Ett besök på Torp, semesterfirarnas nya medelhav

Ja, man är ju inte bättre själv. I dag tog vi bilen och bilade inåt landet. Många med mig anser att detta hållet är helt fel håll. I vilket fall som helst, Torp var knökfullt med folk precis överallt. Det var människor i rulltrapporna, i bankomatköerna, kassaköerna, toaköerna osv osv. Att överhuvudtaget röra sig på denna smältdegel kräver precision. Vänster, höger, vänster. Det värsta är när man står öga mot öga framför en helt främmande människa. Man hinner tänka, jag går vänster om denna person. Samtidigt så tänker personen mitt emot en att denne skall gå till höger om mig. Vilket innebär att man kommer ytterligare ett steg närmare varandra utan att egentligen kunna undvika varann. Vad är den naturliga åtgärden av att man håller på att gå in i en annan människa? Givetvis girar man om och går höger om denne, precis som den andra människan gör per automatik också, vilket innebär ännu närmare utan någon lösning på problemet hur vi skall kunna passera varandra. I det här läget efter två stycken felnavigeringar så stannar båda parter upp och vinglar lite lätt åt var sitt håll innan man med ögonen visar tydligt vilket håll man kommer att gå för att lösa problemet. Så här fortsätter det under hela besöket på Torp. Det är ett tufft liv det här shoppinglivet. Jag känner sorg med stackarna uppe i Stockholm som får leva med det här dagligen.

Efter nästan 3 timmar i Bohusläns medelhav så tog vi oss äntligen därifrån med ett par nya löpardojjor till mig samt riktiga löparstrumpor. Ivrig som jag är trots skoskavet så tog jag mig en liten kvällsrunda på 5.5 kilometer för att testa de nya skorna. Tempot blev ungefär 5.30 per kilometer, helt okey med andra ord. Det viktigaste var dock att få det på svart och vitt att skorna jag offrade 3 timmar på inte var förgäves.



Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: