, så ni som sitter där med SNES eller Mega Drive, Jaguar och så vidare. Glöm bort det, skaffa det på PC, Amiga eller Atari istället!
Kategorier: Amiga, Retro
Helgens kap!
Nu i helgen har Steam sin vanliga helgrea. Det är här som vi PC-spelare gör våra största fynd tillskillnad från konsolägare som måste springa runt i diverse reabackslådor och leta bland lådor som ungar satt tuggade tugummin på och icke vuxna vuxna har lagt sin äckliga snusprilla i. Här kan vi sitta på våra sköna fåtöljer och i lugn och ro slanga hem våra fynd direkt i en riktigt fyndbutik som vi har framför oss. Jämför gärna med vad de “riktiga” spelen kostar på Xbox. Nä, än en gång vinner PCn mot konsol. Men nu nog med det, får ta det i en annan post någon gång. Nu till spelet i fråga, Company of Heroes med tillägget Opposing Fronts för 35 kronor.
Spelet är egentligen ett ganska vanligt RTS men med den skillnaden att du känner dig mer närvarande än i andra RTS. När jag menar närvarande så menar jag att det känns som att du själv är på slagfältet och ger order direkt där istället för att som i andra RTS vara en slags gud som svävar ovanför och ger ungefärliga order som sedan ens soldater utför.
Det här spelet är inget du behöver fundera på att köpa, slopa en 3/4-delars öl i kväll och lägg de här 35 kronorna på ett rejält spel som kommer ge dig många timmars nöje.
Kategorier: PC
Världens bästa spelmusik!
Jag blev lite inspirerad av Svamprikets musiklista gjord av Tommy. Men jag tyckte det saknades något vitalt i en lista över spelmusik. I deras lista var det bara spelmusik tillhörande konsoler. Och det spelet som även finns på dator är multiplattform och finns även det på konsoler. Så här tänkte jag utan inbördes ordning lista fem av mina absoluta favoriter genom tiderna. Ja, vissa finns även på konsol men från början var de datorspel och det var även där på deras hemmaplan som jag upplevde dem.
Lotus Turbo Challenge 2 – Amiga
Vilket intro! Problemet med det här spelet var att man aldrig ville knappa sig vidare in i spelet utan fastnade varenda gång vid titeln. Spelet i sig tyckte jag var riktigt bra när det kom, dock var Lotus 3 snäppet vassare rent spelmässigt, men musikmässigt kom det aldrig i närheten.
Cannon Fodder – Amiga
Med en sjukt bra musiksnutt gjort på ett mycket humoristiskt sätt som bara sätter sig bak i huvudet och vägrar släppa. Än idag kan jag komma på mig själv stå i duschen och sjunga på refrängen.
Civilization 4 – PC
Jag tog upp den här musiken i inlägget med Civilizationserien. Samma effekt här som i Lotus Turbo 2. Man kommer aldrig in och spela. Istället höjer man volymen och bara insuper stämningen av den här vackra sången. Det är så här spelmusik skall användas, få igång en i den stämningen som spelet vill ge. Att den här sången ger en episka känslor och viljan att ta över världen råder ingen tvivel om. Jag lyssnar på den medan jag skriver här och hårstråna på armarna står upp och jag känner rysningar i hela kroppen. Ett nutida mästerverk!
Duke Nukem 3D – PC
Jag valde Megadeths version av den här som är sanktionerad av 3D Realms. Den är bara så sjukt bra och jag hoppas verkligen vi kommer att få se mera av vår kära Duke.
Simon The Sorcerer – Amiga
Min pappa tvingade mig att ta pianolektioner när jag var liten. Jag hatade det och lärde mig heller aldrig något vettigt. Kan spela typ Den blomstertid nu kommer om jag får ha noter. Men det är inte bättre än så och har heller aldrig varit. Den här melodin till Simon the Sorcerer var däremot en som jag envist försökte spela av och skriva ut noter till. För en som är relativt tondöv var detta en svår uppgift även om den halvt normalbegåvade tycker det är jätteenkelt då melodin är ganska simpel. Men den har en melodi liksom glassbilen som sätter sig på hjärnan.
Kategorier: Amiga, PC, Retro
Jag spelar Benefactor på Amigan
Det finns ett spel som jag inte döljer att det är ett av mina absoluta favoritspel. Dess huvudkaraktär Ben E. Factor har varit min avatar i väldigt många år nu och jag har aldrig bytt bort honom. Jag har också ett screenshot från första banan i min logotype (spegelvänd för designens skull :P). Spelet i fråga är Benefactor och släpptes 1994 av Digital Illusions (nuvarande DICE).
Spelet är helt unikt i sitt upplägg och jag har personligen aldrig hittat ett spel som liknar det. Man skulle kunna beskriva det som en korsning mellan Lode Runner och Lemmings. Man skall nämligen rädda smarta “lemmlar” eller som dom heter här Merry Men. De är smarta på så vis att de inte bara störtar ut över fösta möjliga stup som lemmlarna gjorde. Ja, vissa gråa Merry Mens är dock inte så smarta utan de går rakt ut för stup om man inte snabbt hittar en röd färgburk som man målar dem röda med och så helt plötsligt blir de smarta igen.
I screenshotset ovanför ser Ni ett exempel när jag är tvungen att ställa mig på en röd knapp för att öppna en dörr åt en Merry Men så att han kan gå in och dra i en spak så att den plattformen rakt över den blåa “valen” skjuter ut och går att använda så att man kan komma vidare. Det här är själva stommen i spelet. Du hjälper Merry Mens genom att trycka på knappar och dom hjälper även dig i motsvarande situationer när du inte kan göra något mer. Otroligt smart spelupplägg. Och kul är det också!
Rent grafiskt såhär 16 år senare så kan man inte annat än bli imponerad över den pixelkärlek Digital Illusions gav det här spelet. Animationerna är imponerande när man ser den mycket lilla Ben E. Factor springa över skärmen. Det är inte många pixlar som dom har haft att röra sig med men ändå får Ben ett otroligt levande rörelsemönster. Det finns som sig bör, ett antal olika monster i spelet som mer än gärna ser till att ditt liv blir så kort som möjligt. Här ovan ser vi en Yeti som motar en stor snövägg preparerad med sylvassa spikar mot Ben. Det är en grym och omedelbar död som blir kontentan av kontakt med snöspikmattan. Och som i de flesta äldre spel ger detta en direkt Game Over-skärm. Som tur kan man trycka på Continue så att man kan fortsätta.
Jag fick svar från Patrick Liu, Producer på DICE angående om en eventuell remake av Benefactor. Tyvärr verkar det på samma sätt som med andra äldre spel att spelet befinner sig i rättighetslimbo som Patrick utryckte sig. På den tiden var det gamla härliga Psygnosis som gav ut spelet och dom är om jag inte är fel ute nu, SCE Studio Liverpool vilka ägs helt utav Sony. Men man hoppas ju alltid att sådana “småsaker” skall lösa sig för ens favoritspel från förr.
Så att få tag i och spela det här underbara spelet i dag är väldigt svårt eller antagligen olagligt (emulator). Själv köpte jag en Amiga 1200 för några år sedan där jag kan uppleva alla mina barndomsminnen på det sättet de var menade att upplevas. Men har du möjlighet att få tag i det här spelet så kan jag inte annat än att ge det mina största rekommendationer, för det här är verkligen ett bortglömt guldkorn och en del av svensk spelhistoria.
Kategorier: Amiga, Retro
Retro – Min bästa CS-bana
Jag fick sådan lust att skriva lite om min bästa CS bana. Det är ett jättegammalt spel och det var jättelängesedan jag skapade den här. Men det var tack vare de guiderna jag berättade om i går. Jag vet inte exakt men jag överdriver nog inte om jag säger att det ligger runt 150 timmar bakom den. Nu i efterhand känns det helt sjukt mycket tid som aldrig jag kommer nyttja igen då spelet är såpass gammalt. Men jag vet att jag och mina kompisar som spelade den mycket då det begav sig hade sjukt roligt. Att jag sedan fick aktivt kritik om vad som kunde göras bättre för att direkt efter gå in och ändra det gjorde det ännu roligare att skapa och lägga ner tid. Så visst var det värt det.
Banan skapade någon gång under år 2000. Därefter utvecklades den under ett antal år. Den är nämligen lite ofrivillig kontroversiell. Ni ser på bilden nedan två höghus. Själva banan gick ut på att man som terrorist skulle placera bomber någonstans i ett av husen för att sedan spränga båda husen. När sedan WTC i New York “sprängdes” 2001 så kändes banan inte så lustig längre. Men jag fortsatte ändå att arbeta med den eftersom den var så omtyckt av de runt omkring mig.
Det finns massor av små finurliga finesser att utnyttja på banan. Att skjuta ner glasövergången mellan de två tornen när någon stod där uppe var en av favoriterna. Självklart störtade den som stod där mot en självklar död. Men även små en knapp för att låsa en dörr bakom en högst ovetande fiende för att sedan få hela taket att sakta mosa fienden under sig. Som en liten råttfälla 😉
Det sista jag arbetade med kartan var nedanstående trappa. Den vet jag att den säkert tog 10 timmar att färdigställa. Det var en fruktansvärd konstruktion och så sjukt pilligt att få till. Det är otroligt när man ser dagens kartverktyg hur enkla de är att arbeta med. Och då var ändå det här verktyget bland de enklaste på den här tiden.
Efter att jag skapade den här och andra banor så var jag verkligen inne på det spåret i mitt liv att jag ville bli bandesigner. Jag hade American McGee som en av mina största idoler när det gällde leveldesign. Kanske tar jag upp det här någon gång igen som en hobby, men antagligen inte eftersom det är så sjukt tidskrävande och att jag vet att antagligen kommer jag inte ha några att spela banorna med/mot. Det var annorlunda på den tiden då de flesta av mina IRL-polare verkligen lirade spel.
Jag tänkte i alla fall som avslutning länka till banan i fall ni skulle få lust att testa den.
För Er som glömt var filerna skall ligga så skall wad-filen ligga i steam/steamapps/användarnamn/counter-strike/cstrike/ och bsp-filen i counter-strike/cstrike/maps/ och har ni ingen maps-katalog så skapar ni den. är det bara att gå in i spelet och starta nytt spel och välja banan de_lock2000 ur listan.
Kategorier: PC, Skapande
