All kärlek till Final Fantasy 13
Är Final Fantasy 13 ett riktigt Final Fantasy? Det är frågan som många som spelat spelet ställer sig och andra. Vi som gillar spelet måste då försvara oss och vårt spel som vi älskar. Ja, älska må vara ett stort ord men när man använder det i spelsammanhang så får det en liten mindre betydelse än i verkliga livet och visst tycker jag att man kan använda ordet när det kommer till spel som är fullständigt fulländade. Final Fantasy 13 är ett sådant fulländat spel. Andra spel som har uppnått den statusen i mina ögon är Final Fantasy 7, Benefactor, Civilization, Settlers, Doom, Dungeon Keeper och ett par till.
Det är alltså inga små spel som jag kvalar in till de här allra största någonsin. Jag har spelet Final Fantasy 13 i lite drygt 21 timmar nu och jag har nog precis passerat det här stället som alla säger är där “tutorialen” slutar och det roliga spelet börjar. Jag vet inte om det är så dock, men efter att ha läst lite om vad som händer precis i den övergången så tror jag mig är rätt ute. Så med det sagt, så har jag alltså gett Final Fantasy 13 min kärleksförklaring innan det bästa ens har börjat. Det här gör mig givetvis ännu mer upprymd och enda anledningen att jag sitter här istället för i soffan var bara för att jag var tvungen att skriva av mig från mina känslor.
Det är som en riktigt bra film som man inte kan dela med sig av sina känslor då man sitter hemma själv och spelar. Samtidigt förstår jag om min fru inte skulle orka med att sitta bredvid och titta på en kanske 50 timmars lång film, eller vad nu spelet kommer ta att klara.
Som kanske en del av Er vet så har jag spelat World of Warcraft i 5 år. Dock ganska nyligen fick jag av ekonomiska och tidsmässiga själ lägga det där åt sidan (för ett tag iaf). Så jag har saknat det taktiska tänkandet och de ibland riktigt svåra bossarna från Blizzards mästerverk. Helt plötsligt gör jag inte det längre. Bosstriderna i Final Fantasy 13 är något in i hästväg underbara. De kan ta upp åt 15-20 minuter att klara och det gäller att inte trycka fel en ända gång för då är det bara att starta om striden från början.
Och det är bara mig själv jag har att skylla på i fall “vi” skulle wipea. Nä, utmaning saknar spelet knappast, och jag blev ganska svettig efter senaste bossen jag mötte. Fick nog nöta den en 10 gånger innan jag fick ner den. Alltså, seriöst, nu vill jag inte skriva vidare, nu sticker jag till soffan igen! Skall bara slänga in en tvätt i tvättmaskinen också och sen blir det åka av!
Kommentarer
3 kommentarer to “All kärlek till Final Fantasy 13”
Vilket inträffande. Bloggade igårkväll något liknande själv. Fast då efter att bara ha spelat tills man hamnar i kristallsjön, alltså typ två timmar plus moms. Jag föll direkt för det.
Enda störningsmomenten är kameran som ibland är lite omedgörlig samt att det inte finns något enkelt "mark all as read" när det gäller inventoriet. Lite jobbigt att behöva gå in på allt för att bli av med blinkande ikonen inne i menyn.
Alltså minimala grejer som inte betyder någonting i ett fantastiskt spel. Sebastian skrev en bra kommentar på mitt inlägg där han refererade till Göran Hägglunds "verklighetens folk" som gillar Final Fantasy 13 till skillnad från spelmedia som har en annan syn. Lite roligt faktiskt.
Jag har spelat kanske fem timmar och har fortfarande en del kvar av inlärningsdelen men är också helt såld. Jag tycker att utvecklingen går i lagom takt och att berättelsen är tillräckligt bra för att jag ska kunna trycka X resten av spelet och ändå njuta 🙂 Att det är linjärt har jag heller inga problem med. Är ganska trött på sandlådespel ändå just nu 😀
Jag älskar det här spelet det är så otroligt bra!!! 😀